landkrabba

Klockan tolv kommer en väninna från föräldragruppen hit med sin lilla dotter. Dottern är även Adams flickvän. Kompisen, vi kan kalla henne för Christine, är precis lika ironisk som mig, hånar det mesta och älskar rödvin. Match made in heaven. Tillsammans har vi innan arbetat på projekt fläsksvål men idag tänkte vi synda å det grövsta. Hämtpizza och rödvin. Så nu får jag masa mig ut på en morgonpromenad. Vet inte hur jag ska hinna med den träning jag satt upp för veckan men det löser sig. Och hinner jag inte så har jag ändå jobbat på rätt bra!

Bredbandsbolaget verkar tycka att jag är deras favoritkund. Det är tredje killen som ringer på fyra dagar nu. De erbjuder telefon. De erbjuder TV. De erbjuder mobilt bredband. Jag är inte intresserad av något av dessa alternativ. Mitt internet funkar finfint. Ringer gör jag med mobilen. Och TVn har aldrig varit min favorit. Idag lät jag dock den stackars killen prata på.

- Distansavtalslagen. Bla bla bla. Testa i lugn och ro. Konsumentköplagen. Bla bla bla. Ringa kundtjänst. 16 MB. Trådlöst. Bla bla bla.

Som ni förstår så lyssnade jag mycket noga. Sen slog det mig. Svaret var glasklart.

- Det låter ju väldigt intressant men kan du ringa om två veckor? Min sambo är sjöman och jag är oförmögen att fatta egna beslut...

Det får bli mitt nya standardsvar när nya försäljare ringer!

En väninna kommer över på fika idag, strax efter lunch. Jag funderar på vad jag ska bjuda på. Eftersom vi bestämt fika så kan jag ju inte laga lunch? Och i och med mina fyra bra veckor så vill jag inte baka en kaka, paj eller liknande. Jag känner mig själv. Bakar jag en äpplepaj till exempel så tar jag en bit och hon en bit. Sen är det sex bitar kvar. Och vem trycker i sig dom till kvällsmat...? Så jag hittade det här på ICAs hemsida. Det kan väl vara något?

Återkommer med omdöme senare! Nu ska Adam och jag ut på dagens morgonpromenad!

Jag måste bara tipsa om vad jag tycker är ett mycket bra initiativ av en tjej här i närområdet. Hon har startat ett par loppisgrupper på Facebook. I den ena kan man köpa och sälja vad som helst, den andra är enbart för barnsaker. Jag köpte precis en babysitter till Adam från den här loppisgruppen och jag tycker det var så smidigt och enkelt. Mycket enklare än Blocket/Tradera eftersom det på Facebook är så enkelt att ställa frågor direkt vid fotot och så vidare. Samt att det är gratis! Mig veterligen kostar det väl pengar att lägga ut saker på Blocket? Om det inte finns något liknande i ditt närområde kanske det är just du som startar en sådan grupp?! Har sett att dessa grupper vuxit snabbt, totalt är vi nu några tusen som nu säljer, köper och byter grejer!

Jag lyssnar mycket på MixMegapol när jag är i köket. I tid och otid är det reklam för något som heter Delikatesskungen. Har ni hört reklamen? KIds kan sälja salami för att få ihop pengar till skolresa eller fotbollslaget. Varje gång de säger namnet tycker jag att de säger Delikatessungen. Ett rätt passande namn...

Jaha, så har jag fått min första blogaward! Fick den av Sanna. Tack snälla du!

* Varför börja du att blogga ?
Jag har haft ett par bloggar innan men tröttnat på dem av olika skäl. Den här startade jag förra sensommaren när projekt viktminskning började. Idag handlar bloggen om lite allt möjligt och jag tycker det är kul att få kommentarer från mina läsare. Vissa har hängt med ett tag och det värmer!

* Vilka bloggar följer du ?
Oj. Ingen nämnd och ingen glömd som det så fint heter. Men det blir en del mammabloggar, viktbloggar, bakbloggar (ironiskt nog) samt Malin Wollins båda bloggar.

* Vilka favoritfärger har du ?
Gillar egentligen starka färger men tycker att jag blir för heffaklumpig i dem så det blir mycket svart, vitt och grått. Försöker dock piffa till saker och ting med sjalar. Älskar sjalar!

* Vilka favoritfilmer har du ?
Kommer aldrig ihåg titlar men en film som verkligen berörde mig var Benjamin Buttons otroliga liv. En film som jag sett säkert femtio gånger är Smala Sussie.

* Vilket land drömmer du om att besöka ?
Nordligt belägna öar så som Shetland, Färöarna, Island, Orkeny, Svalbard, Grönland. Vill åka Hurtigrutten. Vill se mer av USA än hamnar och pappersexercis. Australien. Öarna i Karibien. Vill åka Transsibiriska järnvägen. Och så vill jag åka till Legoland för där har jag aldrig varit!

Jag skickar denna vidare till Mia, Sandra och Emsut!

Jag måste dela med mig av min senaste upptäckt. Shells kaffe. Eller om det är SevenEleven. Vet att de hänger ihop på något sätt. Har skapat en ny rutin under min förmiddagspromenad. På väg hem går jag inom Shell, köper en kopp kaffe och latte-morsar mig sedan hemåt. Gott kaffe. Billigt kaffe. Och dessutom får man ett stämpelkort så sjätte koppen är gratis. Perfekt när ens lönespecar kommer från Försäkringskassan...

Någon latte-morsa är jag nog inte. Och kommer inte bli. Jag är alldeles för ohipp för det. Däremot är kaffe en kär vän som jag i perioder umgås väldigt mycket med. När jag jobbade som styrman drack jag en liter eller två per dag. När jag var gravid blev det bara ett par koppar per dag. Intaget har länge legat runt två koppar men sen jag upptäckte Shells 16-kronors-färskmalda-kaffe så känns det som om intaget kan öka något...

Idag var det invigning av mina nya chockrosa joggingskor! Har hunnit gå några mil i dem men första löprundan var som sagt idag. Så. Jävla. Sköna. Underbart! Och snabba var dom! Rundan gick 30 sekunder snabbare än i söndags! Nu är det ju inga rekordtider vi snackar om. Inga maratondistanser heller. Men jag tar mig runt. Med barnvagnen. Den gör det hela lite tyngre...

Igår var jag lite deppig. Alla era fina kommentarer gjorde mig på bättre humör. Fick mig att inse att det finns så många fantastiskt fina människor där ute, att jag bara lyckats hamna på ett ställe med allmänt knasigt folk. Idag var jag på sångstund på en annan öppen förskola. Adam tyckte det var kul även om det var stimmigt och barnen var betydligt större än honom och jag småpratade med människor som hälsade och artigt konverserade tillbaks. Ungefär så som vuxna människor brukar göra.

Hur som helst. Idag är jag glad. Inte bara för att människor har hälsat på mig. Jag är glad för att imorgon skall Adam och jag gå till banken och skriva kontrakt på en lägenhet! En fyra i stans norra områden. En fyra med inglasad balkong och förskola i trappuppgången bredvid! Och bäst av allt, vi var enda budgivarna så vi fick den till utgångspris! Så i januari går flyttlasset. Nu ska vi bara få sålt tvåan vi har. Någon som är intresserad av en tvåa i Kalmar? ;-)

När mannen är till sjöss shoppar frugan en lägenhet...

I slutet av oktober skall vi ha namngivningskalas för Adam. Adam Sixten. Tillställningen skall börja med en ceremoni vid tolv för att sen efterföljas av något som skall likna en brunchbuffé. Vad vi ska ha för mat är lite oklart fortfarande.

Jag tänker mig lite blandade färska frallor. Jag tänker egengjorda färskostar på Kesella. Små spenatpajer med filodeg, gjorda i förslagsvis muffinsformar. Små laxbiffar. Kanske med hackade räkor och/eller surimi i. En stor grönsallad med diverse salladssorter, granatäppelkärnor och kanske pumpakärnor. En tomatsallad som går i rött, grönt och gult. Ett par dipsåser. Matiga muffins med fetaost och soltorkade tomater. Någon god juice. Smaksatt vatten. Jag vill bjuda på en nyttig, god och färgstark buffé. Vad tror ni om ovanstående? Har ni förslag på något ni tycker passar? Som tårta funderar vi på pannkakstårta, för att spä på brunchkonceptet. Pannkakor, färska bär och grädde.

Eftermiddagens föräldraträff blev ingen höjdare. Mina förväntningar var låga men jag trodde i alla fall att de andra skulle hälsa på mig. När jag kom gående med vagnen mot porten där förskolan är kom en av tjejerna gående, ensam. Hon vinkade på cirka 20-30 meters avstånd och gick in. Porten slog igen precis när jag kom fram. Tänkte att hon hade väl sitt barn inne på förskolan och bara varit ute i bilen med p-tillståndet. Mycket riktigt var barnet där inne. Med sin pappa. Hade det varit jag hade jag stannat och hållt upp porten. Sagt hej. Frågat om jag ville ha hjälp med vagnen. Väl inne hälsade hon inte ens på mig.

Vid fem började Adam bli trött, han blir det. Hans natt börjar klockan sex. Då gaggade hon om det. Att det var väldigt tidigt att lägga sitt barn klockan sex. Att timmarna på kvällen var så mysiga tillsammans. Vi har hittat något som funkar för oss så fuck off! Vi pratade mat med BVC-sköterskan och jag frågade om skillnaderna mellan BabySemp 1 och 2. Hon mumlade om att hon minsann slapp att fundera på det eftersom hon ammade. Så fortsatte det.

Det trista är att de andra, vi var totalt bara fyra (tre och ett halvt) par där idag, föll in i samma mentalitet. Jag kände mig ignorerad. Jag kände mig liten och osäker. Jag kände mig som när jag gick på mellanstadiet och blev mobbad av så gott som hela klassen. På väg hem hade jag sällskap med ett av paren och det var jättetrevligt. Pappan är trevlig, mamman är trevlig när vi är ensamma.

Jag pratade med sambon när Adam var nattad. Tårnarna brände bakom ögonlocken. Jag kände hur jag darrade på rösten. Men jag bet ihop. Blev irriterad istället. De här människorna ska inte få några tårar från min sida. Det må vara dom, och speciellt den här bruden, som är jubelidioter men jag undrar ändå vad det är för fel på mig. Varför vill inte dom andra barnen leka med mig? Hej! Jag heter Anna och är 12 år. Över en natt började så gott som hela klassen mobba mig och jag vet inte varför. Det vet jag fortfarande inte. Sista året på mellanstadiet var ett helvete men det är en annan historia.

I eftermiddag är det föräldraträff. Det är den första av tre som BVC anordnar. Vår gamla föräldragrupp från graviditeten sätts ihop igen och vi ska diskutera än det ena, än det andra. Jag har träffat samtliga i gruppen flera gånger efter att bebisarna kom så jag är inte så nyfiken. Faktum är att jag är besvärad.

Vår grupp har blivit rätt tight med ett undtantag. Jag. Okej, de allra flesta vill jag inte ha något större umgänge med. En av dem gillar jag riktigt mycket och vi träffas några gånger i veckan och jobbar på att hyvla bort våra fläsksvålar alternativt bygga på dem med diverse bakverk. Dock ser jag på Facebook hur mycket kontakt de andra har. Det träffas hit och dit. Det hängs på Öppna Förskolan. Maja frågar Stina om de ska träffas. Stina frågar Nina och Johanna. Nina hänger med Sara och Marie. Ni fattar. Och där någonstans står jag. Bortglömd.

Jag har gjort ett par försök. Frågat om det är någon som vill luncha. Någon som vill promenera. Ingen vill. Ingen har tid. Men när någon annan frågar då har de hur mycket tid som helst. Jag vet inte varför jag tar illa vid mig. Det är som sagt bara en som jag kan se bli en god vän och vi är redan på väg mot en fantastisk vänskap. Men jag undrar ändå varför de andra skyr mig som pesten. Är det för att jag är ironsik? Är det för att jag lägger ut knasiga bilder på Adam på Facebook istället för att skriva sjutton gånger per dag att jag älskar honom? Det tar jag lite för givet. Att man älskar sitt barn. Sin familj. Jag har inget behov av att skriva det för hela världen. Jag tycker det är roligare med bilder där han dregglat ner sin nya leksak, "dricker" BabySemp med sugrör eller sitter på en kanon.

Men nu är det snart dags att bege sig mot träffen så får vi se hur det känns. Är jag fortfarande gruppens outsider så orkar jag inte försöka mer. Då äter jag en stor portion mod till frukost någon dag och åker till någon av de andra öppna förskolarna i stan. Kanske finns det vettigare folk i stans norra eller södra delar...?

Jag försöker så smått att komma igång med någon form av styrketräning här hemma. Igår var det bröst och triceps som fick sig en genomkörare. Armhävningar varvat med diverse övningar med min lilla söta kettlebell. Det känns idag. Träningsvärk i armarna kombinerat med en liten koloss som blir tyngre för var sekund, det är spännande det! Kändes rätt rejält när vi lekte flygplan imorse... Nu blir det morgonpromenad i mina nya rosa dojjor men först blöjbyte, det är någon som stinker en aning...

Adams garderob fylls på, sakta men säkert. Presenter varvas med mer eller mindre nödvändiga egna inköp. Min morbror och hans fru var på besök här om dagen och vi fick en fin body från Polarn & Pyret. Svart på framsidan, blå på baksidan, grön på höger arm och rosa på vänster. Mycket praktiskt för en som inte kan höger och vänster men som är bombsöker på styrbord och babord. Sambon har så kul åt mig. Han säger till exempel att jag skall titta åt höger. Jag tittar åt vänster. Han tillägger då kärleksfullt ditt andra höger älskling.

Lite tidsfördriv medan sonen sover. Listan har jag snott från Emsut.

Fyra arbete jag haft i mitt liv
1. Hotellstäderska
2. Fiskare
3. Jungman
4. Andrestyrman

Fyra filmer jag kan se om och om igen
1. Smala Sussie
2. Masjävlar
3. Astrid Lindgren-filmer
4. Benjamin Buttons otroliga liv


Fyra städer jag levt i
1. Strömstad (gick gymnasiet där)
2. Kalmar (bor där sedan sju år tillbaks)
3. Liten håla som inte är värd att nämnas
4.

Fyra tv serier jag älskar att se på
1. Greys Anatomy
2. Desperate Housewifes
3. Bonde söker fru
4. Private Practice

Fyra platser jag semestrat på
1. Naxos
2. Södra Öland
3. Gran Canaria
4. Göteborg

Fyra hemsidor jag besöker dagligen
1. Facebook.com
2. Gmail.com
3. Blogg.se
4. landkrabba.blogg.se

Fyra mat favoriter
1. Kokta havskräftor
2. Stekt begtunga
3. Blåmusslor kokta i grädde, vin och vitlök
4. Ceasarsallad

Fyra skolor jag gått på
1. Gullmarsskolan
2. Strömstad Gymnasium
3. Sjöfartshögskolan vid HiK
4. Ekonomihögskolan vid LNU


Fyra saker i mitt rum
1. Morgonrock
2. Lypsyl
3. Fåtölj
4. Duntäcke

Fyra saker jag bär just nu
1. Förlovningsring
2. Klocka jag fick i examenspresent
3. Jeans
4. Svart spetsbehå

Fyra ställen jag hellre skulle vara på just nu
1. I Aberdeen där min sambo ligger i hamn för tillfället
2. I köket men bebis sitter i babysittern och sover så gott så jag vill inte slamra där
3. Någonstans neråt Medelhavet med min familj
4. På Shetlandsöarna

Jag har så smått börja planera Adams namngivning. Vi har i alla fall skickat ut inbjudningskort. Vi bestämde oss tidigt för att inte ha dop då ingen av oss är aktivt troende. Jag har aldrig varit på någon namngivningsceremoni så planeringen är både spännande och nervös. Jag har inga som helst tankar på vad man bör eller ska ha med under ceremonin vilket känns fritt men det är nervöst, tänk om det inte blir bra?

Jag sitter och funderar på framtiden. På jobb. På utbildning. Vad vill jag göra? Vad skall jag bli? Jag är utbildad sjökapten och innehar behörighet att segla andrestyrman. För att få segla överstyrman krävs det 360 dagar till sjöss. Jag har 356. Så. Himla. Typiskt. Att ha behörighet som överstyrman skulle öka mina chanser för landjobb men jag vet inte om jag vill gå till sjöss igen. Just nu känns det omöjligt. Fyra dagar låter inte mycket men i praktiken skulle jag behöva vara ute 36 dagar. Jag tror inte att mitt rederi går med på att låta mig köra skutan över Atlanten för att sen säga upp mig.

Det finns så många intressanta kurser. Lön och löneadministration, miljökunskap, logistik, företagsekonomi, arbetsrättsliga kurser, akademiskt skrivande... LNU's kurskatalog är som en stor godispåse för mig och jag vill plocka ut rätt många bitar. Jag ska söka en eller ett par kurser inför vårterminen. Jag har en förhoppning om att jag skall kunna läsa några grundkurser. Är det en realistisk förhoppning?

En månad går snabbt. Imorgon är det dags att säga hejdå till min sjöman igen. Attans. Dessa veckor har som sagt gått snabbt. Väldigt snabbt. Faktiskt för snabbt. Det känns som om han nyss kom hem. Det känns som om vi knappt varit hemma i lägenheten tillsammans. Så är inte fallet. Vi har bara gjort två minisemestrar som varit underbara bägge två. Men nu är det alltså dags igen. En månad som ensamstående mamma. Ensamstående fast med ett rätt schyst bankkonto. Appropå det så har jag fått en fullmakt att spendera alla hans pengar. Typ. Inte riktigt. Har varit på en ny lägenhetsvisning så nu håller vi tummarna för att vi vinner denna budgivning. Samt att sambon inte märker att jag norpar några tusenlappar och köper en ny höstgarderob ;)

Sommaren börjar lida mot sitt slut det är då ett som är säkert. Ibland är det varmt och kvavt, ibland blåsigt och lite lätt svinkallt. Vad jag ska ha på mig är ju ett kapitel i sig då det känns som om ingenting i garderoben passar. Antingen är det för litet, för stort eller så ser jag gravid ut. Inte kul. Men den stora frågan är ju vad Adam ska ha på sig! På stan ser jag föräldrar som redan tagit på barnen fleeceoveraller och tjocka filtar. Adam har en bomullskofta från H&M och verkar glad över det.

Jag är rädd för att klä på honom för mycket. Men samtidgt vill jag ju inte att han ska frysa. Det har varit så enkelt i sommar, bara på med en body och ner i vagnen med en tunn bomullsfilt över. Så länge han ligger i hårdliften så är han ju väldigt skyddad. Jag misstänker att jag om några veckor kommer skratta åt min osäkerhet men att bo i mammaland är fortfarande så nytt och varje dag undrar jag om jag gör rätt.

Innan Adam föddes nojjade jag över hur jag skulle hålla honom. Hur man bytte en blöja. Hur man klädde på honom. Det föll sig ju ganska naturligt. Sen låg jag vaken en halv natt och funderade på hur långt in i munnen man skulle stoppa nappflaskenappen när vi bestämt oss för att gå över på ersättning. Även det löste sig ju. Sen var jag rädd för att ta tempen på honom första gången. Ni fattar. Nu nojjar jag över hur mycket kläder han måste ha. Och i vilken storlek. Overaller, åkpåsar, mössor, jackor. Det är en djungel.

De gånger Adam gallskrikit är lätträknade. Och när han gjort det har det varit på grund av att maten inte kommit tillräckligt snabbt. När flaskan väl är ihopskakad och nappen i hans mun är han den underbara bebis han brukar vara. Idag hände det dock något som jag aldrig varit med om. Vi var på café. Sambon och jag fikade. Adam vaknade och fick en flaska BabySemp. Smaskens sa hela familjen och Adam satt i mitt knä och bajsade. När han var klar så gick jag för att byta blöja och i samma stund som jag tog av blöjan började han gallskrika. Inte skrika lite. Gallskrika.

Där låg han på skötbordet med bajs över hela rumpan och halva ryggen. Gallskrikandes. Var fullt med bajs på baksidan bodyn så den fick åka av. Sambon kom och knackade på dörren, sträckte in nappen. Jävla fanskap till toalett som släckte lyset efter det. Caféägaren vill tjäna pengar på kissnödiga kunder så efter att man låst upp släcks lampan för att man inte skall kunna gå på toa flera stycken på samma femma. Vi hade ingen mer femma och sambon fick stå med dörren på glänt. Adams skrik hördes över hela köpcentret. Jag inbillade mig att de andra gästerna tyckte jag var världens sämsta mamma. Att jag misshandlade min bebis. Det måste ha låtit så. Jag vet fortfarande inte vad som hände. Adam älskar normalt skötbordet!

Torka rumpan hjälpligt och på med ren body. Snabbt ut på parkeringen. Gung-gå framåt och samtigt sjunga Die Mauer som alltid är den enda lugna låt jag kan komma på när Adam är ledsen. Adam somnade utmattad i vagnen. Mitt mammahjärta värkte. Benen skakade. Jag mådde illa. Imorgon skall han få sina första vaccinationer. Jag mår illa bara jag tänker på det.

Okej, nu finns jag på Twitter. Fattar inte så mycket än så länge och har inte letat någon app. Det kommer. Namnet? landkrabban så klart! Observera n:et i slutet :)

I början av veckan var vi iväg på en liten minisemester. Första anhalten var Ekön ute vid Gryt. Bodde i mysig stuga, lagade chilipasta med räkor och drack folköl. Många stopp på vägen upp dit blev det. Kaffepaus, geocaching och det obligatoriska stoppet. Godishuset utanför Västervik. 600 sorter lösgodis. Jag trodde att jag hade gått upp typ tre kilo när vi kom hem. Döm av min förvåning när det visade sig att jag hade gått ner ett kilo istället. Så återigen visade vågen en åtta som första siffra. Jag ligger farligt nära gränsen mellan åtta och nia och balanserar.

Andra stoppet var hos mormor och morfar. Det var första gången de träffade Adam som är deras andra barnbarnsbarn. Brorsans pojk är deras första. Han charmade dem totalt. Såklart. Vems hjärta smälter inte av ett tandlöst litet leende...?

Sista övernattningen innan hemfärd blev Oxelösund. Hittade mysiga stugor ute på en pir. Underbart. Dygnet där fördrevs med geocaching och promenad på en halvö som heter Femören. Otroligt häftigt område. Där ute fanns det ett fort som byggdes 1963. Eller om det var 1964. Det var byggt för att klara en kärnvapenattack i storlek med Hiroshima och rymde 70 man. Fortet var i bruk fram till 1998 och gjordes offentligt först 2003! Tyvärr var fortet stängt för besökande när vi var där...

Jag funderar på om Twitter kan vara något för mig. Det finns appar till mobilen och uppdateras lika snabbt och enkelt som Facebook. Min Facebook vårdar jag men denna blogg försummas å det grövsta. Det är trist. Jag vill inte ha det så. Dock vet jag inte om Twitter är något att ha. Har aldrig läst vad någon skrivit på Twitter och har inte försökt skriva något själv. Är det någon annan som testat?