landkrabba

Spenatgratäng har blivit en riktig favorit i vårt lilla hushåll. Tyvärr får ju inte Adam äta spenat än så jag försökte modifiera receptet lite. Resultatet blev en broccolli- och blomkålsgratäng. Det som behövs är:

400 gram kokt broccolli och/eller blomkål
4 ägg
1 dl creme fraiche
150 gram riven ost
Tomater
Salt och peppar

Mixa de kokta grönsakerna och blanda samman allt utom tomaterna i en bunke. Häll upp i en smord ugnsfrm, snajsa till det med skivade tomater och tillaga i ugnen, 225 grader cirka 20 minuter. Snabbt, enkelt och gott! Inte lika gott som med spenat men rätten kommer helt klart tillagas igen! Stort plus att det var lättuggat för någon som bara har två tänder... ;)

Fick någon ryck imorse och kom på att jag ville ut och jogga. Sagt och gjort. Tog mig runt den korta rundan på en tid jag är mycket nöjd med och dagsformen kändes väldigt bra. Tog det lugnt eftersom jag av olika anledningar inte har sprungit på ett par månader men det kanske är dags att ta upp joggingen lite mer regelbundet nu...?

Vi har ingen bil. Jag har inte ens en cykel. I ärlighetens namn vet jag inte om jag kan cykla längre, tror inte att jag cyklat sedan grundskolans obligatoriska cykelutflykter. När jag var liten älskade jag att cykla. Som de flesta ungar. Sen cyklade jag vält och det slutade med operation. Efter det var jag inte särksilt pigg på att cykla igen och nu har det kommit till den punkt då jag är rädd för att cykla. Jag tror inte att jag kan det längre. Och alla vuxna kan väl cykla?! Men det var inte cyklar jag hade tänkt att skriva om.

Som sagt. Vi har ingen bil. Alltså går jag dit jag skall. Tack och lov för att vi fått en unge som älskar att åka vagn! Igår gick jag till IKEA. Att ta sig dit med bil är ett mindre projekt som innefattar tretton trafikljus, sjuttiotre korsningar och en miljonniohundraåttiosex rondeller. Typ. Jag blev nästan lite besviken när jag insåg att jag gick dit på 45 minuter. Så nära! Varför har jag inte gått dit innan?

Mitt dilemma är huruvida denna form av vardagsmotion är godkänd i mina Fyra bra veckor. Är långa promenader i maklig takt motion? Självklart är det det. Egentligen. Jag utgår från att jag brände några kalorier mer än om jag hade lånat en kompis bil. Men kan jag bocka av en av veckans fem obligatoriska promenader genom denna lilla utflykt? Jag låter det vara tills vidare. Blir det inte fem promenader den här veckan så kan jag ju alltid ha den promenaden som ett ess i rockärmen och dra fram!

En väninna kommer över på fika idag, strax efter lunch. Jag funderar på vad jag ska bjuda på. Eftersom vi bestämt fika så kan jag ju inte laga lunch? Och i och med mina fyra bra veckor så vill jag inte baka en kaka, paj eller liknande. Jag känner mig själv. Bakar jag en äpplepaj till exempel så tar jag en bit och hon en bit. Sen är det sex bitar kvar. Och vem trycker i sig dom till kvällsmat...? Så jag hittade det här på ICAs hemsida. Det kan väl vara något?

Återkommer med omdöme senare! Nu ska Adam och jag ut på dagens morgonpromenad!

Idag var det invigning av mina nya chockrosa joggingskor! Har hunnit gå några mil i dem men första löprundan var som sagt idag. Så. Jävla. Sköna. Underbart! Och snabba var dom! Rundan gick 30 sekunder snabbare än i söndags! Nu är det ju inga rekordtider vi snackar om. Inga maratondistanser heller. Men jag tar mig runt. Med barnvagnen. Den gör det hela lite tyngre...

Jag försöker så smått att komma igång med någon form av styrketräning här hemma. Igår var det bröst och triceps som fick sig en genomkörare. Armhävningar varvat med diverse övningar med min lilla söta kettlebell. Det känns idag. Träningsvärk i armarna kombinerat med en liten koloss som blir tyngre för var sekund, det är spännande det! Kändes rätt rejält när vi lekte flygplan imorse... Nu blir det morgonpromenad i mina nya rosa dojjor men först blöjbyte, det är någon som stinker en aning...

Då sambon är hemma passar jag på att ta mig en och annan joggingrunda utan barnvagnen. Fördelen med att börja jogga med barnvagn är att det känns väldigt mycket lättare utan! Har tagit det väldigt lugnt med löpningen, endast sprungit en gång i veckan och då bara 2,5 kilometer. Jag hade inga problem med foglossning under graviditeten men känner efter löprundan att det känns lite ömt typ där benen sitter fast, på insidan liksom? Så jag tar det lugnt.

Idag utökade jag rundan till 3 kilometer. För ett år sedan sprang jag 3 kilometer för första gången. Tiden var 21:15. Idag gick det på 20:40. Jag är nöjd. Under tiden i spåret kände jag verkligen hur mycket nytta det gjorde att jag fortsatte träna under graviditeten. Jag är mig själv evigt tacksam för att jag masade mig ut på promenader varje dag. Då kändes det omotiverande. Hur mycket jag än gick så blev jag bara större och tyngre men det känns skönt att veta att jag är i bättre form nu, efter nio månaders graviditet och förlossning än vad jag var för ett år sedan!

Innan sambon mönstrade på lovade jag mig själv att jag skulle testa den korta joggingrundan, den på 2,5 km, i grönområdet när han kom tillbaks. Planen var att han kunde antingen skutta bredvid och dra barnvagnen, eftersom han har betydligt bättre kondition än mig, eller stå vid "målet", redo med första hjälpen. Idag sprang jag rundan. Ensam. Med barnvagn. Eller sprang är väl fel ord. Tog mig fram i en rörelse som påminner om löpning i slowmotion passar bättre. Men jag tog mig runt. Och jag gick inte en enda gång.

11 augusti förra året sprang jag den rundan för första gången någonsin. Jag vägde sju kilo mer än idag och var inte vältränad någonstans. Enligt den dagbok jag förde då så sprang jag rundan på 19:50. Idag, nästan ett år senare, tog rundan 19:28. Under detta år har jag varit gravid och fött barn och inte tagit ett enda löpsteg sedan i september. Dessutom puttade jag omkring på en barnvagn. Behöver jag säga att jag är sjukt nöjd?!