landkrabba

Ska snart hoppa in i duschen och göra mig redo för veckans enda lektion. Det känns dumt att klaga på schemat just nu. Nackdelen är att det krävs en hel del disciplin för att ta tag i pluggandet. Självklart har jag inte gjort det än. Men det är två och en halv vecka kvar till tentan så jag är inte allt för stressad än. Däremot är jag stressad inför resultatet på kalkyleringstentan vilket borde komma i veckan...

Min sambo fyller år imorgon. Samt att han ska åka till jobb. Sjukt dålig tajming. Han har hotell i Köpenhamn imorgon och flyger vidare på onsdag morgon till Aberdeen. Så imorgon åker jag med till Köpenhamn. Najs! Brukar göra så lite nu och då, boka om enkelrummet till dubbelrum och sen lyxa till det med god middag i Nyhavn. Sist vi var i Köpenhamn var i somras. Solen sken och vi satt i Kongens Have och drack öl och avslutade med champagne och middag bland de färgglada husen i Nyhavn. Hoppas morgondagen blir lika fin!

Solen sken imorse när vi vaknade så efter frukosten laddade vi GPSen med ett par geocachar som vi inte tagit här i Kalmar och snörade på oss Salomon-dojjorna. Vilken kanondag det har varit! Kallt men soligt. Blev en lång promenad, gick hemifrån vid elva och kom hem först vid fyra. Däremellan hanns en tonfiskbaguette med på mysigt café. Geocachandet gick dock sådär. Försökte finna fyra gömmor men hittade bara två. Många cachar ligger ju i marknivå och det är svårt att komma åt nu när det är så mycket snö och is. Ser fram emot våren då det finns en hel del gömmor i Kalmars ytterkanter vilka vi inte tagit än!

Min sambo visade en gulllig liten norsk filmsnutt från Helsedirektoratet. Han jobbar på ett norskt fartyg och denna information sänds tydligen flitigt på norsk TV. Jag vet inte hur man gör för att få in själva YouTube-rutan i bloggen, någon som kan hjälpa mig? Men klicka på länken och sen på filmen Snart Mamma.

I augusti startade jag denna blogg. Det var då en viktblogg. Sex månader senare lägger jag mest ut bilder på vad jag bakat. Så det kan gå. Jag skyller på hormonerna.

Idag tog jag bakandet till nya höjder och testade på cupcakes. Jag tror att det här kan bli en farlig vår om jag ska fortsätta baka allt jag kommer på och speciellt om kakorna blir så vackra och goda som idag. Jag hade väl inte världens högsta förhoppningar på muffinsarna. Trodde att det var svårt att få till frostingen men allt blev så himla bra. Lite kladdigt men fint. Här är resultatet, halloncupcakes med hallonfrosting.

Ni som kikar in här regelbundet vet att jag drabbats av någon form av bakhysteri. Jag vill baka hela tiden men har insett att det är ohållbart. Men någon gång då och då är ju okej, speciellt när svärföräldrarna kommer på besök ikväll. Igår köpte jag en underbar kakburk på Lagerhaus som gjorde bakningen så mycket roligare. Tänk att en plåtburk kan skänka sådan lycka!

Jag har nyligen återupptäckt klädaffären Indiska. Jag handlade mycket där för många år sedan men nu tycker jag åter att de har mycket snygga kläder. Framförallt har de mycket kläder som är gravidvänliga eller vad man ska säga. Har köpt tre underbara kjolar med resår i midjan under vintern och de är så sköna! Det senaste inköpet är lite somrig. Såg den i Malmö och det var kärlek vid första ögonkastet. Dock fanns den inte i min storlek och jag gick hängande med huvudet ut ur affären. Men gissa vad jag hittade i lilla Kalmar idag?

Jag håller på och testa mig igenom det alkoholfria utbudet av öl. Hittills har jag gått på ett par riktiga nitlotter men även några bättre sorter. Störtebeker 1402 är enligt mig totalt odrickbar. Köpte en flaska på ICA i början av graviditeten och jag fick hälla ut den. Den smakade vedervärdigt. För något år sedan drack jag en öl som heter Jever. Det var samma upplevelse med den, vedervärdig, så den har jag inte ens brytt mig om att testa. Carlsberg Non-Alcoholic har länge varit en favorit. Den är blaskig men smakar ju trots allt lite, lite öl. Förra helgen inmundigades San Miguel 0,0% och den var bara blaskig. Speciellt när man satt på ett grymt öl-sjapp och sambon avnjöt en god IPA. Spendrups hör normalt till en av mina favoritöler till vardags. Pale ale, IPA, av olika sorter tillhör toppskicktet men Spendrups är god den med. Tyvärr är den alkoholfria varianten inte lika gd. Precis som San Miguel är den blaskig. Ikväll drog jag dock en vinstlott, Estrella DAmm N.A. Hade aldrig hört talas om den innan men den smakade öl! Visst, lite blaskig är den men helt klart bäst i test hittills! Den kommer jag dricka mer av under våren.

Jag vaknade inatt och hade ingen aning om vart jag var. Jag var galet kissnödig men visste ju inte hur jag skulle hitta till toaletten. Jag väcker min sambo som sussar så sött och frågar vart toaletten är. Han fattar ingenting och i sitt yrvakna tillstånd tycker han att det verkar vara en bra idé att strunta i att svara och börja klappa mig på magen istället. FEL! Jag blir sur, slår undan hans hand och grymtar. Det är inte skönt att bli klappad på magen när man är kissnödig. Min stackars sambo fattar helt plötsligt ännu mindre. Någonstans där vaknar jag till, inser att jag är hemma och reser mig muttrande upp ur sängen. Smög sedan tillbaks till sängen och lade mig längst ut på kanten och skämdes lite. Så knasigt det kan bli!

Jag har sovit kasst inatt och var inte särskilt sugen på att gå upp. Mini har varit busig hela natten och även att sparkarna är rätt klena och inte stör mig än så har det varit lite småjobbigt med någon som använt min urinblåsa som trampolin. Vet inte hur många gånger jag varit på toa inatt! Så av förklarliga skäl var jag inte allt för pigg när klockan ringde halv sju. Antar att det bara är att vänja sig...

På schemat för dagen står plugg på biblioteket. Ska börja kolla på arbetsrätten. Ska bli skönt att komma bort från the constructionsite några timmar. När jag kommer hem hoppas jag att sambon varit och köpt färg, kladdat på den på den sista väggen och kanske till och med tagit bort golvpappen. Om han inte kommer hem med en sandsäck eller pingisbord vill säga ;) Nej, nu ska jag tvätta bort sömnen ur ögonen. Enligt sambon lär jag vakna till liv när jag går ut. Det är tydligen tretton minus. Hua!

Vi målar hallen turkos. Några vägga blir ljusare, andra mörkare. Eftersom vi bägge två har ögonmått som krattor så tog den ljusa turkosa färgen slut nu ikväll. Efter att färghandlaren hade stängt. Så klart. Men det mesta är klart även om hallen fortfarande ser ut som en krigszon. Mer färg ska inhandlas imorgon och på fredag blir det shopping. Lite nytt pynt så som mattor och annat måste ju inhandlas. Fram tills dess roar jag mig med den vitfärg vi använt till listerna samt svart kajal.

Här hemma gissas det för fullt om vi ska få en son eller dotter. När vi var på ultraljud frågade barnmorskan om vi ville veta men vi avböjde vänligt även om jag höll på att spricka av nyfikenhet. Där satt hon och visste om det var en liten Bengt-Martin eller Britt-Inger i magen... Jag har under en längre period trott att vi ska få en son. Jag vet inte vad jag grundar det på. Min mamma mådde jätteilla med mig och toppen med min bror. Jag har mått toppen hela tiden. Sen känns det bara så. Det känns som en kille helt enkelt. Men de senaste nätterna har jag drömt drömmar som pekar på att vi ska få en dotter. Jag har inte sett flickan i fråga men jag har drömt att vi handlar klänningar, dockvagnar och annat typiskt tjejigt. Nog för att jag gillar att riva upp de gamla mossiga känsrollerna men gränsen går nog vid att klä min son i en rosa klänning ;)

Vi har börjat fundera på det här med barnvagn. Vad ska man ha? Det är ju en hel djungel och jag känner att jag behöver en ordlista. Kombi, duo, hårdlift, citykorg. Vad tusan betyder allt? Vad ska man tänka på? Vi ska efter lunchen idag kolla in vad dom har på Babyproffsen här i stan. Känns tidigt att kolla redan men nästa vecka åker sambon och är borta en månad och när han kommer hem är det hög tid att kolla på riktigt.

Min mormor berättade att hon hade kvar den vagn som min bror och jag hade när vi var små. En brun och orange. Det hade varit coolt att ha den. Just eftersom den är min gamla vagn. Kanske inte att ha den som enda vagn men jag ser framför mig hur vi putsat upp den med Autosol och går hand i hand på stan i sommar med den coola retrovagnen, stora solglasögon och en lite lagom bohemisk klänning från Indiska. Har sett flera på stan som har barnvagnar i "gammal" stil. Vet inte om de är nya eller om de också letat på vinden?

Här hemma ser det ut som en atombomb exploderat. Vi håller bägge två på att få krupp över alla saker som ligger överallt och det enda vi gör är att måla om i hallen. Väggarna var redan målade så vi slipper allt vad slipdamm heter, vi lägger inte nytt golv, vi tapetserar inte. Men likförbaskat ser det ut som jag vet inte vad. Rollertråg, golvpapp, färgpytsar högt och lågt. Ytterkläderna i vardagsrummet. Mössan och vantarna jag brukar använda på köksbordet. Vart lägenhetsnycklarna är har jag ingen aning om. Ingen av oss är särskilt händiga eller pyssliga. Kladda färg på väggarna är vad vi behärskar. Mardrömmen är att vi skulle få för oss att köpa ett hus som man måste slänga in en handgranat i och blåsa ut hela inredningen. Visst, man kan få det precis som man vill ha det men är det värt det? Jag tror inte att någon av oss hade klarat av att bo mitt på en byggarbetsplats månad efter månad. Ikväll ska vi måla listerna och sedan dra bort all maskeringstejp sen är projektet klart. Då har vi bott på en byggarbetsplats i två dagar och det är fullt tillräckligt!

Jag har i flera år varit ett troget vattengympafan. Allt eftersom jag kom i bättre och bättre form blev dock dessa pass färre och färre och jag satsade mer på löpning, styrketräning och intervallträning. Men någon gång per månad har jag alltid återvänt till bassängen. Nu börjar jag åter bli en frekvent besökare då jag tycker att det är en skön träningsform nu när jag börjar känna mig stor och klumpig. Årets nyhet på mitt gym är aqua-zumba och detta testade jag och en vän för första gången igår. Så, vad tyckte vi om det?

Ska iväg på aqua-zumba nu med min fina vän A. Det är en för året ny gruppträning på vårt gym och det är första gången vi ska testa det. Är det någon som stött på denna träningsform? Jag har aldrig testat på zumba men antar att det kommer vara lite plask i poolen till latinorytmer. Spännande!

...kom humörsvängningarna som ett brev på posten. Jag går och lägger mig nu. Godnatt. Imorgon blir en bättre dag.

Men ni behöver inte oroa er för mansmisshandel, jag orkar fortfarande inte lyfta den där jävla kettlebellen.

Imorgon ska min sambo och jag påbörja ett renoveringsprojekt här i lägenheten, vi ska måla om i hallen! Färg, rollers och penslar är inhandlat dock kom vi på att vi saknar en bra lampa och bred maskeringstejp. Då min karl går hemma och drar benen efter sig hela dagarna bad jag honom sticka in till stan och köpa en halogenlampa och en rulle bred tejp. Han kom hem med en lampa och en kettlebell? Han ska vara jäkligt glad över att jag inte har några humörsvängningar, då hade han fått kettlebellen rakt i pallet. Om jag hade orkat lyfta den vill säga...

Helgen är över och vardagen har kommit ikapp. Det är åter dags att packa väskan för fyra timmars arbetsrätt. Liksom förra veckan har vi bara en föreläsning så det är väl dumt att klaga och gnälla allt för mycket över den extrema arbetsbördan... Ha en bra måndag!

Svinalängorna var helt klart en sevärd film. Både min sambo och jag har nyligen läst boken så självklart tyckte vi att de i filmen hade missat vissa delar men det kom ju knappast som en överraskning... Däremot tror jag att jag hade upplevt filmen som rörig om jag inte hade läst boken. Nu kände man ju till bakgrunden på ett annat sätt. Normalt brukar jag ha väldigt svårt för filmer som hoppar fram och tillbaka i tiden men det gick bra. Mycket som sagt för att jag läst boken tror jag...

Filmen i sig var nog lite i mörkaste laget för mig. Sevärd och bra, absolut men historien är ju rätt mörk och skitig. När jag läste boken var det på flera ställen jag fick rejäla obehagskänslor i magen, filmen var ännu värre. När man läser väljer man ju själv vilka bilder man vill se. Man kan försköna en hl del scener eller helt enkelt hopa till nästa rad för att slippa få en syn för sin inre hur det ser ut. Med en film fungerar det inte så. Speciellt inte på bio eftersom jag i regel inte brukar ta med en kudde att hålla framför ögonen ;)

Jag gillar draman och livsskildringar men det som gjorde så ont med Svinalängorna var att den var så verklig. Nog för att den utspelades på 70-talet men jag är tyvärr övertygad om att det även idag är massor med barn som växer upp under liknande förhållanden. Kanske är man mer uppmärksam på barn som far illa idag? Jag vet inte. Tack och lov är jag helt oexponerad för den världen...

Har nu gått in i vecka 21 vilket betyder att det är halvtid i graviditeten. Om fem månader kommer vi få träffa vår bebis! Det känns fortfarande som igår då jag gick ut till sambon i vardagsrummet med darriga händer och en plaststicka i ena handen och den medföljande instruktionen i andra handen. Det enda jag kunde få fram var en blandning av skratt och glädjetårar och orden visst är det två streck?! Jag frågade säkert tio gånger, haha!

Hittills har tiden som sagt gått väldigt fort och jag har mått toppen hela tiden. Inget illamående, inga cravings, inga humörsvängningar, inga andra krämpor och det är jag tacksam för. Jag mår gärna så här bra resterande del av tiden också! Magen började växa för ett par veckor sedan och nu har jag fått en rund liten bula och helt plötsligt har jag börjat känna mig mer gravid. Innan har jag inte gjort det. Jag har läst och hört flera säga att de känner sig gravida och jag har känt mig som världens sämsta gravida kvinna eftersom jag känt mig ganska exakt som vanligt. Jag känner mig visserligen mest som vanligt men en klapp på magen och det svaga krafs jag känner innifrån gör ändå att allt känns så mycket verkligare.

Halvtid nu som sagt. Om fem månader är det dags för Mini att komma ut till oss.

Mamma och pappa längtar efter dig!

I fredags var vi på opera för första gången i våra liv. Vi såg Madame Butterfly på Malmö Opera och det var en upplevelse. Ska jag vara ärlig så hade jag väl inte världens högsta förväntningar men jag blev positivt överraskad. Föreställningen var väldigt vacker även om historien var väldigt tragisk. En amerikansk sjöman som gifter sig med en femtonårig japanska. Han skepp lämnar Japan och han seglar hem till sin familj vilken Madama Butterfly är ovetande om. Flera år senare återvänder sjömannen till Japan och Butterfly får veta sanningen... Musiken var stundtals väldigt pampig och jag är fortfarande rätt fascinerad över vilken enorm lungkapacitet sångarna måste ha... Språket som det sjöngs på var italienska men sån tur var så fanns det en display på vilken en översättning visades, utan den hade det nog varit svårt att hänga med. Jag förstod bara orden amore och morte.

Det här var som sagt första gången vi var på opera men jag tror inte att det var den sista. Några inbitna operafans (kan man säga fans angående opera?) blir vi kanske inte men jag håller det som högst troligt att vikommer se en annan föreställning någon gång. Att se en föreställning live handlar om så mycket mer för mig än om själva handlingen. Det är samma sak med bio. En film blir alltid bättre på bio än vad den blir på hyrfilm, även om själva storyn kanske inte är den allra bästa. Och appropå bio, nu ska jag göra mig i ordning inför Svinalängorna som vi ska se ikväll. Får passa på att vara kulturell nu, har en känsla av att framtiden kommer innefatta mycket animerad film... :)

Igår åkte vi söderut, till Malmö närmare bestämt. Hittills har vi inte gjort så väldans mycket om jag ska vara ärlig. Strosat runt på stan, shoppat, ätit mastodont-hotellfrukost, druckit mer chai-latte än vad man borde (i Kalmar finns det inga så fancy ställen som Waynes eller EspressoHouse). Sambon (läs jag) har hittat massor med kläder; baggyjeans, skjorta, t-shirts, tunn jacka, sneakers, slips... Jag har hittat en underbar klänning från Indiska. Samt att vi köpt de allra första babykläderna till Mini. En body med texten Mum + Dad = Me och en annan body med en panda på. När det kommer till babysaker är jag lite skrockfull och vill inte köpa allt för mycket innan. Men bebisen måste ju ha kläder på sig hem från BB i alla fall! Är det någon som har koll på storlekarna förresten? Storlek 50 står det 0-1 månad på (på H&M) men passar den om bebisen är 52, 53 centimeter?

Nej, nu ska jag ta på mig partystassen och göra mig i ordning inför operan ikväll. Middag på restaurangen vid operan och sen Madame Butterfly står på schemat. Ska bli väldigt intressant att se hur det är att se en opera live. Det är en helt ny upplevelse för mig!

Imorgon åker vi till Malmö för en liten weekend. Funderar på det här med packning. En fin stass att ha på operan är given liksom mina nya sköna mammajeans och sköna koftor. Men vad ska man ha på fötterna då? Vi kommer gå en hel del då geocaching står på schemat så sköna skor är ett måste. Jag tittar på mina vita Converse. De står i skohyllan. De vill ut. De har fått vårkänslor nu när det finns gröngula gräsplättar mellan snön. Men. Ständigt detta men. Enligt nyheterna verkar ju Skåne stå under vatten så gummistövlar alternativt vadarstövlar kanske är ett bättre alternativ? Jag tittar på mina grova walkingdojjor från Salomon. Visserligen är de lågskor men de står emot en del väta och är sköna men dom är mer lämpade för terräng än för storstad. Dagens i-landssproblem.

För två veckor sedan kom min sambo hem. Min mage var då nästintill obefintlig. Syntes ynkans lite om jag stod naken och drog in magen. Nu, två veckor senare, har den fullkomligt exploderat. Naken, eller med en åtsittande top, kan det inte råda någon som helst tvekan hos allmänheten att det bor en bebis i magen på mig. Har jag en modell större tröja ser det väl  dock bara ut som om jag ätit ett par påsar chips för mycket... Jag har längtat efter att magen skall växa men ändå känns det ovant. Under sommaren och hösten såg jag vecka för vecka hur min mage krympte. Att nu se den växa och känna att ena klädesplagget efter det andra blir för litet är en skum känsla.

På grund av ovan nämnda faktum, att kläderna börjar bli små, tog jag med sambon i släptåg för at köpa nya. Utbudet för gravida kvinnor i en stad som Kalmar är minst sagt begränsat. Enda affären som säljer mammakläder är H&M. Tur att modet är "gravidvänligt" med stora tunikor och kjolar med resår i. Blev dock en ny garderob inhandlad på H&M. Ett par ljusa jeans, en vit- och blårandig lång tröja en grå omlottkofta från rean och tre enkla baslinnen i våriga färger. Säga vad man vill om H&M men billigt är det. Sakerna ovan gick på knappt under tusenlappen! Så nu är det bara att vänta på att det värsta smältvattnet försvinner från gatorna så jag kan damma av mina vita Converse!

Idag har vi varit på det andra och "riktiga" ultraljudet. Akrobaten var nästan lika livlig som förra gången men idag lyckades barnmorskan i alla fall att mäta bebisen ordentligt. Allt såg bra ut, vår bebis är verkligen helt perfekt! Under undersökningen frågade hon om vi ville veta könet och en liten del av mig var frestad att säga ja men innerst inne vill ingen av oss veta. Det får bli en överraskning så gissningsleken fortsätter! Fick inget nytt datum heller, elfte juni är det som gäller. Det datumet har följt med hela tiden, ända sedan jag med darrande röst ringde MVC efter att ha testat positivt tills förra ultraljudet och nu även idag. Sen får vi ju se när Mini själv vill komma ut!

Innan sambon åkte på sin elektronikshoppingrunda bad jag köpa honom en sak till mig nämligen en laptopplatta med fläktar i. Jag sitter nästan alltid med datorn i knät och till följd av det så har jag ett i-landsproblem. Eftersom jag i regel sitter i skräddarställning och min dator är av modell mindre så trillar datorn ner mellan knäna! För att lösa det har jag satt datorn på en kudde vilket gjort att fläkten i min lilla dator fått gå på högvarv. Men nu är problemet löst och jag är så nöjd! Och nyss medan jag satt här och knattrade på tangenterna ställde sambon följande fråga:

Imorgon har jag bestämt att vi ska äta pizzabuffé på stadens "lyxpizzeria". De har en underbar lunchbuffé där de ställer fram rykande heta pizzor och dessutom bakar pizzabagarn de pizzor man önskar. Det finns inget tråkigt standardutbud utan det varierar från gång till gång. Och pizzorna är så himmelskt goda! Dock får det ju inte bli till en vana att äta där... Men imorgon är det dags! Kom precis på att jag helt omedvetet bara ätit sallad idag, bortsett från de smarriga syltmackorna imorse. Kräft- och äggsallad till lunch och en supersmaskig pastasallad med kyckling till middag. Imorgon ska jag äta pizzaslicear tills det sprutar ur öronen!

Schemat för den kurs jag läser nu, arbetsrätt, är väldigt soft. En lektion varje måndag på fyra timmar och däremellan ingenting. Vår lärare jobbar tydligen mest vid universitetet i Växjö som också är en del av Linnéuniversitetet samt att hon pendlar från Malmö! Men jag klagar inte. Dock krävs det ju lite mer av oss studenter, att vi faktiskt gör vad vi ska. Men ett och annat har jag nog lärt mig från kalkyleringsfiaskot. Samt att jag tycker att arbetsrätten verkar hundra gånger roligare än kalkyleringen. Har tidigare läst lite sjörätt, arbetsmiljö och även kort kurs i just arbetsrätt och rättsliga ämnen kan vara rätt roliga. När man väl kommit underfund med hur man ska tolka lagtexterna är det skoj, det är som att lära sig ett nytt språk. Typ.

Hur som helst så är jag ledig idag. Och imorgon. Och i övermorgon. Och... Ja, ni fattar. Min sambo åkte precis iväg med sin bror för att besöka stadens gubbdagis det vill säga Media Markt, ElGiganten, Siba, OnOff och så vidare. Alla affärer som säljer blinkande och blippande saker. Jag är inte fullt lika fascinerad av blipperiet så jag stannade hemma. Ser faktiskt inget större nöje i att traska runt i en elektronikaffär om jag inte ska ha något. I så fall fastnar jag bara framför Kitchen Aid-hyllan och blir stående där med lite dreggel i ena mungipan...

Trots att jag spenderar ungefär halva året utan min sambo känns det ändå lite skönt på något sätt att vara ensam ett par timmar. Bara sitta med fötterna på soffbordet och vara. Äta rostade mackor med ost och sylt (tror dessvärre att jag håller på att utveckla ett beroende till denna påläggskombination...) Lyssna på Skvallertorget i P4 Kalmar. Denna känsla, att det faktiskt kan vara skönt att vara ensam, infinner sig aldrig när han inte är hemma. På riktigt. Då ekar lägenheten och sängen känns läskigt stor där jag sover längst ut på ena sidan. Fast egentligen är jag ju aldrig ensam längre. Den lill* i magen börjar kommunicera mer och mer med mig och jag blir lika glad varje gång jag känner ett litet flaxande där inifrån!

Det här med bakning blir bara ett större och större intresse. Igår bakade jag hallongrottor och idag havreflarn. Hallongrottorna gav vi bort så dom slapp jag äta upp men nu har jag en stor burk med havreflarn i köket som bara väntar på mig. Jag funderar på om jag snart är redo för att lämna småkakorna bakom mig och satsa på mjuka kakor. Är lite sugen på att testa att baka bullar, baka med jäst, även om det verkar otroligt bökigt. Har ingen aning om hur man går till väga eller hur man knådar men det är väl bara att testa sig fram?

Idag lagade vi något till middag som vi aldrig gjort förr nämligen renskav! Hittade recept på det i min nya favoritkokbok och det såg så himla gott ut. Och gott var det! Men det smakade inte som jag förväntade mig. Jag har ätit mycket viltkött då både min pappa och bror är jägare men i sanningens namn tyckte jag att renen påminde lite mer om får än om vilt? Om det inte vore för viltfonden och grädden vore det nog inte lika gott... Såg i ICAs frysdisk att det även fanns älgskav och vildsvinsskav. Det förstnämnda skall inhandlas inom en snar framtid!

Tentan i lördags gick åt helvete vilket jag misstänkte men ändå blev jag ruskigt omotiverad till allt efter det och begravde mig under täcket i ett par dagar. Nu är det måndag. Ny vecka, ny kurs, nya tag. Ska börja läsa arbetsrätt och lägger därmed företagsekonomin bakom mig för ett tag. Fram till omtentan vill säga. Som för övrigt är på min födelsedag. Det gör mig ännu mer omotiverad. Men i vilket fall som helst är jag back on track och ser fram emot veckan.

Veckan innehåller en enda lektion. Imorgon ska vi gå och välja ut färg att måla om hallen med. På onsdag ska vi på ultraljud och kolla till Mini och på torsdag åker vi på vår Malmö-weekend. Jag ska inte vara deprimerad, omotiverad och sur längre. Life is good!

Skolböckerna är ihopslagna och studieportalen på nätet minimerad. Middag är intagen i form av färsk pasta med pesto och parmesan. Gott, enkelt och klart på fem minuter. Perfekt. Ännu en film är i x-boxen och fårskinnstofflorna är på. Tentan imorgon känns väldigt långt bort just nu... Nu är det bara att hålla tummarna och lita på magkänslan. Jag har försökt berätta för Mini att h*n ska hjälpa mig. En spark betyder rätt, två sparkar fel. Tyvärr känner jag inga sparkar än. Men ändå. Jag kanske gör det imorgon och Mini kanske har fattat mer äv kalkyleringen än mig...

Jag har kommit in i en period då jag helt plötsligt vill baka. Normalt gillar jag inte att baka. Laga mat älskar jag men baka är så tråkigt. Speciellt med jäst. Det är bökigt och krångligt och tar tid. Att det blir gott väger inte riktigt upp. Ska jag baka är det mer småkakor och muffins som är min grej. Dock är det ju så att om man bakar så har man kakor hemma och har man kakor hemma så äter man. Med man menar jag jag. Tjock kommer jag bli tids nog så jag behöver ju inte äta mig gravid utöver det. Så nu undrar jag om det är någon som har tips eller recept på lite nyttigare bakverk?

Igår kväll var en vänninna på besök. Vi har tidigare seglat ihop, det vill säga jobbat på samma båt. Under de månaderna vi jobbare tillsammans blev vi goda vänner och sen hon bytte fartyg och jag gick iland har vi inte träffats. Satt här hemma i köket och skvallrade, drack te och åt nybakta scones. Allt mellan himmel och jord avhandlades. Självklart blev det mycket sjöfartsrelaterade ämnen, skvaller om gemensama vänner och hur mycket bättre det var förr. Bitterhet är nog den största sjömanssjukan och jämt måste det påpekas hur mycket bättre allt var förr. Huruvida det var bättre förr eller inte är en annan femma. Det är ord som bara måste sägas. I vårt fall med en stor dos ironi i rösten, i många andras fall med den största tillgängliga dos av allvar...

Imorse när klockan ringde var jag oerhört trött. Men jag kände en sådan lycka, en sådan tacksamhet, när jag kände värmen från min karl bredvid mig och ett konstigt fladder från den växande magen. Jag har skrivit det förr men jag kan inte känna annat än ren och skär glädje över att jag vågade ta steget och gå iland. Allt för många morgnar har jag vaknat på andra sidan jorden, ensam. Att få vakna tillsammans med dom man älskar är något många antagligen tar som självklart, för mig är det fortfarande något som är så lyxigt att jag inte riktigt kan beskriva det!

För någon vecka sedan länkade jag till ett inlägg i 14 år och Gravid till 15 år och Morsa's blogg. Hon berättade i det inlägget att hon, drygt en månad efter förlossningen, var gravid igen. Det har spekulerats om det bara var ett PR-trick, för att få fler läsare eller inte. Jag vet inte. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte tänker dömma henne, inte på nätet i alla fall men efter hennes senaste inlägg vet jag helt enkelt inte vad jag ska säga eller tycka.

För några dagar sedan fick hon missfall. Det spekuleras ju självklart om huruvida även detta är ett PR-trick. Hon har bloggat lika öppet om detta som om allt annat och samma dag som missfallet och dagarna efter har hon skrivit flera inlägg om annat. Visat babykläder hon fått till sin dotter, lagt upp party-bilder från när hon och hennes kille var på kryssning i helgen och så vidare. Igår kväll lades dessa rader upp:

"Hej! Förlåt att jag bara uppdaterat 3 gånger idag, jag är hemma hos Kevin nu. Jag åkte till honom för vi skulle prata ut. (Suck,igen!) Jag vet .. man skrämmer bort mannen om man pratar ut. Gammalt utryck men i ett förhållande måste man väl kunna prata ut??!

Förlåt att jag bara uppdaterat tre gånger. Förlåt?! Tjejen har precis fått ett missfall, om hon nu inte ljuger om detta, och ber nu sina läsare om ursäkt för att hon inte bloggat som vanligt? Vilket liv är som vanligt efter ett missfall? Själv har jag tack och lov inte fått något men jag kan tänka mig att jag inte hade satt mig vid datorn och laddat upp party-pics från senaste kryssningen dagen efter. Och det där om att man skrämmer bort mannen? I ett riktigt förhållande måste man kunna prata. De är föräldrar! Hur ska de kunna uppfostra sin doter om de inte kan prata?

Jag blir rädd när jag läser hennes blogg. Hon är själv bara ett barn men förstår det inte. Jag är glad att jag inte är i hennes situation. Jag vet inte varför jag fortsätter att följa henne när jag blir rädd, irriterad och ibland nästintill illamående. Jag antar att det är lite som vid en trafikolycka, man vill inte titta men ändå gör man det... Jag vet inte. Är det så att hon ljuger ihop en historia för höga läsarsiffror är hon bara patetisk. Om inte tycker jag synd om henne. Jag tycker synd om henne på delvis på grund av missfallet men också så mycket annat.

Det här var inte ett snällt inlägg. Jag vet.

I flera dagar har jag varit godissugen. Jag har rotat igenom vartenda köksskåp utan att göra något fynd. Choklad finns det i mängder då jag lever tillsammans med ett chokladmonster. Själv föredrar jag dock sega godisar som vingummi, nappar oc annat lite syrligt. Choklad är helt okej men färgglatt segt godis is tha shit. Just av den enkla anledningen att jag är ett godismonster som inte kan ha godis hemma utan att äta upp det så har jag aldrig det. Godis hemma alltså. Och det har varit mycket frusterande. Dock bestämde jag mig här om dagen för att jag inte skall köpa godis förrän på lördag. Och hur gick det tror ni?

Under julen längtade jag till skolan skulle börja. Jag saknade mina rutiner. Skolan började och jag hittade mina rutiner. Sömn, träning, mat, plugg. Trots att jag trivs bra med livet i allmänhet går jag ändå och drömmer mig bort hela tiden. Jag vill ha ett avbrott. Jag vill att något oväntat, men roligt så klart, ska hända. Jag hoppas att det känns bättre efter tentan på lördag. Mitt under tentaplugget är det väldigt lätt att börja fantisera och drömma sig bort...

Helgen efter tentan har vi bokat in en weekend i Malmö. Tåg, hotell och operabiljetter till Madame Butterfly är bokade. Längtar massor efter denna helg. Antar att det är precis lika grått, kallt och halt i Malmö som i Kalmar men det ska bli kul att komma till en stad som är ny för mig. Äta hotellfrukost i tre dagar. Leta upp mysiga restauranger. Någon som har tips förresten? Och framförallt, gå på opera! Både min sambo och jag är väldigt uppspelta över detta. Vi har ingen tidigare erfarenhet av opera men testa måste man ju göra! Våra vänner tycker vi är lite knepiga, tror att vi skämtar men icke. Ack dessa råbarkade sjömän som enbart har ölsjapp i huvudet ;)

Här i stugan bjöds det idag på en grekinspirerad middag. Färsbiffar med ugnsrostade rotsaker, fetaostbakade tomater och tzatziki. Himmelskt gott och nästan lite väl festlig middagsmat för en måndag. Men vad gör man inte för att slippa skolböckerna...? Nu bär det av till gymmet en sväng. För att vara säker på att hela kvällen skall gå blir det både styrketräning och promenad på löpbandet. Skönt att kunna gå en sväng utan att känna sig som Bambi på hal is...

Repetitionsföreläsning på kalkyleringen och tentaångesten börjar komma smygande. Den här tentan är inte större eller viktigare än någon av de andra jag skrivit men den känns både större och viktigare. Under jullovet kände jag mig taggad till att plugga, ta tag i det hela men när vardagen kom tillbaks försvann även motivationen. Statistiskt är det cirka 25% procent som brukar klara den här tentan. Jag vill så gärna vara en av dem. För någon vecka sedan tänkte jag att jag ska vara en av dem, nu är det mer en önskan. Jag vill. Jag tänker att det lösr sig, det brukar det ju göra men den här kursen är aningen för svår för att det bara ska lösa sig på något magiskt sätt.

Jag ser i alla fall fram mot vårterminen. Om en vecka börjar jag läsa arbetsrätt och efter det följer en kurs som heter arbetsliv och samhälle och avslutningsvis ska vi läsa något som heter health management. Vad det sistnämnda är och innebär vet jag inte. Nog för att ekonomin är intressant men jag gillar de lite mjukare ämnena mer. De som läser de mer renodlade ekonomprogrammen hävdar att våra kurser är flummiga. Kan så vara men intressant ska det bli!

Kan ju förvarna redan nu om att jag troligen inte kommer vara allt för social och aktiv den här veckan. Jag måste låsa in mig någonstans med mina böcker. Å andra sidan kan det bli tvärtom också. Istället för att plugga gör jag allt annat. Hemmet brukar sällan vara så rent som i tentatider ;) Och igår bakade jag skorpor. Jag har aldrig bakat skorpor innan. Det är ingen söndagsrutin jag har. Däremot kändes det så lockande att testa när kokboken låg där uppslagen brevid den gråa, tråkiga kalkyleringsboken...

En lugn hemmakväll här i stugan. Lasagne, fruktsallad och TP. Och vilken utklassning då! Jag är den rosa pjäsen, R är den bruna. En bild säger mer än tusen ord!

Det är tö i Kalmar idag. Gatorna är blöta och ishala. Snö och is faller från taken. Det har varit disigt större delen av dagen men nu har dimman tätnat, ser knappt till husen på andra sidan gatan. Jag gillar inte dimma. Det blir så klaustrofobikst på något sätt. Det ät åtsilliga Atlantpassager som jag suttit på bryggan i en dimma som är svår att beskriva hur tät den kan vara. En gång såg vi knapt vindrutetorkarna på fönstrena. Då är det tät dimma! På Atlanten brukar man normalt stöta på dimman ett dygn väster om England. Sen är det dimma i sex dagar tills man kommer in i den kanadensiska skärgården. Dagarna går långsamt och humöret påverkas. Hjärnan känns som bomull och känslorna är gråa. Det är dom även idag. Jag känner mig nedstämd och grå. Det är dimma i mitt inre. Jag har inget att vara ledsen över. Om man bortser från kalkyleringstentan om en vecka så är livet perfekt men i min själ är det tät dimma. Hormoner eller vädret, det kan man diksutera...

Idag har också varit en mysig och alldeles perfekt dag. Vi började med sovmorgon och gick sen ner en sväng på stan Käkade sushi och kollade i affärer. Vi hade kvar ett presentkort på Cervera som vi fick i förlovningspresent i juni och slog idag till på en grej vi tittat på länge. Nämligen ett 24 delars bestickset från Hardangerbestikk! Så otroligt vackra bestick. Valde ut ett set i matt rostfritt, kan visa bilder en annan dag. Blev även en sväng förbi The Body Shops rea och ett besök på Indiska.

För att inviga de nya besticken enades vi om att en fin middag skulle lagas. Och fint blev det! Oxfilé, rödvinssås och bakad potatis med ädelostsmör. Blandade Bregott med ädelost på tub vilken är godkänd för gravida att äta. Den är långt ifrån lika god som vanlig ädelost men duger helt klart i krig. Eller som substitut under nio månader av ens liv... Till efterrätt bjöds det sedan på hemmagjord chokladmousse med färska hallon. Bra start på helgen helt klart!

Världens enklaste chokladmousse!

Smält 50 gram mörk choklad i ett vattenbad. Vispa ett ägg med en matsked fruktsocker. Äggsmeten ska vara väldigt fluffig. Vispa en deciliter grädde. Blanda chokladen med äggsmeten och rör om försitkigt. Blanda i grädden och blanda väl med försiktigt. Häll upp i två portionsglas och kyl i moussen i cirka 15 minuter. Servera med exempelvis färska bär.

Strax efter ett inatt kom sambon smygande in i lägenheten. Jag är så lycklig just nu! Vi har inte gjort något alls idag. Inte mer än att pratat och kramats och myst. Kvällen har inneburit pizza från favoritställen, chips och film. Jag återkommer när jag kommit ut ur min rosa bubbla :)

Förresten, är det någon som har varit på opera någon gång? Vi funderar på att se Madame Butterfly när vi ska till Malmö men ingen av oss har någon som helst erfarenhet av opera. Har ju självklart sett det på TV men kan tänka mig att det ä en annan sak att se det live...?

Strax efter ett inatt kom sambon smygande in i lägenheten. Jag är så lycklig just nu! Vi har inte gjort något alls idag. Inte mer än att pratat och kramats och myst. Kvällen har inneburit pizza från favoritställen, chips och film. Jag återkommer när jag kommit ut ur min rosa bubbla :)

Förresten, är det någon som har varit på opera någon gång? Vi funderar på att se Madame Butterfly när vi ska till Malmö men ingen av oss har någon som helst erfarenhet av opera. Har ju självklart sett det på TV men kan tänka mig att det ä en annan sak att se det live...?

Om ungefär tre timmar borde min sambo vara hemma. Han har kommit över på rätt sida av Öresund och nu håller jag tummarna för att tåget kommer funka hela vägen hem till Kalmar! Det ska bli så underbart att ha honom hemma i en månad. Bli bortskämd under en månad. Att ha en hemmaman som ser till att det finns mat på bordet när man kommer hem från skolan är lyx!

Jag har ett par drömmar som jag gärna förlorar mig i. Det är drömmar som jag vet bara kommer förbli just det, drömmar. I dagsläget har jag inga planer alls på att förverkliga dem men jag trivs ändå med att leka med tanken hur det hade blivit om jag hade förverkligat dem. Drömmarna är av stuket sälj allt du har för att testa något helt nytt. Vissa säljer hus och hem och seglar jorden runt, andra flyttar till Sydamerika. Jag drömmer om att bli fyrvaktare på norra Irland eller Skottland.

Jag har aldrig varit på Irland eller i Skottland men jag har sett kusten genom kikare flera gånger. De vackra gröna kullarna, de höga vita fyrarna med små fyrvaktarbostäder intill. Nu misstänker jag att även England och Irland gått över till obemannade automatiserade fyrar men som sagt, det här är en dröm. Eftersom det är en dröm får jag romantisera allt. Jag ser en klar höstdag framför mig. Himlen är för en gångs skull blå och kullarna är vackert gröna. R och jag bor där med vår familj. Vi har två barn, lika blonda som sin far, och en katt. Kanske även en shetland sheepdog. Ingen av oss är hundmänniskor i verkligheten men en hund passar bra in i drömmen, där jag går i en tätstickad ylletröja på promenad över kullarna. Hunden springer utan koppel bredvid. Vi odlar våra egna grönsaker och på gården går det några höns. Självklart fiskar vi vår egen fisk. Efter att jag lämnat fyren efter nattens pass åker jag ut och drar de garn jag satte kvällen innan. I den här drömmen har R öppnat ett eget whiskeydestilleri. Jag kan absolut ingenting om whiskey och vet definitivt inte hur man kokar den men han har ett litet destilleri och lagrar whiskeyn på fina ekfat innan den säljs till Sverige under något klatschigt namn som MacKallma.


Min andra fantasi handlar om att vi bor i Grekland. Varje gång vi är i Grekland tänker jag på det när vi åker omkring på en moped. Att jag skulle vilja bo där. I drömmen är det självklart R och jag och våra två barn. Den biten är min största dröm och den kommer bli verklig. R och jag med gemensamt efternamn och två underbara ungar... Vi bor som sagt på en  i Grekland. Jag jobbar som författare eller kanske krönikör. I vilket fall som helst kan jag jobba på distans, sitta under olivträdet i vår trädgård med laptopen i knät. R är konsult av något slag. Han är en framstående sjöingenjör som rings in för olika uppdrag men även han kan jobba mycket hemifrån trädgården. Även där har vi katt och höns och kanske till och med en get. Ibland slänger jag in en åsna också... Under tiden lär vi oss det grekiska språket hjälpligt och jag hjälper ofta till på vår favoritrestaurang. Den här drömmen spinner ofta iväg 20, 25 år. Våra barn är vuxna och har flyttat hem till Sverige men vi blev kvar. De kommer dock ofta och hälsar på och har med sig sina respektive. Vi visar dem ön som blivit vårt hem och äter goda grekiska middagar... Drömma får man ju göra!

Jag har funderat en del idag på vad jag ska bli när jag blir stor. På riktigt. Tanken är ju att jag ska fullfölja vårterminen också men efter det, efter mammaledigheten, har jag ingen aning. Det är så mycket jag vill bli. Jag läser jobbannonser och det är så många jobb som tilltalat mig det sista. Jag var så ung, naiv och oerfaren när jag började läsa till sjökapten. Jag ångrar inte ett enda år till sjöss, det har varit en rolig och lärorik tid men hade jag fått välja om idag så hade jag inte gjort samma val. Det finns så många spännande yrken. Och så många spännande utbildningar. Sjökaptensutbildningen är väldigt smal. Efter fyra års studier erhåller man sjökaptensexamen och kan börja segla andrestyrman. Efter det blir man överstyrman och till slut skeppare. Kapten. Efter ungefär sex år kan man hämta ut den högsta och slutgiltiga behörigheten, sjökaptensbrevet. Innan man dock blir kapten, befälhavare, dröjer det dock tiotals år för de flesta...

Självklart finns det landjobb inom sjöfart också. Försäkringsbolag, rederikontor och befraktare för att nämna några. De allra flesta vill dock att man skall ha det eftertraktade sjökaptensbrevet. Jag kan tänka mig att fortsätta arbeta med sjöfart, fast från land, men vet att det kommer bli tufft att hitta ett jobb. Men som sagt, det är så mycket annat som lockar. Biträde i en fin fiskdisk, säljade i underklädesaffären Change, informatör på kommunen, jobba med turism... Jag kan göra listan hur lång som helst. Dock känner jag att jag är inne på rätt spår med min nya utbildning. Jobba med människor, jobba med personal. Det är något jag verkligen skulle vilja göra. Bli rekryterare, personalchef, jobbcoach eller jobba på arbetsförmedlingen. Efter mammaledigheten skall jag söka jobb men får jag inget så kommer jag nog ta tillbaks min plats på utbildningen och fullfölja den. Framtiden känns spännande!

Huvudvärken vägrar att försvinna men jag sitter med näsan i böckerna. Undrar hur mycket som fastnar. Är allmänt slö så det blir bara läsning och vackra konstverk med övestrykningspennan. Borde räkna men jag orkar inte. Inte idag. Nu har jag i alla fall lunchpaus. Har inmundigat en räksallad och tänkte gå ut och lufta hjärncellerna lite. På nåt sätt ska jag väl lura bort det onda?

Jag har sovit dåligt inatt, drömt mycket och vaknade med huvudvärk vid åtta. Underbar start på dagen. Sitter i soffan och lyckas inte riktigt ta mig härifrån. Jag har massor med planer för dagen. Plugga såklart men även röja upp lite i den katastrofzon som delar av lägenheten utgörs av och kanske hinna med någon form av träning. Just nu har jag inte lust att göra något av det. Jag funderar på att gå och sova en timme till. Det är det enda jag vill göra just nu..

Jag är uppfödd på fisk. När min mamma skulle komma hem från BB med mig hade min gammelmorfar frågat pappa om han hade förberett mat och gjort i ordning hemmet inför vår ankomst. Pappa, stolt som en tupp, sken upp och berättade att han hade kokat långa till töserna. Det vill säga mamma och mig. Gammelmorfar blev helt ifrån sig, sa att bebisar inte åt kokt långa. Pappa försäkrade att han skulle bena fisken noga. Pappa gick fnissande därifrån och gammelmorfar ringde till farmor och frågade ängsligt om ungdomarna verkligen skulle klara att ta hand om en nyfödd.

På den vägen är det. Jag fick kanske inte kokt långa min första dag i livet men jag fick fisk via bröstmjölken. På den tiden fanns det gott om torsk, rödspotta, kolja, vittling, sej och skädda i Skagerack. I mitten på 80-talet fanns det inget som hette röda listan. Jag kommer ihåg från barndomen att vi åt fisk fem, sex middagar i veckan. Kokt fisk, stekt fisk, fiskgrattäng, fiskpudding, fiskestuv, ugnslagad fisk. Det var alltid färsk fisk som nästintill sprattlade när den lades i pannan. Som barn uppskattade jag självklart inte färsk nyfångad fisk. Vilken unge gör det? Men jag tyckte ändå att det var gott. Jag vägrade skolans fisk men hemma åt jag för glatta livet. Även om både brorsan och jag frågade varje kväll om vi inte kunde få köttfärssås dagen efter. Eller kanske korv!

Lagom tills jag började uppskatta fisk kom regler om fiskestopp och röda listor infördes. Jag flyttade även till Kalmar som har ett uselt fiskutbud. Trots att det är en kuststad så finns här inte en enda vettig fiskaffär. Det finns fiskdiskar på stormarknaderna men mycket av det som finns där är redan tillagat. Rökt, gravat eller till och med färdiga rätter så som laxburgare. Fisken de säljer är grådassig, torr, dyr och framförallt så luktar den fisk. Alla som hållt i en färsk fisk vet att den inte luktar. Fisk börjar lukta fisk när den blir gammal.

Jag försöker att äta fisk ett par gånger i veckan trots att här inte finns något vidare utbud. Lax är jag för tillfället trött på så nu är det hoki som ligger i min frys. Fryst fisk från ICA går utmärkt att äta om man kamoflerar den lite. Normalt tycker jag att fisk inte behöver någon mer krydda än salt men med styckfryst fisk i plastpåsar får man ta till andra knep. Kryddor i olika former och smakrika såser. Alternativt grattänger och soppor för att gömma fisken. Till middag idag serverades det hoki. Det blev riktigt gott. Fast det har jag spenaten att tacka för!

Jag läste här om dagen att gravida rekommnderas att ta vaccin mot svininfluensa och ringde idag till MVC för att höra hur det ligger till. Jag trodde att svininfluensan var ett överspelat kapitel men uppenbarligen inte. Jag tog aldrig något vaccin förra året och jag vill helst inte göra det i år heller. Men om det är rekommendationerna så antar jag att man skall göra det? Jag vet inte. Jag känner mig väldigt kluven. Om sanningen ska fram så är jag lite skeptisk till vaccinet. Det är så nytt och därmed inte testat under en längre period som andra vacciner. Att det inte är farligt i dagsläget är jag med på men tänk om det finns några långsiktiga biverkningar? Något som visar sig på mig, eller ännu värre mitt barn, om tio, tjugo eller trettio år? Jag vet att jag är nojjig och jag vet att jag bara hör allt det negativa i media just för jag är skeptisk. Jag hör om dom som blev sjukare av vaccinet än av influensan. Jag hör om dom som drabbades av narkolepsi. Jag vet att dessa är undantagsfall men det skrämmer mig ändå.

Min karl är på väg till hamn! Det betyder att jag förhoppningsvis har honom hemma imorgon kväll. Jag hoppas och håller alla tummar jag har. Han har varit på jobb i en månad och den där hjärtskärande saknaden jag känner i början när han åkt har kommit tillbaks. Saknaden går lite i vågor. Dom första dagarna efter att han åkt är riktigt jobbiga. Dom vänjer jag mig aldrig vid. Faktum är att jag tycker bara att det blir jobbigare och jobbigare att säga hejdå. Sen följer en period som går rätt snabbt. Jag viskar godnatt till hans kudde och somnar med min nalle fastkilad mellan hakan och bröstet men dagarna går i alla fall rätt snabbt. Och sen kommer slutspurten. Dom sista dagarna är jobbiga. Han är så nära men ändå så långt borta. Ofta är det strul med avlösningarna, hemresorna. Ofta blir det ändringar. Jag tycker det är oftare han kommer hem en dag senare än en dag tidigare. Jag vet inte om det är så eller om det bara är jag som upplever det så. Men imorgon kväll är han förhoppningsvis hemma. En natt till med nallen mot bröstet sen kommer jag sova gott i en månad med hans arm runt midjan!

Ibland måste jag påminna mig om att jag är student. De flesta studenter lever på pasta i olika former, det gjorde jag också en gång i tiden. Nu äter jag dock allt som oftast lite väl lyxig mat, något som tydligt syns när vi jämför matlådor i skolan. Idag blev det dock en riktig studentmiddag. Pasta med paprika/chili creme fraiche, kyckling och grönsaker. Att det var ekologiska grönsaker, en glad näruppfödd kyckling och extra fina (läs dyra) soltorkade tomater behöver jag inte säga i lunchrummet imorgon...

Vardagsrummet är färdigpimpat och jag är så nöjd! Färgerna på tygerna passade ännu bättre ihop än vad jag trott och fönstret med de nya krukväxterna är så vackert i de färgglada stearinljusens sken. Jag ville ha en färgklick och det har jag onekligen fått! Min sambo är lite nyfiken på vad jag ställt till med och jag har berättat att vi nu har lite inslag av rosa plysh och guldfärgade tazzles. Tazzles. Eller tofs som ni sägeer på svenska. Maria Montazami, man kan inte göra mer än att tycka om henne.

Jag öppnade ett brev från Collectum som kom strax innan jul. Jag erkänner, jag är kass på att öppna brev från pensionsbolag. Det känns liksom inte så aktuellt. Men i och med min pimpning av lägenheten så passar jag på och röjer undan ett och annat. Så jag öppnade det. Och vad står i det? Jo, att jag har en ny arbetsgivare! Så grattis till mitt nya jobb. Eller nåt.

Jag har i cirka tre års tid varit anställd av ett svenskt bemanningsbolag. I höstas skulle fartyget jag arbetade på, samt alla systerfartyg, byta bemanningsbolag och ett engelskt bolag lade det högsta anbudet. Få ville följa med till den nya arbetsgivaren och en massflykt inleddes. Jag brydde mig inte eftersom jag var tjänstledig och enligt de direktiv vi fått skulle inga tjänstlediga eller långtidssjukskrivna bli överflyttade. I december kom det likförbaskat hem erbjudande om anställning. Jag ögnade igenom kontraktet och lät det ligga på en köksstol. Jag skrev aldrig på det. Än mindre skickade jag iväg det. Jag ville inte vara anställd av det nya bolaget och hade jag seglat vid det tillfället hade jag gjort som de andra, flytt för livet.

Enligt Collectum blev jag anställd den fjärde december 2010. Hepp. Det här var en lite spännande twist på det hela. Jag har ingen aning om vart personalkontoret är beläget. Inte heller vem som är min personalchef. Jag vet att det engelska bolaget startat ett svenskt bolag för jag är anställd av xxx AB. Men det är också det enda jag vet. Spännande att få veta att man har en ny arbetsgivare via ett brev från pensionsbolaget! Man kan inte göra annat än att älska informationskedjan inom shipping.

Jag kommer bli en grym sjöpersonalchef en vacker dag!

Har i några dagars tid varit trött på allt det svarta och vita i vardagsrummet och igår när tomtar, troll och rött lulllull försvann blev det verkligen kalt. Så efterr plugget bar det av mot Indiska. Jag älskar deras heminredningsprylar! Har köpt nya gardiner, soffkuddar och ljuslyktor. Blev även lite nya krukväxter och krukor. Allt går i samma färgtema men eftersom vardagsrummet skall bli en överraskning för sambon när han kommer hem så avslöjar jag tyvärr inte vilken färg och kommer inte lägga ut några bilder. Inte idag i alla fall.

Är även sugen på att måla om i hallen och just nu är jag inne på turkost. Kanske två olika turkosa nyanser eller vitt och turkost. Hallen är ganska långsmal så det kommer bli för mörkt och trångt om alla fyra väggar målas i en mörkare färg. Men färgprover får sambon vara med och välja ut. Det är bäst för husfridens skull :)

Jag har aldrig varit särskilt pysslig av mig men just nu har jag hundra idéer om vad och hur jag vill göra om saker i lägenheten. Dessutom bakade jag mitt första bröd sedan hemkunskapen här om dagen. Har ju hört om kvinnor som boar eller vad det nu heter men trodde att det var något som uppträdde mycket senare i graviditeten. Och om boandet börjat redan nu, hur kommer jag då vara i början av sommaren? En kvinnlig och snyggare version av Martin Timell? Nä, får hoppas det är en övergående fas, det kommer bli så ruskigt dyrt annars :)

Ett jullov på knappa två veckor går snabbt och idag är det åter dags att infinna sig i skolan klockan 0845. Näst sista föreläsningen innan tentan med farbror Tråk så nu får tentaplugget dra igång på allvar. Jag trodde att jag skulle gnälla och knorra att jullovet redan var över men icke. Det känns faktiskt riktigt bra. Jag gillar de rutiner jag byggt upp under hösten. Jag gillar att ha dagarna planerade. Vissa dagar saknar jag livet till sjöss, det gör jag faktiskt. Men andra dagar, som idag, så undrar jag hur jag kunde leva så vind för våg. Att jag idag sitter här antar jag är ett tecken på att det livet inte var något för mig trots allt...

Jag gillar att plugga. Som jag tidigare nämnt tycker jag att det är fördummande att inte lära sig nya saker. Nya saker kan man självklart lära sig på andra sätt också, både privat och i arbetslivet. Man lär sig nya saker varje dag. Men som student blir skillnaden så stor. Meningen med det hela är just att man ska lära sig. Jag älskar känslan av när poletten till slut trillar ner, när det är något jag inte förstått som helt plötsligt är glasklart. Jag älskar att få tillbaks en tenta och se att det var mödan värt. Faktum är att jag till och med gillar att skriva tentor. Även om jag inte alltid är så förberedd som jag önskar så är det skönt att få det gjort, lägga den kursen bakom sig tills vidare och få öppna ny kurslitteratur.

Jag undrar vad jag kommer bli när jag blir stor. Till sommaren kommer jag ha drygt 300 högskolepoäng. Nautiska ämnen, företagsekonomi och arbetsrätt i en salig blandning. Det vore kul att fortsätta arbeta med sjöfart på något sätt samtidigt som HRM verkligen intresserar mig. Jag har inga karriärmål idag. Jag kanske blir informatör i hamnen, jag kanske får jobb på Arbetsförmedlingen. Det känns rätt häftigt att framtiden är så oviss, i en positiv mening. Men först ska jag bli mamma och det är helt klart det häftigaste jag har gjort! Snacka om att jag kommer lära mig nya saker varje dag!

Sista tiden har jag följt den här bloggen. Hon är femton år och har precis fått ett barn. Våra liv är så olika och jag dömer henne inte även om jag är glad att jag inte blev gravid som fjortonåring. Jag hade inte klarat det. Precis som många andra tycker jag dock att hon är lite väl öppen i bloggen. Hon skriver öppet om alla turer med hennes pojkvän och jag undrar hur hennes dotter kommer reagera när hon blir äldre. Bloggen är väl inte värre än när Linda Rosing nuppade i TV men ändå. Men ett av de senaste inläggen i hennes blogg är det här. Drygt en månad efter förlossningen är hon gravid igen. Eller ett test visar positivt i alla fall. Antar att det an finnas graviitetshormoner kvar i kroppen så nära inpå. Men ändå. Hon skriver själv att hon inte vill ha ett barn till just nu och jag undrar i mitt stilla sinne hur hon kunnat försätta sig i den här situationen. Som sagt, jag vill inte dömma henne. Speciellt inte öppet på internet. Men jag är glad att jag inte är i hennes kläder just nu...

Äntligen back on track. Veckan hemma hos mor och far med all julmat, godis och annat onyttigt fick mig att undra hur jag kan ha levt så innan. Levt så utan att reflektera över det! Jag drömde att jag tränade och jag fantiserade om fullkornslasagne och avocado. Idag blev det kycklingsallad med just avocado och ananas. Den är godare med mango i men när jag skulle dela på mangon var den helt brun inne i! Jag köpte den igår och var orolig att det kanske inte var tillräckligt mogen för den var rätt hård men så var den rutten inne! Gissa om jag blev besviken?

Jag förundras över vänskapsförfrågningar på Facebook. Vem man skickar till. Vem man accepterar från. På min vänlista vill jag enbart ha vänner. Människor som betyder, eller har betytt mycket för mig. Människor som jag har något utbyte av. Jag addar ingen jag till exemel träffat en gång på en fest. Speciellt inte om jag vet att jag troligtvis aldrig mer kommer träffa människan igen. Och jag addar definitivt ingen som skadat eller sårat mig och inte bett om ursäkt för det.

I ett tidigare inlägg under julhelgen skrev jag om den lite speciella mentalitet som finns på orten där jag kommer från. Under större delen av min uppväxt var jag mobbad av andra barn. Killar som tjejer, äldre som yngre. Jag har lagt dom åren bakom mig och är på ett sätt tacksam för att det blev som det blev. Dessa barn gav mig en enorm drivkraft. Redan som barn visste jag att jag skulle lämna ön. Att jag skulle bli något mer än dom. Jag uppfyllde min barndomsdröm och blev styrman, att det sedan visade sig att det inte var min dröm som vuxen är en annan historia... Hursomhelst, många av mina före detta plågoandar har ju självklart Facebook men jag skulle aldrig drömma om att ha dom som vänner där. Långsint? Kanske.

Jag ser andra, som var lika mobbade som mig, vara vänner med dessa personer. Jag undrar varför. Min kusin hade ett rent helvete under låg- och mellanstadiet. Dom var väl inte elakare mot henne än mot mig men hon tog åt sig så mycket mer. Idag har vi inte någon större kontakt men jag vet att för ett par år sedan fick hon fortfarande en klump i magen när hon såg någon ur det coola ö-gänget. Idag är hon vän med dom alla på Facebook. Och jag undrar varför?

Strax innan jul fick jag en vänförfrågan från en tjej på ön. En tjej som tillhörde det där populära gänget och som inte alltid var så snäll mot mig. Hon var inte värst men definitivt ingen ängel. Jag lät förfrågningen vara. Accepterade den inte men ignorerade den inte heller. På nyårsafton kom denna tjej och ställde sig vid samma busshållsplats som mig. Jag log vänligt mot henne och nickade. Sa inte hej men hälsade ändå på sätt och vis. Hon vände bort huvudet. Vi satt på samma buss i nästan två timmar och hon sa inte ett ord eller ägnade mig inte ens en blick. Är det en vän?

Jag förstår att många är nyfikna. Det är jag själv också. Men jag skulle inte adda någon jag inte känner eller inte tycker om bara för att få se personens relationsstatus och fyllebilder från midsommar. Kan det vara så att antalet vänner på Facebook har blivit en statussymbol av något slag? Flest vänner på Facebook när vi dör vinner?

Solen skiner och det var länge sedan jag såg att himlen var så här blå. Istället för mina gråa tråkiga kalkyleringsböcker blev det en härlig långpromenad på drygt en och en halv timme. Dock är det snorhalt ute så promenaden avslutades med en fetingvurpa fem minuter från lägenheten. Aldrig ska man få vara nöjd!

Januari:
År 2010 firades in på en strand på Gran Canaria tillsammans med min sambo. Vi åt en underbar middag på en restaurang precis vid havet och för första gången fick vi pussas på tolvslaget. När vi kom hem till Sverige igen var det nitton minusgrader och svinkallt och solbrännan försvann på nolltid. I denna veva hade jag cirka tre månaders semester kvar och jag kommer inte ihåg om jag gjorde så mycket mer än att rödvinsfilosofera med M...


Februari:
I februari fyllde jag 26 år och jag minns att jag var mycket retad på att jag inte längre fick åka på ungdomsbiljett. Födelsedagen firades i Stockholm tillsammans med älsklingen. Vi bodde på Sjöfartshotellet, åt goda middagar, såg Kvarteret Skatan live, var kulturella och umgicks med goda vänner. Även då var det allmänt svinkallt.

Mars:
I mars fick jag jobb på en ny skuta. Det nya jobbet skulle innebära kortare törnar, det vill säga perioder hemifrån, samt mer tid med sambon. Jag var glad och förhoppningsfull när jag klev över landgången. Månaden ombord förvandlades dock till en mardröm. Jag vantrivdes något så fruktansvärt och något jag liknande vid en psykisk konkurs var mycket nära. I slutet på mars mönstrade jag av och meddelade att jag inte tänkte komma tillbaka.


April:
Sambon och jag åkte på tur till Österlen. Vi bodde på olika gästgiverier och åt himmelsk mat och fascinerades av landskapet. Vi firade även påsk tillsammans och jag var sur över att det inte finns de påskefyrar jag är van vid från Bohuslän. I slutet på april blev mitt gamla jobb ledigt och jag klev ombord på moderskeppet igen. Trygghet blandades med tristess och jag var glad över att jag hade sökt in till Linnéuniversitetet.


Maj:
Maj var jag till sjöss och jag kan inte påstå att jag minns något specifikt från den resan. Dom flesta resor är de andra lika. Tre hamnar i Europa, fyra hamnar i USA, fyra hamnar i Europa och sen åka hem. Minns dock att jag fick gå vakt med min favoritmatros, att han fyllde 64 år och att han gick i pension när vi kom till Göteborg. Jag hade svårt att hålla tillbaks tårarna då. Vår personalchef var även på besök på grund av den turbulens som då rådde i rederiet. Jag fick rådet av honom att antingen börja plugga eller bli gravid. Jag tror jag ska ringa honom någon dag och berätta att jag gjorde både och...

Juni:
I juni åkte sambon och jag på två veckors semester till Korfu, Grekland. Korfu var en ny ö för oss och vi stormtrivdes. Vi solade, badade, åkte moppe, drack Amstel och åt blåmusslor. Den sjunde juni gick min sambo ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru och utan att tveka sa jag ja! Midsommar firades sedan hos mor och far och sista veckan i juni var det återigen dags att mönstra på. Fem veckor hemma går alldeles för snabbt.


Juli:
Vad jag inte visste när jag mösntrade på var att denna resa skulle bli min sista resa. Någonsin. Jag minns att det var väldigt struligt. Mycket som krånglade och mycket nytt folk. Hela resan var en mindre katastrof och jag kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna när jag en tidig morgon mottog antagningsbeskedet. Jag var antagen till HRM-programmet vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet, i Kalmar! Bland de sista dagarna i juli klev jag av fartyget för gott och flög hem till Sverige och min älskling!

Augusti:
Semestern började med en campingsemester. Från Kalmar till Kolmården och sedan till Trosa för att hälsa på mormor och morfar. Därifrån vidare ner längs Vättern och tältet slogs slutligen upp i Gränna. Vaknade av regnsmatter och åkte ner genom glasriket och campade vidare i Kosta. En fantastisk tur med mycket glädje. Glädjen överskuggades dock av att min Nikon D40x blev stulen. I augusti startade jag även den här bloggen och bestämde mig för att ta tag i mitt liv, min hälsa och vikt. Och den största händelsen av alla, jag blev student igen!


September:
Nya rutiner. Plugg, träning och nyttig mat. Månaden flöt på snabbt. Grupparbeten, tentor och kursstarter avlöste varandra och jag stortrivdes. Jag insåg att jag äntligen hade hittat rätt i livet. Jag är ingen sjöman. Sambon och jag hann med en tur till Västkusten. Vackert höstväder och vi passade på att geocacha hela helgen.

Oktober:
Månadens största händelse var utan tvekan det positiva graviditetstestet! Med skakande händer och tårar i ögonen gick jag ut till sambon i vardagsrummet och gav honom stickan samtidigt som jag lyckades få fra visst är det två streck?! Det var två streck och vi kramades, skrattade, grät och skålade i grönt te. Jag mådde väldigt bra de första veckorna och var mycket orolig för att något var fel...

November:
En månad som flöt förbi väldigt snabbt. Minns inte så mycket av den faktiskt. Gissar att jag på dagarna var i skolan och på kvällarna sov jag. Var väldigt kvällstrött ett tag och det var inte ovanligt att jag somnade vid sju, halv åtta på kvällen. Vi julpyntade lägenheten och jag bosatte mig under min filt när första snön föll.


December:
Julstämningen var hög redan vid första advent tack vare snön. Andra advent tillbringade vi på Öland då vi firade vår egen julafton eftersom älsklngen skulle jobba över jul. Vi fick även se Mini på ultraljud för första gången och helt plötsligt började allt kännas mer verkligt. Jag började slappna av och insåg att jag skulle vara lyckligt lottad som sluppit illamående och andra krämpor. Jag firade jul hos mina föräldrar i ett vintrigt och svinkallt Bohuslän och fick många fina julklappar.

Som många säkert uppmärksammat så är Fångarna på Fortet tillbaks i rutan. Det, och Gladiatorerna, var mina favoritfredagsprogram som barn. De flesta ungar i min generation har väl hoppat runt mellan köksstolar och soffor och låtsats att det varit farliga tigrar på golvet... Jag tittade på Fortet några gånger i höstas men den där barnsliga förtjusningen infann sig inte. Å andra sidan förväntade jag mig inte det heller...

Kvällens avsnitt med Blondinbella i spetsen får jag dock inte missa. Jag måste hur hon för sig som person eller vad man ska säga. Jag tittar aldrig på videobloggar och jag följer definitivt inte web-showerna som den ena bloggerskan efter den andra startar. Faktum är att jag inte sett ett enda avsnitt!

Jag följer Blondinbella lite sporadiskt. Ibland går det veckor utan att jag tittar in hos henne, ibland kollar jag där varje dag. Jag vet inte vad jag ska tycka om människan. Vi lever i två helt olika världar och jag kan ärligt säga att jag inte är avundsjuk på hennes glamourösa jetset-liv. Jag skulle inte byta bort mitt Svensson-liv i Kalmar för något i världen. Jo, om jag skulle bli erbjuden en fyrvaktartjänst på Norra Irland. Då skulle jag locka sambon med all whiskey som kokas bland kullarna, ta honom med mig och skaffa en Shetland Sheapdog när vi kommit fram. Men i alla fall. Jag tycker det är coolt att Blondinbella har lyckats som hon gjort. Hur gammal är tjejen? 20? Hon har flera aktiebolag, gett ut böcker och tidningar och verkar alltid ha tusen järn i elden. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka att hon verkar lite korkad. Å andra sidan kan hon ju omöjligt vara det med tanke på att hon som sagt äger ett flertal aktiebolag med mera... Hur som helst ska det bli intressant att höra hur hon pratar och framförallt om hon skriker inne hos spindlarna!

Jag har kommit igång med pluggandet inför kalkyleringstentan om två veckor. Efter att ha fått nästan full pott på affärsredovisningen blev jag åter motiverad. Jag ska ta mig tusan klara den här tentan också! Alla säger att kalkyleringen är den svåraste kursen, historiskt sett är det knappt en fjärdedel som klarar den på första tillfället. Jag ska vara en av dom. Jag ska! Jag vet, jag är så ödmjuk ibland.

Trots att jag snart har 300 hp har jag ingen studieteknik. Jag rycker på axlarna, säger att det ordnar sig och på något mirakulöst sätt har det ordnat sig. Varje gång. Jag har lätt för att lära och det har visat sig att jag ofta kommer ihåg en hel del efter tentan också. I alla fall i de ämnen jag tyckt varit intressanta. Men sådana tror jag att de flesta är. Jag har nu hittat en hyfsad studieteknik. Jag läser ett kapitel, gör anteckningar och understrykningar och sen gör jag övningsuppgifterna i boken. Problemet är att det tar sådan tid. Att läsa, anteckna och räkna ett kapitel tar cirka tre timmar! Att bara göra ett kapitel om dagen kan jag ju glömma... Då är jag klar med boken tills dagen innan tentan. Så mycket is i magen har inte ens jag. Funderar på hur jag ska lägga upp det hela. Men, det löser sig. Det gör det alltid. Och nu tycker jag återigen att det är kul att plugga efter svackan i höstas! Så det löser sig. Helt klart.

Första januari år tjugohundraelva. Gott nytt år alla! Hoppas att 2010 fick ett bra avslut och att 2011 börjat bra! För mig började året perfekt. Efter drygt en vecka hos föräldrarna vaknade jag hemma i min säng. Jag ville inte gå upp utan drog täcket upp till hakan och bara njöt. Tänk att det kan vara en sådan lycka att få vakna hemma! Efter att ha spenderat hela hösten hemma hade jag glömt bort den känslan. Jag har börjat ta hemmet för givet. Mina första veckor iland så njöt jag varje morgon. Jag njöt över att få vara hemma, det som är självklart för dom allra flesta...

Men nu är det då nytt år. Nytt år, nya möjligheter. Jag känner på mig att 2011 blir ett bra år. Magkänslan säger det ;) Även om magkänslan inte kommunicerar allt för högt och tydligt än. 2011. Året då jag ska bli mamma. Året då R och jag blir en liten familj på riktigt. Och vem vet, det kanske blir året då vi köper hus och gifter oss också? Hus skall införskaffas till hösten/vintern någon gång och bröllopet skall vara ett vinterbröllop. Den här vintern hade varit perfekt med all snö men vi tyckte det blev lite väl nära in på vår förlovning. Samt att jag inte vill gifta mig och vara gravid. Jag vill kunna skåla i champagne på vår bröllopsdag. Lite egoistiskt kan tyckas men det är ju vår dag och då får man vara ego!

Nyårslöften då. Jag avger aldrig nyårslöften. Inte löften som jag vet att jag inte kan hålla. Att lova inför raketer och mig själv att till exempel inte äta godis på ett år är lönlöst. Det går inte. Löftena för detta år får bli att fortsätta mitt nyttiga liv och träna så länge jag kan och orkar. Samt att bli en cool morsa. Jag vill inte bli allt för hispig och övebeskyddande. V har ett praktexempel på en sådan morsa i bekantskapskretsen och mina vänner har fått lova dyrt och heligt att klappa till mig om jag blir som henne.