landkrabba

Adam har alltid sovit oförskämt bra. Så bra att jag till och med ljugit någon gång och sagt att han visst brukar vara vaken någon gång på natten. För någon vecka sedan hände det dock något och jag vet inte vad. Adam har alltid varit kvällstrött och stensover mellan sex och halv sju på kvällen. Hans nya vana är att han vaknar efter cirka 30-90 minuter och är otröstlig. Han brukar bli glad om vi börjar läsa saga men bara vi närmar oss sängen blir han hysterisk.

Det spelar ingen roll om vi sitter fem minuter i soffan eller 35. Resultatet är det samma. Dock somnar han på tre röda om jag bär in honom i gästrummet (där vi för tillfället sover på grund av sovrumsrenovering, skulle tro att dubbelsängen ger samma resultat). Han skrattar till lite förnöjt, pillar lite med sin snuttefilt och vänder sig sen på sidan och somnar. Bara sådär. Så bevisligen är han trött. Men han vill inte sova i sin säng. Väl i gästsängen sover han sen bra, sover hela natten som vanligt.

Mig gör det inget att han sover i vår säng, inte sambon heller. Inte om det bara handlar om en kort period. Det känns inte lika lockande att ha honom i sängen tills han börjar skolan. Jag vet inte hur jag ska göra för att han ska vilja somna om i sin säng. Han har ju inga som helst problem att somna där under dagen, inte heller under nattningen. Men när han väl vaknat, då går det inte.

Vissa kvällar försöker jag bara tio minuter. Andra i nästan en timme. Jag vet inte vad som är rätt. Jag vet inte vad som är fel. Antagligen för att det inte finns några rätt och fel. Det spelar ingen roll om det är jag eller sambon som försöker. Ingen av oss kan lägga honom mer än i vår säng. Well, när allt kommer omkring är det rätt mysigt att ligga och snusa en bebis i nacken. Mindre mysigt är det att vakna med en blöja eller fot i ansiktet men det är smällar man får ta!

Jag har aldrig någonsin kollat på Let's Dance innan. Kanske något enstaka program när vi varit hemma hos mamma och pappa. Men den här säsongen är jag fast. Jag kan absolut ingenting om dans. Jag kan inte ens klappa takten, än mindre röra fötterna i takt. Men det är kul underhållning. Anton Hysén är underhållning.

Det är den där dagen i månaden. Påmönstringsdagen. Familjen befinner sig på varsin sida Nordsjön. Avskedet idag gick relativt smärtfritt. Det var full fart. En halvtimme innan sambons taxi skulle komma ringde det på dörren. Vår nya vagn stod där i ett jättepaket! Sambon var ju lika nyfiken som mig så medan jag sprang ner med vår gamla vagn i förrådet monterade han ihop den nya. Sen var det dags att gå ut på parkeringen och säga hejdå. Adam skallade R i nyckelbenet så att de små pirayagaddarna slog hål på läppen. Blod, svett och tårar. Dock slutade han blöda nästan direkt, blev snabbt glad och min puls lugnade ner sig. När vi kom in i lägenheten igen slog det mig. Han har åkt. Då kom tårarna.

Nu har vi precis bokat sommarens första semester! I månadsskiftet maj/juni åker vi till Bornholm några dagar! Det ser vi fram emot. Jag var på Bornholm på skolresa i sexan men efter det har jag aldrig varit där. Passerat Bornholmsgattet några gånger men det räknas knappast. Är det någon av er som varit på Bornholm? Är det något särskilt man inte får missa?

Tålamod är inte min starka sida. Alltså är tapetsering ingen bra syssla för mig. Jag önskar att tapeterna satte upp sig själva. Smack, smack smack liksom. Limma, tapet upp, skära, klart. Nästa våd. Det är så det ser ut när man ser byggprogram på TV. Dock fungerar det inte likadant när jag försöker. Det är snarare limma, tapet upp, lossa tapet för den kom snett, klistra fast tapet igen, inse att man fått en stor luftbubbla i mitten, lossa tapet, sätta fast tapet, svära lite över att det kom en massa lim på våden bredvid och kanske slutligen få fast våden, luta sig tillbaks, ta en klunk öl och inse att den fortfarande hänger snett. Det ät tur att det är renoveringstapeter. Jag tapetserar, sambon går efter och spacklar de sneda skarvarna. Förhoppningsvis hinner vi tapetsera och spackla klart innan han åker på tisdag. Då är det bara målningen kvar och måla, det kan jag minsann!

För ett tag sen registrerade jag mig hos Smartson Testpilot. Jag har ansökt om att få testa lite olika grejer. Yougurt, juice, någon stekpanna och så vidare. Ibland har jag muttrat över varför jag aldrig blir utvald. Och helt plötsligt hände det. Jag blev utvald! Men inte till att testa någon yougurt eller matlagningsfraiche. Nejdå, lite bättre än så är det allt. Vi skall få testa en Teutonia BeYou! Och inte bara skall vi få testa den, vi får även behålla den efter testperiodens slut. De enda åtaganden jag har är att blogga om vagnen på Smartsons hemsida och fylla i en utvärdering. Helt okej arbete för en vagn med den prislappen...

Jag är bra på att prata. Jag pratar gärna ofta, mycket och högt. Dock hittar jag inte alltid de rätta orden. Speciellt inte när jag inte förstår något. Under en praktik på ett fartyg ställde jag en fråga som halva bekantskapskretsen skrattat gott åt. Maskinisten försökte förklara för mig vad som hände i växeln. Motorn snurrar med flera hundra rpm, propelleraxeln snurrar med 100 rpm. Något händer i den där lådan mellan motorn och axeln. Exakt vad förstod jag inte. Så jag frågade vart allt snurr tog vägen. Det var ju just det jag inte förstod. Hur kunde flera hundra varv snurr bara försvinna? Maskinisten tittade på mig som om jag inte var riktigt klok och tillkallade en kollega som började dra paralleller med cyklar och helt plötsligt förstod jag. När vännerna fick höra, jag älskar nämligen att berätta om allt konstigt jag säger och gör, fick jag kommentaren att snurret är i mitt huvudet. Och kanske är det så. Just nu är mitt huvud lite snurrigt. Det är många tankar som rör sig. Dock är det bara bra snurr. Bra tankar. Jag vill inte att snurret ska försvinna. Jag är snurrig. Så är det bara.

Snön vräker ner i Kalmar. Det är kallt och blåsigt ute. Men inomhus är det varmt och skönt och jag går runt och flinar och tänker på Rudolfs fina hälsning till Karin i Sunes Sommar när han gav henne en sollampa "sol i sinne, brun inne". Småskrattar åt när Karin rusade iväg och Sune undrade om mamma var ledsen och Rudolf självsäkert svarade "nej Sune, mamma är rörd". Ja. Hur som helst. Jag har inte köpt ett solarium även om det kanske låter så. Däremot är jag på sjukt bra humör. Glad och lycklig. Det är bra. Nu är allt bra igen.

Vit påsk! Det ska vara vit jul! Påsken skall vara solig och varm. Inte ska det snöa och blåsa halv nordlig storm i alla fall. Men nu är det som det är. Vi har varit inne hela dagen och fortsätter med den sysselsättningen. Adam fick för sig förut att han var en liten bebis och somnade på mitt bröst, något som inte hänt sen han var två månader så jag passade på att njuta och låg helt stilla. Ikväll blir det havskräftor. Det är ju påskigt. Precis som snö.

Min sambo arbetar i Norge och har gjort det i flera år. Han har således ingen som helst inkomst i Sverige och skattar inte här. En kreditupplysning på honom visar enbart massor med nollor, deklarationen likaså. Det heter att det är så enkelt med nordiska samarbetsavtal men jag vet inte.

Föräldrapenningen har vi helt gett upp om. Norrmännens krav skiljer sig från våra då föräldrarna inte kan dela på ledigheten, jobba deltid båda två. För att han skall kunna få ut sin ledighet från NAV (norska motsvarigheten till Försäkringskassan) måste jag jobba heltid. Visst, ett heltidsjobb funkar under de månader han är pappaledig. Efter det går det inte. Jag tänker inte utsätta mitt barn för dagis 40-50 timmar i veckan. Det blir ett himla hattande. Heltid, deltid, heltid, deltid. Jag är mer än gärna hemma mer än ett år med min son. Den här tiden är så kort om man jämför med resten av mitt yrkesliv samt att det är guld att vara ledig när sambon går på vederlag.

Idag upptäckte vi ett nytt problem med att jobba i Norge. Vi har bestämt oss för bilen jag skrev om här om dagen och skall ta den på avbetlning via det finansinstitut bilhandlarn erbjöd. Lyckades få bättre ränta där än på banken. Sambon kan dock inte få ett lån via dem. Han har ju ingen inkomst. Jag tänker inte gå in exakt på vad han tjänar men det är rätt komiskt att jag som hade studiebidrag från CSN som huvudsaklig inkomstkälla förra året och nu tar en till två föräldradagar i veckan blir beviljad det lånet. Ritkiga banklån är inga problem då bankmannen faktiskt tittar på anställningsavtalet och lönespecen. Dock är det jag som bär räntorna på våra bolån eftersom sambon inte kan få tillbaks något på deklarationerna. Det är mycket att tänka på. Och jag är jäkligt glad att jag aldrig arbetat för min arbetsgivare som har sitt säte på Isle of Man. Något säger mig att det vore ännu krångligare då. Och hur man kan vara anställd utan att ha arbetat är ju en historia i sig...

För några år sedan sålde vi vår bil, en gammal Volvo 940. Vi skulle testa att vara billösa, se hur det fungerade. Om det fungerade. Det fungerade såpass bra att vi nu har varit utan bil i tre år. Men nu har vi börjat fundera på om det är dags för en bil igen.

Den här gången är vi intresserade av en nyare kombi. Ingen högoddsare direkt. Vi var och tittade på en bil idag och vi fastnade båda för den. En 08a som gått drygt 3000 mil. Automatlåda. Och ett bagage som utan problem sväljer två barnvagnar. Vi har testat då goda vänner har en likadan droska. Just bagaget är det vi diggar med den här bilen. Vi tycker det är ett måste att kunna ställa vagnen i färdriktningen.

Jag frågade bilförsäljaren om det var okej att ställa in vagnen i bagaget för att se hur det såg ut. Han sa ja men garanterade att vagnen fick plats. Ja. Jo. Men jag ville dubbelkolla om den kunde stå i färdriktningen. Han tittade på mig som om jag var från Mars. Varför skall man ställa vagnen så? Jag tittade tillbaks, som om han var från Mars, och frågade undrande hur man annars får plats med ett par vandringsryggsäckar, tält, sovsäckar och annat nödvändigt. Han, som själv var småbarnsförälder, hävdade att vi hade för mycket fritid. Och ja, det har vi väl. Det är fördelen med att vara, och leva ihop med en, sjöman. Vederlag halva året. Semester halva året. I mammaland är alla dagar röda.

Stora frågan är nu om vi blir bilägare inom de närmsta dagarna...?