landkrabba

Det här med bebisar är för mig ett ganska nytt område trots att Adam är tre veckor. Tre veckor?! Vart har tiden tagit vägen? Hur som helst. Jag funderar på det här med pyamas. Skall små bebisar ha pyamas när de sover? I vårat sovrum är det ganska varmt. Hela lägenheten ligger i söderläge så solen gassar hela dagarna. Huset är gammalt och gamla hus brukar ju vara svinkalla på vintern och äckligt varma på sommaren. Så även detta hus. Under den sista tiden har temperaturen i sovrummet varit på dryga 20 grader.

Vi har låtit Adam sova i bara blöja sen vi kom hem från BB i princip. Hade nog pyamas någon av de första nätterna hemma. När jag tar upp honom på natten är han inte kall. Appropå det, att ta upp den lilla sovvarma bebiskroppen på natten och känna hans lena kalufs mot halsen, vilken känsla! Men "ska" man ha pyamas?

I början av förra sommaren köpte jag ett par jeansshorts. Jag vägde då cirka 10-12 kilo mer än vad jag gör idag så av förklarliga skäl är de lite stora. Att de är allmänt säckiga gör mig inte så mycket, det är trots allt boyfriend fit men förra sommaren såg de mer ut som slim fit. Problemet är att det känns som om de kommer trilla ner över rumpan vilken sekund som helst!

Till mysteriet då. Jag hittade ett skärp i byrålådan. Ett skärp jag köpte för många herrans år sedan och använt flitigt genom åren. Skärpet har alltid varit i minsta laget, har nog alltid haft det i yttersta eller näst yttersta hålet. Så idag när jag drog det genom hällorna på shortsen var jag övertygad om att det skulle passa bättre. Jag har trots allt inte vägt så här "lite" sedan 2006 och skärpet har jag som sagt använt en del genom åren. Men helt plötsligt stod jag där med ett par shorts som är både en och två storlekar för stora och ett skärp som sitter lite för tight i yttersta hålet. Mystiskt.

Idag är det tydligen Sjömännens Dag och denna firas genom en onlinekampanj. Om min blogg är så inspirerande ur ett sjömansperspektiv kan man ju diskutera, i ärlighetens namn kan man väl diskutera hur inspirerande den är överhuvudtaget just nu. Men med detta inlägg hyllar jag världens alla sjömän. Skål kollegor!

Igår var vi på BVC för första gången. Förra veckan var de ju här på hembesök vilket jag måste säga var himla smidigt. Nu fick vi snällt masa oss dit och misstänker att det är så det kommer vara i fortsättningen. Fast mottagningen ligger bara tio minuter från där vi bor så det är ingen fara. Adam hade i alla fall gått upp i vikt och har nu passerat tre kilo, 3130 vägde han igår jämfört med 2890 förra veckan. Skönt att få kvitto på att han får mat i sig.

Dagarna bara flyter samman här hemma. De rullar på rasande fort och det enda störningsmomentet är egentligen amningen. Försöker få honom att ta bröstet men han vägrar. Det är inte det lättaste heller eftersom jag inte ens ser mina bröstvårtor. För att se dom och på så sätt kunna lägga honom i någitlunda rätt läge måste jag lyfta bröstet men när jag sedan släpper det så blir det ju inte bra. Och ja, jag har en ihoprullad handduk under bröstet. Jag är redan trött på amningsnappen och allt det söl och meck som den för med sig och amningen har tyvärr blivit något som jag nästintill fasar inför. Den där mysiga stunden som alla pratar om upplever jag en gång av tio. Eller tjugo. Det är den gång då det verkligen fungerar, då han suger bra och nappen sitter på plats under hela amningstillfället.

Jag vet att jag är gnällig nu. Och efter en snabb titt i forumen på nätet ser jag att jag inte är ensam om detta. Jag frågar mig själv hur länge jag kommer orka. Sex månader känns just nu som en väldigt lååång period. Personligen har jag inga "måsten" att amma. Jag är själv uppfödd på ersättning, brorsan likaså, och vi växte upp till finfina individer. Däremot så vill jag ju amma. I den mån det går. Men just nu frågar jag mig själv hur mycket jag ska satsa, hur dåligt jag måste må på kuppen. Som sagt, grabben är bara drygt två veckor så jag ska allt traggla ett tag till men blir det inte bättre kommer jag komma till en punkt då det inte kommer gå längre...

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte har svarat på kommentarer. Överlag är jag lite snurrig just nu och bloggandet är inte prio ett direkt... ;-) Men era kommentarer är lika uppskattade som vanligt!

Det har flyttat in en liten groda i vårat hem. Adam avskyr att sova själv och trivs allra bäst med att ligga som en groda på mitt eller sambons bröst. Minsta lilla rörelse och han vaknar för att inte tala på hur det går om vi försöker lägga ner honom i spjälsängen eller hårdliften. De flesta nätter har han visserligen sovit i hårdliften men på dagarna sover han bara en halvtimme i sträck om han inte får ligga på oss. Detta gör ju att man inte hinner med allt för mycket...

Att sömnen skulle bli lidande var jag inställd på men jag trodde inte att jag stundtals skulle vara så trött som jag är. Även efter de nätter som man får klassificera som bra så är jag nästintill vimmelkantig av trötthet. När jag sover sover jag inte bra. Jag vaknar ofta och tror alltid att mina bröst har kvävt Adam, att jag somnat medan jag ammar. Jag har inte varit förtjust i mina bröst innan men nu tror jag att jag avskyr dom! Dessutom kan jag ju tillägga att vi inte fått till det där med att ligga och amma men likförbaskat tror jag att han på något sätt kommit in under brösten och fastnat där. Flera nätter har jag till och med tagit av mig behån och letat!

Efter snart två veckor med en lealös mjukis-BH har jag äntligen kommit mig iväg till Change och köpt en amnings-BH. Den sitter jättebra och det är skönt att äntligen få lite stöd igen samt att jag känner mig mer bekväm med den, nu när tuttarna inte hänger ner till naveln. Dock så är det bygel i den och trots att biträdet pekade och visade att BH'n satt bra är jag skeptisk.

Jag vill verkligen inte få mjölkstockning. Det verkar himla otrevligt. Just mjölkstockning har blivit något jag oroar mig för väldigt mycket. Hela eftermiddagen har jag känt efter om BH'n klämmer. När vi är utomhus går jag omkring i en tjock collegetröja och svettas som en gris. Inhandlade dock en fleeceväst idag så jag slipper allt tyg på armarna i alla fall.

Just nu är det amningen som står i centrum här hemma. Det är fint att kunna amma sitt barn samtidigt som jag blir väldigt frustrerad emellanåt. Utan amningsnapp fungerar det inte. Försöker flera gånger per dag att få Adam att ta bröstet men han vill inte. Han kniper ihop med munnen och efter ett tag blir han skitsur och ingenting blir bra... Adam är sur och skriker, mamma är ledsen och känner sig hjälplös. Men han är ju bara knappt två veckor så jag hoppas vi får till det!

Igår kväll när sambon ropade att det var mat möttes jag av ovanstående syn på tallriken. Mitt hjärta smälte! Han är bäst! Sen vi kom hem från BB har livet varit upp och ner. Men på ett bra sätt ska jag väl tillägga. Allt tar mycket längre tid och dagarna bara springer iväg. Vi börjar dock få lite mer rutin på saker och ting och känner oss lite säkrare i vår nya föräldraroll. Har insett att Adam inte är gjord av glas i alla fall och är inte livrädd varje gång vi drar en body över huvudet på honom...

I förmiddags var vi ute på en riktig långpromenad. Innan har vi mest lallat runt här i kvarteret och en sväng ner på stan men det var riktigt skönt att komma ut i grönområdet, se hur mycket som hänt där ute sen vi var där sist! Adam var nymatad och sov hela tiden. Han verkar trivas i vagnen, kanske för att han är så van vid hårdliften eftersom han sover i den här inne också. Spjälsängen vill han inte alls vara i och vi är inte helt bekväma med att ha honom i sängen hela natten. Inatt sov han bra i alla fall, till skillnad från nätterna innan, och somnade vid halv tolv för att vakna fyra timmar senare för lite käk. Vid sex började han gny igen men somnade om så fort sambon tog upp honom och la honom bredvid sig.

Imorgon kommer BVC på hembesök. Ska bli intressant att se vad han väger nu. När han föddes vägde han 2930 gram och var 49 centimeter lång. Han gick ner nästan två hekto under de första 36 timmarna men när vi checkade ut från BB hade han vänt och gått upp några ynkans få gram. Är inte orolig för att han inte får i sig mat, efter amning är han så nöjd och på dagarna är han lugn. Däremot tycker jag amningen är meckig. Jag har väldigt stora tunga bröst och ser knappt mina bröstvårtor. Eller bröstvårtor och bröstvårtor, jag har inga bröstvårtor! De är helt platta. Fick en amningsnapp på BB och med den fungerar amningen bra men det är ju just det som gör det meckigt. Det ska pallas upp med handduk under bröstet för att få upp det, amningskudde ska fram, bebis ska ligga i famnen, amningsnapp skall på... Och där någonstans fäktar Adam med armarna, nappen trillar av och med bara en hand är det svårt att få den på plats igen just eftersom jag inte ser bröstvårtorna. Att kunna amma offentligt känns just nu omöjligt men jag är samtidigt medveten om att det bara har gått en dryg vecka och att det är för tidigt att dömma ut något än. Är det någon annan som haft liknande problem? Hur gjorde ni i så fall?

Idag är det en vecka sedan Adam föddes. En vecka. Vart tog den tiden vägen? På ett sätt känns det som om han föddes igår. Eller för tre sekunder sedan. På ett annat sätt känns det som om han har varit hos oss i all tid och evighet. Hur livet såg ut innan känns så långt borta...

Det var min sambo som påminde mig om bloggen idag. Han sa att jag hade fått flera nyfikna kommentarer om vad som står på. Ska jag vara ärlig så hade jag helt glömt bort att jag ens hade en blogg!

I söndags 0544 efter drygt 25 timmars värkarbete och cirka sju timmar på själva förlossningen så föddes den finaste lilla grabb jag någonsin sett! Han heter Adam, har en mörk rufsig kalufs och vägde knappt tre kilo. Tio fingrar, tio tår och helt perfekt! Allt är bra med oss allihop och vi håller på att lära känna varandra, komma in i alla nya rutiner, få till det där med amning och så vidare och så vidare. Livet innan Adam känns långt borta, avlägset, trots att det bara är fem dagar sedan han föddes...

Solen skiner från en klarblå himmel så det blir att promenera ner till beachen. Tänkte passa på att sola en stund på förmiddagen, mitt på dagen blir det alldeles för varmt. Samt att jag är rädd för att allmänheten ringer distriktsveterinären eller liknande när de ser en strandad säl...

Jag förbereder foliepaket med primörer inför kvällens grillning. ICA erbjöd något som de kallade grillraket. Ett köttstycke på närmare en meter till superpris. Vi kunde inte motstå. Och jag tror att detta tillbehör kommer bli fantastiskt gott.

Anne ställde följande fråga i ett tidigare inlägg:

Vad tusan behöver man betongborra före man får ett litet barn? ;)

Ja, det kan man fråga sig. I vårt fall har vi borrat upp hyllor. Vi bor trångt. Eller nej, det gör vi inte. Vi bor i en tvåa på 56 kvadrat och vi älskar varje kvadratmeter. Lägenheten är vi. Den är vår. Vi har bott här i två år och jag har älskat varje sekund. Jag vet att vi inte kan bo här för resten av livet men vi är inte redo att flytta riktigt än. Samt att ingen av oss velat flytta mitt under graviditeten, mina studier eller ännu värre, när bebis är nyfödd. Bebis får plats på 56 kvadrat, ingen tvekan om det.

Dock har vi insett att bebis också behöver en del saker och förvaringen i vår underbara lilla tvåa är inte helt optimal. Så vi har optimerat den. Förvaringen. Bakom sovrumsdörren tryckte vi in den billigaste byrån och de billigaste hyllorna IKEA kunde erbjuda och jag är så nöjd. De är inte särskilt snygga och de luktar träslöjd men vi ser ingen vits med att köpa dyra fina saker som vi ändå inte får plats med i den här lilla lyan. Samt att de ändå inte syns bakom dörren.

Förra veckan var vi i simhallen och tog lite magbilder med en undervattenskamera. Lämnade in den på framkallning på Expert och igår var det äntligen dags att hämta bilderna. Sambon trampade in till stan och fick dyrt och heligt lova att inte tjuvkika förrän han kom hem. Nyfikna hoppade vi upp i soffan och såg direkt att det inte var våra bilder!

In till Expert. Expediten kollade igenom alla fotopåsar utan resultat och sa att oftast kommer bilderna tillbaks till dem inom några dagar. Oftast. Tänk om dom inte gör det? Tänk om bebis får för sig att komma ut nu i helgen? Då är det inte så lätt att köpa en ny engångskamera och ta nya bilder nästa vecka...

I måndags började sommarlovet. Sedan dess har det inte varit en lugn stund. Tisdagen gick i lyxens tecken med hotellfrukost, sjöbefäls examenscermoni, shopping på Babyproffsen och sushi. Igår påbörjade vi ett mindre organisationsprojekt här hemma. Tvättid, betongborrning, storstädning och så vidare och så vidare. Boande? Idag blev allt klart. Nu ska jag vara ledig. Nu ska jag vila. En stund i alla fall. Sen ska vi grilla. Och imorgon ska jag göra något jag inte gjort under hela läsåret. Jag skall börja läsa en bok som inte är kurslitteratur. Jag längtar. Jag älskar att ligga med en pocketbok i händerna. Jag tänkte sätta tänderna i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Är den något att ha?

En tjej i föräldragruppen har fått dille på ananas och jag funderar på om det bara är en sent påkommen craving eller om ananas på något sätt kan bidra till att knodden kommer ut? Hennes man skrev att hon hade fått någon idé om att äta åtta ananasar om dagen. Varför vet jag inte.

En annan kompis, ogravid sådan, äter ananas av ett annat syfte. Hon har hört att man luktar gott av det. Det komiska med den här kompisen är att hon trodde att man luktade gott i största allmänhet och blev väldigt generad när det uppdagades att det var mellan benen man tydligen luktar gott. Så jag funderar varför föräldragrupppstjejen käkar ananas. För att det är gott? För att bebisen skall komma? Eller för att lukta gott när en vilt främmande människa ska titta in ens intima delar på nära håll? Tyvärr känner jag henne inte så väl för att våga fråga...

Min mormor ringde i måndags. Jag orkade inte svara för jag låg i soffan och halvsov och sen glömde jag att ringa upp. Ringde upp igår istället. Hon var säker på att jag var på BB. Ringde sen min mamma för att försöka reda ut vem av oss som betalar min försäkring egentligen. Hennes första fråga när hon svarade var är du på BB? Antar att det är den fråga man kommer få ett tag framöver.

Så eftersom jag inte skrivit något på några dagar kan jag ju likaväl annonsera ut här också att nej, jag är inte på BB. Och jag tror inte det kommer hända något än på ett bra tag. Tio dagar kvar till BF. Bebisen kommer när den kommer. Fram till dess storstädar jag lägenheten!