landkrabba

Jag håller på och packar dagtursäcken inför dagens lilla utflykt. Det ska bli en tur bortåt stans södra områden där vi har flera ologgade geocachar. Så promenad, lite geocaching och sen ska vi avsluta med lunch i en lekpark. Eftersom korvomanen fortfarande bara äter korv så tyckte jag att korv och bröd var passande utflyktsmat...

 

Har satt upp ett lite fånigt mål med geocachingen. Att vi ska ha hittat 312 stycken innan bebis i magen tittar ut. Varför just 312 kan man fråga sig. Jo, när Adam föddes stod räknaren på 112. Det vore "kul" om barnen hade samma startsiffra (läs: det vore enkelt för en förvirrad mamma att hålla reda på hur många gömmor de hittat när de sen börjar bli medvetna och intresserade av skattjakten). Adam kommer ju visserligen alltid ha ett försprång på 200 gömmor i sådana fall men är man storebror så är man!

 

Under det här dryga året med Adam har vi verkligen fått upp farten på geocachandet. Det är verkligen det perfekta tidsfördrivet när man är föräldraledig. Jag tror att många som är föräldralediga kan skriva under på att man aldrig promenerat så mycket som när man är hemma med små barn. Och promenaderna blir roligare när man ska leta efter en plastburk med loggremsa och penna i. Så är det bara. Så nu väntar jag på att Adam ska vakna, sen ska varmkorven stoppas ner i en termos och vi är ready for takeoff. Om vi når målet på 312 stycken innan liten i magen kommer återstår att se. 40 cacher på ett par månader är absolut ingen omöjlighet!

 

Jag experimenterar vidare vid min symaskin. Förmiddagens resultat blev denna, min första dregglis. Om den är så bra ur just dreggel-uppsamlings-hänseende vet jag inte eftersom det bara är två lager tunt jerseytyg men den är ju lite roligare än Pippi's enfärgade i mjukisbyxtyg i alla fall! För att få fram en mall så sprättade jag helt enkelt isär en bättre begagnad dregglis vi hade hemma. Den här blev lite mindre då jag har vändsytt och den andra, köpta, är sydd med overlock-söm. Men det gör inte så mycket tycker jag. Dregglisarna var så himla stora ändå! Som alla andra mina alster så är den lite sned och skev men jag tror nog att den är fullt funktionsduglig! Och övning ger färdighet!

 

Jag visade ju en bild igår på att jag hade börjar med lapptäcket och jag hann till och med klart med det! Adam passade på att långsova på eftermiddagen, han var trött efter ytterligare en natt då han tränade inför sin karriär som operasångare på de stora scenerna...

 

Lapparna klippte jag ut 15 x 15 centimeter och från början skulle det vara 5 x 6 rutor. Dock blev det 5 x 7 eftersom det blev lite kort, jag hade inte tänkt på sånt där med sömsmån. Läste i någon syblogg tänk först, sy sen. Jag försöker ha det med mig i bakhuvudet men det är inte så lätt. Jag är rätt impulsstyrd och tycker att man borde kunna göra på ett visst sätt. Det är väl det som är problemet när man lär sig genom att testa, att det blir fel och man får börja om. Men när man väl gjort misstaget gör man ju inte om det!

 

 

Tygerna är som sagt stuvbitar jag köpt på Tradera och sen har jag klippt isär en sån där ljusblå tunn fleecefilt för tio kronor från IKEA och har som stoppning. Baksidan är ett vanligt underlakan från ovan nämnda möbeljätte.

 

Det blev lite snett, rutorna är olika stora men jag gillar det. Det är färgglatt och jag är stolt. Jag kom på att jag ville sy ett lapptäcke, det kändes då omöjligt att genomföra det. Sen lärde jag mig hur symaskinens grundfuktioner fungerar och så sydde jag ett lapptäcke. Jag gjorde det! Adam är väldigt fascinerad av tygbitarna och pekar på katterna och skrattar. På sikt ska jag väl sy ett till nästa barn också men det får vänta ett tag. Först vill jag se vem det är som är i magen och lära känna den krabaten lite, se vilka färger och mönster som passar hen bäst. Dock kom jag på igår att jag kanske borde tvättat tygerna innan jag sydde ihop det hela ifall om något tyg krymper eller fäller. Ja, den dagen den sorgen. Det är fint här och nu i alla fall!

 

För någon vecka sedan kom jag på att jag ville sy ett lapptäcke. Bara sådär. Och nu är jag igång. Framsidan är faktiskt i skrivande stund klar. Det blev lite snett och skevt på sina ställen men jag är ändå nöjd. Jag håller på att sy ett lapptäcke till Adam! Tänkte ha ett lager fleece som stoppning och vanlig lakansväv som baksida. Tygerna är stuvbitar jag köpt på Tradera. Man kan verkligen göra fynd när det kommer till tyg, om man bara orkar sitta och kolla igenom annonserna. Just dom här bitarna var dock inte särskilt billig. Men jag ville ha mycket mönster och färg. Adam är mycket mönster och färg. Mönster, färg och djur.

 

Veckorna går. Vecka 30. Magen börjar bli stor och rund och sådär alldeles lagom. Jag ser inte längre bara lite småfet ut samtidigt som den inte är ivägen. Skorna knyts utan problem, jag fastnar inte i dörröppningar. Tiden har gått så fort. 30 veckor har passerat. Tio kvar. Vissa dagar undrar jag vad vi gett oss in på. Ett barn till. Andra dagar känns det så naturligt. Ett barn till. Och så finns det de dagar då jag mest bara känner för att gå runt och vara sådär lite mysigt gravid i tid och evighet. Hittills har jag haft tur med mina graviditeter. Inga krämpor, ingen värk, inga cravings. Hoppas de resterande tio veckorna flyter på lika smärtfritt. Även om tiden gärna får gå lite långsammare!

 

För ett tag sedan skrev Inga om att deras senaste barnbarn hade ett babynest. Jag hade aldrig hört talas om det innan men kände spontant att det där måste ju vara världens bästa grej. Babynestet föll i glömska. Sen upptäckte jag ju som bekant att jag har en symaskin och att jag faktiskt klarar av att sy vissa grejer med den. Så jag googlade lite, hittade den här beskrivningen och igår blev det klart! Det var enkelt och roligt att sy. Det är lite snett och skevt på sina ställen men bebisar brukar inte vara så kinkiga med just den biten. Hur som helst så är jag väldigt nöjd och hoppas att bebisen kommer trivas i det! Runt Adam hade vi frottéhanddukar och filtar men då är ju den här lilla skapelsen bra mycket finare!

En till stor och en till liten

 

Jag var in i tygaffären här om dagen. Berättade uppgivet om att tråden går av hela tiden när jag syr i trikåtyg. Hon frågade vad jag använde för tråd. IKEA-tråd svarade jag. Hon skrattade lite och sa att jag i första hand skulle testa en annan sytråd, inte köpa en ny symaskin. Så jag köpte en rulle polyestertråd för 35 kronor och vet ni vad? Det funkar! Har precis sytt en mössa och tråden har inte gått av en enda gång. Att det var så enkelt! Och billigt. Glädje så här på morgonkvisten!

Jag köper och säljer en del på Tradera. Därmed är jag stammis på vårt lokala Schenker utlämningsställe. Brukar småprata lite med personalen medan de letar fram paketet eller sätter frimärken på det jag ska skicka. Idag när jag fick tillbaks mitt körkort av killen i kassan säger han: Inte så men du ser äldre ut. Trodde aldrig att du var ett år yngre än mig! Eeeeh? Jag har ingen åldersnojja men ändå, säger man så?! Han förstod nog att han gjort bort sig lite och fortsatte babbla på, att man ser ju äldre ut när man har barn och så vidare. Jaja. Nu ser man gammal ut också. Osminkad, trött och gravid i 30e veckan. Och gammal. Tack för den!

Vi är nu i vecka 30. Vecka 30! Det betyder att man på allvar kan börja räkna ner. Det känns fortfarande overkligt att vi ska få en bebis till trots att tre fjärdedelar av graviditeten är avklarad. Liten sparkas och buffas mest hela tiden men för övrigt känner jag mig precis som vanligt. Jag mår bra, har inte ont, har inga cravings, kan fortfarande knyta skorna utan problem.

 

Var på kontroll hos barnmorskan idag. Både jag och liten mådde bra. Magen växer enligt "mittenkurvan" och mina prover var bra. Hjärtslagen låg på mellan 145-150. Det är ett så häftigt ljud! Att få lyssna på sin lilla bebis i magen. Om sisådär tio, elva veckor gör den entré och världen kommer vändas upp och ner.

 

Jag har roat mig med att ställa i ordning en liten pysselhörna här hemma. Jag hoppas ju att mitt nyfunna intresse för att sy kommer bestå och att jag kommer lära mig och bli bättre och tyckte att det var ohållbart att sitta vid strykbrädan i vardagsrummet. Så det blev en tur till IKEA och bordsskiva, ben och stol inhandlades. Blev precis klar med ihopskruvandet och imorgon kommer nya tyger från Jofotex, då skall mitt lilla krypin invigas!

Tyg: FREDRIKA från IKEA

 

Jag får fortfarande inte till det att sy i trikå. Det är irriterande. I alla fall mössorna hade kunnat bli riktigt fina om inte tråden gått av hela tiden. Så för att höja självförtroendet en aning sydde jag en helt vanlig enkel tygkasse av lite tyg jag hade över. Inget avancerat. Och jag tyckte inte att det var särskilt svårt. Framsteg. Visst, den liksom alla mina skapelser, är långt ifrån perfekt men så är det när man lär sig. Jag är nöjd och det är huvudsaken!

Vet ni vad jag gillar? Ljudet av en sovande bebis i kombination med doften av nybryggt kaffe. Det betyder en stunds lugn och ro. 30 minuter minst. Ibland nästan en timme. Minutrar som bara är mina. Då jag dricker kaffe, städar, diskar, duschar, bäddar och dricker lite mera kaffe.Vet ni vad som är ännu bättre? Att Adam fortfarande sover två gånger per dag så jag får ytterligare en halvtimme på eftermiddagen. Vardagslyx!

 

I brist på bättre sysselsättning så här på lördagkvällen så rotade jag fram en mössa från när Adam var liten, målade av den på en bit golvpapp och sydde sen en mössa i modell yttepytteliten. Frågan är om den passar eller inte?! Tycker att den ser rolig ut i modellen, att den är bredare än hög? Å andra sidan så var "köpemössorna" det också. Adam är ju född i början av juni då värsta värmeböljan drog in över landet så vi använde aldrig mössa på honom under de första månaderna. De mössor jag hittade är faktiskt helt oanvända!

 

Börjar få in lite snits på att sy mössor. Dock är det störande att tråden går av stup i kvarten. Med lång sicksack funkar det men jag måste förstärka den, annars syns stygnen så tydligt. Med lång raksöm så går tråden av cirka fem gånger på en mössa, en klar förbättring mot 25 gånger på första mössan. Har önskat mig en KitchenAid av sambon när jag fyller 30 men jag börjar fundera på om inte en overlock-maskin står högre upp på önskelistan. Å andra sidan måste jag ju fylla 29 först och då kanske man också får presenter?! ;)

Ikväll är en sådan kväll då jag helst av allt bara vill dricka rödvin och lyssna på Lars Winnerbäck. Jag vill försvinna i gamla minnen och tankar. Fundera på saker som verkar djupa och svåra efter andra glaset vin. Att försöka sig på samma sak med svartvinbärssaft i glaset blir inte samma grej. Jag är inte deppig. Jag vill bara vara. Åh, det låter så flummigt. Men precis så flummig känner jag mig just nu. Och svartvinbärssaft tar inte fram den flummigheten.

Flygande Jakob har man ju hört talas om. Jag tror dock inte att jag smakat det. Banan i mat är något bland det vidrigaste jag vet. Kombinationen banan, ananas, curry och jordnötter är om möjligt ännu värre. Nu är det väl visserligen ingen curry i Flygande Jakob men ändå.

 

Här hemma har all mat fått vingar just nu. Det är frustrerande. Jag är inte orolig för att han inte får i sig tillräckligt, något eller några mål brukar oftast slinka ner utan allt för våldsamma protester. Och han skulle kunna leva på frukt. Och korv. Att inte kladda med mat är något som sitter djupt rotat i mig. Vissa saker Adam gör har jag förståelse för, jag skulle vilja göra likadant själv ibland men som vuxen så lägger man sig inte på golvet och gallskriker eller slår huvudet i en kökslucka. Men att slänga mat på väggar, tak och andra runt matbordet, man gör det ju inte! Det är väl just det som är så frustrerande.

 

Jag är mycket väl medveten om att han är 14 månader och jag antar att det hör till. Att alla barn matvägrar, kastar och kladdar. Men det blir några djupa andetag vid matbordet varje dag. Han finner sig inte i att bli matad längre så att försöka med det gör situationen ännu värre. Har läst lite i olika forum och bloggar om olika strategier. Det finns lika många som det finns föräldrar. Jag testar lite olika. Det som fungerar bäst, men långt ifrån hundraprocentigt, är att ignorera honom. Fortsätta äta, prata, låtsas som det regnar. Ibland slutar han självmant. Gör han inte det så plockar jag undan tallriken och försöker efter en halvtimme. Ibland kan man distrahera honom med ett smörgåsrån eller knäckebröd. Ibland fungerar ingenting. Dagar då han vägrat nästan all mat gör jag vad man inte ska göra, ställer fram någon annan mat. Speciellt till middag. Annars vaknar han på kvällen och är hungrig och det känns "värre" att ge honom mat då än att ställa fram ett par smörgåsar när han egentligen borde ätit stekt fisk och potatis. Jag antar att han inte kommer kasta mat när han är tonåring, jag antar att det går över någonstans på vägen. Till dess tar jag djupa andetag, testar olika strategier och sanerar köket så gott det går.

 

Idag blev jag klar med en tehuva till! Tehuvor verkar passa min kunskapsnivå perfekt! Den här är till en väninna som länge har pratat på att hon vill ha en strumpa till sin tekanna. Det var faktiskt tack vare henne som jag kom på att det borde vara ganska lätt att sy en liten mössa till sin kanna. När min tehuva var klar skickade jag en bild till henne med texten: Om du stickar strumpor till mina ungar så kan jag sy en tehuva till dig? Väninnan nappade direkt. Hon får varmt te, mina kids får varma fötter. Win-win helt enkelt.

 

Jag har fått för mig att jag ska sy mössor. Det går sådär. Som ni ser så är två klara men ingen av dom är bra. Jag har ingen overlock-funktion på min symaskin och har testat lite olika sömmar. Har en trikåsöm-funktion men när jag använder den så händer nästan ingenting? Det känns som om jag bara syr på samma ställe? Syr jag med vanlig raksöm så märkte jag att det finns risk att tråden går av eftersom tyget är elastiskt. Läste någonstans att man kunde sy i trikå med långa sicksack-stygn men det blir lite samma som med raksömmen, man ser stygnen när mössan töjs.

 

Största problemet är att övertråden går av hela tiden! Har testa olika nålar och trådar men resultatet är det samma. Sydde den röda mössan igår och fick trä om maskinen säkert 25 gånger! Idag på förmiddagen sydde jag en tehuva, i vävt tyg, till en väninna och tråden gick inte av en enda gång. När jag nu tog tag i den blå mössan kom jag inte mer än fem centimeter med trikåsöm innan tråden gick av. Vad är problemet? Till slut sydde jag ihop den blåa mössan med sicksack och då gick det att köra hela varvet runt mössan, tråden gick inte av en enda gång! Är det någon som har några idéer om vad felet kan vara? Eftersom det gick finfint att sy i vävt tyg drar jag slutsatsen att jag gör något fel när jag syr i trikå? Har laborerat med trådspänningen men resultatet är det samma.

Sambon åkte imorse. Det kändes tungt. Det är aldrig roligt att säga hejdå. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid just avskeden. När de första dagarna väl passerat då är läget lugnt igen. Visst, man saknar varandra men jag hittar snabbt tillbaks till de "nygamla" rutinerna och dagarna rullar på. Fyra veckor går snabbt. Tyvärr går de fyra veckorna han är hemma ännu snabbare...

 

Många jag seglat med har sagt att den värsta tiden de seglat har varit när deras barn har varit två, tre år. Att barnen då förstår så mycket, att de är medvetna om att pappa är borta, men att tidsuppfattningen är obefintlig. Hur förklarar man för ett litet barn hur mycket 28 dagar är? 28 dagar kan likväl vara ett ljusår för dem.

 

Pappas lilla supplybåt

 

Än är vi inte där än. För varje jobbperiod som sambon åker ut på så pratar vi tydligare och tydligare med Adam. Förklarar att pappa ska till jobbet. Att pappa jobbar på en båt. Jag har visat bilder idag. Vi har byggt en båt i Duplo. Men jag tror inte att så mycket av budskapet går fram om jag ska vara ärlig. Han tittar på båten, säger däää och sliter sen den i stycken. Alternativt hasar han iväg för att pilla på något annat. Jag tror dock att han märker att pappa inte är hemma. Imorse tittade han väldigt mycket på den tomma sidan sängen. Han har även tittat mycket och frågande på den tomma platsen vid matbordet. Vad som rör sig i det lilla huvudet vet jag inte. Jag försöker sysselsätta honom mycket de första dagarna just för att vi, antagligen är det mest för min egen skull, inte skall känna av tomheten så mycket. Men om någon dag är jag tillbaks på banan och dagarna blir veckor och helt plötsligt har det gått fyra veckor!

 

Idag beställde vi en ny barnvagn. En syskonvagn. Ända sedan vi började fundera på vad man skulle ha för syskonvagn så har Bugaboo Donkey varit favoriten och efter att ha varit i Växjö och klämt och känt på en så föll de andra syskonvagnarna bort. Har läst i bloggar att många är väldigt nöjda med sin Donkey och jag hoppas vi blir det också!

 

Att valet så snabbt föll på den här vagnen är på grund av de individuellt vändbara sitsarna. På de flesta andra syskonvagnar är sittdelarna vända framåt. Om man har i åtanke hur liten liggdel det är till en syskonvagn så kan man ju ganska snabbt räkna ut att lilla bebisen får flytta över till sittdel innan h*n fyllt sex månader. Aldrig att jag låter ett så litet barn åka framåt. I den här vagnen kan man vända barnen hur som helst. Ett framåt och ett bakåt, två framåt eller två bakåt. Perfekt. Att man dessutom enkelt kan skjuta ihop chassit så att vagnen går att användas som enkelvagn är ju ytterligare ett plus! Ska bli spännande att hämta den i oktober. Ska bli spännande att snart putta runt på två ungar! Vecka 29 idag. Sjunde månaden. Time goes by.

 

 

 

Den här graviditeten har gjort mig lite knäpp. Jag avskyr normalt min symaskin. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag önskat den en ond, bråd död. Men helt plötsligt vill jag sy. Problemet är ju att jag inte är särskilt bra på det. Här om dagen sydde jag en tehuva. Kalmars snedaste och knöligaste tehuva kan jag ju tillägga. Idag sprättade jag upp allt för att den lilla smålänningen i mig sa att jag inte kunde kasta tyg och stoppning, det var ju trots allt redan tillklippt och sicksackat. Så jag sprättade, gjorde om, gjorde (mer) rätt. Learning by doing. I höst behöver jag inte dricka kallt te! Att tyget inte är det snyggaste bortser jag från. Det var det jag hade hemma. Nu vet jag hur jag ska göra så det kanske blir fler. Men nu skall jag dricka te!

 

 

Jag har inga före-bilder på vardagsrummet. Det enda jag har är den här bilden på TV-hyllan. Men man ser lite av hur tapeten såg ut innan. De övriga väggarna är vita. Fondväggen gav ett ganska rörigt och stressigt intryck. Så förra veckan köpte vi en pott med färg och den blommiga väggen är inte blommig längre.

 

 

Uppfräschningen av vardagsrummet är lite av en tillfällig lösning. Egentligen vill jag göra om allt. Bredspackla och slipa väggarna, för strukturtapet tillhör inte mina favoriter. Måla, tapetsera, sätta nya lister. Dock vet jag att jag inte fixar det. Inte själv och inte nu. Så det får vänta. Dock är jag nöjd med nödlösningen, färgen är snäppet ljusare än vad den ser ut på bilden ovan.

 

Soffhörnan. Skall ha upp en tavla ovanför soffan när vi fått tag på en bättre slagborr.

 

Idag tog vi med oss svärföräldrarna på kakbuffén i Kastlösa jag skrev om för ett par veckor sedan. Jag är helt kär i den! Småkakorna är underbara! Jag älskar småkakor. Jag skrev det i förra inlägget, jag skriver det igen: Har ni vägarna förbi Kastlösa på Öland så besök Amandas Café på Allégården!

 

Hur som helst. Det har varit en fin sommardag. Soligt och varmt. En typiskt bra dag i augusti med andra ord. Men en höstkänsla börjar smyga sig in i lägenheten. När jag tassar ur sängen på morgonen är det en annan luft i lägenheten efter att ha haft korsdrag hela natten. På kvällen tänder jag stearinljusen som stått orörda i flera månader. Jag dricker te. Jag kollar efter mysiga stickade tröjor på Tradera som rymmer en växande mage. Det är högsommar men jag längtar efter hösten. Jag gillar hösten, det är min favoritårstid. September är årets vackraste månad.

 

Jag antar att många föräldrar känner igen sig i en eller flera av bilderna ovan. Efter att ha spenderat natten i den åttonde positionen så hittade jag den här bilden. Underbar. Adam sover inte alltid hos oss. Han får avgöra det själv. Första veckan hemma från BB sov han hos oss. Sen sov han i spjälsängen så gott som varje natt tills han var tio månader. Då sov han istället så gott som varje natt hos oss i ett par månader. Nu sover han själv allt som oftast. Men vissa kvällar vaknar han och det märks direkt om han vill ha vatten och bli klappad på huvudet eller om han vill sova hos oss. När han ligger någotlunda stilla är det underbart att samsova med sitt barn. När han sitter vid huvudet och river en på kinden, sparkas i ryggen eller försöker lägga sig över ansiktet är det mindre mysigt. Men det har sin charm det med på något sätt.

 

Vilken sovstil är det som gäller hemma hos Er?

IKEA Stockholm - Figur Grå

 

2006 kom IKEA till Kalmar. Det var näst intill revolutionerande. Jag var student och det var helt underbart att kunna köpa ett litet soffbord för under en hundring, en skål för en tia och sängkläder för noll och inget. Allt eftersom åren gått så har det blivit en del IKEA-prylar. TV-bänken ur serien LACK har bytts ut mot en kombination ur serien BESTÅ. Det skrangliga köksbordet jag glömt namnet på är ett minne blott och ett rejält STORNÄS-bord står nu i köket. Skostället för 49 kronor är utbytt mott ett skoskåp. Och så vidare.

 

Sambon och jag har skämtat om IKEA-stegen. När man är student är det LACK och EXPEDIT som gäller. Billigt och funktionellt. Sen kliver man ut i arbetslivet, femsiffriga belopp kommer in på kontot varje månad och de billiga möblerna byts sakta ut mot HEMNES och BESTÅ. Mellanklassen liksom. Och till slut når man toppen på IKEA-stegen. IKEA Stockholm.

 

Vi gjorde vårt första köp från IKEA Stockholm tidigare i veckan. Fåtöljen på bilden ovan. Jag har tittat på den så länge. Jag har provsuttit den varje gång jag varit på IKEA. Det har stått mitt namn på den. Så när vi nu målade om i vardagsrummet kändes det självklart att köpa den. Vi skrattade lite när vi skruvade ihop den. Klädseln var redan på, en fast nyckel följde med. Till och med såna där små möbeltassar hade dom skickat med. Och stolen var förpackad i en tygpåse med dragkedja. Ingen sladdrig plast. IKEA's finest.

 

Hur som helst så älskar jag min fåtölj. Den är skön. Den är snygg. Den är min. Vart den är köpt eller vilken serie den tillhör spelar ingen roll men lite komiskt är det eftersom vi, och andra i bekantskapskretsen, skämtat om IKEA-stegen. Nu är vi på toppen. Det är dags att byta möbelkedja.

 

 

 

För någon vecka sedan fick jag nys om tavlan på bilden ovanför i ett nummer av Family Living. Den klickades snabbt hem då den är så oss. Det hade ju varit ännu bättre med ett barn till men eftersom mamman är rätt fyrkantig så hävdar jag bestämt att hon är gravid. Problem solved. Tavlan står nu i ett av våra "hål i väggen". Har två infällningar i vardagsrummet med spottar. Vi har inte vetat vad vi ska ha i dom men jag tycker tavlan passar bra där. I det andra hålet har vi en annan sjömansfamilj. Figurer jag hittade på Smögen-bryggan för en krona stycket. För att gardera mig köpte jag en kille och en tjej till... ;-)

 

Jag kan inte sy. Jag borde inte ens få äga en symaskin. Men mamma gav mig en för några år sedan, hon har inte gett upp hoppet. Varje gång jag använt den har jag svurit, sparkat, spottat och fräst. Detta innan jag ens hunnit att trä åbäket. Sen blir det bara värre...

 

Till problemet då. Jag är gravid. När jag är gravid får jag för mig att jag är pysslig och huslig och kreativ. I tankarna förvandlas jag till Underbara Clara. Det enda Clara och jag har gemensamt är dock att vi är födda samma årtionde. När jag väntade Adam lyckades jag hålla mig på en lagom nivå, baka småkakor. Det är svårt att misslyckas med. Snabbt, enkelt och smidigt. Nu har jag dock fått för mig att jag ska sy ett jäkla lapptäcke! Eller rättare sagt, jag har fått för mig att jag ska sy två! Ett till Adam, ett till bebis.

 

Än står symaskinen i säkert förvar men imorgon ska vi till IKEA och jag sitter och kollar in deras textilutbud på nätet. Jag spanar stuvbitar på Tradera. Jag är rädd för att jag kommer ge lapptäcket ett försök. Jag är rädd för att det kommer orsaka mycket ilska och arga ord samt att slutprodukten inte alls blir så fin som jag tänkt mig. Har ni någon erfarenhet av lapptäcken? Är det sinnessjukt svårt eller kan någon som är totalt inkompetent när det gäller sömnad klara av det?

Idag börjar sambons sista lediga vecka. Det känns vemodigt. Det är länge sedan jag tänkte så, att det bara är en vecka kvar. Normalt tar jag dagarna som de kommer och helt plötsligt utan förvarning är påmönstringsdagen där. Det blir lite som att rycka bort ett plåster, det är bättre att göra det snabbt istället för att gå och småpilla lite på det.

 

Igår kom jag på att det är tre månader kvar tills den nya bebisen ska göra entré. Det är nog det som spökar. Sambon åker om en vecka och kommer hem om en månad. Är hemma en månad och åker sen igen. Och kommer hem dagen efter den beräknade nedkomsten. Typiskt taskig tajming. Sjöpersonalchefer jobbar inte särskilt snabbt, i alla fall inte de jag stött på, så i dagsläget vet vi inte hur länge han ska vara tjänstledig. Kommer han hem två veckor innan? Kommer han vara hemma sex veckor? Eller tolv? Att han kommer hem vet jag. Personalchefen har bara inte svarat och antagligen inte ens funderat på det men det är inga problem. Men när livet är uppstakat i fyraveckorsperioder går allt så förbaskat snabbt. Så om tre månader har vi förhoppningsvis en liten bebis till! Skrämmande, nervöst och underbart!

 

Jag har fått berättat för mig hur både jag och min bror satt i fisklådor som barn när vi var med mamma och pappa på bryggorna. Nu var det dags för Adam att föra traditionen vidare! Den lilla rumphasaren gör ju inga som helst försök till att gå iväg så han satt väldigt bra i lådan. Han hoppade fram och tillbaka i den, tittade sig omkring och fick leka med en klolös tångkrabba vi fiskade upp. Nästa sommar kommer inte vara lika lugn. Då blir det flytväst med en tamp i att surra fast runt kranen mitt på bryggan... ;)

För några veckor sedan lovade jag mig själv att jag inte skule renovera något mer. Arbetsbyxorna var för små och jag var komatrött. Igår kom jag på att jag har ju ett par sletna gamla shorts som jag hade fram till dagarna innan Adam föddes och därmed var ett besök i färghandeln berättigat. Men det blir inget avancerat den här gången. Ska bara måla över en skrikig fondvägg i en lugn, grå nyans.

 

Jag är rastlös. Jag har varit ledig 14 månader nu. Det är en speciell känsla. En semester som aldrig tar slut. Som inte tar slut än på länge. Det är inte det att jag inte vill vara hemma, jag är gärna hemma med barnen så länge som möjligt. Jag är 28 år, arbetslivet finns kvar om tre, fyra, fem år när hemmafruandet är slut. Eller som en kompis sa, jag har testat arbetslivet, det var inget för mig. Kanske vore det annorlunda om jag faktiskt hade haft ett jobb att återvända till. Det har jag inte nu. Eller egentligen har jag det. Jag är anställd. Mammaledig. Men att kliva över rampen igen känns inte aktuellt. Inte på något sätt. Så jag är mellan två jobb.

 

Men tillbaks till rastlösheten. Jag har alltid varit rastlös, det var nog den som drev mig till sjöss. Har ingen längtan efter att ständigt vara på väg men jag vill att det ska hända saker. Jag vill ha saker att göra. Jag vill ha projekt. Att jag kan vinna VM i ohändighet är en annan femma. Jag försöker och oftast lär jag mig något på kuppen.

 

Jag hör hur andra föräldralediga knappt hinner duscha och laga mat. Jag vet inte vad jag gör för "fel". Jag har all tid i världen. Antar det beror på att Adam sover så mycket. Han sover oftast två gånger 30 minuter på dagen. Det är lyx. På 30 minuter hinner jag dammsuga, duscha, plocka ur diskmaskinen, hänga en tvätt, dricka kaffe och kanske till och med slänga in något gratäng i ugnen. Allt det där tråkiga, ångestskapande. Efter det kan vi leka och busa. Och klockan sex ringer mat och sovklockan för lille herrn och jag har en hel lång kväll för mig själv. Och på kvällarna klättrar jag på väggarna. Alternativt river ner tapeter och inser att om man inte har jobb så skapar man sig jobb.

Då var vi färdigpackade så när som tandborste och Adams snuttetrasor som han sover med i ett järngrepp. Intressant det där med snuttetrasor, jag har så svårt att förstå vad som är grejen med att tugga, suga och smaska på en tygbit? Att man knyter an till en nalle till exempel är jag helt med på men en liten blå flanellfilt...? Well, barn är ett folk och dom bor i en främmande värld. Så sant som det är sagt.

 

Rastning av plutt

 

Satt och planerade resvägen förut. Vi kör alltid samma väg. Man kan köra några olika vägar men den här går snabbast. Så här års. Vi vågar inte chansa på att köra till Halmstad och sen genom Göteborg. Så vi tuffar upp genom Småland. Har packat ner stormkök och käk och tänkte laga mat på vägen och rasta Adam. Innan vi fick honom, samt de första turerna vi gjorde till Bohuslän med honom, så har vi alltid stannat på valfri hamburgerkedja. Snabbt och enkelt. Det har handlat om att äta och kissa och sen iväg så snabbt som möjligt igen. En ettåring gillar inte det upplägget, inte när resan tar sju timmar. Så det får bli rastning, matlagning och lek. Det får ta den tid det tar. Förhoppningsvis hittar vi någon geocache också. Men snart måste vi byta resväg för efter morgondagen har vi nog inga "rastplats-cacher" kvar...

 

Kakbuffé. Det kan vara världens bästa ord. Det låter nästan lite för bra för att vara sant men det är det inte! Vi besökte idag ett helt underbart ställe i Kastlösa på Öland som hette Amandas Café. Amanda tog studenten i våras och startade då sitt café där hon serverar klassiska bakverk och smörgåsar. Det var kakbuffén vi hade siktat in oss på och den var underbar. Klassiska småkakor, bullar, en mjuk kaka och kladdkaka. Har ni vägarna förbi så tycker jag att ni ska kolla in stället. Att det dessutom var billigt är ju bara ett plus. För 75 kronor fick man äta så många kakor man ville samt att kaffe, te, saft och/eller vatten ingick.