landkrabba

• Jag vaknade utvilad.
• Jag tror att jag klarade tentan i redovisning och budgetering.
• Solen har skinit hela dagen i vårt vackra vinterland.
• Vi har gått på långpromenad och grillat korv och druckit julmust.
• Jag har sovit tupplur i soffan i långkalsonger och skidstrumpor.
• Jag kokar nu tomtegröt.
• Vi ska på bio ikväll.
• Jag är ledig till på fredag!

Bilder från korvgrillningen kommer imorgon. Nu ska jag provsmaka gröten och sen blir det Cornelis och biomys.

De sista veckorna har jag varit väldigt sugen på rejäl mat. Traditionell husmanskost. Kött. Potatis. Sås. Lingonsylt. Kokta morötter. Inga cravings efter någon speciell maträtt, köttbullar, pannbiffar eller ryggbiff spelar inte så stor roll. Inte heller om det är potatismos, klyftpotatis eller pressad potatis. Visst gillar jag fortfarande sallader och liknande men om jag själv ska laga mat blir det vad jag precis skrev. Kött. Potatis. Sås. Idag bestämde jag mig för att göra köttfärslimpa med hasselbackspotatis. Jag har aldrig gjort köttfärslimpa innan. Jag har heller inte gjort hasselbackspotatis. Men oj så gott det blev! För första gången i mitt liv har jag lagat en riktig söndagsmiddag som vore perfekt att impa på svärföräldrarna med :)

Som fiskardotter uppvuxen bland blåst, regn och granit är jag väldigt fascinerad av snö. Det var aldrig någon snö när jag var liten. Det kom snö på kvällen men antingen så blåste den bort eller så regnade den bort eller en kombination av dom båda. I Kalmar har det varit snökaos ett par dagar och jag njuter. Jag älskar det! Människor klagar och tycker jag är knäpp. Dom säger att det är sånt besvär med att sotta snö och skrapa rutor. Jo, jag förstår det. Men vi bor i lägenhet och har ingen bil så jag får dansa runt i snöfallet och fånga snöflingor på tungan.

På tisdag har jag tenta i affärsredovisning och budgetering. Kursen har varit intressant och lärorik men tempot har varit lite för högt. Känner att jag halkat lite efter vilket känns jobbigt nu. Räkningen känns okej. Plus och minus. Inte svårare än så. Det är bara moms och periodiseringar som ställer till det! Sen är det teorin då. Jag har prioriterat bort den till fördel för räkningen. Efter att ha sett gamla tentor inser jag att det här kommer bli en låååång helg...

Lördagen började bra med en välförtjänt och lång sovmorgon. Hela veckan har klockan ringt 0615 och det var så skönt att bara få dra täcket över huvudet igen när jag vaknade vid den tiden. Uppe ur sängen och påklädd till klockan tio var mycket bättre! Köpte igår ICAs nya pepparkaksfil. Oh my God! Helt klart godaste filmjölken jag smakat! Blundade för 3% fett och 6% socker. Pepparkaksfilen ska inte bli någon vana men som helgfrukost är den tillåten :) Har ni testat den?

På tisdag har jag tenta i affärsredovisning och budgetering. Kursen har varit intressant och lärorik men tempot har varit lite för högt. Känner att jag halkat lite efter vilket känns jobbigt nu. Räkningen känns okej. Plus och minus. Inte svårare än så. Det är bara moms och periodiseringar som ställer till det! Sen är det teorin då. Jag har prioriterat bort den till fördel för räkningen. Efter att ha sett gamla tentor inser jag att det här kommer bli en låååång helg...

Lördagen började bra med en välförtjänt och lång sovmorgon. Hela veckan har klockan ringt 0615 och det var så skönt att bara få dra täcket över huvudet igen när jag vaknade vid den tiden. Uppe ur sängen och påklädd till klockan tio var mycket bättre! Köpte igår ICAs nya pepparkaksfil. Oh my God! Helt klart godaste filmjölken jag smakat! Blundade för 3% fett och 6% socker. Pepparkaksfilen ska inte bli någon vana men som helgfrukost är den tillåten :) Har ni testat den?

Första advent är det alltid julmarknad på Kalmar Slott. Det är en oerhört mysig tillställning med mycket vackert hantverk och massor med god mat. Och godis! Har idag strosat runt på marknaden, letade efter fårskinnstofflor men dom som fanns var så dyra. 500 kronor för ett par innetofflor är i dyraste laget. Är det någon som vet vart man kan köpa modell billigare? Mycket vackert och roligt hantverk fanns det. Jag älskar att kolla på krimskrams men köper sällan, vet inte vart jag ska ha det! Längst tid spenderades dock bland alla delikatesshandlare som gladerligen erbjöd smakprov...

Korvar, lax, bröd, glögg, ostar, godis, senap. Det finns hur mycket som helst! Tyvärr är det ju mycket av allt det där goda som inte är lämpligt att äta när man är gravid. Jag är mycket upprörd över att jag måste vänta till sommaren med att få äta goda mögelostar, chevre och kittostar. Jag älskar ost. Tydligen är inte rökt och gravad lax heller någon höjdare. I alla fall inte om den varit vakumförpackad. Jag ska be mamma grava en hel laxodling till mig tills jag ska fira jul med dem. Men godis finns det inga restriktioner mot så jag har smaskat marsipan, fudge, polkagrisar och kola. Och även köpt en hel del. Har placerat alla  påsar högts upp i köksskåpet så jag inte når dom utan att behöva klättra på en stol. Kan ju hoppas att jag är lika lat som vanligt, även när det kommer till godisjakt :)

Kom precis hem från en långpromenad ute i elljusspåret. Jag gillar att trotsa den extrema dödskylan på minus tre och en halv. Så på med underställ, fleecetröja, regnbyxor, skidjacka och turkos öronlappsmössa med fuskpäls. Jag är inte van vid denna ishavskyla. Jag är van vid maritimt klimat. Så jag pälsar på mig som om det vore dödskyla på riktigt. Är tämligen övertygad om att norrlänningar skrattar åt mig men men. Jag var varm och glad.

Var så vackert ute i spåret. Snön gjorde att man knappt kände igen sig och det var så behagligt ljus på något sätt. Träden och enarna hade snötyngda grenar och jag var tvungen att stanna upp flera gånger och titta på hur andlöst vackert det var. Självklart hade jag ingen kamera med mig.

Nu kokar sambon potatis- och purjolökssoppa och sen blir det soffmys med clementiner och glögg. Tror på allvar att jag håller på att förvandlas till en clementin, så många som jag trycker i mig per dag! Det lustiga är att jag ända sedan jag var barn har varit allergisk mot clementiner. Jag har kunnat äta några stycken men efter ett par dagar har hela jag varit prickig och efter det har det varit kört. En clemetin och jag ser ut som en inverterad flugsvamp eller nåt (vit med röda prickar). Nu stoppar jag i mig fyra, fem clementiner om dagen och inte en enda prick. Funderar på om det kan bero på graviditeten? Ska nog testa med en kiwi- och jordgubbsorgie. Det är också två prickframkallande frukter...

Iskylan kom till slut. Det är säkert två minusgrader ute. Och igår morse när jag klev upp var det alldeles vitt ute. Var tvungen att rusa in och väcka sambon, klockan halv sju på morgonen, för att berätta den stora nyheten. När vi träffades för fyra år sedan frågade jag honom det varje morgon vi vaknade tillsammans, har det kommit någon snö inatt? Tyvärr kom det aldrig någon snö då. Jag var nykär och ville vara sådär gullig som nykära par är, göra snöänglar, ta långa promenader i vintersolen och dricka varm choklad. Snön kom ju till slut även den vintern. Den dag då han skulle lämna Kalmar för att flyga till USA och mönstra på en tankbåt, då föll snön. När vi stod på perrongen. Det kändes som om dom högre makterna hånade oss. Idag är jag kärare än någonsin i min karl och precis lika fascinerad av snö som en treåring. Kan det bero på att jag växte upp bland de kala granitklipporna i Bohusläns yttersta kustband där snö bara var något som vi hörde talas om på TV?

Recept på kikärtsbiffarna vi åt här om dagen har efterfrågats så här kommer det! Är ni förresten intresserade av att få mer recept? Ofta lagar jag mat efter behag som farbror Melker men ibland lagar jag ur kokböcker och om intresse finns så skriver jag gärna ut en del av recepten. Mycket mat vi lagar kommer från en författare som heter Klara Desser. Hon skriver GI-kokböcker med lättlagad och god fest- och vardagsmat som innehåller råvaror man är "van" vid. Har säkert fem, sex böcker av henne. Den senaste i samlingen är den här och det är härifrån kikärtsbiffarna kommer!

2 burkar kikärtor, cirka 500g
2 äggulor
1 kruka färsk korriander
1 vitlöksklyfta
1 msk vetemjöl
1 tsk spiskummin
Salt och peppar

Häll av spadet från kikärtorna och skölj dem. Mixa tillsammans med äggulorna. Hacka koriandern och pressa vitlöken. Rör ner mjöl och kryddor i den mixade smeten. Smaka av med salt och peppar. Forma biffar (tips! använd gärna en sked eftersom smeten är ganska lös...) Stek biffarna i olja tills de blir gyllenbruna.

Vi gjorde en yougurtsås till, smaksatt med örter och vitlök. Biffarna blir ganska torra så det är nästan ett måste att ha någon form av röra till. Biffarna påmind mycket om falafel så nästa gång blir det nog att forma dem som köttbullar och servera i pitabröd!

I ungefär två månader har jag haft en hemlighet för er och idag är det dags att avslöja den. Jag gav några ledtrådar igår och gissningsleken började. Och en av gissningarna var rätt. Det jag var så nervös inför var ett besök på MVC. Inskrivning på MVC. Mödravårdscentralen.

Och vart tusan är den utlovade snön?! Snacka om att jag blev irriterad när jag vaknade och såg att det ösregnar! Nu har jag ett problem nämligen. Jag kommer bli väldigt kall och blöt om jag skall gå min vanliga 30 minuters promenad till skolan i det här. Det finns då tre lösningar.

1. Ta bussen 0800 vilket gör att jag är i skolan knappt en halvtimme innan föreläsningen börjar. Måste dessutom stressa halvt ihjäl mig eftersom jag fortfarande sitter i morgonrock.
2. Ta bussen 0820 vilket gör att jag är i skolan cirka fem minuter efter föreläsningen börjar.
3. Ta på mig regnkläderna och salomonskorna och gå och därmed bli töntförklarad av alla coola 20åringar.

Nu är det kväll hos mig och jag säger godnatt. Har inte sett något av vare sig iskylan eller snödrivorna som utlovats men dom kanske kommer under natten? Hoppas att det imorgon är en decimeter snö, tre minusgrader och solsken. I så fall släpar jag med mig fästmannen till Slottskyrkan och säger ja. Jag har alltid velat ha ett vinterbröllop med snö och solsken. Dock är det svårt att planera för sådant om man bor i Kalmar. Kan man bjuda till bröllop och skriva på inbjudan att datum är okänt, 24 h notice gäller? Nä, det får nog bli ett höstbröllop. Då vet man att det är regn och rusk men det kan bli hur fint som helst med middag i vacker lokal och en sprakande brasa. Ja, jag är romantiker. Nästa höst kanske, när vi firar fem år. Eller så drar vi till Jukkasjärvi så jag får min snö. Fast då borde vi kanske ha bokat för typ sju år sedan...?

Aftonbladet kavlar ut katastrofrubriker om ishavskyla eller ännu värre, dödskyla. Jag fnissar. Allt med kvällstidningar är så dramatiskt jämt. Är det inte Carola som är utsatt för homosexterror så är det troschock i Melodifestivalen. Men iskylan då. Vi köpte Aftonbladet i helgen (mest för jag vill läsa Klick!) och där stod det om detta hemska. Inte ens Skåne skulle skonas. Så var inledningen. Det var även med en tabell med väntade temperaturer i landet. I Kalmar skulle det vara två minusgrader som kallast. Snacka om dödskyla! Minusgrader i början av december. Herrjösses, vart är världen på väg?

Imorgon ska jag göra en sak jag aldrig gjort innan och jag är så nervös. Jag vet inte riktigt vad det hela innebär, jag vet bara att under en timme imorgon kommer jag få utstå en hel del saker som jag tycker är riktigt obehagligt. Men ändå ser jag fram emot det. Det är en, för mig, stor sak och jag kommer troligtvis bara göra den här grejen en, två, kanske tre gånger i livet. Jag berättar mer imorgon eller på onsdag men självklart är det fritt fram med gissningar om ni vill! :)

Insmord i jordgubbsdoftande bodybutter och iförd en ny kjol från Indiska traskade vi ner på stan igår. Målet var favoritrestaurangen Hanssons krog. Är ni i Kalmar någon gång så måste ni gå dit. Dom har stans bästa lunch á la carten är inte så pjåkig den heller. På lunchen erbjuder dom alltid fyra olika alternativ; husman, GI, vegetarisk och sallad. Maten serveras på varma tallrikar och borden är dukade med vinglas även om man bara dricker Loka. Lokalen är otroligt mysig. Ena delen är en vacker matsal, inredd i vitt och blått. Baravdelningen är inredd som, ja jag vet inte hur jag ska beskriva det men lite som ett lantligt gästgiveri. Hög mysfaktor!

Till mat igår blev det blåmusselsoppa till förrätt för min del. Jag tyckte den var jättegod, sambon hävdade att den påminde om barndomens simskola i Kalmarsund. Han mumlade något om kallsupar och tång och saltvatten. Jag kontrade med att människor på den här sidan landet inte ens vet vad saltvatten är. Jäkla grodträsk! Vidare till huvudrätt blev det älgentrecote med kantarellsmör och potatissmör. Så gott! Jag älskar viltkött! Både min pappa och bror jagar mycket, allt från sjöfågel till högvilt, så jag är uppvuxen på vilt. Och fisk. Hela familjen är fiskare...

Hade tänkt att ta bilder på maten igår men kom på det först efter att jag ätit upp så det får bli en outfitbild istället. Kjolen köpte jagt igår på Indiska. Vad tycks?

Under promenaden på stan frågade sambon om han fick bjuda mig på dejt till vår favoritrestaurang ikväll och det tackar man ju inte nej till! Kommer bli en romantisk kväll med god mat (vilket det blivit väldigt mycket av den sista veckan...) Nu ska jag hoppa in i duschen och testa min nya jordgubbsscrub och bodybutter från The BodyShop. Jag älskar deras produkter och har länge haft mango som favorit men omväxling förnöjer...

Idag har det blivit julklappsshopping! Var massor med folk på stan men misstänker att denna helgen är lite lindrigare än nästa. Plus att det är den årliga julmarknaden på fina Kalmar Slott då och den vill jag inte missa! Är faktiskt så gott som klar med julklapparna i år. Bara sambon kvar men jag vet vad jag ska köpa så det är väl bara att masa sig iväg till affären och fixa det. Är nöjd med julklapparna i år, dom känns personliga och bra. Det blev planksteksplankor till min bror, han älskar kött och bearnaisesås. Till svägerskan blev det en otroligt vacker tekanna och tekoppar från Indiska samt ett svart te som hetter Kalmar-blandning och doftade underbart. Mor min skall få två böcker, Mobergs senaste jagar och lagar och en om fönsterdekorationer, allt från gardiner till insynsskydd. Mammas talang att sy och skapa har inte gått i arv... Och pappa då. Den svåraste av dom alla. Fick bli ett par fodrade skinnhandskar. Aftonbladet skriver ju om ishavsskyla så vantar har man ju alltid användning av...

Dagarna går. Och jag förstår inte riktigt vart tiden tar vägen. Fästmannen har redan varit hemma en vecka, det känns som om han kom hem igår. Vi njuter av tiden tillsammans. Myser i soffan på kvällarna och planerar hur vi ska fira jul i år. Eftersom han mönstrar på om tr veckor igen får han julen till sjöss i år så vi har enats om att fira jul andra advent istället.

Alla andra åker till Öland på sommaren, vi ska åka dit andra advent. Vi ska fira jul på Öland. På ett lite annorlunda sätt. På fredagen har vi bokat in oss på en lantgård. Har ni testat det, Bo på Lantgård? Jag bodde på lantgård en gång när jag var cirka tolv år, tillsammans med mina föräldrar och lillebror. Men det ska bli spännande. Bed & Breakfast till förmånligt pris mitt ute i ingenstans på Öland. Vi tänkte köpa med oss räkor, vitt vin och stearinljus och mysa. På lördagen är planen att vi skall geocacha och så småningom hamna uppe i Halltorp på gästgiveriet som har nomineringar i White Guide. Där skall lördagskvällen spenderas, deras berömda julbord intas och julklappar öppnas. Jag längtar så!

Den riktiga julen skall jag fira med mina föräldrar i Bohuslän. Det var flera år sedan jag firade med dom sist då jag förra året var här i Kalmar med sambon och åren innan har varit till sjöss. Det ska bli mysigt att fira jul som jag minns från barndomen. Hugga gran med pappa på lilla julafton, koka kola med mamma och äta julfrukost i mamma och pappas säng.

Hur ska ni fira jul?

Frukost: Lättfil med banan, frön och kanel, en skiva fullkornsbröd med ost och tomat, ett glas blodapelsinjuice
Mellanmål: En banan, en clementin, en kopp kaffe med mjölk
Efter träning: En banan, vatten
Sen lunch: Pastapanna med bland annat bacon, gröna ärtor och champinjoner, vatten
Middag: Spenatsoppa med äggmuffins, svartvinbärssaft
Kvällsmys: Glögg, pepparkakor med ädelost, en clementin

Frukost: Lättfil med banan, frön och kanel, en skiva fullkornsbröd med ost och tomat, ett glas blodapelsinjuice
Förmiddagsfika: Tårta från i söndags, ett glas saft
Mellanmål: En banan, en clementin, en kopp kaffe med mjölk
Tidig middag: Nötpanerad halloumi med kokt blomkål och sallad
Kvällsfika: Två skivor fullkornsbröd med ost och marmelad, ett glas lättdryck

Fick en förfrågan om receptet på spenatgratängen jag åt tidigare i veckan så här kommer det. Busenkel rätt som passar till kyckling, grillade rätter och speciellt lax och andra fiskar.

400 g fryst hackad spenat
4 ägg
150 g fetaost
1 dl creme fraiche
1 pressad vitlöksklyfta
Salt och peppar

Tina spenaten och krama hur vattnet eller pressa ut det genom en finmaskig sil. Blanda spenat, ägg, smulad fetaost, den pressade vitlöken och creme fraiche i en bunke. Smaka av med salt och peppar. Häll smeten i en smord ugnssäker form och grädda i ugnen (225 grader) i cirka 20 min.

Jag brukar innan gräddningen garnera gratängen med rödlöksringar och oliver.

Det har varit tyst från mig några dagar men jag finns kvar! Jag har haft några underbara dagar sedan min sambo kom hem i onsdags. Vi har ätit goda middagar, varit på bio, promenerat, talat om livet och framtiden och bakat världens godaste tårta. Imorgon är det måndag och dags att ta tag i sitt nyttiga liv igen, det har blivit lite undanprioriterat i veckan och jag ser inte fram emot invägningen. Har inte tjuvvägt mig så jag har ingen aning om hur mycket hamburgare, tårta och lördagsgodis påverkat resultatet... Well, well. Det är bara att ta nya tag imorgon!

Frukost: Lättfil med en banan, frön och kanel, en rostad fullkornsmacka med ost och marmelad, ett glas juice
Lunch: Tacos-rester från igår, vatten
Mellanmål: Tårta, saft och kaffe med mjölk
Mellanmål: En clementin, vatten
Middag: Köttbullar med potatismos, brunsås och rårörda lingon, lättmjölk

Sen frukost: Blåbärssmoothie, en fullkornssmörgås med mosad avocado och keso, ett glas blodapelsinjuice, ett halvt päron, en halv clementin, en kopp kaffe med mjölk
Mellanmål: En banan, en clementin, vatten
Mellanmål: En skorpa, ett glas BOB Lättdryck
Tidig middag: Nötfärsbiffar med grönsakspuré gjord på blomkål och broccolli, vatten
Biomys: Popcorn, en Zoo-tablettask, Loka Päron

Kärleken kommer genom fönstret, knackar på min dörr
Kryper genom kroppen som den aldrig gjort förr
Fyller varje rum, både mörker och ljus
Sen jag fann Dig så lever jag i kärlekens hus

Min fästman är äntligen på väg hem! Sist jag pratade med honom var han på Kastrup. I skrivande stund borde han sitta på tåget, kanske rentav ha kommit över till den svenska sidan. 0039 anländer hans tåg och trots att jag är trött nu vet jag att jag inte kommer kunna somna. Jag känner mig som ett barn på julafton (som dessutom är speedat på saft...) Att få ha honom hemma i en hel månad kommer göra mig till den lyckligaste människan i världen. Att få vakna med honom varje morgon, att få ligga i soffan med huvudet i hans knä när dagen är slut, att få luta mig mot hans axel efter en jobbig dag, att få dela alla tankar och känslor med honom... Jag är så glad att jag fann honom!

Jag hittade honom under en Halloween-fest för fyra år sedan. Jag var utklädd till pirat och var därmed på skattjakt. Med lite för mycket rom innanför västen hoppade jag fram till honom med min tubkikare i högsta hugg och sa jag har spanat in dig. Vad som hände sen vet jag inte men ett tu tre stod vi och hånglade mot en vägg. Han följde med hem någon vecka senare och sen gick han aldrig. Och det är jag tacksam för! Jag älskar honom...

Jag har lagt märke till en lustig sak. Jag äter ju i regel ganska allsidigt och har inga direkta förbud. Självklart får jag inte trycka i mig pizza tre dagar i veckan men blir jag sugen på pizza så är det helt okej. Likadant med godis, glass och chips. Jag kör med mitt lördagsgodis och det fungerar bra. Men nu till det lustiga.

De dagar jag omedvetet äter kolhydratfattigt, som idag med spenatgattäng till både lunch och middag, blir jag enormt sötsugen på kvällen. Men jag blir inte sugen på godis, kakor eller liknande. Jag blir sugen på saft! Saft i massor! Smak spelar inte så stor roll, bara den är frisk så som fläder eller svartvinbär, och kall. Jag kan dricka en hel tillbringare! De dagar jag äter pasta, bulgur eller annan mat med mycket kolhydrater, även om de är långsamma, får jag inte dessa saft-cravings. Jag undrar om det är ett lustigt sammanträffande...

Frukost: Lättfil med müsli och kanel, en skiva knäckebröd med färskost, groddar och ost, ett glas blodapelsinjuice
Mellanmål: En kopp kaffe med mjölk, ett päron, en clementin
Lunch: Spenatgrattäng, en stekt kycklingfilé, Loka Päron
Mellanmål: En banan, en Dumle snack-bar, Loka Päron
Middag: Spenatgrattäng med matjesill, vatten

För ett par månader sedan köpte vi en skrivare. En svart liten sak som står i ett hörn och för det mesta är ganska beskedlig. Observera för det mesta. Jag har varit så glad och nöjd över den och för att inte nämna den fascination jag känt över att den är trådlös. Jag kan sitta i köket och skriva ut, jag kan ligga i sängen och skriva ut. Coolt. Idag är inte skrivaren så cool. Faktum är att jag funderar på att elda upp den!

Problemet började i förgår. Jag behövde skriva ut ett par viktiga papper i Excel-format och hur jag än gjorde gick det inte. Har inte stött på detta problem innan men misstänkte att det kanske berodde på att jag använder OpenOffice. Testade att skriva ut ett par andra filer, både Word och Excel via OpenOffice. Inga problem. Det var just den filen. Den enda fil som spelade någon roll. Till slut lyckades jag spara den i nåt skumt format och öppna den i detta och då plötsligt gick det. Halleluja!

Skrev ut massor med papper igår. Word, PDF och Excel. En salig blandning. Skrivaren knorrade inte en enda gång. Hur tror ni då att det går idag? Åt helvete. Samma sak som i förgår. Alla andra filer går att skriva ut utom just denna Excel-fil! Helt jävla sinnessjukt! En och en halv timme satt jag vid datorn innan skrivaren började surra. Testade allt möjligt men det som till slut fick ut papprena var via ett inte fullt så smidigt sätt. Spara filen som PDF och maila till min G-mail, öppna som Google-dokument, välja skriv ut så att den öppnade Google-dokumentet i en ny flik (att öppna PDF-filen direkt och skriva ut gick ju så klart inte) och sen skriva ut. Hade jag kommit på det från början hade det ju bara varit lite krångligare än normalt och tagit fem minuter extra men jag satt ju och grejade med olika format och skrivarinställningar.

Jag ber om ursäkt för detta gnällinlägg men det lindrade lite av min aggression mot denna teknikpryl. Jag kanske inte nödvändigtvis eldar upp den men en och annan svordom och ond blick skall den få resten av kvällen...

Frukost: Lättfil med müsli och frön och kanel, en skiva knäckebröd med färskost, groddar och ost, ett glas blodapelsinjuice
Mellanmål: En clementin, ett äpple, en kopp kaffe med mjölk
Lunch: Tonfisksallad med bland annat avocado, ägg och groddar, Thousand Island dressing, vatten
Mellanmål: En riskaka, en clementin, vatten
Middag: Stekt kycklingfilé med spenatgrattäng, morot- och apelsinsallad samt matlagningsyougurt smaksatt med färskpressad apelsinsaft, vatten

Jag trivs med mitt liv just nu. Jag är lycklig. Jag gör det jag vill göra och jag är med den jag vill vara med (imorgon i alla fall...) I mitten på sommaren tog jag min rosa resväska och klev av det stoltaste fartyget i svenska handelsflottan. Det var med vemod jag tittade på henne medan hamntransporten tog mig längre och längre ifrån henne. Min arbetsplats i två år. Halva mitt hem i två år. Halva min värld i två år.

Det var just den biten jag hade svårt med när jag var till sjöss. Jag hade två världar. Och det var väldigt sällan jag kände att jag hade det bästa av världarna. När jag var hemma, iland, på ledighet oroade jag mig för nästa resa. Påmönstringsångesten kom tidigare och tidigare för varje gång. När jag var ombord längtade jag bara hem. Från att ha varit en rotlös och rastlös person som älskade känslan av att ständigt vara på väg och inte veta vad nästa dag skulle innebära eller vart jag skulle vara började jag mer och mer uppskatta min fasta punkt här i Kalmar.

Jag trodde jag skulle längta ut igen. Ut till sjöss. Jag trodde att rastlösheten skulle göra sig påmind. Men i dagsläget älskar jag mitt liv. På torsdag skall vi gå på bio. Det är lyx för mig. Förut hade jag inte möjlighet att göra det när jag ville. På fredag ska vi testa en ny afterwork-bar här i stan som säger att de har Kalmars bästa hamburgare. Det är likadant med det, lyx. En självklarhet för många men för mig är det inte det ännu. Jag njuter av varje sekund.

Jag trivs med mina fasta rutiner. Mitt åtta till fem liv som jag en gång i tiden trodde att jag skulle kräkas på. Att få sova i sin egen säng är lyxigt. Att få äta den mat jag vill är lyxigt. Att få sova hur många timmar jag vill är lyxigt. Jag ångrar inte en sekund att jag gick iland för jag har vunnit så mycket. Jag visste inte att man kunde vara så här lycklig och må så här bra. Och det om något är lyxigt!

Frukost: Lätt fil med en skivad banan, lite frön och kanel, en skiva knäckebröd med groddar och sardiner, ett glas blodapelsinjuice
Mellanmål: En kopp kaffe med mjölk
Lunch: Tex-mex con carne med en klick creme fraiche och riven ost, vatten
Mellanmål: Ett äpple, vatten
Middag: Tonfisksallad med bland annat ägg, groddar, oliver, soltrokade tomater och saltgurka, lite Thousand Island dressing, vatten
Efter träning: En banan, vatten

Jag läste precis det här inlägget hos Pärlan. Och det fick mig att fundera på min egen viktnedgång. Hon skriver att hon insåg idag att hon gått ner nästan tio kilo sen i januari. Hon skriver också att hon upplever det själv som att vågen stått stilla sedan dess. Så är det för mig med.

Efter en två veckor lång semester på Korfu i början på sommaren visade vågen 104 kilo när jag kom hem. Då bestämde jag mig för att det var dags att göra något men vad visste jag inte. Strax därefter mönstrade jag på och ombord på fartyget försökte jag leva så nyttigt som möjligt. Men det är svårt att leva nyttigt ombord på ett fartyg där någon annan lagar alla måltider (och sjökockar är i allmänhet löjligt förtjusta i smör och grädde). Oftast har man inget val mer än att äta den där onyttiga maten för matstrejk i fem veckor, det funkar inte. Det kan även vara svårt att hitta ork och motivation till träning då jag jobbade fyra timmar, ledig åtta, jobbade fyra, ledig åtta. Så rullade varje dag på. I fem veckor. Lägg sedan till lite övertid, oftast mitt i natten, och sömnbrist är ett ganska uppenbart problem till sjöss. Att det dessutom finns tillgång till godis, chips och öl dygnet runt är också ett problem om man som jag har svårt att hålla sig ifrån godsakerna.

I augusti tog jag tag i min vikt på allvar. Den 16e vägde jag 98,5 kilo och hade alltså på något mirakulöst sätt gått ner 5,5 kilo. Min gissning är att mycket var vätska och sådana semesterkilon som försvinner snabbt. Sedan augusti har jag gått ner nästan sju kilo. Sen midsommar har jag gått ner tolv kilo! Om jag hör om någon som gått ner tolv kilo så tycker jag wow men när det kommer till mig själv så märker jag det inte ens. Jag märker ingen större skillnad på kläderna men det kan bero på att kläderna i somras var för små, jag vägrade bara att inse det. Nu sitter dom snarare som dom ska. Kanske aningens för stora...

Men ändå, tolv kilo. Jag har inte riktigt hängt med. I veckan när jag tjuvvägde mig visade vågen på ett bättre resultat än idag, nämligen 91,4 kilo. Det var lite mörkt i rummet så jag tyckte det stod 97,4 kilo. Och jag reagerade knappt! Jag tänkte bara jaha, så det blev ett plus igen. Sen slog tanken mig att det antagligen stod 91 kilo, annars skulle jag ju gått upp fem kilo på en vecka. Jag har helt enkelt inte fattat att jag inte ligger runt hundrastrecket längre. Nästa gång jag väger mig kommer inte vågen visa tresiffrigt. Vågen kommer aldrig mer visa tresiffrigt!

Haha, ja idag har jag haft söndagsskola här hemma. Men särskilt biblisk har jag inte varit. Jag har studerat i mina chockrosa läroböcker i affärsredovisning inför duggan imorgon. Ibland känns det som om jag fattar det. Plus på den sidan, minus på den, smack, smack, smack. Sen kommer det saker och rör till allt och gör mig förvirrad. Ordet periodiseringar ger mig rysningar.

Förvirrad som jag är så hade jag ju givetvis lyckats förtränga att det var imorgon en frivillig inlämningsuppgift skall in. Var helt säker på att den skulle in på onsdag. Så den har jag stressat igenom. Syftet med dessa frivilliga uppgifter är att vi ska vara förberedda inför föreläsningarna och kunna hänga med mer. Det funkade inte så bra för mig den här gången. Jag har ingen aning om vad jag skrev om för en timme sedan! Letade bara efter de ord som efterfrågades i uppgiften och skrev om texten hjälpligt.

Well well, det går inte alltid bra. Jag har i alla fall varit på gymmet men middagen bestod av tortellini så det går väl plus minus noll antar jag. Funderade på det medan jag lagade maten. Jag får ruskit dåligt samvete när jag äter en middag enbart bestående av pasta. Men alla mina andra måltider så äter jag betydligt mindre kolhydrater än vad man "ska". Normalt kokar jag alltid en halv portion fullkornspasta, jag äter alltid en potatis, aldrig två, mjukt, vitt, fluffigt underbart bröd äter jag högst någon gång i månaden. Däremellan är det knäckbröd som gäller. Och som idag, när jag åt en middag bestående av pasta, mätte jag noggrant upp pastan för att få exakt en portion. Jag tror jag ska lägga ner det dåliga samvetet. För tre månader sedan hällde jag pasta direkt i kastrullen och väl i durkslaget såg jag att det var mat för ett helt kompani. Problemet då var att jag tryckte i mig allt. Och här sitter jag och har dåligt samvete för att jag ätit en rekomenderad portion...

Sen frukost: Två skivor knäckebröd med smör, sallad och groddar samt ost eller ägg och kaviar, ett glas lättmjölk, en clementin
Lunch: Ugnsbakad falukorv med ketchup och senap, en liten grekisk sallad, vatten
Mellanmål: En banan, vatten
Middag: En portion tortellini med riven ost och ketchup, en persimon, vatten

Motion:
10 min cykling, styrketräning

Natten mellan onsdag och torsdag kommer äntligen min älskling hem. Han är sjöman och jobbar enligt principen fyra veckor till sjöss, fyra veckor hemma. Eftersom även jag varit sjöman under största tiden av vårat förhållande har det varit lite si och så med hur mycket tid vi fått tillsammans. Ibland har det stämt bra och vi har kunnat spendera fyra sammanhängande veckor tillsammans. Ibland har det stämt mindre bra och vi har fått fyra dagar tillsammans för att sedan vara ifrån varandra nio veckor. Under första halvåret 2009 träffades vi sammanlagt sex veckor.

Det har varit tuffa perioder men vi har bägge två varit eniga om en sak. Om denna distans skulle påvera vårat förhållande så mycket att tankar om att gå skiljda vägar börjar ploppa upp, då är det dags att byta jobb. Jag har alltid haft stor möjlighet att byta fartyg och ta extra ledigt, allt för att vi ska få mer tid tillsammans vilket har gjort att dessa negativa tankar aldrig dykt upp. Det har självklart varit påfrestande och slitsamt men vi har bägge två vetat att det varit värt det. Att känslan av att få krama om varandra på perrongen slår allt.

Jag har hört flera kvinnor och män som intygar att man vänjer sig vid att vara ifrån varandra. Detta ämne avhandlades senast under dopet igår. Vid bordet jag satt var vi flera som har mer eller mindre erfarenhet av distansförhållanden. En tjej är också tillsammans med en sjöman, en annan är tillsammans med en snubbe som sätter upp elstolpar (tror jag) och är hemifrån måndag till fredag och en tredje är tillsammans med en svetsare som även han är borta i veckorna. Alla tre kvinnor var eninga om att det ofta var skönt när mannen åkte. Jag höll tyst. Jag håller inte med. Jag kommer aldrig någonsin tycka att det är skönt när min sambo åker. Jag kommer aldrig någonsin vänja mig vid saknaden. Faktum är att den bara blir värre för var gång.

För varje period tillsammans kommer vi varandra närmare och närmare. Vi delar mer tankar, vi gör upp mer framtidsplaner. För varje period tillsammans blir vi mer och mer som en familj. Hur kan man tycka att det är skönt att skiljas från sin favoritperson i hela världen? Visst kan jag tycka att det är skönt att få ta en promenad ensam eller ligga i sängen med en god bok men det anser jag är naturligt i ett förhållande, att man inte sitter fast i varandra. Att däremot vara ifrån varandra i dagar och veckor är något helt annat.

I början av vårat förhållande minns jag att det var lite konstigt att komma hem. Etersom vi på den tiden var studenter bägge två ingick perioderna till sjöss som ett led i utbildningen. Perioderna var i regel någonstans mellan tre och fyra månader. Det var hjärtskärande att skiljas åt men på den tiden var livet till sjöss fortfarande nytt och spännande och innerst inne såg man fram emot att komma till det nya fartyget. Första veckorna gick snabbt men sen var det inte så nytt och spännande längre och saknaden blev bara större och större. Mesta kontakten sinsemellan sköttes via mail då vi bägge hade turen/oturen att hamna på fartyg som trafikerade lite udda ställen i världen så som Västafrika, Grönland och Sydamerika. I huvudet gjorde jag upp så många scenarior för hur det skulle bli när jag kom hem, allihop hämtade från romantiska filmer så klart...

Verkligheten är sällan en film och istället blev det nästan lite svårt att anpassa sig till varandra igen. Fyra månader är lång tid för ett par som bara varit tillsammans i två månader innan den skiljs åt. Vi var blyga inför varandra, försiktiga och tassade lite på tå. Så är det inte idag. Vi har nu varit tillsammans fyra år. Vi känner varandra. Vi vet att mötet på perrongen inte är hämtat ur en romantisk film. Verkligheten är så mycket bättre. Natten mellan onsdag och torsdag kommer han hem igen. Mitt hjärta slår dubbla slag och jag börjar redan få fjärilar i magen...

Jag ska på barndop idag till en liten kille som skall få namnet Alex. Det är min sambos kusinbarn och även att sambon och jag varit tillsammans i fyra år känns det fortfarande konstigt att åka på familjesammankomster med hans släkt utan honom. Jag har en bra relation med hans föräldrar. Hans mamma har blivit min extramamma och har stöttat mig otroligt mycket genom en svår period förra vintern. Övriga familjen och släkten är helt okej dom med, bortsett från svägerskan som är lite konstig, men det känns pirrigt ändå. Jag kommer sakna sambons hand att hålla i och att kunna stå nära hans sida när blygheten faller på. Men men, är man sjömans(nästan)hustru så är man...

Ikväll har jag myst med glögg och pepparkakor. Det skulle jag egentligen gjort igår. Men en olycka hände. Jag råkade slå till koppen med filten och rödvinsglögg hamnade på den nyinköpta filten och ryamattan. Behöver jag ens nämna att både filten och mattan var vita? Betoning på var. Ikväll gick det dock bättre!

Frukost: Lättfil med en skivad banan och kanel, en skiva knäckebröd med smör, ost och sallad, ett glas apelsinjuice
Mellanmål: En clementin
Lunch: En bagel med ost, ett päron, vatten (alla bra mackor var slut i skolan!)
Mellanmål: En banan, vatten
Middag: Sallad med bacon, ägg, avocado, ananas och groddar, Thousand Island dressing, en clementin, ett glas svartvinsbärssaft

Det har inte blivit mycket skrivet här denna veckan. Jag ber om ursäkt för det. Jag har funderat mycket. Inte på något speciellt utan på det mesta. En del av tankarna kommer jag delge om ett taag men dom får vara min hemlighet tills vidare. En av dom mindre djupa funderingarna jag haft är vad jag vill med den här bloggen. Att jag startade den berodde på att jag ville ha ett redskap i min kamp mot övervikten och det har ju fungerat bra. Sex kilo har försvunnit på tretton veckor. Och på köpet har jag fått en trogen läsarskara som lämnar fina kommentarer och själva driver intressanta bloggar.

Det är väl just det som är problemet med min blogg. Jag tycker inte själv att den är intressant. Från början tänkte jag att det skulle vara en ren viktblogg men så blev det inte. Det finns många bra, riktiga viktbloggar där ute. Min är inte det. En viktblogg för mig tycker jag ska fokusera på just vikt, träning och kost. Nog för att jag slänger upp matdagbok varje dag och lägger ut något recept då och då men det räcker inte. I min blogg finner man inga tips eller utmaningar. Någon kanske ser en bild på en maträtt och blir inspirerad men det är också det enda. Jag skriver inte särskilt ingående om min träning. Jag skriver bara att jag tränar. Och träningen är ju inte särskilt revolutionerande den heller. Simning och promenader. Styrketräning då och då. Vattengympa då och då. Inga utvärderingar av nya spännande pass. Herregud, jag har inte ens testat zumba eller afro! Inte ens step-up men jag tror inte det klassas som en nyhet i Sverige längre ;)

För några år sedan skrev jag en blogg som jag älskade. Den var rosa och i bloggen var jag mig själv. Jag skrev om min vardag som student på en av landets sjöfartshögskolor och mitt liv till sjöss. Jag lade ut bilder på mig själv och mina vänner. Alla i bkantskapskretsen visste att jag bloggade och på söndagar hade jag alltid som mest besökare. På den tiden var jag en riktig partyprinsessa och missade aldrig en utgång eller efterfest. Allt skvaller lade jag ut i bloggen. Fortfarande pratar folk om vissa inlägg i bloggen. Det var en bra blogg.

Anledningen till att jag lade ner den var att jag började känna mig obekväm med att lägga ut mitt liv på internet. På något sätt trodde jag väl att bloggen enbart skulle hållas inom bekantskapskretsen men så blev det inte. Jag skrev mycket om den lilla byhåla, i Bohusläns yttre kustband, som jag är uppvuxen i och tänkte inte på att människor i denna byhåla googlade byhålans namn och kom till min blogg. Utan att veta om det hade jag helt plötsligt fått en stadig läsarkrets i byhålan. Dom var nyfikna på hur det gick för sjökaptenskan och det kan jag väl förstå men jag gillade inte att dom fick veta om mitt vilda studentliv. Jag gillade inte att detta skvaller nådde fram till mina föräldrar och släktingar.

När jag startade denna blogg bestämde jag mig för att vara anonym. Om det är någon som känner mig så kan dom mycket väl identifiera mig. Tro mig, det finns inte så många överviktiga kvinnliga styrmän som börjar plugga företagsekonomi. Men det är inte en bild på förstasidan på mitt ansikte med för- och efternamn under. Dock har jag märkt att det är svårt att skriva anonymt. Det blir inte lika personligt. Det blir inte lika intressant. Det blir inte lika hjärtligt. Jag vet inte hur jag ska göra helt enkelt. Jag vill inte gå ut med bild på ansikte och för- och efternamn för på ett sätt är denna blogg ännu personligare än min förra. I min förra blogg lade jag aldrig ut bilder på mig själ i underkläder. Och jag hade aldrig någonsin varit så här öppen med min vikt. Min vikt är något i allra högsta grad personligt. Men. Om inte jag tycker det är intressant att skriva, då blir det ju absolut ingen bra blogg?

Så. Hej på Er! Jag heter Anna, är 26 år, har mörkt axellångt hår och glasögon. Jag bor i en tvåa i Kalmar tillsammans med min sambo och drömmer om en villa-vovve-Volvo-tillvaro med honom. Fast minus vovven. Och plus sommarstuga. Och mitt efternamn är inte Svensson även om det låter så på min korta presentation.

Igår när jag var och handlade köpte jag en frukt som jag aldrig innan ätit. Persimon. Jag vet inte ens vad det är. Det ser ju ut som en gigantisk sharonfrukt men namnet antyder ju att en persika borde finnas med i bilden. Eller? Min persimon ligger så fint i fruktkorgen tillsammans med bananer, päron, clementiner, chilis och avocados. Men nu till problemet. Jag vet inte hur man äter den! Att lövet ska bort fattar jag men sen då? Ska man skala den? Äter man den som ett äpple? Är det något kärnhus elelr stor kärna i den? Och framförallt, hur vet jag att den är mogen? Ska den vara hård eller mjuk? Om någon vet får ni gärna tipsa :)

Frukost: Lättfilsbaserad björnbärssmoothie, en skiva knäckebröd med leverpastej och smörgåsgurka, ett glas apelsinjuice
Mellanmål: En banan, en clementin, en kopp kaffe med mjölk
Lunch: Ugnsgratinerad falukorv med ost och tomat, gurka och tomat, en skiva knäckebröd med smör och ost, vatten
Mellanmål: En clementin, vatten
Middag: Ugnsgratinerad falukorv, en halv portion fullkornsmakaroner, kokt brocolli, tomat, vatten

Motion:
40 längder bröstsim

Frukost: Lättfil med skivad banan och kanel, en skiva knäckbröd med leverpastej och smörgåsgurka, ett glas apelsinjuice
Mellanmål: En clementin, vatten
Lunch: Ett stekt ägg med stekt bacon och en råstekt potatis, gurka, tomat och en rå morot, vatten
Mellanmål: En clementin, en kokt korv med bröd, vatten
Middag: Åtta köttbullar med mos, sås och lingonsylt på IKEA, mjölk

Motion:
Kundvagnsrally och klättring på diverse möbler för att få upp en lampj*vel som fortfarande hänger snett...

Frukost: Lättfilsbaserad björnbärssmoothie, en skiva knäckebröd med en mosad avocado och rostbiff, vatten
Mellanmål En clementin, en kopp grönt te med mjölk och honung
Lunch: Två skivor knäckebröd med två kokta ägg och kaviar, ett glas mjölk
Mellanmål: En banan, två pepparkakor, vatten
Middag: Kycklingsallad med mango, avocado och halloumi, vatten
Kvällsmys: Mango och apelsin med Kesella Vanilj, vatten

En stor kopp te, clementiner, tända ljus och dunsockar. Det har varit ganska mysigt att plugga idag! Har gjort ett gäng instuderingsfrågor och börjar känna mig hyfsat hemma på de grundläggande begreppen inom redovisning. Nu är det bara räkningen var... Där är jag rätt lost! Vi har ett bra upplägg på denna kurs med flera frivilliga inlämningsuppgifter. Gör man dem så får man ett halvt bonuspoäng för varje uppgift till tentan. Najs. Samt att i alla fall jag pluggar mer. Jag lär mig så mycket mer när jag har frågor att utgå från och leta efter svar. Nu återstår som sagt räkningsuppgifterna men först blir det nog en promenad.

Nackdelen med att plugga hemma är att jag får ingen ordning på maten. Idag blev det Wasa Sport med ägg och kaviar till lunch. Det är kanske inte jätteonyttigt men samtidigt känns det mer som ett mellanmål eller frukost än lunch. Men jag blir inte hungrig på samma sätt när jag är hemma. Timmarna går och jag sitter ju bara still. I skolan är det en annan sak. Dagen börjar med en halvtimmes promenad och sen blir det alltid lite spring hit och dit i korridorerna samt att jag är mer aktiv på föreläsningarna. Hemma kan jag ju bara ligga i soffan och plugga. På föreläsningar sitter jag upp, antecknar, funderar och reflekterar över vad läraren precis sagt.

Mitt pluggkaos vid köksbordet. Har dock chockrosa läroböcker, me like!

Igår påbörjades den tredje kursen för den här terminen, redovisning och budgetering. På ett sätt ser jag fram emot den här kursen, på ett annat sätt inte. Jag läser ju mycket hellre redovisning än marknadsföring men efter den korta föreläsningen igår och en snabb titt i böckerna så tycker jag att det verkar så svårt. Hur ska jag lära mig vilken sida som ska vara plus och minus på de olika kontona? Jag trodde faktiskt att ena sidan alltid var plus och andra alltid minus men så enkelt var det inte... Samtidigt så tycker jag att det ska bli skönt med en "räknekurs", en kurs med övningsuppgifter så att jag direkt får facit på vad som är rätt och fel. Kurserna vi läst innan har ju varit lite flummigare. Läroböcker med massor av text. Text, text, text. Det är ju soft på ett sätt, att bara läsa, men risken för mig är att jag efter ett tag bara låter ögonen löpa över raderna. Att jag inte registrerar vad det står egentligen. Det är svårare att göra det med räkning. Jag kan inte sitta och räkna i flera timmar utan att anstränga hjärnan, utan att fatta något. Jaja, nu ska jag läsa dom första tre kapitlena och göra några uppgifter. Efter det kanske jag fattat vad som är plus och vad som är minus?!

Frukost: Lättfil med en banan och kanel, en skiva knäckebröd med färskost och rostbiff, ett glas blodapelsinjuice
Mellanmål: En clemetin, en kopp kaffe med mjölk
Lunch: Köttfärslimpa med stekt potatis, ugnsbakade grönsaker och tomatsås, mineralvatten
Mellanmål: En banan, en clementin, vatten
Middag: Varm pastasallad med bacon, ärtor, kronärtsskocka, soltorkade tomater och en del annat, vatten