Sjukstuga
Vi har haft lite sjukstuga här hemma sista veckorna. Det började med att Adam blev hängig och sedan började få ett rött märke runt ena örat. Eftersom han hade en fästig för några veckor sedan ringde vi vårdcentralen direkt och fick tid samma dag. Läkaren konstaterade snabbt att det var borrelia och skrev ut penicillin. Sedan var allt frid och fröjd i några dagar innan båda barn blev förkylda. Adams förkylning blev sedan röda prickar på bål och i ansiktet och vi ringde 1177 och fick tid på jouren på lördag morgon då prickarna blivit fler, större och rödare. På söndag morgon var vi tillbaks igen på jouren då han såg ut som på bilden ovan. Båda läkare sa samma sak, antingen ett elakt förkylningsvirus eller en allergisk reaktion på penicillinet. Om det är allergi lär vi märka det nästa gång han ska äta penicillin. Men fläckarna börjar blekna, han har börjat äta igen och mammahjärtat slår lite lugnare.
Kalmarmilen
Asics GT-2000
Jag är rätt impulsiv av mig. Tidigare i veckan satt jag hemma i soffan och var svettig och äcklig efter att ha varit ute på en joggingrunda. Hög på endorfiner fick jag en riktig snilleblixt. Jag skall springa Kalmarmilen. Dubbelkollade med sambon så han inte hade några planer för den kvällen. Det hade han inte. Så jag anmälde mig, betalade avgiften och uppdaterade min Facebook. Anmälde mig precis till Kalmarmilen. Det är vad det låter som. En mil i Kalmar. Tanken är väl att man ska springa den dessutom. Eftersom jag basunerat ut mitt infall för fan och hans moster så måste jag ju genomföra det hela. Attans.
En mil är långt. En mil är jättelångt. En mil är ungefär dubbelt så långt som jag brukar springa! När jag började springa i vintras bestämde jag mig att jag skulle kunna springa en mil innan Samuels ettårsdag den 2 november. Det målet kunde jag bocka av någon gång i försomras då jag en lördagmorgon bara sprang och sprang och sprang med vagnen. Barnen sov och var så söta så jag fortsatte. Kände mig som Forrest Gump. Vid 9,6 kilometer ballade ungarna ur men då fick dom snällt vara urballade 400 meter till.
Nu skall jag alltså ge mig på att springa en mil på ritkigt. Utan syskonvagn. Utan något att stödja mig mot. Utan något som gör att man håller ett tämligen lugnt och behagligt tempo. Jag hoppas att klara det under 70 minuter. Det vore så grymt! Jag vore så grym!
Fotografering
Imorgon skall vi ha fotografering av vår lägenhet. Det är lite pyssel och plock med det. Det tar längre tid än man tror. Det är tråkigare än vad man tror. Mäklaren vi säljer via erbjuder en gratis konsultationstimme med en homestylist. Jag undrade vad hon skulle säga om vårt röriga hem. Vi gillar färg, form och mönster. Jag brukar skämta om att vi är både färg- och mönsterblinda. Hon tyckte dock att vi skulle ha kvar all färg. Phuu!
Ultrasnabba crêpes på stormkök
I den här kokboken, som är väldigt inspirerande på många sätt, fanns det ett "recept" på vad de kallade ultrasnabba crêpes. Helt enkelt pannkakor på stormkök med en sträng mjukost på. Ena morgonen när vi var och tältade i Böda överraskade jag familjen med pannkakor till frukost och testade även detta. Tumme upp säger jag bara! All mat smakar gott ute och det som ses som en torftig nödlösning hemma blir ett lyxigt alternativ vid stormköket.
Testade även Kungsörnens pannkaksmix och tyckte resultatet var helt okej. Pannkakor är något vi ofta steker på stormkök. Brukar alltid ha med mig smet på flaska men om man skall vara ute längre och inte har tillgång till kyl så är ju inte det att föredra. Mixen skulle enbart blandas med vatten. Den klumpade sig inte trots att vi inte hade något vettig visp och förbipasserande campare tittade avundsjukt på vår lyxfrukost utanför tältet.
Bebisarna
Mina små grisar. Samuel är den gulliga grisen och Adam den gosiga grisen. Den stora bebisen och det lilla barnet. Det skiljer ju 17 månader mellan dem och ibland slås jag över att det storleksmässigt inte är så stor skillnad mellan dem. I skötväskan har vi bara ett ombyte. Storlek 86. Det är universalstorlek här hemma. Det är lite stort till Samuel men sitter inte som ett ålaskinn på Adam. Egentligen hade jag plockat undan 80/86 till Adam, har ju så mycket fint i 92/98. Men nu när kläderna fått vila en stund är de åter intressanta och han kan fortfarande ha mycket. Men innan han kunde gå fick alla hans nederdelar vara lite förstora, annars åkte de upp så på benen när han skuttade fram på sin lilla blöjrumpa... Ska bli kul att se hur de fortsätter växa. Fortsätter det i den här takten har Samuel snart vuxit om Adam...
Hösten
Det kommer bli en annorlunda höst. Adam skall skolas in på förskola. Vi har köpt ett litet radhus och flyttar i oktober. En flytt på hela 500 meter! Men den största förändringen är ändå att min sambo har fått ett nytt jobb. Han kommer jobba iland, i Kalmar, under minst ett år. Han kommer jobba helt vanliga kontorstider, 8-17. Således kommer han åka till jobbet på morgonen och komma hem på eftermiddagen. Vi vet väl inte vad vi gett oss in på men vi har funderat mycket på vilken sida gräset egentligen är grönast på och enda sättet att få reda på det är ju att testa!
Böda
Vi har varit på en helt suverän campingsemester i Böda. Dock inte på Böda-Böda-TV-campingen utan på Kyrketorps familjecamping. Det visade sig att det fanns sisådär ett tiotal campingar i Böda och Bödasand var den som låg mest off. Hur som helst. Fyra dagar, tre nätter. Köpte ju ett rätt rejält tält i våras, ett Primus Bifrost H6 och där finns plats för allt och alla och lite därtill. Välinvesterade kronor.
På dagarna har vi haft semester. Bara gjort det vi känt för. Vi har vandrat i Trollskogen, ätit glass på Källsa Glassgård, ätit fiskburgare i Sandvik, lekt på olika lekplatser, byggt sandslott. På kvällarna har vi promenerat ner till Böda hamn, druckit varsin folköl, tittat på fiskebåtarna och sedan promenerat hem till campingen. Inga måsten, inga krav. Helt perfekt,
Många frågar hur det går att tälta med två såpass små barn, andra frågar vart barnen har varit medan vi var och tältade. Och vi har haft dem med. Såklart. Det går alldeles utmärkt att tälta med två barn. Adam är nu två år och Samuel åtta månader. De har dock vissa issues med att sova i samma rum så Adam och jag har sovit i ena delen av tältet och sambon och Samuel i andra delen. Har haft med resesängen till Samuel, han hanterar inte den enorma friheten i tältet så bra (läs han ålar sig fram som en missil och smakar på allt som kommer i hans väg). Vissa nätter har de sovit bättre, andra sämre. Men det gör de ju här hemma också.
Den här gången bodde vi på camping och det är nog camping det kommer bli framöver. I alla fall om vi ska tälta flera nätter. Det är (tyvärr) inte praktiskt genomförbart att ta med sig tält, sovsäckar, liggunderlag, kök, välling, blöjor, mat, vatten, you name it samt två barn som behöver bäras. Men det gör inte så mycket. Vi gillar att tälta på camping, vi gillar att tälta naturen. Det är två olika saker men vi gillar båda, på olika sätt. En vandring i Trollskogen som avslutas med makaroner och köttfärssås på stormköket är en schyst motvikt till husvagnen 30 meter från tältet.
