landkrabba

Ni som har små barn, eller har haft, hur resonerar ni kring TV-tittande? Jag ser i flera mammabloggar och hör från de andra i föräldragruppen att de sätter bebisen i babysittern framför TVn och att bebisen älskar det. Är jag konservativ som tycker att TV-tittande kan vänta ett bra tag? Självklart har vi TVn på när Adam är vaken. Han sitter eller ligger med oss i soffan. Men han är inte riktad rakt mot TVn. Och i regel så är vår svartvita fondvägg mycket intressantare än TVn. Jag skulle faktiskt inte komma på tanken att sätta honom framför TVn om inte jag var där. Det känns som om alla intryck från TVn, både bild och ljud, kan bli för mycket för en bebis på knappt tre månader? Jag säger inte att det är fel att låta de små titta på TV, jag är bara nyfiken på hur andra resonerar kring det. Själv är jag ingen TV-människa. Jag hade ingen TV på många herrans år. Det var väl R som mer eller mindre krävde att vi skulle skaffa en när vi flyttade ihop...

Då sambon är hemma passar jag på att ta mig en och annan joggingrunda utan barnvagnen. Fördelen med att börja jogga med barnvagn är att det känns väldigt mycket lättare utan! Har tagit det väldigt lugnt med löpningen, endast sprungit en gång i veckan och då bara 2,5 kilometer. Jag hade inga problem med foglossning under graviditeten men känner efter löprundan att det känns lite ömt typ där benen sitter fast, på insidan liksom? Så jag tar det lugnt.

Idag utökade jag rundan till 3 kilometer. För ett år sedan sprang jag 3 kilometer för första gången. Tiden var 21:15. Idag gick det på 20:40. Jag är nöjd. Under tiden i spåret kände jag verkligen hur mycket nytta det gjorde att jag fortsatte träna under graviditeten. Jag är mig själv evigt tacksam för att jag masade mig ut på promenader varje dag. Då kändes det omotiverande. Hur mycket jag än gick så blev jag bara större och tyngre men det känns skönt att veta att jag är i bättre form nu, efter nio månaders graviditet och förlossning än vad jag var för ett år sedan!

Vi fick inte lägenheten vi budade på. Vi var bara två budgivare men hade innan satt en gräns där vi skulle stanna. Och med tanke på de andras bud så förstod vi att de inte tänkte ge sig i första taget. Tyvärr. Så vi myser vidare på våra 56 kvadrat med balkong och spanar vidare. Det finns väl fler perfekta lägenheter?!

From time to time så glömmer jag bort den här bloggen. Det är trist. Jag gillar att blogga. Och jag gillar att läsa bloggar. Men dagarna flyter iväg, vädret är kanon och hela lilla familjen är samlad. Bloggandet har inte prio ett just nu. När jag kommer på att jag har en blogg så är jag i regel inte i närheten av datorn och när jag är i närheten av datorn kommer jag inte ihåg att jag har en blogg. Ni förstår problematiken...?

Adam växer så det knakar. Han blev 11 veckor i söndags. Tänk, snart tre månader sedan han kom till oss. Snart tre månader sedan världen förändrades för att aldrig mer bli sig lik. Han utvecklas så mycket, gör nya saker och läten varje dag. Imorse rullade han runt, från mage till rygg, för första gången. Visserligen låg han i vår säng och på mjukt underlag blir det ju lite nerförsbacke... Det kanske var mer tur än skicklighet men det var ett förvånat ansiktsuttryck som tittade på oss!

Själv så krymper jag. Inte överdrivet snabbt. Publicerade aldrig någon invägning i måndags då vågen visade samma som veckan innan. Det är jag nöjd med. Jag brukar alltid gå upp en hel del när sambon kommer hem och vardagslyx är ett ord som används ofta... Idag köpte jag dock ett par jeans på H&M. I storlek 34. Tum alltså. Må vara deras största storlek men jag har inte kunnat ha jeans från H&M på år och dag. Blev även en jeanskjol i storlek 44. Likadant där. Länge sedan jag hade en underdel i storlek 44. Brukar ha 46. Så framåt går det. Sakta men säkert.

I våras blev jag med smart-phone. Jag är inte så smart när det gäller den och det vette fan hur smart den är. Men jag tror att jag precis löst gåtan hur man mobilbloggar från telefonens webläsare. Vet att man ska kunna skicka sms men inte engagerat mig i hur man gör däremot har jag funderat på varför jag inte kunnat skriva via webläsaren! För övrigt tycker jag det är konstigt att det inte finns någon app för detta? Eller har jag missat den?

Om drygt ett par timmar anländer det ett efterlängtat tåg till Kalmar. Eller det är väl en passagerare ombord som är efterlängtad! Han fick mönstra av en dag tidigare och lyckan är total! En dag är inte så mycket men ibland känns det som om en dag betyder allt. Nu väntar fyra mysiga veckor. R, jag och Adam. Lilla familjen. Kärlek.

Lägenheten igår var underbar. En bostadsrätt. En fyra i markplan med en egen liten täppa på cirka åtta, tio kvadrat och en liten stenlagd uteplats. Tre sovrum varav det ena inrett för en liten pojke. Två toaletter, en med dusch och en med badkar. Egen tvättmaskin! Stor walk-in-closet. Kök och vardagsrum med öppen planlösning och en vacker matplats. Barnvänligt område med stora gräsmattor och flera lekplatser. 500 meter till ICA Supermarket. 130 meter till förskola. Tre busslinjer som går från hållplatser i närheten. 100 meter till stans vattentorn. Sambon, ingenjören, undrade om det betydde att det var bra vattentryck... Hur som helst. Lägenheten var underbar och jag väntar spänt på att mäklarn ska ringa. Vill ha! Utgångspriset är 850000. Sen återstår väl att se hur mycket den sticker iväg...

Ni är några stycken som har undrat hur denna månad har gått. Imorgon är det fyra veckor sedan karln min kysste mig hejdå och slängde sjömansäcken över axeln. Jaja, stuvade in väskan med hjul i taxins bagage då. Fyra veckor har gått. Adam blev tio veckor igår. Jag tycker att han är nästan lika pluttig som när han föddes. Nästan. Sambon lär se enorm skillnad när han på onsdag natt smyger in i lägenheten igen.

Dessa veckor har gått bra. Annat kan jag inte säga. Jag är imponerad av mig själv. Vilken styrka man besitter ändå. Fast å andra sidan, vad har jag för val? Det är ju inte så att jag kan ta batterina ur Adam och ställa in honom i garderoben vid behov. Men ja, det har gått bra. Vissa dagar har varit tunga. Vissa nätter har varit ännu tyngre. Ett totalt psykbryt (som varade knappt en halvtimme) men annars mest leenden.

Det ska dock bli ruskigt skönt att sambon kommer hem. Jag saknar honom. Jag längtar efter en sovmorgon. Jag vill att Adam ska få vara med sin pappa. Och jag vill att Adams pappa ska få ta igen tiden med sin underbara son. Jag funderar på hur Adam kommer reagera när R kommer hem.

Men ja, de här fyra veckorna har gått snabbt. De har gått snabbt för Adam och mig i alla fall. Tiden för sambon i Nordsjön har inte gått lika snabbt. Jag försöker påminna mig om att det inte är mig det är mest "synd" om även om jag har glömt bort det vissa nätter när Adam bestämt sig för att visa alla nya läten han kan. Å andra sidan är de nätterna lätträknade. Men sammanfattningsvis så har tiden gått betydligt snabbare än vad jag trodde och det har gått betydligt bättre än vad jag trodde. Jag trodde nog att jag i ren desperation skulle fly hem till mina föräldrar och den bohusländska graniten. Men här sitter jag kvar i Kalmar. Och ikväll ska jag på lägenhetsvisning. Fyra rum och kök. Ja tack!

Snart är han hemma. Snart, snart, snart. Han har redan fått flygresan. Onsdag 1620 från Aberrrdeen. Hemma mitt i natten någon gång. Så är det när man bor i Kalmar. Jag mönstrade av i Bilbao, norra Spanien, en gång. Jag mönstrade av tillsammans med en kille från Göteborg som således skulle till Landvetter och två killar från Filippinerna som skulle till Manilla. Göteborgarn var hemma på några timmar. Filippinarna var hemma på knappt ett dygn. Jag, som även då bodde i Kalmar, var hemma på 26 timmar. Well, well. Hur som helst. Han är snart hemma och jag längtar nästan ihjäl mig!

Jag är usel på att svara på kommentarer just nu, jag vet. Förlåt. Men jag läser. Jag blir glad. Och jag ska svara. Snart. Jag lovar.

Ni med större barn, när började ni införa någon form av nattningsrutin? Är det något särskilt ni tycker fungerat extra bra/mindre bra? De sista kvällarna har Adam börjat bli trött vid halv sju. Vid sju har jag bytt blöja, satt på pyamas och boostat honom med en schlurk BabySemp även om han åt nyligen (mattiderna varierar fortfarande väldigt mycket från dag till dag). Efter det har han sovit till någon gång mellan 01-02 då han vill ha mat. Oftast somnar han om direkt för att sen tycka att dagen börjar runt 05. Vi är lite oeniga angående det sista... ;) Oftast blir han lugn när jag tar över honom i vår säng då och vi kan slumra vidare en timme till eller två då det är dags för mat och dagen börjar på allvar.

Tycker att det är en lagom tid att lägga honom mellan sju och åtta, då får jag några värdefulla timmar för mig själv (och sen tillsammans med sambon när han kommit hem). Att morgnarna blir tidiga kan jag leva med. I alla fall om han somnar om på natten, då är det inte så tungt. Men hur tusan ska man göra för att han ska vilja gå och lägga sig vid den tidpunkten varje dag? Är han inte trött så somnar han ju inte? Ibland sover han mycket på dagen, då är han ju inte lika trött på kvällen? Är det överhuvudtaget möjligt att redan, han är snart tio veckor, få till någon rutin eller är det något som kommer med tiden?

Dagarna rullar på här. Vet egentligen inte vad vi gör. Gosar, gullar, träffar vänner och promenerar. Det var väl allt. Uppdateringarna här uteblir då jag helt enkelt inte vet vad jag ska skriva. Jag försöker leva nyttigt, tänka på vad jag äter, försöka gå ner i vikt men det är jobbigt när jag är lite halvt ensamstående. Det är inte kul att laga mat och jag hoppar gärna över måltider. De flesta som försökt gå ner i vikt vet att just det, hoppa över måltider, inte är att rekommendera. Jag vet inte hur jag ska lägga upp viktminskningsprojektet den här gången. Livet ser så annorlunda ut nu jämfört mot för ett år sedan. Om en och en halv vecka är karln min hemma igen, då kanske vi kan få lite rutin på vardagen!

Adam har i några dagar varit väldigt kinkig. Han sover dåligt på dagen. Han sover dåligt på natten. Vet inte om det kan vara värmen? Men jag tycker att när han är som allra kinkigast, det är ju när det är som svalast? Ja, jag vet inte. I bärselen blir han rätt lugn och kan småslumra lite men så fort jag knäpper upp selen och försöker lägga honom i sängen så vaknar han. En sak är då säker, när sambon kommer hem så ska jag minsann gå på massage! Det kan mina axlar behöva...

Igår var Adam och jag på utflykt med ett par vi träffat i föräldragruppen och deras söta dotter. Var till ett underbart litet café och lanthandel i Gårdby och åt smaskiga mackor och paj. Paret i fråga har länge varit sugna på det här med geocaching så jag laddade GPSen med några gömmor och visade hur det gick till. De blev så bitna att de redan skaffat sig ett konto på geocaching.com och nu håller vi på att planera helgens äventyr!