landkrabba

Jag har aldrig någonsin kollat på Let's Dance innan. Kanske något enstaka program när vi varit hemma hos mamma och pappa. Men den här säsongen är jag fast. Jag kan absolut ingenting om dans. Jag kan inte ens klappa takten, än mindre röra fötterna i takt. Men det är kul underhållning. Anton Hysén är underhållning.

Nu har vi precis bokat sommarens första semester! I månadsskiftet maj/juni åker vi till Bornholm några dagar! Det ser vi fram emot. Jag var på Bornholm på skolresa i sexan men efter det har jag aldrig varit där. Passerat Bornholmsgattet några gånger men det räknas knappast. Är det någon av er som varit på Bornholm? Är det något särskilt man inte får missa?

Vit påsk! Det ska vara vit jul! Påsken skall vara solig och varm. Inte ska det snöa och blåsa halv nordlig storm i alla fall. Men nu är det som det är. Vi har varit inne hela dagen och fortsätter med den sysselsättningen. Adam fick för sig förut att han var en liten bebis och somnade på mitt bröst, något som inte hänt sen han var två månader så jag passade på att njuta och låg helt stilla. Ikväll blir det havskräftor. Det är ju påskigt. Precis som snö.

Min sambo arbetar i Norge och har gjort det i flera år. Han har således ingen som helst inkomst i Sverige och skattar inte här. En kreditupplysning på honom visar enbart massor med nollor, deklarationen likaså. Det heter att det är så enkelt med nordiska samarbetsavtal men jag vet inte.

Föräldrapenningen har vi helt gett upp om. Norrmännens krav skiljer sig från våra då föräldrarna inte kan dela på ledigheten, jobba deltid båda två. För att han skall kunna få ut sin ledighet från NAV (norska motsvarigheten till Försäkringskassan) måste jag jobba heltid. Visst, ett heltidsjobb funkar under de månader han är pappaledig. Efter det går det inte. Jag tänker inte utsätta mitt barn för dagis 40-50 timmar i veckan. Det blir ett himla hattande. Heltid, deltid, heltid, deltid. Jag är mer än gärna hemma mer än ett år med min son. Den här tiden är så kort om man jämför med resten av mitt yrkesliv samt att det är guld att vara ledig när sambon går på vederlag.

Idag upptäckte vi ett nytt problem med att jobba i Norge. Vi har bestämt oss för bilen jag skrev om här om dagen och skall ta den på avbetlning via det finansinstitut bilhandlarn erbjöd. Lyckades få bättre ränta där än på banken. Sambon kan dock inte få ett lån via dem. Han har ju ingen inkomst. Jag tänker inte gå in exakt på vad han tjänar men det är rätt komiskt att jag som hade studiebidrag från CSN som huvudsaklig inkomstkälla förra året och nu tar en till två föräldradagar i veckan blir beviljad det lånet. Ritkiga banklån är inga problem då bankmannen faktiskt tittar på anställningsavtalet och lönespecen. Dock är det jag som bär räntorna på våra bolån eftersom sambon inte kan få tillbaks något på deklarationerna. Det är mycket att tänka på. Och jag är jäkligt glad att jag aldrig arbetat för min arbetsgivare som har sitt säte på Isle of Man. Något säger mig att det vore ännu krångligare då. Och hur man kan vara anställd utan att ha arbetat är ju en historia i sig...

För några år sedan sålde vi vår bil, en gammal Volvo 940. Vi skulle testa att vara billösa, se hur det fungerade. Om det fungerade. Det fungerade såpass bra att vi nu har varit utan bil i tre år. Men nu har vi börjat fundera på om det är dags för en bil igen.

Den här gången är vi intresserade av en nyare kombi. Ingen högoddsare direkt. Vi var och tittade på en bil idag och vi fastnade båda för den. En 08a som gått drygt 3000 mil. Automatlåda. Och ett bagage som utan problem sväljer två barnvagnar. Vi har testat då goda vänner har en likadan droska. Just bagaget är det vi diggar med den här bilen. Vi tycker det är ett måste att kunna ställa vagnen i färdriktningen.

Jag frågade bilförsäljaren om det var okej att ställa in vagnen i bagaget för att se hur det såg ut. Han sa ja men garanterade att vagnen fick plats. Ja. Jo. Men jag ville dubbelkolla om den kunde stå i färdriktningen. Han tittade på mig som om jag var från Mars. Varför skall man ställa vagnen så? Jag tittade tillbaks, som om han var från Mars, och frågade undrande hur man annars får plats med ett par vandringsryggsäckar, tält, sovsäckar och annat nödvändigt. Han, som själv var småbarnsförälder, hävdade att vi hade för mycket fritid. Och ja, det har vi väl. Det är fördelen med att vara, och leva ihop med en, sjöman. Vederlag halva året. Semester halva året. I mammaland är alla dagar röda.

Stora frågan är nu om vi blir bilägare inom de närmsta dagarna...?

Jepp. Nu är han på väg hem. Äntligen! Det blev ju en dag extra den här gången. Så kan det gå. Det där extradagen struntar jag egentligen i. En dag hit eller dit gör ingen egentlig skillnad. Huvudsaken är att han sitter i ett plan på väg till Kastrup!

Sen vi fick barn så längtar jag efter så mycket konstiga saker. Saker som många tar för givet. Jag tog dem för givet innan. Saker som att kunna gå ner till kiosken på kvällen och köpa godis om jag vill. Eller som att kunna duscha på morgonen/förmiddagen utan att behöva stå och speja med öronen för att höra om bebis har lackat ur totalt i spjälsängen. Småsaker som betyder så mycket när man inte kan göra dem.

När jag var till sjöss längtade jag också efter konstiga saker. En sak jag nästintill kunde hallucinera om var att handla mat, bara att få vandra runt på en stormarknad och titta, klämma, känna och kanske smaka om man har tur. Jag brukade alltid gå iland i Halifax och då gå till en supermarket. Det var himmelriket. Personalen tyckte nog att jag var lite konstig som gick runt bland hyllorna och tittade drömskt på florsocker, mjölk och Pringles.

Tji fick jag för att jag var kaxig och började räkna ner dagarna. Cirkus Nordsjön. Ser ut som om han kommer hem på torsdag istället vilket ändå känns okej. Det är skönt att kunna ställa in sig på det nu istället för att få veta det samma dag som man förväntat sig sitt kära återseende. Jag har dock kommit med kreativa förslag som att gömma allt kaffe ombord. Tro mig, styrmän har strejkat för mindre saker än uteblivit kaffe. Göm kakorna och de svetsar frivilligt fast skutan i kajen.

Ja, nedräkningen är i gång på allvar. På onsdag kommer sambon hem. Lovely! Vi har så mycket roliga saker planerat för den här ledigheten. Vandra, inviga vårt nya Bergans-tält, kanske sova i vindskydd, eventuellt bli så vuxna att vi skaffar oss en bil, fira påsk, hälsa på mina föräldrar, renovera sovrummet. Listan kan göras lång. Kommer bli en grym vår!

Jag tittar på TV en till två timmar i veckan. Grey's Anatomy är ett måste och jag försöker komma ihåg Lyxfällan. Oftast missar jag det dock då jag tror att det börjar nio men i själva verket börjar det åtta. På grund av mitt ringa TV-tittande utsätts jag inte så mycket för reklam så när en ny hamburgare på Mc Donald's trycks upp i mitt ansikte under fyra reklampauser skapas ett enormt ha-begär. Jag. Vill. Ha. Kommer inte ihåg vad den heter men om jag känner Mc Donald's rätt så hänger det några rejäla affisher som meddelar detta. Som sagt. Jag. Vill. Ha. Helst nu. Men bebis sover och jag är gräsänka. Hårt liv.

Dagen har gått i promenerandets tecken. Gick till affären sex kilometer bort för att handla bananer. Fråga mig inte varför. Jag får för mig sådant ibland. Väl hemma igen väntade långpromenad med goda vännen M. Betoning på lång. Mätte rundorna lite snabbt på Hitta och vi verkar ha avlagt närmare två mil idag. Jag är trött. Jag säger godnatt.