Ännu ett försök

Sista tiden har jag tänkt mycket på bloggen. Jag har läst igenom gamla inlägg och insett att jag saknar det lite grann. Eller en hel del. 

Så nu har jag laddat ner en app som jag inte riktigt förstår. Min dator checkade ut någonstans under vinterns vab och hostar och snorar fortfarande. Jag tror att den säger virus. Jag har ingen aning om hur man formaterar och grejar och har sig. 

Så nu försöker jag ladda upp en bild här och säger godnatt och på återseende. Jag har en målsättning om att skriva mer än ett inlägg per år ;)

Kan man inte få text  under bilden?! Gaaah, teknikanalfabet! Får väl tillägga att det inte är min hund utan en hund på besök...

Fotografering

Imorgon skall vi ha fotografering av vår lägenhet. Det är lite pyssel och plock med det. Det tar längre tid än man tror. Det är tråkigare än vad man tror. Mäklaren vi säljer via erbjuder en gratis konsultationstimme med en homestylist. Jag undrade vad hon skulle säga om vårt röriga hem. Vi gillar färg, form och mönster. Jag brukar skämta om att vi är både färg- och mönsterblinda. Hon tyckte dock att vi skulle ha kvar all färg. Phuu!

Det var en gång en kartong

 
För länge sedan var det en villasnobb på öppna förskolan som sa att det var så synd om barn som bodde i lägenhet för de kunde inte ha en lekstuga. De höll på att bygga en och hej och hå så bra allt var. Vi bor i lägenhet, en fyra på tredje våningen med inglasad balkong. Det är ett val vi gjort och vi trivs bra. Många pratar om friheten med hus och jag undrar vad friheten egentligen är. Frihet att behöva skotta snö innan man skall till jobbet? Frihet att klippa gräs och rensa rabatter? Frihet att spendera sommaren med att måla om? Frihet med att ha ett par, tre miljoner i bolån? Jag är mycket väl medveten om att det, som alltid, finns två sidor av myntet. Men frihet för oss är ett bekymmerslöst och billigt boende som inte kräver någon omsorg. Vi spar pengar, vi spar tid. Tid som vi kan lägga på korta resor eller friluftsliv. Vi kommer inte alltid bo kvar i den här lägenheten. Kanske köper vi hus. Eller radhus. Eller så flyttar vi till Irland och bli fyrvaktare. Hur som helst, det var inte det jag skule skriva om utan lekstugor!
 
 
När villasnobben sa att man inte kunde ha lekstuga i lägenhet var min första tanke pucko. Jag sa det dock inte högt. Tror jag. Men tanken om en lekstuga var född så för ett par veckor sedan åkte jag till Mio och frågade om jag kunde få en kartong. Jag är med på att man inte kan ha en traditionell lekstuga i traditionell storlek om man bor i lägenhet men saker och ting går ju att anpassa!
 
 
Med hjälp av en sax, en brytbladskniv, en rulle packtejp, en rulle tvåfärgat presentpapper och lite färg så blev det ett litet kartonghus. Tycker själv att det blev bra, aningens litet dock. Kartongen såg så stor ut när den låg i bagaget... Men det här var inte det sista kartonghuset jag byggde och nästa kommer bli större!
 
Ett billigt, kul och miljövänligt sätt att göra saker till sina barn. Materialet till huset kostade totalt 39 kronor, vissa saker hade vi ju redan hemma. Jag misstänker att grabbarna om ett tag kommer vilja leka affär och då skall jag göra en affär. Och när de vill leka polis ska de få en polisstation. Men i dagsläget får de hålla till godo med det lilla huset på balkongen.
 

Ljuset

Det märks verkligen att det har vänt nu. Att det blir ljusare och ljusare för var dag. Var timme. Det är inte beckmörkt när vi äter frukost trots att mina barn är väldigt morgonpigga. Det känns konstigt att sätta på dem pyjamas när det fortfarande är ljust ute. Men kliver man upp vid fem så stoppas man i säng vid sex på kvällen. Och dom klagar inte. Inte jag heller. Mina kvällar är heliga.
 
Tänk så mycket ljuset gör för oss nordbor. Alla blir lite gladare, lite piggare. Det känns inte helt hopplöst att kliva upp. Man längtar efter att få på sig kläder och gå ut. Vår och sommar känns inte så långt bort trots att det fortfarande är rätt många minusgrader och snön ligger kvar. Och just idag känns allt lite extra bra för efter lunch kommer sambon hem. Adam springer till dörren och säger babba varje gång jag säger att pappa kommer hem idag. Det kommer bli ett kärt återseende.

Några sekunders längtan

En vän hade skapat ett nytt album på Facebook. 115 bilder från systerbåten. För några sekunder längtade jag ut. Det såg så bekant ut. Så hemma. Bilderna skildrade allt från de där berömda magiska soluppgångarna till containers tillknycklade av sjöberg och roro-däck fulla med jordbruksmaskiner.
 
Jag kan sakna det ibland. Det är rastlösheten som talar. Men även om jag saknar det och vissa dagar leker med tanken att höra av mig till personalchefen och fråga om hon behöver någon som kör en halv törn. Europa ut och över Atlanten. Eller Atlanten och USA. En del av mig skulle vilja testa. Men jag vet varför jag slutade och de känslorna kommer komma tillbaks i samma stund som jag får resan på mailen. Det är inte värt att testa. Det är bättre att leva med de fina minnena och att i rastlösa stunder leka med tanken om att få trampa däck igen.

Födelsedag

Jag fyller år idag. 29 år. Påbörjat sista året som twenty-something. Men som jag skrivit förr så bryr jag mig inte så mycket om åldern. Inte min egen i alla fall. Däremot så slår det mig ibland att alla andra blir äldre också. Mina föräldrar fyller 60 om några år. För mig är dom någonstans mellan 40 och 45. Själv kan jag helt uppritkigt svara att jag är 23 när någon frågar. Sen får jag tänka en stund och inse att nej, jag är nästan 30.
 
Det kommer bli en mysig dag. Barnen överraskade med skönsång inatt. Den ene sjöng mellan ett och halv fyra och den andre drog igång strax efter fyra. Nu sover de middag och jag skall packa skötväskan. Fina vänner har bjudit oss på lunch och fika. Det är hundra gånger bättre att bli bjuden på sitt kalas istället för att hålla i det själv!

Dela vardagen

 
Mina föräldrar har varit här i helgen. Vi ses inte så ofta eftersom vi bor på varsin sida landet. Drygt 45 mil skiljer oss åt och det börjar kännas att det är rätt långt. Jag kommer leva länge på den här helgen. Jag värdesätter småsaker som många andra kanske tar för givet då jag förstått att många bor rätt nära föräldrar/svärföräldrar och att dessa hjälper till i vardagen rätt mycket. Vi har inte den möjligheten. Tyvärr. Men det är himla trevligt att få sätta sig vid ett dukat bord med en skål havskräftor i mitten. Det är lika trevligt att få diska i lugn och ro (eller ännu bättre, att någon annan diskar!), ta en dusch utan att stå med öronen på helspänn om något av barnen vaknar eller bara att få springa bort med återvinningen till sophuset. Men vet ni vad det absolut bästa var? Det var att mamma sov med Samuel från midnatt tills det blev morgon. Adam och jag fick sova en hel natt tillsammans, det behövde vi båda två!
 
Jag saknar mina föräldrar. Saknar dem som personer. Men den där kontakten, att dela tankar och känslor, kan jag sköta via telefon och mail. Det är tretton år sedan jag flyttade hemifrån så den biten är jag van vid. Vad jag däremot saknar ännu mer är den vardagliga kontakten, de där småsakerna som man kanske inte tänker på. Som att kunna åka över på en spontan fika och kanske stanna på middag. Små saker som betyder väldigt mycket för mig som inte alltid har det så. Den här helgen kommer jag leva länge på!

Åldersnojja?

Om ett par veckor fyller jag år. Jag påbörjar mitt sista år som twenty-something. Snart är jag 30. Jag har alltid tyckt att 30 låtit så gammalt. Jag minns när man satt i skolmatsalen och låtsades att numret som stod i botten på glaset var ens ålder så ljög jag om jag fick en siffra över 30. Men jag börjar släppa de där tankarna. Min sambo fyllde 30 här om dagen, har visserligen inte träffat honom sedan dess men jag tror inte att han blev så ofantligt gammal över en natt. Eller...? Får nog be honom skicka en bild på hur han ser ut nu så jag inte får en chock när han kommer hem...
 
Jag är nöjd med vart jag är i livet. Jag är nöjd med min familj och det liv vi lever. Vad jag skall göra med mitt yrkesliv vet jag inte. En väninna sa en gång jag testade arbetslivet, det var inget för mig och det är väl lite så jag känner just nu. Jag kan inte komma på något jag brinner för utan siktar på ett lite lagom trist kontorsjobb som funkar bra med tider på dagis och annat, allt för att få så mycket tid med familjen som möjligt.
 
Jag var 24 när jag tog sjökaptensexamen. Det är bara fem år sedan. Men så mycket som har hänt sedan dess! R och jag har köpt bostadsrätt, fått barn, sålt bostadsrätt och köpt en större, köpt en silvrig kombi, fått ett barn till. Jag har seglat styrman i några år, läst 60 hp på ett HRM-program och varit mammaledig. När jag stod där på examensdagen trodde jag nog inte att livet skulle se ut så här. Jag trodde nog mer på att jag skulle segla överstyrman, vara på väg mot att få ut sjökaptensbrevet, leva ett ganska lyxigt liv med R på ledigheterna med mycket resor och god mat. Men tänk så mycket bättre allt blev!

Rutiner och listor

På tisdag är det dags, Då börjar vår nya vardag. Min och småkillarnas. Sambon åker på jobb och när vi vinkar av honom kommer vi inte ses på fyra veckor. Jag känner mig rätt lugn inför den kommande månaden. Enda funderingen är hur nattningarna kommer gå men det tar vi då. Men jag funderar lite på hur jag skall strukturera upp vardagen. Allt för att underlätta och ligga steget före.
 
Rutiner och planering kommer väl vara a och o. Förbereda middagen kvällen före om det går. Alltid ha lättlagad mat som korv och makaroner hemma. Jag har börjat på att skriva en "att-göra-lista". Jag är inte så bra på hushållssysslor. Det går lätt överstyr. Istället för att städa sovrummet målar jag om det. Istället för att putsa fönstrena köper jag tyg och syr nya gardiner. Nu skall jag skriva veckolista på vettiga sysslor. Typ byta sängkläder, städa klädkammaren, baka skorpor och så vidare. Inte sånt som man gör varje dag som tvätta, diska och laga mat. Det räknas inte, det går av bara farten.
 
Jag kan inte gå sysslolös. Jag är en rastlös själ. Att vila och ta det lugnt är något bland det värsta jag vet. Speciellt när jag är ensam. Då vill jag att saker och ting går i ett. Annat är det när sambon är hemma, då är det ju mysigt att ligga i soffan och prata och kolla på en film. Men när man är själv, näe. Har ju fler större projekt som jag vill göra i lägenheten. Måla om hallen. Fixa i ordning gästrummet. Måla om lite möbler. Men jag har lovat mig själv att det får vänta. Att jag inte skall dra igång något större projekt nu första törnen. Så listan fylls på med småprojekt och vips så har de 28 dagarna gått!

Vardag

 
Vi är tillbaks i vardagen igen efter en fin helg i Karlskrona. Vardagen blev lite väl grå då Adam åkte på magsjuka på söndag kväll. Dock var det rätt lindrigt och gick snabbt över. Igår var det min tur att drabbas. Nu, ett dygn senare, börjar det dock kännas bättre. Sörplar Festis och blåbärssoppa och har till och med vunnit några rundor Ruzzle. Hopp om livet med andra ord! Sambon och Samuel visar inga tecken på att vara smittade, skönt!

Viggo skrämmer mig

Har de senaste kvällarna slötittat lite på Mästerkocken på TV4. Det är flera av deltagarna som säger att Per Morberg gör dem nervösa när han kommer fram till deras "kök". Och kag förstår dem! För mig är Per Morberg pyskopaten Viggo i Rederiet. Jag var ju bara ett barn när den serien sändes och har ett och annat obehagligt minne från den. Och att ha "Viggo" hängande över axeln när jag lagar mat är inget jag vill...

Ordning och reda

Jag är rätt bra på att planera och organisera. I jobbet har jag strukturerat upp mycket och fått ordning och reda i olika "system" som ingen trodde att det någonsin skulle gå att få ordning i. Men lika bra som jag är på att planera och organisera, lika bra är jag på att leva i ett organiserat kaos. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt om miniräknaren ligger i byrålådan i hallen där mössor och vantar också ligger. Om sambon frågar vart tumstocken är svarar jag obekymrat att den ligger i stekgrytan. Jag har ju koll på sakerna, även om de kanske inte ligger på ett logiskt ställe. Så det blev lite svettigt nu på morgonen när jag behövde ha mitt anställningskontrakt.
 
Första stället att leta på är i vår tråkiga vuxenpärm där vi samlar alla viktiga papper. Fliken Jobb Anna lät ju lovande. Bläddra, bläddra bläddra. Lönespecar från 2008 men inget anställningsavtal. Nähä. Vart kan jag då ha lagt det? Vet att jag haft det framme med jämna mellanrum. Försäkringskassan har fått ett par kopior, har haft det när vi köpt lägenhet och bil. Just det. Lån! En tanke föds. Hade inte vi en mapp för lånelöften på olika objekt vi var intresserade av i den vevan vi köpte vår första lägenhet? Gul mapp fylld med papper om föräldrapenning, orange mapp fylld med MVC- och förlossningsjournaler, blå mapp fylld med gamla lånelöften. Vad är det för människa som sparar lånelöften från 2009 förresten? Hur som helst. Längst bak i den mappen låg det. Phu. Tänkte se om jag kan utnyttja sjömansrabatt på gymkort. När jag kommer hem är det nog dags att rensa lite i pärmar och mappar. Eller så öser jag ner allt i en stor låda. Då vet jag ju att allt viktigt ligger någonstans i den lådan.

Nyårslöften

Avger ni nyårslöften? Jag har väl någon gång sagt att jag skall börja nytt hälsosamt liv och blablabla men oftast har det skitit sig redan på nyårsdagen då den dagen oftast har betytt pizza i soffan... Så några löften om nya liv avger jag inte. Jag är nöjd med livet. Jobbar ju med vikten och har gjort det sedan 2010 och den resan fortsätter. Den har pausats i och med graviditeterna men jag vet hur man gör, jag är motiverad och jag har inte särskilt bråttom. Om jag når min målvikt om ett, tre eller fem år spelar faktikst inte så stor roll. Huvudsaken är att det går åt rätt håll, att jag blir starkare och mår bra.
 
Men nyårslöften då. Vi har sagt att vi ska sova fler nätter i tält i år. 2012 blev det bara fem nätter. Läste förra året att Naturkompaniet har en aktivitet för sina anställda som heter 12 månader, 12 övernattningar. Ett enkelt koncept, en övernattning utomhus varje månad. Än så länge är vi för gröna på det här med friluftsliv och barnen känns för små så vi skjuter lite på det. Men fler än fem nätter på en sommar ska vi väl kunna få ihop?!
 
Adams idol, Mummu.

Ett annat löfte är att vi ska åka utomlands. Har pratat på Medelhavet till sensommaren, när värmeböljorna är över. Är lite inne på att åka på kryssning faktiskt. Adam skulle bli överlycklig på Disney Cruises, hans stora idol här i livet är Musse Pigg eller mummu som han säger. Ingen av oss har varit på kryssning så det vore kul att testa. VIsst, man ser inte så mycket men resor handlar ju inte alltid om att vara kulturell och besöka sevärda platser utan även om att få åka vattenrutschbana, plaska i poolen med barnen och käka glassbuffé. Vi får väl se om vi lyckas hålla våra löften!

Rysk rolulette med barn

Sambon hade varit en sväng i stan och när han kom hem undrade han vad jag och grabbarna gjort. Samuel sov på balkongen så han hade jag inte så mycket mer att berätta om. Sen kom vi då till Adams och min sysselsättning.
- Vi har spelat rysk roulette!
Ja, det var väl kanske inte det svar han hade förväntat sig där jag stod och kokade ättikslag till sillen. Men sanningen är att det var nästan lite av rysk roulette, i alla fall för Adams del. I ena handen hade jag russin för att muta honom med och i den andra handen hade jag kryddpepparkorn medan jag for runt och letade efter morteln (som jag inte hittade, krossade kornen med D-vitaminflaskan istället). Av Adams reaktioner att dömma så har han inte fått kryddpeppar men jag kan inte garantera att det inte ligger något russin i sillen. Mandel i gröten eller russin i sillen, sak samma!

Rock of Ages

För några månader sedan fick jag buzza Lovefilm. Jag hade aldrig hört talats om sidan innan men fattade snabbt tycke för konceptet. Vi kollar inte särskilt mycket på vare sig TV eller film men det jag gillade är att man får ha filmerna hemma hur länge som helst. Det är ju inte alltid en filmkväll blir av och det är ju trist att lämna tillbaks filmer man inte sett, eller betala tråkiga påminnelseavgifter. Så efter testperioden bestämde vi oss för att fortsätta med det hyrpaket vi fått testa, fyra filmer i månaden för 79 kronor. Vi tänkte att det kommer ju blir betydligt mer tid i soffan framöver när man vill ligga ch gosa med sin lilla bebis hela kvällarna!
 
Här om dagen såg vi filmen Rock of Ages. Vi hade inte läst något om den. Allt vi visste var att den låg på topplistan och att det var flera stora skådeseplare med i den. Trodde nog att det skulle vara någon film i stil med Neil Strauss böcker. Sex, drugs and rock'n'roll. Blev dock överraskade när vi insåg att det var en musikal! Musikaler kan vara lite halvtöntiga tycker jag men den här var verkligen bra! Storyn var väl lite förutsägbar men det blev en filmkväll fylld med skön musik med bland annat två av mina absoluta favoritlåtar, Don´t Stop Beliveving och Here I Go Again. Så gillar ni rock så kanske ni gillar den här musikalen!

Matsedel

Adam har en längre tid varit lite kinkig när det gäller mat. Korv i alla dess former går ner men inte så mycket mer. För någon månad sedan kastade han precis all mat som inte var korv, riktigt så illa är det inte längre men det är inte helt bra heller. Nu när vi båda är hemma och jag har fått tillbaks tålamodet (det försvann under den sista delen av graviditeten) så tänkte vi ge matlagning ett försök.
 
Blev inspirerad av Maria när hon här om dagen publicerade deras matsedel för den kommande veckan så i söndags skrev jag ihop en egen. Dock tycker jag att den blev lite trist. Har ni förslag på bra rätter som passar en barnfamilj? Vi vill hitta en bra mellanväg, vuxen mat i barnvänligt format eller vad man ska säga. För även om Korv Stroganoff är gott så går det inte att leva på det dag ut och dag in.
 
Hur som helst, så här ser vår matsedel ut för den här veckan. Har bara planerat för luncher då Adam äter sin middag redan vid fyra (han lägger sig halv sex, sex) och vi tycker det är för tidigt att äta.
 
Måndag: En variant av Pasta Carbonara med rökt kalkon
Tisdag: Makaroner och köttfärssås
Onsdag: Hemmagjorda fiskbullar och potatismos
Torsdag: Spenatplättar med apelsin- och morotsallad
Fredag: Tacos
Lördag: Ugnsstekt kyckling och klyftpotatis
Söndag: Stekt falukorv och makaroner
 
Första veckan med matsedel har snart passerat och det har funkat finfint! Men behöver som sagt inspiration. Kommer inte riktigt ihåg vad vi åt innan vi fick barn?! Tror att vi åt mycket ute och åt mycket "dyr" mat så som oxfilé, goda ostar och plock från Ridderheim-disken. Så tips mottages tacksamt! Tips på mat eller tips på någon kokbok för småbarnsfamljer!

Familjen samlad

Runt midnatt i fredags kväll kom sambon äntligen hem. Jag behöver väl inte säga att det var ett kärt återseende? Adam vaknade när han kom in i sovrummet, var lite skeptisk och blyg i ett par minuter men sen drog han igång värsta showen. Han brukar göra det den natten pappa kommer hem, precis som om han vill visa precis allt han lärt sig.
 
Igår var en fullspäckad dag då vi åkte till Växjö och hämtade hem vår nya barnvagn. Ett rymdskepp till barnvagn kan jag ju tillägga. Än så länge ger både vi och Adam den tummen upp. Idag blir det lite lugnare. Bara familjemys. Börjdae dagen med hotellfrukost och promenad i vackra Kalmar slottspark och när Adam snart vaknar blir det en liten cachingrunda i solen. Sköna söndag!

Sex år

För sex år sedan var jag på en Halloween-fest på den eminenta puben Sjösjukan i Kalmar. Min fantasi var inte på topp så jag klädde ut mig till pirat. Läs: jag klippte sönder ett par jeans, drog på mig en svart topp, en döskalle-scarf runt huvudet och kletade svart ögonskugga lite här och var i ansiktet.
 
Jag började kvällen tillsammans med en vän jag inte träffat på länge. Vi drack alldeles för mycket rom. För det är det pirater gör. Sen ritade vi skattkartor som vi eldade lite på i hörnen. Vi var djupt filosofiska när vi döpte om biblioteket till kunskapens hus och fängelset till de förlorade själarnas hus. Själva målet med vår långa vandring i staden var Sjukan. Sjösjukan alltså. Inte sjukhuset. Vi hade ritat ut den som en skattkista.
 
Exakt vad för skatt vi trodde att vi skulle hitta där vet jag inte. Säkert en flaska mörk rom (mycket möjligt att vi hittade det också). Jag vet bara att jag hittade den absolut finaste skatten av dem alla. Jag tog min tubkikare, skuttade fram till honom och sa kaxigt jag har spanat in dig. Bevisligen lyckades den offensiva taktiken då vi hela kvällen tokhånglade sådär som bara 22-åringar på Halloween-fest gör.
 
Sex år senare sitter vi här. Nåväl. Jag sitter hemma i soffan och han står vid bagagebandet på Kastrup men ändå. Vi är en familj. Vi har en underbar unge och nästa unge gör snart entré. Vi har bolån och kör runt med en silvrig kombi med Cars-solskydd på bakrutorna. Living the dream. Det trodde jag inte för sex år sedan, att min lilla offensiv skulle kunna bli så himla bra. Jag älskar mitt liv. Jag älskar vårt liv. Jag älskar DIG!

Lite julkänsla

Jag börjar få lite julkänsla. Det är inte ens november än. Jag tycker det är alldeles för tidigt att go crazy med julbockar, tomtar och granar men efter dagens IKEA-besök så är lägenheten lite mysigare med nya blockljus, löpare och fruktfat. Samt att en burk pepparkakor fick följa med hem! Årets första pepparkakor! Smakade dem tillsammans med sambons moster. Adam fick en han med och vare sig jag eller mostern hann blinka innan den var slut. Bra betyg från lille herrn med andra ord!
 
Undrar hur julen kommer bli i år. Förra julen var underbar. Adams första jul och vi fick fira tillsammans hela familjen. Vi var på Västkusten hos mina föräldrar. Åt och drack gott och bara njöt av att vara en familj. Sambon kommer vara hemma i år också. Lyx. Egentligen skulle han jobbat julresan men på grund av barnafödande skall han vara tjänstledig en törn. Jag tror att vi kommer fira i Kalmar i år. Hemma hos oss. Bara vi fyra. Sambon, jag, Adam och det nya lilla livet. Jag ser fram emot att få skapa våra egna traditioner, göra saker på vårt sätt. Bara ta det lugnt.

Lurat internet

Ha! Nu är det slut med gnället. Sambon är där han är men jag har i alla fall fått igång TVn vilket betyder Grey's Anatomy och McDreamy. Varför skulle de nödvändigtvis döda McSteamy för förresten?! Det är ju inte själva bredbandet det är fel på utan routern så det var bara att sätta nätverkssladden från TVn i väggen så funkade det. Min TV-timme är räddad! Och sambon frågade om han skulle ringa efter en taxi som kunde köpa en burk Ben & Jerrys. Min drömman! Men jag nöjer mig med en kopp te ikväll. Life is good!

Tidigare inlägg
RSS 2.0