landkrabba

Det har inte blivit mycket skrivet här denna veckan. Jag ber om ursäkt för det. Jag har funderat mycket. Inte på något speciellt utan på det mesta. En del av tankarna kommer jag delge om ett taag men dom får vara min hemlighet tills vidare. En av dom mindre djupa funderingarna jag haft är vad jag vill med den här bloggen. Att jag startade den berodde på att jag ville ha ett redskap i min kamp mot övervikten och det har ju fungerat bra. Sex kilo har försvunnit på tretton veckor. Och på köpet har jag fått en trogen läsarskara som lämnar fina kommentarer och själva driver intressanta bloggar.

Det är väl just det som är problemet med min blogg. Jag tycker inte själv att den är intressant. Från början tänkte jag att det skulle vara en ren viktblogg men så blev det inte. Det finns många bra, riktiga viktbloggar där ute. Min är inte det. En viktblogg för mig tycker jag ska fokusera på just vikt, träning och kost. Nog för att jag slänger upp matdagbok varje dag och lägger ut något recept då och då men det räcker inte. I min blogg finner man inga tips eller utmaningar. Någon kanske ser en bild på en maträtt och blir inspirerad men det är också det enda. Jag skriver inte särskilt ingående om min träning. Jag skriver bara att jag tränar. Och träningen är ju inte särskilt revolutionerande den heller. Simning och promenader. Styrketräning då och då. Vattengympa då och då. Inga utvärderingar av nya spännande pass. Herregud, jag har inte ens testat zumba eller afro! Inte ens step-up men jag tror inte det klassas som en nyhet i Sverige längre ;)

För några år sedan skrev jag en blogg som jag älskade. Den var rosa och i bloggen var jag mig själv. Jag skrev om min vardag som student på en av landets sjöfartshögskolor och mitt liv till sjöss. Jag lade ut bilder på mig själv och mina vänner. Alla i bkantskapskretsen visste att jag bloggade och på söndagar hade jag alltid som mest besökare. På den tiden var jag en riktig partyprinsessa och missade aldrig en utgång eller efterfest. Allt skvaller lade jag ut i bloggen. Fortfarande pratar folk om vissa inlägg i bloggen. Det var en bra blogg.

Anledningen till att jag lade ner den var att jag började känna mig obekväm med att lägga ut mitt liv på internet. På något sätt trodde jag väl att bloggen enbart skulle hållas inom bekantskapskretsen men så blev det inte. Jag skrev mycket om den lilla byhåla, i Bohusläns yttre kustband, som jag är uppvuxen i och tänkte inte på att människor i denna byhåla googlade byhålans namn och kom till min blogg. Utan att veta om det hade jag helt plötsligt fått en stadig läsarkrets i byhålan. Dom var nyfikna på hur det gick för sjökaptenskan och det kan jag väl förstå men jag gillade inte att dom fick veta om mitt vilda studentliv. Jag gillade inte att detta skvaller nådde fram till mina föräldrar och släktingar.

När jag startade denna blogg bestämde jag mig för att vara anonym. Om det är någon som känner mig så kan dom mycket väl identifiera mig. Tro mig, det finns inte så många överviktiga kvinnliga styrmän som börjar plugga företagsekonomi. Men det är inte en bild på förstasidan på mitt ansikte med för- och efternamn under. Dock har jag märkt att det är svårt att skriva anonymt. Det blir inte lika personligt. Det blir inte lika intressant. Det blir inte lika hjärtligt. Jag vet inte hur jag ska göra helt enkelt. Jag vill inte gå ut med bild på ansikte och för- och efternamn för på ett sätt är denna blogg ännu personligare än min förra. I min förra blogg lade jag aldrig ut bilder på mig själ i underkläder. Och jag hade aldrig någonsin varit så här öppen med min vikt. Min vikt är något i allra högsta grad personligt. Men. Om inte jag tycker det är intressant att skriva, då blir det ju absolut ingen bra blogg?

Så. Hej på Er! Jag heter Anna, är 26 år, har mörkt axellångt hår och glasögon. Jag bor i en tvåa i Kalmar tillsammans med min sambo och drömmer om en villa-vovve-Volvo-tillvaro med honom. Fast minus vovven. Och plus sommarstuga. Och mitt efternamn är inte Svensson även om det låter så på min korta presentation.