landkrabba

Till middag idag bjuds det en vegetarisk paj. Har i lite allt möjligt; babyspenat, gul paprika, skogschampinjoner, soltorkade tomater, körsbärstomater, fetaost och purjolök. Är lite experimenterande över det hela men den luktar gott och ser god ut. Nu ska jag provsmaka!

Jag känner att det är min medmänskliga plikt att varna människor från att köpa apor på nätet. Tro det eller ej men ni kan faktiskt bli lurade!

Jag insåg här om veckan att jag älskar päronsplitt. Det har jag egentligen alltid gjort men en dag i mataffären så insåg jag att just päronsplitt är det absolut godaste jag vet. Ingen direkt craving, mer som en blixt från en klar himmel. Päronsplitt. Måste ha. Nu. Nyss.

Jag hade en ruskigt dålig dag förra veckan. Jag försov mig, kletade mascara på kinden och hällde ut frukostfilen på bordet. Lägg till att kläderna inte passar och en dos hormoner och man får en ganska explosiv cocktail. Min underbara sambo torkade upp filen, sa att jag var fin, försökte krama mig. Han gjorde allt rätt, min underbara man, och jag betedde mig som en kossa. Jag gick aldrig till skolan den dagen. Jag gjorde ett försök men så fort jag kom utanför lägenheten började jag storböla och gick hem igen.

Anar ni hur glad jag blev när jag kom hem igen och insåg att frysen var fylld med päronsplitt? Nu till det fiffiga då. Enligt näringsinfon på lådan står det att en glass innehåller 55 kcal. Det är ju noll och ingenting. Som gravid kvinna bör man tydligen stoppa i sig drygt 2000 kcal per dag. Det motsvarar ungefär 40 päronsplitt! Och fattar ni hur bra det känns när man ligger ömklig i sängen och precis skall hugga in på en andra glass och veta att jag har ett par lådor kvar av dagsransonen. Lovely!

Nu har jag visserligen inte ätit 40 päronsplitt på en dag. Rekordet är faktiskt bara två. Än. Men just vetskapen gör mig så nöjd!

Det där med ny- och omstarter är knepigt. Så även när det gäller bloggande. Jag har haft två bloggar innan denna. Den första, en rosa, älskade jag. Jag bloggade i ett par år men tappade motivationen när jag fick veta att stora delar av min läsarkrets bestod av människor från den lilla ö jag kommer från. Jag ville inte att de, som mobbade mig som barn, skulle veta vad jag gjorde och hur jag levde mitt liv. Strax därefter startade jag en ny blogg. En anonym. Men omställningen blev för stor. Från att ha haft en väldigt personlig blogg till en helt anonym. Det låste sig.

Efter varje blogguppehåll (låter mycket mer fancy att säga det än idétorka) är jag fundersam på hur jag ska ta upp bloggandet igen. Ska jag fortsätta där jag slutade? Ska jag ge en resumé över vad jag gjort de sista veckorna? Ska jag göra något helt annat? När väl motivationen till att blogga kommit tillbas går jag och funderar på detta i några dagar med följden att inga inlägg blir till. Egentligen vet jag inte vad det är att fundera på.

En resumé skulle vara urtråkig. Vet ni vad jag gjort de sista veckorna? Ingenting. Eller allting. Det beror på hur man ser det. Skolarbete i drivor. Det var inte kul att skriva. Jag försökte skriva ett inlägg för några dagar sedan om mina tankar angående barndop. Jag raderade detoch loggade ut när jag insåg att jag skrev en akademisk text. Enligt Svenska Kyrkan är dopet... Som blivande förälder ställer jag mig tveksam... Dock kvarstår funderingar... Ja, ni hör ju själva hur det låter.

Men nu gör jag ett försök. Och om det blir en snustorr akademisk blogg kan ni väl säga till?

Jag lever.
Och jag mår fantastiskt bra. Bebisen i magen likaså.

Det har bara varit mycket under de senaste veckorna. En våg av skolarbete sköljde över mig och någonstans mellan Karl Marx och en uppsats om äldre människors arbetsliv tröttnade jag på att skriva. Jag ska försöka ta upp bloggandet igen. Jag tycker det är kul. Egentligen.

Vi får väl se hur det går!

Ett annat stopp på vår lilla minisemester var Västervik. Även detta var en ny stad för oss även att det bara ligger ett par timmar från Kalmar. Boendet här blev de anrika båtsmanstugorna. Stugorna upprättades under 1700-talet och var kustens motsvarighet till soldattorpen inne i landet. Gränden var väldigt mysig och även detta ställe lär bli hundra gånger vackrare på sommaren. Jag behöver väl knappast säga att vi var de enda som bodde där...?

I fredags styrde i kosan mot den lite trötta staden Söderköping. Det var första gången i Söderköping för bägge två av oss och vi förvånades över hur mysig staden var. Sommartid lär nog detta vara en riktig pärla! Husen var som tagna ur en saga med tinnar och torn och promenaden längs Göta Kanal är nog otroligt fin när träden är gröna och uteserveringarna öppna...


Vi bodde på Söderköpingsbrunn, ett charmigt hotell som jag verkligen kan rekomendera. Det var inrett i gammaldags stil och vi fick ett vitt, romantiskt rum. Hotellets restaurang var toppen den med! Jag åt löjromstoast till förrätt och en underbart god gnocchi med svamp till huvudrätt. Bara ett glas vin som saknades...

Solen skiner och jag har hört rykten om att temperaturen skall stiga upp mot tio-strecket i helgen! En underbar helg för en weekend i Småland och Östergötland med andra ord! Föreläsningen slutade tidigare och mannen min kommer först om en halvtimme. Sitter och spanar ut på den blåa himlen och gräsmattan som inte är vit längre. Jag är på bra humör och livet leker! Nog för att jag är lycklig överlag men solen gör mig definitivt lyckligare!

Imorgon bär det av på en liten roadtrip över helgen. Första stoppet blir i Söderköping där vi ska bo på hotell en natt. Efter lite googlande verkar Söderköping vara en typisk sommarstad, mycket verkar vara stängt så här års men på bilder ser ju staden fin ut så vi hoppas på solsken! Vi har en tendens att åka till typiska sommarställen på udda årstider. Är det inte Öland i december så är det Österlen i februari. Och nu Söderköping i mars.

Andra stoppet blir hos mormor och morfar utanför Nyköping. Blir en natt där med och tanken är att vi ska plocka med oss min gamla spjälsäng hem. Kanske även en brun och orange barnvagn om den är i bra skick. Jag har en vision om en fin retrovagn men jag har ingen aning om hur den vagn jag och brorsan låg i ser ut... En sak är säker och det är att det kommer kännas konstigt att ha barnsäng och kanske även barnvagn hemma! Jag är ju bara i 27e veckan! Men det finns inte tid att åka till mormor och morfar längre fram i vår tyvärr...

Tredje stoppet blir Västervik på söndag. Har hittat några små mysiga stugor som enligt ägarinnan var lite lätt insöade men det återstår att se... Trots att Västervik är så nära är det ingen av oss som har varit där så även det blir ett litet äventyr. Ser verkligen fram emot den här helgen! GPSen är laddad med geocachar och jag är sjukt taggad inför det obligatoriska stoppet i godisaffären längs E22an som säljer drygt 300 sorters lösgodis. Vette tusan om inte det är helgens höjdpunkt...

Ha en bra helg gott folk!

Att min sambo är borta halva året kompenseras lätt av att få getostfylld laxfilé med rödbetor och smörslungad babyspenat till lunch. Det såg himmelskt gott ut och var om möjligt ännu godare så det var först när jag funderade på att börja slicka tallriken som jag kom på att jag glömt att fota denna kulinariska läckerhet. Är ni nyfikna på ungefär hur det såg ut eller tycker ni att det låter gott? Här finns receptet.

Ikväll är det min tur att laga mat och eftersom det är torsdag så blir det ärtsoppa. Dock inte den traditionella, tråkiga, enligt mig mindre goda utan en grön variant gjord på frysta ärter. För att lyxa till det i regnet ska jag även steka pannkakor...

I cirka en och en halv termin har jag läst på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi är nu inne på den sjätte kursen sedan programstarten i augusti. De flesta i klassen har ingen erfarenhet av att läsa på högskola och universitet och i början reagerade jag inte så mycket på typen av frågor de ställde till lärarna. Nu gör jag det.

Om cirka två veckor skall vi tenta en kurs som heter Arbetsliv & Samhälle. Det är en ganska flummig kurs som behandlar lite om mycket. Kapitalism, kön och genus, välfärd, globalisering, arbetsrättens påverkan och mycket mycket mer. Det är ett typiskt diskussionsämne där det inte finns något rätt eller fel. Saker och ting är inte svarta eller vita. Idag var föreläsningen slut långt innan utsatt tid och föreläsaren frågade om vi hade några frågor eller funderingar. Första frågan löd ungefär vad kommer på tentan? Andra frågan var vilken typ av frågor kommer på tentan? Tredje frågan var måste man läsa all kurslitteratur till tentan? I dryga femton minuter ställdes denna typ av frågor och jag satt och sjönk längre och längre ner i bänken.

Jag tycker att det är pinsamt att de inte förstått mer efter drygt ett halvår på universitetet. Självklart undrar man alltid vad som kommer på tentan men att fråga läraren om det? Tror de verkligen att han kommer svara på det? Samtidigt tycker jag lite synd om dem. Läser de denna kurs enbart för att klara tentan? Bryr de sig inte om att insupa någon form av kunskap som de kan ha nytta av i arbetslivet och kanske även i privatlivet? Läraren frågade just detta och svaret han fick var men man måste ju klara tentan för att komma ut i arbetslivet? Det är väl sant. Men. Om man läser litteraturen, gör kloka reflektioner och diskuterar med andra klasskamrater, sin mamma, sambo eller kanske till och med sin katt så klarar man tentan. För då har man lärt sig något.

Dagarna går så förbaskat snabbt nu. Jag vet inte vad som hänt! Hela vårterminen har varit lugn och slapp och helt utan förvarning så är kalendern fullbokad och jag sitter och stirrar på en hög med kurslitteratur som jag undrar när, eller rättare sagt om, jag kommer läsa. Bloggen har kommit i skymundan mest för att jag känner att jag inte har något intressant att berätta. Dagarna ser likadana ut just nu. Frukost, plugga, lunch, kort promenad, plugga, middag, träna, sova. Spännande liv...

Idag är det då både Internationella kvinnodagen och Fettisdagen. Jag hade ingen aning om att det var någon av dem förrän jag låg och petade på min smarta phone imorse. På Facebook så jag statusuppdateringen Idag ska jag äta 1000 semlor och drog därmed mina egna slutsatser, på Barometern stod det att det var kvinnodagen. På lokalradion förde de ett resonemang om att dessa dagar sammanfaller. Den kvinnliga programledaren tyckte det var stor skam. För många kvinnor är det viktigt att vara smala och allmänt piffiga och hon tyckte inte om att en dag som förknippas med grädde och kalorier i överflöd är på samma dag som hennes dag. Den manliga programledaren tyckte det var toppen. Han ansåg att det här var väl en utomordentligt bra ursäkt att lägga idealen bakom sig för en stund och äta en semla med gott samvete.

Kan man säga att man firar Kvinnodagen på något sätt? Gör ni något speciellt? Eller är det någon i er närhet som gör något speciellt för er? Här hemma är det som vilken vanlig dag som helst. Mannen tvättar och ska laga lunch till mig. Jag går i skolan. Perfekt. Däremot ska vi "fira" semledagen med en semla efter lunch är det tänkt. Fast jag har redan ätit en semla i år, hoppas jag får äta en till...

Den sista tiden har en hel del husmanskost smygit sig in i vårat kök. I flera år har vi lagat flashiga rätter från världens alla hörn och exprimenterat med sallader, kryddor och smaker. Men när det kommer till kritan så finns det få saker som är så gott som färsbiffar med potatismos och brunsås!

Jag har läst i olika bloggar, tidningar och på restaurangers hemsidor att husman även är på väg tillbaks i "de finare kretsarna". Tore Wretman verkar vara rätt het igen och jag ser fram emot vårens restaurangbesök. Traditionell husman tillagad på närproducerade råvaror, det behöver nog inte vara mycket svårare än så!

Till helgen ska sambon och jag på liten roadtrip till min mormor och morfar som bor mitt ute på en åker på de sörmländska slätterna i Nyköpings-trakten. Vi tänkte göra det till en liten mini-semester och ta ett par övernattningar längs vägen. Vart vet vi dock inte. Har ni några förslag på bra boenden, sevärdheter, restauranger, caféer och så vidare längs vägen Kalmar-Nyköping?

Måndag morgon. Solen skiner och havregrynsgröten ligger i magen tillsammans med morgonkaffet. Morgondagens skoluppgift inför ett seminarie är inlämnad, hela 30 minuter innan deadline! Vad är det med människan och detta sista-minuten-beteende? Schemat är tomt för dagen, antar att jag får roa mig med att läsa referat och recensioner inför seminariet imorgon... Och gå på vattengympan ikväll! En ovanligt soft måndag men det är ju också en skön veckostart!

RTFM - Read The Fucking Manual

En mycket vanlig förkortning till sjöss är, hör och häpna, RTFM. Att inte läsa manualen för ett system eller komponent kan bli dyrt, kostsamt och tidskrävande. Sjömän är inte så häftiga som det verkar.

Jag har aldrig haft problem med att läsa manualer. Nu generaliserar jag lite men jag tror att kvinnor är bättre på att läsa manualer än män. Håller ni med? För en man verkar det många gånger finnas någon form av prestige i att installera en ny mokkajäng utan manual. Det är manligt. Det är något man ska kunna. En sladd där, en annan där. Ojdå. Gör om, gör rätt. En kvinna bläddrar ofta igenom manualen och sätter sen sladdarna på plats på första försöket.

Det värsta är när en man får för sig att han ska skruva ihop en IKEA-möbel utan att titta på beskrivningen. Det är som att be om problem mellan det nykära paret som precis skaffat sig sin första gemensamma lya och investerat i byrån Malm och bokhyllan Billy. Ännu värre är det när mannen kommer och ska visa hur man gör, bara för han tycker kvinnan tar tid på sig när hon sitter där och kliar sig med skruvmejseln i huvudet. Been there, done that. Kommer inte ihåg vad för IKEA-möbel det var men beskrivningen var klurig och min sambo ingenjören skulle visa att det var enkelt och började skruva lite här och där. Ojdå. Det behövdes ingen manual för att se att det var fel, snett och vint. Och ja, det var självklart första gemensamma lyan.

I fredags köpte jag som sagt en ny telefon. Android-mobilen HTC Wildfire. Jag är helt ny i Android- och petskärmsvärlden och blev mycket besviken när det i kartongen endast låg en tunn liten manual på knappt tio sidor. Det stod hur man satte i batteriet, att man startade telefonen på knappen STÄNG AV och att man inte skulle hålla telefonen under kranen. Det stod till exempel inte hur man svarade i telefonen. För en petskärmsnewbie är inte det helt självklart.

Telefonen och jag är fortfarande inte bästisar men vi kommer bättre överens idag än igår. Jag kan ringa, ta emot samtal, skicka sms, kolla mail och Facebook och ställa alarm. Typ det man behöver kunna göra med en telefon. Och skulle jag behöva göra något mer med den har jag hittat en 187 sidor tjock manual på nätet. Love it! Sambon skakar på huvudet medan jag RTFM:ar. Jag googlar och läser och försöker sen komma fram till vad jag ska göra. Han trycker och pillar och petar och ja, ibland lyckas han lösa problemet på sisådär tre sekunder. Men det hör inte hit.

Och vet ni några livsnödvändiga appar till Android så får ni gärna tipsa! Allt är av intresse!

Jag köpte en ny telefon igår. Det blev en HTC Wildfire och jag har precis satt i SIM-kortet. Jag fattar verkligen ingenting. INte får jag några å, ä, och ö på tangentbordet. Inte vet jag hur jag får ordning på kontakterna då det nu bara är en salig röra av SIM- och telefonkontakter. Jag vet knappt hur man ringer med skrället. Att gå ut på Android Market och ladda ner appar känns som överkurs. Ska ge telefonen till sambon senare i eftermiddag. Här, fixa. Just nu saknar jag min gamla, rosa, inte fullt så smarta telefon väldigt mycket...

Uppdateringen här suger men jag tänker inte be om ursäkt. Jag myser med min karl och tänker göra det ett tag till! Dagen har spenderats på stan med både smaskig lunch och mysig fika och nu väntar en kväll i soffan med en stor skål fruktsallad. Hur spenderas Er fredagkväll?

Han: Vill du ha vingummin? Förresten, försent, har redan handlat...

Eeeeeeh?!

Jag: Betyder det att jag får eller inte får vingummi?

Det fanns en tid då jag beställde champagne och dyra viner. Intalar mig att vingummi inte är allt för långt ifrån vin. Det börjar ju trots allt på samma ord!

Jag har lite julaftonskänsla idag. Är förväntansfull och pirrig som ett litet barn som väntar på tomten. Jag väntar visserligen inte på tomten men jag väntar på något som är minst lika bra som han nämligen min älskling! Efter en månad ifrån varandra är det äntligen dags att få den eferlängtade månaden tillsammans. Jag minns i början av vårat förhållande, när vi var ifrån varandra betydligt längre än en månad, var det extra pirigt att träffas igen. Efter fyra månader isär fick vi nästan lära känna varandra igen. Pirret i magen finns kvar fortfarande men en enorm trygghet har vuxit fram genom åren. En månad isär kan på många sätt vara jobbig och påfrestande men när denna dag, avmönstringsdagen, är här kan jag bara känna lycka, pirr i magen och förväntningar som stiger för var minut! Om sju, åtta timmar är han hemma igen!

Här om veckan uppfann jag det, enligt mig, perfekta mellanmålet. Mini-Keso, äpple och kanel. Bara att tärna ett äpple, gegga runt lite och på med kanel. Superenkelt och riktigt gott! Jag är tyvärr ingen Kesella-fantast och har rätt svårt för att äta det som mellanmål. Jag tycker att Kesella funkar bra att göra kalla såser och diper på men att ta ett par skedar Kesella bara sådär. Nja... Keso däremot! Det är gott!

Jag ska tydligen till en kennel idag. Ett sånt där ställe som föder upp och säljer hundar. Själv är jag rätt rädd för hundar och skulle aldrig vilja ha en hund. Men en kompis ska skaffa hund till sommaren och skulle tydligen dit och presentera sig och titta på mamma och pappa hund. Och på något sätt tackade jag ja till att följa med. Hunden hon ska köpa är en flat coated retriever. Jag tyckte det lät krångligt och märkvärdigt och förenklade det helt enkelt till en kåt flata. Väldigt politiskt korrekt. Jag vet.

För första gången på hela vintern bestämde jag mig för att lufta mina gångstavar på en liten kvällspromenad. Nu när snön och isen åter igen är borta på de flesta ställen fick jag upp rätt bra hastighet men jag blev förvånad när jag såg att rundan som brukar ta en timme "bara" tog 55 minuter idag. Inte undra på att jag blev varm! Har märkt innan också att jag går snabbare med stavarna. Antar att det är lättare att hålla ett visst tempo när armarna tvingas att röra på sig? Att jag dessutom hade mina joggingskor på fötterna istället för de klumpiga Salomon-skorna gjorde bara promenaden ännu angenämare!

Det fartyg jag arbetade på tidigare trafikerade bland annat USA. Om ni frågar mig så var det bästa med de amerikanska hamnanlöpen att få åka upp till ett stort köpcenter, shoppa järnet och sen avsluta eftermiddagen på en köpcenterrestaurang med en korg habanerokryddade buffalowings och en aningen för stor frozen margerita. De kryddstarka kycklingvingarna i kombination med den lena blue cheese dipen och den nästintill obligatoriska brainfreezen efter att ha varit lite för glupsk med margeritan... Det var en bra landgång. Gamla sjömän vrider sig säkert i sina gravar men att vara sjöman idag är inte exotiskt. Allt man ser är industriområden i hamnar belägna i städernas ytterområden. Många gånger hinner man inte ens gå iland på grund av pressade tidsscheman och sömnbrist.

blogg.se verkar ju funka finfint idag... Tänk så bortskämd man är. Att ens bli irriterad över en sådan sak...

Klockan är tjugo i nio. Jag har varit vaken i knappt två timmar och hunnit med frukost bestående av rågflingegröt, vad annars? Och allt jag kan tänka på just nu är en stor prinsesstårta! Är det normalt att vara sugen på tårta innan klockan ens slagit tio-fika?

Det känns som om jag bara sprungit runt idag och just nu är det så grymt skönt att sitta med fötterna på soffbordet och bara vara. Jag lär somna här i soffan inom en snar framtid. Besöket hos barnmorskan gick bra. Blodvärde, blodsocker och blodtryck var bra. Hon tyckte att min viktökning på två kilo var helt okej. Och bebis mådde bra. Fick höra hjärtljuden för första gången, cirka 148 slag per minut. Det var en underbar känsla att få höra dem. Blev förvånad över hur högt och tydligt de hördes! SF-måttet var normalt det också, 25 centimeter. Inte för att det säger mig så mycket men ändå... Nu inväntar jag samtal från gamla Nordsjön och längtar efter att få höra sambons röst och få skvallra om föräldraträffen. Jag kan säga så mycket som att det var nog de två mest bortkastade timmarna i mitt liv hittills. Hoppas resterande träffar blir bättre.

Aptråkigt inlägg, jag vet. Men det blir inte bättre än så här just nu!

Min sambo skulle komma hem sent på onsdag kväll. Observera skulle. De ligger fortfarande standby nordväst om Shetland och det finns inte en chans att de hinner ner till Aberdeen och de planerade flygavgångarna på onsdag. Besättningsbytet blir på torsdag istället och jag måste vänta ytterligare 24 timmar på att få krama om honom. Det är tufft i shipping.

Idag kommer bli en rolig och spännande dag som inleds med en lång fika med en vän jag inte sett på några månader. Ska bli kul att skvallra och höra hur hon haft det på sin lilla världsomsegling. Sen bär det av till barnmorska och föräldraträff. Har inte varit hos barnmorskan sen inskrivningen i vecka 12 och jag har ingen aning om vad vi ska göra idag. Är nu i vecka 26 så jag antar att hon ska mäta magen och lyssna på bebisens hjärta?

Vårdinrättningar tillhör inte mina favoritplatser på jorden. Faktum är att jag är tämligen livrädd inför att gå till läkare och tandläkare. Barnmorskan är inget undantag. Dock är hon medveten om det och det gick väldigt bra förra mötet trots att hon tog flera rör blod. Men att säga att jag är lugn och avslappnad är att ta i. Självklart är det bra att hon kollar till mig och Mini och jag ser verkligen fram emot att få höra hjärtljuden men jag kan inte påstå att jag längtar.

Det som gör mig irriterad när jag berättat om min rädsla är att många säger att det bara är att vänja sig. Jag kommer inte vänja mig. Jag kommer alltid tycka det är obehagligt och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att förstå och acceptera. Min första barnmorska sa just det, att det bara var att vänja sig. Hon ville inte ens lyssna när jag berättade att jag var lite feg och harig (har gärna det inskrivet i min journal) Efter hälsosamtalet med henne grät jag hela vägen hem och ett par dagar till och ringde sen MVC och bytte. Hon jag hade förra gången verkade mycket snällare och mer förstående vilket gör att jag känner mig lite, lite lugnare.