Ny semestertur på gång
Det börjar dra ihop sig för ytterligare en liten tripp genom Sverige. Åker imorgon eller på torsdag och denna gång är det mina föräldrar som skall få dras med oss i några dagar. De bor på en ö i Bohusläns yttersta kustband, dock finns det broförbindelse så det är inte riktigt så isolerat som jag får det att låta. Däremot upplever just jag ön som isolerad, en plats som jag aldrig skulle vilja bo på. Det är tolv år sedan jag flyttade hemifrån och jag har aldrig längtat "hem". Däremot svider det lite att avståndet är så stort, att det trots allt tar cirka sju timmar med bil. Innan har jag inte tänkt så mycket på det, sen vi fick barn spelar avståndet större roll. När Adam träffar sina morföräldrar tar det ett tag innan han " litar" på dem eller vad man ska säga. Jag vet att det kommer bli bättre ju äldre han blir, jag har själv vuxit upp med morföräldrar på andra sidan landet, men lite trist är det.
Pappaledighet i Norge
Min sambo arbetar som maskinist på ett norkst fartyg. Han har norskt personnummer och skattar i Norge. Det heter att det skall vara så enkelt mellan de nordiska länderna, att det ska finnas samarbetsavtal och liknande som ska göra allt så smidigt. Det heter att välfärdssystemet skall fungera. Det gör det inte.
Adam är snart 14 månader. I cirka ett års tid har vi undersökt olika möjligheter för sambon att vara pappaledig. Vi har läst på NAV's (norska motsvarigheten till Försäkringskassan) hemsida, vi har läst på Försäkringskassans hemsida och varit på personliga möten med dem, vi har läst ett examensarbete om just hur de sociala förmånerna påverkas om man som svensk sjöman arbetar i Norge, sambon har fått något liknande ett norskt Bank-ID för att kunna nyttja självbetjäningstjänster och så vidare. Vart vi än vänder oss så slår vi bara huvudet i väggen. Återvändsgränd.
Ikväll hittade vi följande exempel hos NAV: "
Jaha. Så han ska vara pappaledig när han är hemma? Men då är han ju liksom hemma? Suck. Jag går och slår huvudet i väggen. Igen. Att han sen inte kan plocka ut de 60 "öronmärkta" svenska dagarna heller är en annan historia. Han kan inte använda dem och han kan inte skriva över dem på mig. Så med två barn blir det 120 dagar med full ersättning vi förlorar. Jag vet att vi har det lyxigt, att vi får vara tillsammans halva året och det är inte det jag klagar över, det är inte det som stör mig. Det som stör mig är att det som ska vara så enkelt och smidigt inte fungerar. Och ja, det stör väl mig att vi förlorar en hel del pengar på det hela också...
Geocaching när den är som bäst
Som många kanske redan vet så ägnar vi oss åt geocaching och blir bara mer och mer fast i det. Vi började för flera år sedan, när det var relativt nytt här i Sverige. Sedan dess har det fullkomligt exploderat, mycket tack vare att gemene man idag har en smartphone med GPS. Finns gratis-appar att ladda ner, dock har jag dålig koll på dem eftersom vi använder en riktig GPS.
Vissa gömmor ligger på fina, sevärda platser. Platser som man kanske aldrig hade kommit till om det inte vore för geocaching. Vid sådana platser "gör" det inte så mycket om man inte skulle hitta lådan, det är ju platsen och utflykten i sig som varit själva målet. Sen finns det andra cacher som mer är "en siffra i statistiken". Det sitter en magnetisk burk på en parkeringsskylt ute på Vara-slätten till exempel. Och ligger en låda vid biogas-macken i Kalmar. Totalt ointressanta platser egentligen. Och så finns det ju allt däremellan. Många tror att jag skämtar när jag säger att de går förbi ett flertal gömmor varje dag. De finns överallt. Mitt i stan, i bostadsområden, i skogen, på bergstoppar.
Sen finns det ju de cacher som är så välarbetade att man inte kan göra annat än att le när man hittar dem. Idag hittade vi en sådan. Det var i ett industriområde så själva platsen var väl inte mycket att hänga i granen. Allt som stod i cache-beskrivningen var att man skulle kolla efter ledtrådar. Ledtråden hittades och ledde oss till en ny plats där ytterligare information hittades. Tillbaks till ursprungsplatsen, lösa en del av uppgiften och få nya koordinater. Iväg til den nya platsen, under en träbro, för mer information och sen tillbaks. Så snyggt. Kodlås, kombinationslås, en fanfar och en självöppnande låda. Det är genomtänkt och välarbetat och varje geocachare borde få hitta en sådan gömma!
Hanö
Hanö fyr
Ett av utflyktsmålen under Blekinge-turen var ön Hanö i Hanö-bukten. Jag har varit där som barn men när vi väl kom fram till ön kände jag inte igen mig det minsta. Pratade med mamma om det, hon blev helt ställd och sa att hon inte heller kunde framkalla särskilt många minnesbilder. Det låter ju inte som ett positivt betyg men jag måste säga att Hanö var vackert, väl värt ett besök! Vi kommer återkomma!
Till Hanö kommer man med färja. Den går från Nogersund och tar enbart passagerare, på Hanö finns det inga bilar. Det är en skön känsla att komma till en ö utan bilar. En sak jag reagerade på var att jag inte såg några flakmopeder. Många bohusländska öar är bilfria, istället tar man sig fram med flakmopder. Turen med färjan tog cirka 25 minuter. Lite hoppigt och skumpigt på Hanö-bukten. Både sambon och jag reagerade på hur nonchalanta många är när det kommer till väder och vind. Värst var ändå hemresan. Vi satt inne och Adam satt kvar i vagnen då han var nöjd och glad där. Vi satt på durken. Bredvid oss står tre andra barnvagnar varav det ligger ett barn och sover i en av vagnarna. Färjan kränger till, en vagn välter över vagnen med det sovande barnet. Barnet sover vidare, vi reser vagnen som välte. Inga föräldrar i sikte. Jag satt och höll i den främmande vagnen, sambon höll i vår vagn. Föräldrarna till det sovande barnet syntes inte till under hela resan. Först när färjan lagt till kom de och allt jag fick var en konstig blick av mamman när hon såg att jag satt med en hand på deras chassi. Jaja.
Hanö är en ganska liten ö och det finns stigar runt hela ön. Läste någonstans att omkretsen är cirka sex kilometer. Vi planerar redan en tur tillbaks om några år då barnen kan gå. Det finns ett vandrarhem på ön och vi tänkte då övernatta någon eller några nätter. Det känns som ett lagom vandirngsäventyr för små barn. Terrängen är varierande. Vissa av stigarna var anpassade för barnvagnar, rullstolsburna och liknande. Andra var snåriga och jäkliga. Hade med både vagn och bärstol men att ge sig ut i hagtornsbuskage kändes inte aktuellt.
I hamnen finns det en liten affär som säljer det nödvändigaste, restaurang och café. I bygdegården skulle det tydligen serveras våfflor men just den dagen vi var där var den abonerad och våffelserveringen var stängd. Så. Himla. Typiskt. I hamnen var det mycket liv och rörelse i och med alla båtar i gästhamnen.
Jag funderade på hur annorlunda det måste vara under vintern. På Hanö bor det cirka 50 personer året runt. Det är ganska isolerat och ön ligger utsatt. Hanöbukten är ju inte direkt känd för att vara ett snällt och stilla vatten. Nämnde i ett tidigare inlägg att min pappa var inblåst på Hanö ett år i december för cirka 20 år sedan. Det var nära att han, och hans bror, missade julen hemma det året. Tänk en sådan annan sida av ön de har sett än den semesteridyl vi fick uppleva! Det är en av de saker jag gillar mest med Sverige, skiftningarna. Årstiderna. Hur mycket de påverkar oss.
Mat på stormkök?
På vår lilla tur genom Blekinge körde vi ner i en liten hamn som heter Djupekåsa. Klockan började närma sig lunch och ett snabbt stopp på hamburgerrestaurang kändes oerhört trist och fantasilöst denna vackra dag. Fram med stormkök, makaroner och köttbullar. Att laga mat utomhus har blivit mycket enklare sedan Adam fyllde ett, sen han började äta samma mat som oss och man inte behöver tänka på saltet. Jag har väldigt dålig fantasi när det kommer till mat på stormkök. Det blir oftast pasta eller potatismos och något halvfabrikat så som korv, köttbullar eller liknande. Eller pannkakor. Pannkakor är bra eftesom man bara tar med sig en flaska med smet. Vad brukar ni laga för mat i naturen?
Du är ju lat!
Igår kväll stötte jag på en lite lätt förfriskad före detta kollega till mig. Vi gick vakt ihop en sommar, blev goda vänner men sen när vi mönstrade av gick våra liv åt olika håll. Jag blev med barn, för honom hade studentlivet precis börjat. När han såg mig komma gående ropade han:
- Är du på smällen igen eller?!
- Yes! Det är bättre med bebisar än att åka båt vettu.
- Aha! Du vill inte jobba! Du är lat!
Jag tycker att hans kommentar är rolig. Att jag är lat. Många andra ojjar sig över hur jobbigt det kommer bli och hej och hå. De kallar mig naiv när jag rycker på axlarna och säger att jag är övertygad om att jag kommer klara av att ta hand om två barn. Två barn och två vuxna halva året, två barn och en vuxen övriga halvan. Det är ingen omöjlig ekvation. Egentligen har kollegan rätt. Jag vill inte jobba. Inte till sjöss. Om man sen är lat för att man väljer att befolka världen, tja, det kan man väl se som man vill. Att leva i mammaland är i alla fall bra mycket lugnare och skönare än att sitta på en flytande plåtlåda på Nordatlanten!
En dag på stranden
Underbara sommar i Sverige! För några veckor sedan var det ett jäkla gnäll bland mina vänner på Facebook att det regnade och var kallt, nu gnälls det på att det är varmt. Det är en av sakerna jag verkligen gillar med Sverige, skiftningarna. För någon vecka sedan var Gore Tex-jackan min bästa vän (nåväl, om den hade gått att stänga), nu är det badkläder som gäller. Mammas gamla klysha, kläder efter väder är högst aktuell!
Idag har vi hängt på stranden och Adam har badat för första gången. Någonsin! Sakta men säkert hasade han ut i vattnet, centimeter för centimeter. När han väl fått vatten upp till magen gillade han läget och plaskade loss. Underbart att se! Dagen fortsatte i samma underbara anda när jag smet hemifrån lagom tills nattningen och åkte iväg för lite picknick med en god vän. Låtsades att min citronläsk var lika gott som hennes vin och njöt av den fina kvällen. Gnällde lite när hon åt Brie-ost och jag satt med min Creme Bonjour. Skyll dig själv, som man bäddar får man ligga var hennes högst empatiska svar. Det ska jag minnas. När det är hennes tur skall jag inte visa någon som helst förståelse för saknaden efter vin och goda ostar!
Swosch, swosh, swosh
Morgonen inleddes med kontroll hos barnmorskan. Fick lyssna på bebisens hjärta för första gången. Swosch, swosch, swosch. Det är ett så häftigt ljud. Att få barn är väl egentligen något av det naturligaste i människosläktet men ändå, hur häftigt är det inte att det bor en liten människa inuti mig?! Hur som helst mådde vi bra båda två. Inte för att jag tvivlade men det är ändå skönt att få en bekräftelse på att allt är okej. Graviditeten med Adam var nog så lätt som en graviditet kan bli och än så länge har jag inte drabbats av några krämpor den här gången heller. Håller tummarna för att det fortsätter så! Klarar mig bra utan foglossning, diabetes och havandeskapsförgiftning...
Hästholmen - Ytterön
Vår första tältnatt under Blekinge-turen blev på Hästholmen utanför Torhamn. Sambon har släkt på ön och vi var bjudna på kalas där. Till ön kommer man med linfärja. I alla fall om man vill ha med sig bilen! Hann slå upp tältet innan kalaset började, värma mat till Adam och promenerade sedan iväg till festligheterna. Ett och annat ögonbryn höjdes när vi kom gående från "fel" håll och med en barnmatstol på axeln men men...
Hann inte se så mycket av ön den här gången då kalset var själva anledningen att vi åkte dit. Smet dock tidigt så vi hann promenera runt ett par timmar innan solen gick ner. Jag fick se solnedgång över vatten och det var underbart. Det är något jag verkligen saknar med Kalmar, att solen går ner över land. Och när solen går upp sover jag...
Hästholmen-Ytterön är ett naturreservat men man får tälta i reservatet. Slog upp tältet vid en badplats och åt frukost på en brygga i morgonsolen och tog sedan årets första dopp. Adam fick stanna på bryggan då det var allmänt svinkallt. 17 grader. Det är i kallaste laget. Under kvällspromenaden hittade vi ett par andra fina badplatser och tänkbara tältplatser. Tycker ofta att det är så, att man slår upp tältet på ett ställe och sedan under kvällsvandringen hittar man ännu finare ställen. Men då har man ju anledningar att åka tillbaks!
Tre nätter i tält
Då var v hemkomna från vår lilla Blekinge-tur. Började resan i lördags med siktet inställt på Ytterön-Hästholmen utanför Torhamn. Var bjudna på ett kalas där och tog tillfället i akt att tälta ett stenkast från vattnet och att få se en solnedgång över skärgården. Det är inte ofta man ser det på den här sidan landet. Turen fortsatte sen ner till Hällevik samt en dagstur till Hanö. Fler inlägg om resan lär komma, nu skall jag diska stormkök och tvätta kläder. En ettåring som rumphasar sig fram över stock och sten genererar en del tvätt!
Packar
Efter en mysig dag på Öland packar vi nu för några dagar i Blekinge och Skåne. Imorgon vankas det 30års-kalas i Karlskrona skärgård. Planerar att tälta en natt på ön i fråga och sen är tanken att vi ska åka vidare mot Listerlandet. Förhoppningsvis blir det även en tur ut till Hanö. Jag var där som barn men minns inte särskilt mycket av resan. Dock är ön speciell för mig eftersom pappa var inblåst där flera dagar i december ett år. Det blåste så mycket att de inte kunde ta sig till fastlandet och julafton närmade sig med stormsteg. Det kändes hårt att som barn börja inse att pappa antagligen inte kunde komma hem till jul. Dock stillde vinden en aning natten till julafton, de satte kurs mot fastlandet och mamma körde ner till Skåne, från Bohuslän, för att hämta hem sin man och svåger. Gissa vilka två ungar som var överlyckliga när de på julaftons morgon hörde sin pappa skratta i köket...?
Utflykt
Sambon kom hem natten till igår. Adam vaknade när han öppnade ytterdörren och det blev ljust i sovrummet. Först såg han rädd och väldigt misstänksam ut men i samma stund som han fick syn på pappa i sovrummet så släppte det, han sken upp i världens leende och skrattade och pekade. Efter lite mys släckte vi lampan, Adam rullade bort och la sig tätt intill sin pappa och sov i hans armhåla hela natten. Kärlek.
Nu packar vi för dagsutflykt till Borgholm. Glass, pizza, kanske lite shopping och geocaching står på schemat. Efter det blir det ett stopp hos sambons bror för att spana in den nykläckta bebisen. Hon är två veckor nu och hon kommer vara så liten. Så yttepytteliten! Alla bebisar är så yttepyttesmå. Då känns det konstigt att Adam vägde nästan ett kilo mindre än många bebisar när han föddes. Hur yttepytteliten var inte han då?!
Dagens visdomsord
Glassbilen
Jag älskar glass. Jag skulle kunna leva på glass. Glass är något bland det godaste jag vet och har alltid varit det. Jag äter allt jag kommer över i glassväg, allt från Piggelin till Ben&Jerrys. Man får inte vara kräsen. Så det är lite extra komiskt när jag insett att Adam är livrädd för glassbilstrudelutten. När vi sitter på balkongen och glassbilen tutar runt i området blir han helt ifrån sig, ögonen får samma skräckslagna blick som när dammsugaren kommer fram och han hoppar direkt bort till mig så han får sitta i knät med huvudet lutat mot mitt bröst. Där är han trygg. Så fort han hör trudelutten igen tittar han på mig, med sina skräckslagna ögon. Jag försöker förklara att glassbilen är snäll, att det är en bra sak. Att glass är bra. Vi får nog helt enkelt göra ett studiebesök vid glassbilen någon dag så han får uppleva det med egna ögon.
Facebook-loppis
Jag har förstått att det här med lokala Facebook-loppisar har blivit ett ganska stort fenomen. Och jag tycker det är toppen! Har köpt, men mest sålt, en del på vår här i Kalmar. Det är så enkelt, så smidigt. Och gratis! Bara lägga ut en bild och se om någon nappar. Sådana saker som jag lagt ut till försäljning på Facebook skulle jag aldrig komma på tanken att sälja på Blocket. Det är ju bara småsaker. Någon serveringsskål från IKEA, ett par gardiner, en bok. En tia här, en tjuga där. Inga stora summor. Men man blir av med lösöret!
Jag är ingen samlare. Snarare tvärtom. Jag älskar att kasta saker. Rensar garderoben ett par, tre gånger per år och det som hamnade i "kanske-lådan" sist tömmer jag rakt ner i klädinsamlingen utan att titta. För varje sak jag köper vill jag gärna göra mig av med något annat. Vissa saker är ju bara skräp och sådant går i soptunnan. Andra saker går att sälja eller skänka till välgörenhet eller vänner.
När det kommer till kläder har jag inte tålamod att stå och bläddra igenom kläder på second hand för att kanske hitta något. Däremot handlar jag en del på Tradera. Mycket till Adam och en del till mig. Nackdelen med Tradera är ju att man inte kan prova och skicka tillbaks. Barnkläder är enklare. Husgeråd och liknande jag jag nyligen fått upp ögonen för hur mycket fina begagnade saker det finns. Både på nätet och lokalt. Att kunna återbruka saker är toppen! Om man dessutom får en slant för det så är det ju ännu bättre?!
Dag 26-dippen
Dag 26. Två dagar kvar till avmönstring. Och humöret har dalat, precis som väntat. Måndag eller tisdag före avmönstring känns allt sådär jäkla hopplöst. Jag är på dåligt humör utan någon som helst anledning. Jag orkar inte göra någonting. Tiden står stilla. Och ja, jag vet att den brukar göra det när man inte orkar ta för sig något. Det är mitt eget fel. Det finns inga fysiska hinder. Det är bara den där känslan. Den där känslan som är som en enda lång suck.
Jag funderar på vad känslan bottnar i. Är det så att krafterna är slut? Jag tror inte det. Jag tycker inte det är särskilt betungande att ensam dra runt verksamheten här hemma fyra veckor. Just den där dra-runt-verksamhet-biten hade jag klarat mycket längre om det hade behövts. Saknaden efter sambon är en annan grej och där går smärtgränsen kring fyra, fem veckor. Vi har testat betydligt längre perioder innan vi fick barn och det är inte värt det.
När jag seglade jobbade jag fem veckor, ledig fem. Dippen kom då dag 33 ombord. Sista lördagen. Fy fasen vad trist allt var. Kustresan började suga musten ur mig, att ha gått vakt fem veckor hade satt sina spår. Det fanns egentligen inget kul att se fram emot. Bara en jäkla massa jobb. Knyta ihop säcken, skriva avlämning, packa, städa. Samt vetskapen att dag 34 alltid spenderades i lastrummet med norra Europas sämsta stuveri. Bara en sån sak kan få vem som helst att tappa hoppet. Men dag 33 och 34 brukade passera relativt smärtfritt och på den 35e dagen tog jag min rosa väska och klev av rampen.
Dag 26 och 27 passerar alltid dom med. Det enda är att jag känner mig som en stor jäkla suck. Något annat är det egentligen inte. Och snart är det onsdag, dag 28, och ordningen är återställd. Ja, humöret också.
Snabb sommarsallad
Dagens lunch. En snabb, enkel och god sallad. Körsbärstomater, rödlök, fetaost, basilika, stekt chorizo och så lite vit balsamvinäger och olivolja. Klart på mindre än tio minuter! Perfekt. Liten fick en annan variant på sommarsallad med vanliga hotdogs, makaroner, tomater och zucchini. Ugnsbakad sötpotatis och stekta zucchinitärningar är favoriträtten i pluttland. Och jordgubbar och nektariner men det räknas väl inte som en maträtt.
En regnig dag i vecka 24
Dagens tjockis, vecka 24.
Havet ger och havet tar
Havet ger och havet tar. Det knyter sig i magen när jag läser om detta. Samtliga i min familj jobbar ombord på någon form av flytetyg. Min sambo är sjöman, mina föräldrar är fiskare, min bror likaså. Det är ytterst sällan som jag oroar mig för att något kan hända. Att gå runt och vara orolig har aldrig varit min grej. Men när jag läser om sjöolyckor blir jag illa till mods. Det är så verkligt, det är så nära. Jag tänker på den drabbades familj, vänner och kollegor. Alla tankar går till mannens närmsta. Och en stor eloge till Sjöräddningssällskapet, SSRS. Ni gör ett fantastiskt jobb!
Morgonens checklista
Kaffe - check.
Den magiska ögonkrämen - check.
Foundation - check.
Sovande unge - check.
Mera kaffe - jobbar på det.
Adam har inatt demonstrerat nya skills. Mellan tre och halv fem tyckte han var en passande tid att uppträda. Han var ju glad och så, så om man bortser från tiden han valde för sin show så var det underhållande. Nu sover han dock och jag ska göra mig i ordning för dagens happening, Kalmar Marknad. Marknader är väl inte min grej egentligen men det finns godis och jag skall hänga med härliga människor. Bra fredag!
Blöjtårtan
Här är då resultatet. Okej, den är rätt liten och inte särskilt fancy på något sätt men jag måste säga att jag är nöjd. Att det dessutom inte var särskilt svårt att få ihop den här kreationen gör inte saken sämre. Rullade ihop blöjor och satte gummiband runt. Klippte av en hushållsrulle och satte sen blöjorna runt den med hjälp av gummiband. Sidenband för att dölja gummibanden, en nappflaska och två skedar på toppen och ett par nappar. Med lite celofan runt så blir det nog bra!
Blöjtårta
Jag hatar att pyssla. Verkligen hatar. För att jag ska pyssla krävs det minst en flaska rödvin och en lång playlist med Lars Winnerbäck. Pysselresultatet blir ju inte vad jag tänkt mig men det blir ganska kul. Och även om jag inte pimplar vin så blir det ändå inte som jag tänkt mig. Normalt så är jag mycket väl medveten om detta men nu är jag gravid, hormonbalansen är totalt fucked up och jag får med jämna mellanrum för mig att jag visst är pysslig, huslig och kreativ. Nu har jag då fått för mig att göra en blöjtårta.
Släkten fick tillskott förra veckan i form av en liten flicka, sambons brorsdotter. Obligatoriska babykläder är inhandlade tills när vi ska åka och titta på underverket och mina graviditetshormoner säger att en blöjtårta vore hur festligt som helst. Verkligen inget som föräldrarna väntar sig. Den lilla del av hjärnan som fortfarande har förståndet i behåll säger att det är en dålig idé, att det inte kommer bli lika bra som på alla bilder jag sett. Gravidhjärnan säger att förståndet är dumt och att jag visst är pysslig och kreativ. Så vi får se hur det går. Ser det ut som kattskit så är det ju bara att stuva undan blöjorna, vi kan ju använda dem själva till hösten. De är för övrigt yttepyttesmå trots att det inte ens är minsta storleken! Well. Fortsättning följer på det här lilla projektet.
Släkten fick tillskott förra veckan i form av en liten flicka, sambons brorsdotter. Obligatoriska babykläder är inhandlade tills när vi ska åka och titta på underverket och mina graviditetshormoner säger att en blöjtårta vore hur festligt som helst. Verkligen inget som föräldrarna väntar sig. Den lilla del av hjärnan som fortfarande har förståndet i behåll säger att det är en dålig idé, att det inte kommer bli lika bra som på alla bilder jag sett. Gravidhjärnan säger att förståndet är dumt och att jag visst är pysslig och kreativ. Så vi får se hur det går. Ser det ut som kattskit så är det ju bara att stuva undan blöjorna, vi kan ju använda dem själva till hösten. De är för övrigt yttepyttesmå trots att det inte ens är minsta storleken! Well. Fortsättning följer på det här lilla projektet.
Loppisar
Sockerlåda från loppis och favoritkastrull från mammas kastrullskåp
Mina föräldrar har alltid gillat att besöka loppisar. När jag var liten var det roligt med alla prylar. Sen kom tiden strax före tonåren och loppisar var det töntigaste som fanns. Varför var just mina föräldrar så otroligt töntiga för?! Jag flyttade hemifrån och "slapp" familjeutfykterna och loppisarna. Tonåren passerade, de tidiga 20 passerade och här sitter jag nu, närmare 30 än 20 och har nyligen insett hur kul det är med loppisar. Loppisar, Tradera, second hand. Så mycket fina saker det finns. Vilka fynd man kan göra! Tur att det är ett tag kvar tills Adams tonår och jag kommer förvandlas till värsta ärketöntmorsan. För när han vaknar skall jag knyta upp honom i sjalen och gå till Stadsmissionen. Barnvagnen är perfekt att köra fynd i!
En vecka
För tre veckor sedan åkte sambon. De betyder att det är en vecka kvar tills han kommer hem! Eller ja, en vecka och en dag om vi ska vara riktigt petiga. De byter besättning på onsdagar men eftersom vi bor i världens ände Kalmar så måste han resa på tisdagar för att komma med morgonplanet. De här tre veckorna har gått fort trots långdragna förkylningar. Men nu börjar det bli segt. Riktigt segt. Vi har fortfarande hjärnorna fulla med snor, alla har semester och har flytt stan och jag börjar klättra på väggarna. Men snart börjar vår semester! Första turen blir 30 års-kalas i Karlskrona skärgård och därifrån fortsätter vi ner mot Noggersund och kanske en tur ut till Hanö.
Brödkanter
Roar mig med "högst vetenskapliga" tester på nätet huruvida vi väntar en pojke eller flicka. En av frågorna var vad jag föredrar på en smörgås, kanterna eller det mjuka i mitten. Eeeh? En smörgås består av typ 5 % kanter och 95 % bröd eller vad man ska säga. Är det inte rätt självklart att föredra det mjuka i mitten? Det är ju det som är själva smörgåsen? Just detta påstående, att man föredrar det mjuka, indikerar att man väntar en flicka. Som sagt, högst vetenskapliga tester.
Årets första skörd
Årets första blåbär. Mums! Att de dessutom är plockade två minuter från lägenheten gör inte saken sämre. Det ser ut att bli mycket blåbär i år. Där vi plockade hade visserligen någon annan varit före oss men vi fick ihop en halvliter på en halvtimme och det är jag nöjd med. Egentligen blev det mer än en halvliter, mitt sällskap satt så fint i blåbärsriset och mumsade bär tills han var blå i hela ansiktet.
När vi satt där i skogen började jag fundera på hur Adam upplevde situationen. Vi är utomhus flera timmar varje dag men det här var första gången som jag satte ner honom mitt i skogen. Nåväl, så mitt i skogen det kan bli när skogen ligger två minuter från ett stort bostadsområde. Vi lekte tittut bakom träden, han tyckte ormbunkarna kittlades i ansiktet när han försökte hasa sig fram över trädens rötter. Han fick nyplockade blåbär serverade på locket till min lilla hink och jag visade honom hur man plockade bär. Såg att han i alla fall plockade två och stoppade i munnen. Jag såg skogen med helt andra ögon och jag undrar verkligen vad han tänkte. Tänk vilket äventyr det måste vara att vara liten. Möta nya saker i världen varje dag.
Tittskåp
Senaste Tradera-fyndet.
Ett litet projekt jag skall börja med så småningom är att göra denna lilla prylhylla till något form av tittskåp att ha på barnens rum. Min mormor har en liknande, men säkert dubbelt så stor, och jag minns hur fascinerad jag var av den som liten. Exakt vad den skall innehålla vet jag inte, det får tiden utvisa. Först skall den i alla fall målas om och jag misstänker att "arbetet" med att fyllla den kommer ta ett tag då det skall vara små, betydelsefulla saker. Ett mysigt litet projekt med andra ord.
Kosta Outlet
Vädret idag var grått och trist så Adam och jag bestämde oss för att ta en tur till outleten i Kosta. Det är cirka sju mil från Kalmar så det kändes som en lagom biltur. Har inte varit där på många år med det som lockade var Polarn o. Pyret och Sagaform. Har i flera år gått och tittat på glasen ovan så gissa vem som blev glad när de var månadens vara och kostade 99 kronor för fyra stycken?!
Bland Polarn o. Pyrets grejer var det rätt utplockat i de storlekar som är aktuella för Adam. Istället fick de här plaggen från Geggamoja följa med hem. Tittade en del på vinterkläder till Adam men Polarn o. Pyret är dyrt även på outlet så det får bli att spana på Tradera. Fanns mycket fint till riktigt små bebisar så en ytepytteliten pyjamas fick följa med hem. Det var första plagget till liten i magen. Vi vet ju inte könet så den stora shoppingen får bli när liten tittat ut. Men det är ju ett bra tag kvar till dess...
Gnäll och sommarstugedrömmar
Som ni märker så har jag inte särskilt mycket att skriva. Om jag skulle försöka blogga dagligen så skulle inläggen handla om våra snorfyllda hjärnor och jag antar att det finns roligare saker att läsa om. Seg jäkla förkylning. Själva sjukdomskänslan är väl borta men näsan är helt igenkorkad. Gnäll. Gnäll.
Vi försöker roa oss så gott det går. Jag hade planerat en hel del saker men inget av det känns kul när jag är orkeslös och Adam gnällig. Idag åkte vi dock söderut för att kolla läget längs Möreleden. Hade med vagnen så vi tog oss inte riktigt dit jag ville. Dock hittade vi en fin lekplats mitt ute i ingenstans. Sånt uppskattas. Hittade även ett sommarstugeområde så nu skall jag flirta till mig en halv miljon och köpa sommarstuga. Det är en liten dröm jag har. En alldeles egen sommarstuga.
Lekplats i Fulvik som var allt annat än en ful vik
Sjömän gör det bäst!
Ska man verkligen hinna allt på fem veckor?
Innan vi fick Adam tog jag beslutet att gå iland för gott. Åren till sjöss blev inte särskilt många men de var roliga. Där och då. Att segla i dagsläget vore en helt annan femma. Eller ja, just nu är jag ju knappast fit for seaservice men ni kanske fattar. Jag tror jag kommer känna likadant efter att nästa barn är fött. Att jag inte vill segla. Och det är en skön känsla. Det vore mycket värre att känna att jag vill ut och att sambon och jag måste fixa och dona för att få livet att gå ihop. Kan båda föräldrar segla? Vems jobb är viktigast, vem skall gå iland? Och så den där pappaledigheten i Norge... Nej, att jag helt självmant känner att jag inte vill gör saker och ting så mycket enklare.
Med andra ord är jag inställd på ett jobb iland, jobba nine to five och sova i min egen säng när kvällen kommer. Dock funderar jag på det här med semester. Min sambo jobbar nu fyra veckor och är därefter ledig lika länge. Han har således semester halva året. Det är det normala när man jobbar till sjöss, ett så kallat ett-ett-system. Det känns som om vi aldrig hinner med allt vi planerat för de fyra veckorna. Fyra veckor går fort. Så jag undrar hur man i framtiden skall hinna med allt på ynkliga fem veckors semester?
Kanske har man ett annat perspektiv på saker och ting då? Nu vill vi hinna vara hemma under sambons ledigheter, bara bo i lägenheten. Jag kände likadant när jag seglade. Vissa ledigheter ville jag bara vara just ledig, bara ligga i soffan och känna att jag var hemma. När man är hemma och har ett liv uppbyggt kring rutiner kanske man inte har behovet av att vara hemma på samma sätt?
Mina ledigheter när jag seglade var just fem veckor. Vissa ledigheter hann jag inte ens packa upp väskan så jag undrar i mitt stilla sinne hur vi ska hinna med fjällvandring, Kolmården, besök på Västkusten, Ölands djurpark, grillkvällar och allt annat som hör sommaren till? Och detta med ett par, tre ungar?
Lackfärg till barn
Tycker ni också att IKEAs gungälg har tråkiga färger? Eller att den begagnade TrippTrapp-stolen ser lite sliten ut? Eller känner ni rentav för lite förändring i barnrummet? Färg är ett enkelt sätt att förändra. Det är billigt och jag skulle vilja påstå att alla kan måla. Visst, de första projekten blir inte alltid som man tänkt sig och färgen kanske rinner och penseldrag syns. Men man lär sig. Snabbt.
När vi målade om lite möbler i vintras använde vi en färg som heter Alcro Servalac Aqua. Det är en vattenbaserad lackfärg som dessutom är godkänd för att måla leksaker med! Så det är fritt fram att måla om allt på barnens rum, det gör inget om de tuggar och smakar på de ommålade föremålen. Vattenbaserad färg är ju även skonsamt för oss som målar och helt säker för gravida kvinnor att använda. Lackfärgen kan tydligen brytas i önskad kulör och här finns lite olika tips och råd inför måleriet. Så till veckan står ett besök hos färghandlarn på schemat! Den nyinköpta men begagnade och luggslitna Tripp Trapp-stolen skall gå från tråkigt träfrägad till pippigul.
