Vecka 40

Vecka 40 idag. 39+0. En vecka kvar till BF. Jag har aldrig varit gravid i 40e veckan innan. Adam är född i 38+6 och nu när kvällen närmar sig känner jag en viss irritation över att bebis inte kommit. Trots att det är en vecka kvar egentligen. Jag har hela tiden varit så säker på att h*n skulle göra entré tidigare än beräknat. Typ i vecka 37, 38 bara för att sambon inte var hemma. Nu är jag precis lika säker på att jag kommer gå två veckor över tiden. Bara för att sambon är hemma. Murphys lag liksom.
 
Jag mår bra. Jag har inte ont någonstans. Det gör egentligen inget om bebis är kvar i magen en vecka till eller två. Eller tre. Tre veckor från nu och vi kommer ha träffat vår bebis. Hoppas på förr än senare såklart. Orden det gör inget om bebis är kvar i magen en vecka till eller två sa jag till mamma igår i telefon. Och jag menade det. . Nu är jag som sagt bara irriterad. Less på allt. Det svänger snabbt nu. Om ett par timmar är det i alla fall Grey's Anatomy.

Juleskum

Ett av mina absoluta favoritgodisar är Juleskum. Cloettas. Kanske är det för att det säljs under en så begränsad tid av året? När jag såg att de har börjat säljas här om dagen blev jag överlycklig. Köpte två påsar och slängde ner i BB-väskan. Nu finns det bara en påse kvar. Men bebis verkar ha det bra i magen så jag hinner nog fylla på förrådet...

Typiskt

Så. Himla. Typiskt. Sambon skulle ju komma hem imorgon. Men onsdag har blivit torsdag. Cirkus Nordsjön. Fast jag "bryr" mig egentligen inte. Jag vet att jag någon gång brutit ihop totalt när hemresan har blivit uppskjuten en dag eller två. Tror det var mest under den period då jag också seglade. Då räknades varje dag när man gick så mycket om varandra som vi gjorde. Men bebis verkar ha det bra i magen så det ska nog gå bra. Fast det vore ju rätt typiskt om den faktiskt lyssnat på mig när jag ett flertal gånger deklarerat att den måste stanna i magen till åtminstone onsdag kväll klockan 22 då sambon normalt brukar landa ;)
 
Jag hade gjort upp en rätt bra planering för veckoslutet.
Torsdag: handla julklappar då jag har 20% på Hemtex och ändå hade tänkt att handla vissa av klapparna där, äta köttbullar på IKEA och ta en ny geocache utanför varuhuset samt storhandla.
Fredag: åka till Växjö och hämta den nya vagnen!
Lördag: föda barn.
 
Sambon och jag firar sex år på lördag och jag tyckte att en bebis kunde vara en rätt fin present.
 
Julklappsshopping kan jag ju ägna mig åt på torsdag ändå, om lille herrn är på shoppinghumör vill säga... Och vagnen är jag så nyfiken på! De ringde samma dag som R mönstrade på, att den hade kommit men jag har inte velat åka själv. Åka bil med Adam kan ibland vara lite väl spännande. Det känns som om Växjö ligger nästgårds men det tar cirka en och en halv timme att åka. Så vi tar det på fredag. Och barnafödandet på lördag. Så. Då var det bestämt.

Tio dagar?

En tanke slog mig idag. Adam är född en vecka innan BF. Om vi översätter det på den här graviditeten så betyder det att det är tio dagar kvar. TIO DAGAR?! Nu vet jag ju självklart att man inte kan räkna så. Bebis kan komma imorgon. Eller om 30 dagar. Helst inte imorgon dock. Det vore att snubbla på målsnöret. Sambon kommer väl hem på onsdag, torsdag skulle jag tro. Men inom den närmsta månaden så kommer h*n göra entré. Det blev bara så verkligt när jag tänkte så. Tio dagar. Jag behöver lite såna här uppvaknanden ibland. Tycker fortfarande att det är overkligt att bebis snart är här! Overkligt men så efterlängtat!

Honey, I'm home!

Det är inte ofta jag önskar att sambon kom hem varje kväll som "vanligt" folk gör. Att leva så som vi gör är helt outstanding och i dagsläget vill jag inte byta. Men sen Adam föddes har det ändå varit en handfull gånger då jag tänkt att det vore skönt om han kom in genom dörren kvart över sex. Idag har varit en sådan dag.
 
Dagen började med kontroll på MVC. Bebis verkar ha det bra och jag tror att jag mår bra jag med. Jag vet faktiskt inte. Ska gå på tätare kontroller då hon tyckte att min blodtryck stigit mycket och att jag hade lite äggvita i urinen. Både blodtryck och äggvita låg inom de tillåtna gränserna så i dagsläget är det absolut inte tal om någon havandeskapsförgiftning men jag kan inte hjälpa att jag blir orolig. Inget är fel men tänk om något blir fel? Tankar om hur det praktiska ska lösas dyker upp. Om jag skulle bli sjuk, blir jag inlagd på sjukhus då? Vem tar hand om Adam då i så många dagar? Det kan ju trots allt ta fyra, fem dagar innan sambon kommer hem. Om jag blir ordinerad vila, hur vilar man med en tjurskalle på 16 månader som tycker att morsan är aptrist för att hon inte kan rulla runt på golvet, krypa i kryptunneln på lekplatsen eller leka tittut under bordet? Då vore det skönt att veta att mannen kommer hem efter jobbet varje dag. Att han inte är på anda sidan Nordsjön. Jaja. Om jag skulle bli sjuk så löser det sig väl då. På något sätt.
 
 

Vill ni gissa?

36+6
 
Vecka 38 närmar sig med stormsteg och så här ser jag ut i skrivande stund. Det är fritt fram med gissningar och analyser av magen, pojke eller flicka? Vad tror ni?
 
Många säger att jag har en typisk flickmage. Det sa dom allra flesta när jag väntade Adam också. Tror inte att det var en enda som sa att vi väntade en pojke. Fick även höra att jag skulle gå så långt över tiden eftersom jag hade magen så högt. Det slutade ju med att han kom en vecka innan beräknat datum. Men gissningar är kul! Om ni är nyfikna på hur jag såg ut när jag var ungefär lika långt gången med Adam finns det en bild här.

Dagens shopping

 
Igår kväll tror jag att poletten trillade ner. Jag insåg att det är cirka tre veckor kvar till BF. Det som fick mig att inse var att jag för några minuter fick för mig att jag skulle föda barn inatt. Så vad hände? Ingenting egentligen. Med Adam kände jag aldrig av några förvärkar. En och annan sammandragning, magen blev hård som en boll, men det var det enda. Den dag värkarna började var jag övertygad om att det var förvärkar och det var till slut sambon som efter cirka fem, sex timmar av regelbundna värkar föreslog att jag skulle ringa förlossningen. Jag var så inställd på att gå över tiden, alla förstföderskor gör ju det. Så när det hela drog igång en vecka innan utsatt datum var jag helt oförberedd på det.
 
Igår kväll började jag känna lite värk i magen. Som mensvärk. Precis så som det kändes morgonen innan Adam föddes. Jag klämde och kände och funderade och började till och med packa BB-väskan. När jag pratade med sambon frågade han hur jag mådde. Bra tror jag. Jag vet inte. Bra svar. Precis det man vill höra av sin höggravida kvinna när man är på väg ut till riggarna. Men mensvärken försvann och ingen bebis har kommit så jag antar att det var förvärkar. Eller något annat. Hur som helst så ska bebis stanna i magen till åtminstonde nästa torsdag. Då är sambon hemma. Jag är dock ganska inställd på att gå över tiden. Eller. Antingen så kommer bebis inom den närmsta veckan, bara för att pappa inte är hemma. Eller så kommer jag gå över tiden två veckor, bli igångsatt och få uppleva en två dygns lång förlossning, bara för att pappa är hemma. Murphys lag.

28 dagar til BF

Min gravid-app sa idag att det är 28 dagar kvar till BF. Vecka 37. Nionde månaden. Det är nu någon gång man ska föda barn va? Den här graviditeten känns fortfarande overklig. Att det är mindre är en månad kvar borde ju få mig att vakna upp... Det är lite spännande att se hur punktlig bebis kommer vara. Adam gjorde entré en vecka innan utsatt datum. Jag var helt oförberedd på att man som förstföderska kunde föda innan det berömda datumet. Hela tiden hörde jag att förstföderskor minsann alltid gick över tiden. Jag var inställd på att gå en vecka över tiden, inte föda en vecka innan!
 
Sambon packade sjömansäcken och åkte idag. Han ska bara vara ute två veckor den här gången. Två veckor, det är ingenting. Såvida inte bebis vill komma under de kommande två veckorna. Det vore minst sagt taskig tajming. Läste någonstans när jag väntade Adam att 97% av alla barn föds inom intervallet +/- 2 veckor från BF. Det är rätt bra odds med andra ord. Om siffran är sann vet jag inte men jag tänker inte dubbelkolla den för att få veta att oddsen inte är lika bra. Så nu hoppas vi att ungen har det bra i magen och stannar där minst två veckor och en dag till. Gärna lite längre så vi hinner ha lite familjetid vi tre tillsammans innan vi sen blir fyra!

Kakor?

När Adam var nyfödd kom det ju såklart hem massor av släktingar, vänner och bekanta för att gratulera och titta på underverket. Vad jag reagerade på var att ingen hade med sig några kakor! Kanske ville de inte att vi skulle känna oss tvungna att bjuda på kaffe? Men jag kände mig mest "fattig" när jag serverade en kopp slätt kaffe. Orken, och lusten, att baka fanns inte och det var inte alltid det ens fanns tid att hinna iväg till affären för att handla något.
 
Den här graviditeten har förvandlat mig till ett kontrollfreak som vill förbereda så mycket som möjligt. Det är så långt ifrån mitt riktiga jag och jag känner mig inte alls bekväm med det. Å andra sidan så känner jag mig ännu mindre bekväm med att ha en lista i huvudet och inte bocka av den. Så nästa punkt på listan är Projekt Fylla Frysen Med Kakor.
 
Den stora frågan är då vad jag skall baka för kakor. Vad finns det för kakor som går lätt att baka, tar lite plats i frysen, uppskattas av de flesta, går snabbt att tina och som man kan styckfrysa? Är inne på någon enkel form av muffins. Inga avancerade cupcakes, kanske kladdkakemuffins? Eller småkakor? Eller både och? Jag vet att jag haft ett recept på hallongrottor som var väldigt gott. I receptet var det marsansåspulver och det var det som var hemligheten. I de recept jag hittat efteråt är det potatismjöl och det blir inte alls lika gott! Har ni något recept på hallon/syltgrottor med just marsansåspulver?!

Startposition

 
Idag går vi in i vecka 36 och det "firades" med ett besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Magen växte som den skulle, hjärtljuden var bra och blodtrycket stabilt. Skönt att jag mått så bra den här graviditeten också. Vore nog jobbigt att vara trött, ha värk och andra krämpor när man har en unge på 16 månader att underhålla... Barnmorskan sa att bebis lagt sig i startposition. Hon sa först att h*n var fixerad men skrev sedan i journalen att huvudet var ruckbart till fixerat. Slutsatsen är att den inte kommer busa och lägga sig med rumpan ner i alla fall. Dock blev jag förvånad då jag tycker att så många andra omföderskor säger att bebisen aldrig hinner fixera sig. Frågade om det betyder att den kommer födas tidigare men det spelade tydligen ingen roll. Men den är startklar som sagt!
 
Hoppas verkligen att den håller sig i magen till utsatt datum. Det är fortfarande inte klart när sambon kommer hem. Vi har trott att han bara skulle köra en törn på två veckor för att sen komma hem två veckor innan BF, egentligen mönstrar han av dagen efter det berömda datumet. Men efter lite korrespondens med personalchefen för att få en riktig bekräftelse, inte bara en smiley som var det svar vi fick förra gången, så lät det inte alls helt säkert. Norge har andra regler och hon började snacka om att han skulle få några extra dagars lön om han missade födseln. Det handlar ju inte om pengar?! Han kan inte bara sätta sig i bilen och köra hem från jobbet. I värsta fall kan det ta bortemot fyra, fem dagar för honom att komma hem om de precis lämnat hamn. De måste då ut på fältet, lossa till plattformarna och sen tillbaks till hamn. På fyra dygn har jag både hunnit föda barnet och komma hem från BB. Den tanken är skrämmande. Gillar inte heller tanken på att personalchefen lät så negativ till den fritur han efterfrågat. På något sätt löser det sig men det jobbigaste just nu är ovissheten. Det och att mina päronsplitt börjar ta slut ;-)

Mot IKEA

Idag blir det en tur till IKEA. Lite saker till bebis i magen skall inhandlas! Det känns konstigt att vara ute i så här god tid. Ska jag vara ärlig så känns det inte helt okej. Jag är inte en sådan som vill ha allt klart in i minsta detalj. Jag är mer av typen det löser sig. Dock ska sambon åka och jobba när vi går in i vecka 37 och det finns väl indikationer på att bebis kan komma lite innan utsatt datum då storebror gjorde det (och bara för att jag skrev det så kommer jag gå två veckor över tiden). Så stora saker som möbler känns bra att ha klart. Sambon uppskattar inte alltid mina åsnegener och tycker inte att jag bör kånka upp möbler för trapporna till tredje våningen i vecka 38, 39...
 
Men lite konstigt känns det. Vecka 35 nu. Om drygt en månad har vi ett barn till. Jag trodde nog att jag skulle vara mer förberedd den här gången men inte. Det känns bara helt overkligt. Vecka 35. Det känns snarare som 25! Det var ju inte länge sedan vi fick veta att vi väntade barn. Och det var definitivt inte länge sedan vi var på ultraljud. Och nu är vi i vecka 35.

Sittdyna

 
För ett tag sedan visade sjömansfrun Carolina bilder att hon sytt en sittdyna till deras vagn. Blev lite inspirerad och bestämde mig för att försöka mig på att sy en jag med. Ropade hem en billig dyna på Tradera och började malla och klippa. Så här i efterhand kan jag väl säga att det var nog lite väl svårt för mig men skam den som ger sig! Jag är nöjd och stolt över att jag gjorde klart dynan men den är långt ifrån perfekt. Fick aldrig till den där knapphålsömmen på symaskinen så jag satsade på vanlig sicksack med varierande resultat. Det stora orosmomentet är nu om dynan kommer passa?! Har sett att 2012 års dynor ser lite annorlunda ut jämfört mot den dyna jag mallat efter samt att mina hål för selen blev lite kortare än på den "ritkiga" dynan. Tänkte mig inte riktigt för när jag sydde sicksacken runt hålen. Vår vagn kommer inte levereras än på några veckor så dynan, och jag, får snällt vänta. Om den passar så kommer jag sy en, eller flera, till. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra men jag vet hur jag inte ska göra och det är ju alltid något?!
 
 
Har använt väldigt billiga material eftersom jag var osäker på om jag skulle ro hem projektet eller inte. Framsidan är ett vanligt vävt tyg, baksidan är en röd fleecefilt från IKEA. Dynan är stoppad med en bäddmadrass till spjälsäng, även den från IKEA, och sen har jag använt mig av ett ganska brett kantband. Kunde haft ett smalare ser jag nu men jag hade aldrig sytt kantband innan så jag tänkte att det är enklare med ett lite bredare. Som sagt, dynan är långt ifrån perfekt men förhoppningsvis passar den och håller Adams lilla blöjrumpa varm. Eventuellt efterföljande dynor kan ju bara bli bättre, inte sant?!

Snart

Om sisådär fyra timmar landar sambon på småländsk mark. Underbart! Vi har fyra härliga veckor framför oss och det enda vi egentligen planerat är ett besök på Kolmården. Skönt att bara kunna ta det som det kommer. Förra ledigheten for vi land och rike runt. Det var roligt och det kändes som om de fyra veckorna faktiskt räckte till allt vi skulle göra. Vi hann med så mycket. Ibland känns det så. Oftast går de alldeles för fort.
 
Men fyra veckor ledigt tillsammans. Sen tar han och slänger sjömansäcken över axeln och åker igen när vi går in i vecka 37. Lite spänning i vardagen måste man väl ha?! Fast då blir han bara ute två veckor och förhoppningsvis stannar liten i magen till dess. När jag tänker på det så, att han bara har ett halvt arbetspass kvar innan liten kommer känns det konstigt. På något sätt så "räknas" inte tiden hemma på samma sätt och det känns som om det bara är två veckor kvar. Vilket det förhoppningsvis inte är!
 


 
Var på kontroll hos barnmorskan igår. Allt var bra med mig och den lill*. Adam har varit med på samtliga kontroller men jag tror inte att han förstår vad som komma skall. När vi har varit där har jag förklarat vad det är som låter men han kan inte bry sig mindre. Barnmorskan har en gul traktor i en leksaksback och inget syskon i världen kan väl vara viktigare än en gul traktor?!
 
Vet inte hur mycket han förstår när jag pratar om bebisen. Pratar inte om den så mycket faktiskt. Tänker att det är så långt kvar och om han nu förstår lite av vad jag säger så blir det fel eftersom så små barn inte har någon tidsuppfattning. När det börjar närma sig tänker jag prata mer om bebisen. Se om vi kan hitta någon pekbok. Visa små kläder. Jag tror att små barn förstår mycket mer än vad vi vuxna tror och om han nu inte förstår så har jag i alla fall gjort ett försök. Han lär ju i alla fall märka när bebisen gjort entré!
 
Hur har Ni förberett Era barn på att de ska få ett litet syskon?

Åtta veckor

Vecka 32. Tiden går fort när man har roligt. Imorgon är det två månader kvar till det beräknade datumet. Självaste Gustav Adolf-dagen är liten beräknad till. Det är bra om h*n föds då, då får vi ju äta både bakelse och tårta! Toppen ju!
 
Känns lite konstigt att det bara är två månader kvar. När jag var i vecka 32 med Adam kändes det som om vi nästan var i "mål". Som om det snart var dags. Nu känns det som om det är långt kvar. Många påpekar att det inte alls är långt kvar. Det kanske det inte är. Jag vet inte. Det här med tidsuppfattning är inte min starka sida. Jag är mer en sådan som lever i nuet. Jag är helt klart en tänkare som gillar att fundera och grubbla över saker och ting men jag orkar inte ödsla energi på att fundera på hur saker och ting kan bli. Jag kan ändå inte styra det.
 
Många ojjar sig över hur det ska bli med två barn. De ser problem, hinder och svårigheter. Ibland undrar jag om det är vi eller de som skall få barn. En väninna kunde inte förstå hur jag skulle orka med två barn i trapporna. Vi bor på tredje våningen utan hiss. Den dag jag inte orkar att gå upp för två trappor har jag nog allvarligare problem än så... Någon har frågat vad jag ska göra om bebis får kolik. Jag vet inte. Jag har ingen erfarenhet av kolikbarn. Gör det bästa av situationen där och då? Fixar sjöfartsbok till kidsen och mönstrar på samtidigt med killen?
 
Som sagt, tänk om är inget för mig. Många ser mig som naiv och det kanske jag är men jag ser ingen som helst vits i att fundera på eventuella problem innan de ens uppstått. Vem vet, de kanske inte uppstår överhuvudtaget? Så jag sticker mitt naiva huvud i sanden och lallar runt i min förhoppning om att det är långt kvar. Men om vi nu ska fundera på något så är det ju vilken dag ungen kommer. För visst vore det bra med bakelse och tårta på samma dag men det är ju faktiskt bättre med kalas och firande två dagar. Men snälla bebis, kom inte allt för tidigt bara. Det vore rätt roligt om din pappa är hemma när du gör entré!

Mammakläder

Jag är inget stort fan av mammakläder. Är det inte svart så är det randigt och det är väl inget fel på vare sig svart eller randigt men det blir trist när allt man kan ha är svart eller randigt. Dessutom verkar de som skapar mammakläderna (i alla fall för H&M) tro att man vill gå runt i mjukisbrallor bara för man är på smällen. Jag använder väldigt sällan mjukisbyxor och skulle inte gå ut i sådana i "vanliga fall" så varför ska jag göra det nu? Allt jag vill är ju att ha hyfsat normala kläder och känna mig hyfsat fin.
 
 
Omlottklänningen på bilden ovan kommer från Indiska och hänger nu prydligt på en galge i min garderob. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg den förra veckan. Att det dessutom var 20% på ett helt köp gjorde ju inte saken sämre. Nästan alla kläder (bortsett från byxor) jag hade när jag väntade Adam kom från Indiska. Tunikor, omlottklänningar och kjolar med resår i midjan. Det gillar jag! Och nu när garderoben sakta börjar fyllas på med höstkläder så är det mest påsar från Indiska som får följa med hem. Fördelen är ju att man dessutom kan ha kläderna efter graviditeten!

Från ett högre perspektiv

 
Veckorna går. Vecka 30. Magen börjar bli stor och rund och sådär alldeles lagom. Jag ser inte längre bara lite småfet ut samtidigt som den inte är ivägen. Skorna knyts utan problem, jag fastnar inte i dörröppningar. Tiden har gått så fort. 30 veckor har passerat. Tio kvar. Vissa dagar undrar jag vad vi gett oss in på. Ett barn till. Andra dagar känns det så naturligt. Ett barn till. Och så finns det de dagar då jag mest bara känner för att gå runt och vara sådär lite mysigt gravid i tid och evighet. Hittills har jag haft tur med mina graviditeter. Inga krämpor, ingen värk, inga cravings. Hoppas de resterande tio veckorna flyter på lika smärtfritt. Även om tiden gärna får gå lite långsammare!

Babynest

 
För ett tag sedan skrev Inga om att deras senaste barnbarn hade ett babynest. Jag hade aldrig hört talas om det innan men kände spontant att det där måste ju vara världens bästa grej. Babynestet föll i glömska. Sen upptäckte jag ju som bekant att jag har en symaskin och att jag faktiskt klarar av att sy vissa grejer med den. Så jag googlade lite, hittade den här beskrivningen och igår blev det klart! Det var enkelt och roligt att sy. Det är lite snett och skevt på sina ställen men bebisar brukar inte vara så kinkiga med just den biten. Hur som helst så är jag väldigt nöjd och hoppas att bebisen kommer trivas i det! Runt Adam hade vi frottéhanddukar och filtar men då är ju den här lilla skapelsen bra mycket finare!

Polyestertråd

En till stor och en till liten
 
Jag var in i tygaffären här om dagen. Berättade uppgivet om att tråden går av hela tiden när jag syr i trikåtyg. Hon frågade vad jag använde för tråd. IKEA-tråd svarade jag. Hon skrattade lite och sa att jag i första hand skulle testa en annan sytråd, inte köpa en ny symaskin. Så jag köpte en rulle polyestertråd för 35 kronor och vet ni vad? Det funkar! Har precis sytt en mössa och tråden har inte gått av en enda gång. Att det var så enkelt! Och billigt. Glädje så här på morgonkvisten!

Vecka 30

Vi är nu i vecka 30. Vecka 30! Det betyder att man på allvar kan börja räkna ner. Det känns fortfarande overkligt att vi ska få en bebis till trots att tre fjärdedelar av graviditeten är avklarad. Liten sparkas och buffas mest hela tiden men för övrigt känner jag mig precis som vanligt. Jag mår bra, har inte ont, har inga cravings, kan fortfarande knyta skorna utan problem.
 
Var på kontroll hos barnmorskan idag. Både jag och liten mådde bra. Magen växer enligt "mittenkurvan" och mina prover var bra. Hjärtslagen låg på mellan 145-150. Det är ett så häftigt ljud! Att få lyssna på sin lilla bebis i magen. Om sisådär tio, elva veckor gör den entré och världen kommer vändas upp och ner.

Ny vagn beställd!

 
Idag beställde vi en ny barnvagn. En syskonvagn. Ända sedan vi började fundera på vad man skulle ha för syskonvagn så har Bugaboo Donkey varit favoriten och efter att ha varit i Växjö och klämt och känt på en så föll de andra syskonvagnarna bort. Har läst i bloggar att många är väldigt nöjda med sin Donkey och jag hoppas vi blir det också!
 
Att valet så snabbt föll på den här vagnen är på grund av de individuellt vändbara sitsarna. På de flesta andra syskonvagnar är sittdelarna vända framåt. Om man har i åtanke hur liten liggdel det är till en syskonvagn så kan man ju ganska snabbt räkna ut att lilla bebisen får flytta över till sittdel innan h*n fyllt sex månader. Aldrig att jag låter ett så litet barn åka framåt. I den här vagnen kan man vända barnen hur som helst. Ett framåt och ett bakåt, två framåt eller två bakåt. Perfekt. Att man dessutom enkelt kan skjuta ihop chassit så att vagnen går att användas som enkelvagn är ju ytterligare ett plus! Ska bli spännande att hämta den i oktober. Ska bli spännande att snart putta runt på två ungar! Vecka 29 idag. Sjunde månaden. Time goes by.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0