Gå-bort-present
Idag var vi på lunch hos svärföräldrarna. Jag tycker det är kul att ta med något litet till kaffet efteråt så i fredags testade jag att baka dammsugare för första gången. Och jag tyckte att resultatet blev helt okej. Lite mer arraksessens nästa gång så blir dom nog hur bra som helst. Ett lite roligt, och gott, pyssel att hålla på med! Jag gillar klassiska kakor så som kolasnittar, mazariner, dammsugare, sockerkaka och liknande. Har inte tålamod till att baka häftiga och moderna bakverk så som cupcakes, whoopies eller macarones. Tycker ibland att mina kakor känns tråkiga och uråldriga men goda är dom i alla fall!
Tankar kring att blogga
Jag har haft flera bloggar innan denna. Dock har jag alltid dödat dem efter ett tag. Orsaken har i samtliga fall varit den samma. Bloggen har vuxit och jag har börjat fundera på vilka som läser och varför de läser. Nu har jag kommit till den punkt med den här bloggen också. Vem bloggar jag för egentligen?
Den här bloggen började som en viktblogg, innan jag blev gravid med Adam. Bloggen var ett verktyg och det funkade bra. Sen blev jag gravid men då var jag inne i bloggandet, hade en liten läsarkrets och jag fortsatte blogga om vardagen i största allmänhet. Sen föddes Adam och vardagsbloggandet fortsatte. Jag vet inte vilken kategori min blogg faller under idag. Det är definitivt ingen viktblogg. Det är ingen gravidblogg. Det är ingen mammablogg heller. Meningslöst svammel kanske?
Sista tiden har jag fått ett antal, anonyma, kommentarer jag inte publicerat. Människor har undrat varför jag inte lägger ut bilder på Adam. De har frågat vad "felet" är. Felet är att jag inte vill. Felet är att jag inte vill lägga ut hans liv på nätet. Det tycker jag är upp till var och en förälder att bestämma vart man vill dra sin gräns och jag förstår inte varför människor då utgår från att något är fel. Fick även flera kommentarer på ett inlägg här om dagen där jag skrev att han inte går än. Kommentarerna var också av det slag att något måste vara fel. Jag har inte ens reflekterat över att det är "konstigt" att han inte går än. Han är 15 månader. Han har gott om tid att lära sig. Han var "sen" med att rulla runt, sätta sig upp och stå så jag hade faktiskt blivit mer förvånad över om han gått runt ettårsdagen.
Det är svårt det här med bloggandet. Jag vill hitta en balans som känns okej för mig. Det som kändes okej för ett år sedan är inte okej längre. Tankar, känslor och framförallt livet ändras. Jag gillar att ha en blogg. Jag gillar min lilla läsarskara. Vissa har jag haft kontakt med via bloggar i flera år, andra endast någon månad. Sen har jag ett helt gäng läsare som jag inte har någon aning om vilka de är, både på gott och ont. Jag funderar vidare.
Fingerfärg
Idag fick Adam testa finegrfärg för första gången. Jag misstänker att det var jag som uppskattade det mest... Det är roligt att introducera helt nya saker för honom. Oavsett vad det är så möts det nästan alltid av skepcis. Han är väldigt misstänksam av sig. Men efter att själv ha visat hur man kladdade med färgen samt att ha tagit hans händer och fört dem över pappret lossnade det lite. Börjar märka att vi kan göra mer och mer saker "tillsammans". Samspelet blir bättre för var dag oavsett om det handlar om att läsa bok, rulla boll eller sjunga. Längtar så tills han lär sig att gå. Det känns så stort att kunna gå på promenad med sitt barn. Dock verkar han inte ha någon som helst brådska med det utan fortsätter hoppa fram på rumpan...
Mot IKEA
Idag blir det en tur till IKEA. Lite saker till bebis i magen skall inhandlas! Det känns konstigt att vara ute i så här god tid. Ska jag vara ärlig så känns det inte helt okej. Jag är inte en sådan som vill ha allt klart in i minsta detalj. Jag är mer av typen det löser sig. Dock ska sambon åka och jobba när vi går in i vecka 37 och det finns väl indikationer på att bebis kan komma lite innan utsatt datum då storebror gjorde det (och bara för att jag skrev det så kommer jag gå två veckor över tiden). Så stora saker som möbler känns bra att ha klart. Sambon uppskattar inte alltid mina åsnegener och tycker inte att jag bör kånka upp möbler för trapporna till tredje våningen i vecka 38, 39...
Men lite konstigt känns det. Vecka 35 nu. Om drygt en månad har vi ett barn till. Jag trodde nog att jag skulle vara mer förberedd den här gången men inte. Det känns bara helt overkligt. Vecka 35. Det känns snarare som 25! Det var ju inte länge sedan vi fick veta att vi väntade barn. Och det var definitivt inte länge sedan vi var på ultraljud. Och nu är vi i vecka 35.
Arbetets museum
Arbetets museum, Norrköping
Att gå på museum är något vi gärna roar oss med. Tyvärr finns här inte något större utbud av detta i Kalmar så när vi besöker någon större stad står museibesök ofta högt upp på att-göra-listan. Under vår lilla weekendtripp till Kolmården besökte vi Arbetets museum i Norrköping. Byggnaden museumet är beläget i är en gammal textilfabrik som kallas strykjärnet på grund av formen.
Museumet erbjöd flera utställningar och vi fastnade länge på den om industristaden Norrköping och hur Norrköping länge var en fattig och smutsig stad trots att Sverige blomstrade under efterkrigstiden. Det är intressant att läsa och se bilder på hur människor levde under den tid då mina föräldrar växte upp. Det är inte så långt tillbaks i tiden och det känns orealistiskt att läsa om hur många som fortfarande hade vedspis och var utan toalett då. Det är ju ändå modern tid.
Det fanns en ateljé för barn med föräldrar. Dock besökte vi aldrig den. Adam var inte på sitt bästa humör när vi kom och inte heller när vi åt lunch i museumets cafeteria och när han väl somnade passade vi på att titta på utställningarna i lugn och ro. Blev lite besviken över att det inte fanns något lekrum eller ens en lekhörna, bara ateljén. Men för större (och/eller inte fullt så kinkiga och övertrötta barn) så är det säkert kul att få måla och skapa. Ett stort plus för att det var fri entré dock! Sånt gillas alltid och jag måste säga att jag uppskattar det ännu mer nu, sedan vi fick barn. Har inte barnen en bra dag blir det inte en bra dag för någon och ibland kanske man vänder efter redan en kvart för att hitta på en, för dagen, mer passande sysselsättning.
Sittdyna
För ett tag sedan visade sjömansfrun Carolina bilder att hon sytt en sittdyna till deras vagn. Blev lite inspirerad och bestämde mig för att försöka mig på att sy en jag med. Ropade hem en billig dyna på Tradera och började malla och klippa. Så här i efterhand kan jag väl säga att det var nog lite väl svårt för mig men skam den som ger sig! Jag är nöjd och stolt över att jag gjorde klart dynan men den är långt ifrån perfekt. Fick aldrig till den där knapphålsömmen på symaskinen så jag satsade på vanlig sicksack med varierande resultat. Det stora orosmomentet är nu om dynan kommer passa?! Har sett att 2012 års dynor ser lite annorlunda ut jämfört mot den dyna jag mallat efter samt att mina hål för selen blev lite kortare än på den "ritkiga" dynan. Tänkte mig inte riktigt för när jag sydde sicksacken runt hålen. Vår vagn kommer inte levereras än på några veckor så dynan, och jag, får snällt vänta. Om den passar så kommer jag sy en, eller flera, till. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra men jag vet hur jag inte ska göra och det är ju alltid något?!
Har använt väldigt billiga material eftersom jag var osäker på om jag skulle ro hem projektet eller inte. Framsidan är ett vanligt vävt tyg, baksidan är en röd fleecefilt från IKEA. Dynan är stoppad med en bäddmadrass till spjälsäng, även den från IKEA, och sen har jag använt mig av ett ganska brett kantband. Kunde haft ett smalare ser jag nu men jag hade aldrig sytt kantband innan så jag tänkte att det är enklare med ett lite bredare. Som sagt, dynan är långt ifrån perfekt men förhoppningsvis passar den och håller Adams lilla blöjrumpa varm. Eventuellt efterföljande dynor kan ju bara bli bättre, inte sant?!
Helmadrasserad boning
Vi har inte haft toppenväder på vår lilla semestertur. Istället för att säga "inte toppenväder" kan man säga ihållande ösregn i ett och ett halvt dygn. Man kan sura och hänga läpp eller så gör man det bästa av situationen. Vi helmadrasserade stugan vi hyrde med hjälp av madrasserna från våningsängen och bäddade ner hela familjen på golvet. Vi busade, kittlades och skrattade till Adam la sig till rätta och somnade. Sen blev det hyrfilm, lösgodis och picknick på golvet i stearinljusens sken. Det här är definitivt en minnesvärd semester.
Inget blev egentligen som vi hade tänkt. Vi hade tänkt att ge oss på någon lättare vandringsled längs Bråviken. Vi hade tänkt att göra upp eld och laga mat. Vi hade tänkt att geocacha. Helt enkelt, vi hade tänkt att spendera en hel del tid utomhus. Det sägs ju att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och jag håller med. Problemet är att jag just nu bara kommer i "dåliga" kläder... Så utomhusäventyret blev inomhusmys med familjen men bara för att saker och ting inte blir som man tänkt så behöver det ju inte bli sämre! Och vi fnissade lite åt att vi spenderade en helg i en helmadrasserad boning i Kolmården med tanke på skylten Anstalten Kolmården vi åkte förbi några kilometer innan campingen. Att vi dessutom båda två hade varsin randig pyjamas gjorde saken lite roligare...
Ekorr'n satt i granen?
Man lurar i barn så mycket saker. Föräldrar får dem att tro på tomten, påskharen och tandfen. Vi säger att om man gräver tillräckligt djupt i sandlådan kommer man till Kina. Att näsan växer om man ljuger. Alternativt att tungan blir svart. Och så sjunger man massor med visor. Till exempel den om ekorr'n som satt i granen. Och så kommer man till Kolmården och ser en björn sittande högst upp i en tall?! Björnen satt i tallen, skulle äta toppskott...
På museum
Ingen skonades från plankan, inte ens kvinnor i åttonde månaden ;)
Det utlovades en regnig eftermiddag idag så vi bestämde oss för att åka in till Kalmar Läns Museum. De har en utställning just nu om pirater och sjöröveri i Kalmarsund. Vi har länge pratat på att se den och jag tyckte den var intressant. Lite väl mycket text, med en ettåring i hasorna har jag inte ro att stå och läsa varje intressant berättelse. Dock är jag rätt bra på att skumläsa och lyckades snappa upp det mesta ändå. Det som var mest positivt med utställningen var dock ett gigantiskt lekrum! Ett piratskepp, massor med kistor med olika föremål och skatter i, skeppsråttor, papegoja, levanger, böcker och så vidare. Lika roligt för både liten och stor!
De hade även en mini-utställning som jag tror hette Nygammalt eller något åt det hållet. Det var lite föremål och berättelser från 70- och 80-tal. Brevvänner, bokmärken, VHS-spelare, gråa telefoner med nummerskivor, kasettband och annat var saker som fanns med i utställningen. Alla dessa saker är självklara för mig och känns inte särskitl "stenålder". Vi pratade på att Adam kommer aldrig förstå uttrycket spola tillbaks filmen eller förstå hur man kunde spola fram/tillbaka ett kasettband med hjälp av en blyertspenna. Är det tecken på att man börjar bli gammal när igenkänningsfaktorn är hög på en museiutställning...?
Det satt även en anslagstavla full med ord från "den tiden". USA-sockar, anti-skak, yuppie-nalle, fax, stencil. Kommer ni ihåg? Kommer ni ihåg när läpparna var vita av Nivea-kräm och man frågade "när TV'n började"? Även det ett uttryck barn idag aldrig kommer förstå. En mycket intressant utställning som borde fått mer plats. Den fick mig att le, tänka tillbaka och ja, känna mig lite gammal...
Kolmården
På torsdag drar vi iväg på en liten minisemester upp mot Kolmården. Har hyrt stuga i närheten av djurparken och vi bestämde att vi stannar alla tre nätter på samma ställe. Förr bodde vi mer på olika pensionat och B&B's men med ett väldigt kvällstrött (och morgonpiggt) barn är det skönt med självhushåll, att kunna äta när man vill och ha mer än bara ett litet rum att vistas i. Av ren lathet bokade vi alla nätter på samma ställe. Skönt att kunna packa upp, handla frukostmat och sen inte behöva tänka så mycket mer på det. Vi gjorde så när vi var på Bornholm i försomras och det var riktigt skönt att komma "hem" på eftermiddagen och känna sig lite "hemmastadd".
Hammerhus, Bornholm
Hur som helst. Nu tänkte jag fråga om ni har några förslag på sevärdheter och aktiviteter för en liten barnfamilj i området runt Kolmården? Ett besök på själva djurparken är planerat liksom en tur till mina morföräldrar utanför Nyköping men i övrigt har vi noll koll. Som vanligt när vi skall resa någonstans. Vi bokar ett boende på någon plats som vi hört ska vara fint och sen löser sig resten. Geocachingen bidrar ju till att man kommer till platser man garanterat aldrig hade besökt annars. Men som sagt, har Ni några förslag? Någon gårdsbutik? Loppis? Extra fin lekpark? Någon relativt lättvandrad vandringsled (allt för tuff terräng undanbeds från hon som är i åttonde månaden och har sammandragningar så fort hon försöker gå snabbare än en gammal tant med höftbesvär)? Naturrum? Museum? Vi är inte så kräsna!
Morgonstund
Morgonstund har guld i mund. Det är väl så man säger? Jag har alltid gillat att göra saker på morgonen. Det känns så bra att veta att en del av dagens "måsten" redan är undanstökade. Dock har jag alltid varit extremt morgontrött och när jag varit hemma på vederlag har jag sällan kommit upp före klockan elva. Och då har den där fantastiska morgontiden passerat. Sen gjorde Adam entré i våra liv och vi har nu morgontid i massor.
Adam har innan vaknat mellan sex och sju vilket har varit perfekt. Nu har han blivit extremt morgonpigg och tycker gärna att dagen börjar mellan fyra och fem. Jag är väl inte helt enig med honom men det är väl bara att inse att när det kommer till den biten så är det han som bestämmer. Har testat att lägga honom senare men han vaknar ändå tidigt.
Imorse jagade jag ut sambo och barn på promenad strax innan sju. Sambon sneglade på klockan och jag hörde hur han mumlade något om nollsexfemtio. Kanske borde jag tagit tillfället i akt att gå och lägga mig igen. Sova en timme till i en tyst lägenhet. Veta att ingen kommer börja skrika. Veta att ingen kommer trycka en napp i ögat. Veta att ingen kommer försöka rumphasa över mitt huvud för att försöka nå sakerna på nattduksbordet. Istället bakade jag sockerkaka, stekte plättar, bäddade rent och dammsög. Nu är klockan strax efter nio, Adam sover och jag kan med gott samvete dricka lite mer kaffe och känna mig redo för dagen! Nu taggar vi för tipspromenad och picknick med svärföräldrarna om ett par timmar!
Konsekvent
Jag har alltid varit dålig på att svara på kommentarer. Och jag har varit väldigt dålig på att utnyttja blogg.se's svara-på-kommentar-funktion. Ibland använder jag den, ibland svarar jag hos den som kommenterat men oftast svarar jag inte alls. Nu skall det dock bli ändring och jag skall bli lite trevligare ;) Så svårt är det ju inte, speciellt inte när svara-på-kommentar-funktionen finns! Och om jag misslyckas så får ni skälla på mig, det är helt okej.
Äpplesaft
Tänkte bara tipsa om en väldigt enkel och god äpplesaft jag kokat några gånger. Perfekt såhär i "äppletider" då många har fruktträd eller möjlighet att få fallfrukt från någon vän. Receptet hittade jag här, dock har jag minskat mängden Atamon så den är enligt doseringstabellen på flaskan. Har som sagt kokat saften några gånger, både i år och förra året och tycker den blir riktigt god. Smaken, och färgen, varierar från gång till gång, beroende på vilka äpplen man använder.
Äppelsaft cirka 2 Liter
1,5 kg äpplen skurna i tärningar, med skal och kärnhus (skär bort om det är stött/fult eller maskätet)
2 liter kokande vatten
1 kg strösocker
15 gram citronsyra
1 tsk atamon
Gör så här
Ta fram en stor bunke, där häller du i de tärnade äpplena. Koka upp vattnet, häll över äpplena. Ställ in bunken i kylskåpet i två dygn. Ta fram en stor kastrull, sila bort äppelskräpet och häll vätskan i kastrullen. Häll i strösocker och citronsyra. Koka upp och koka till sockret har löst sig (några minuter). Tillsätt Atamon. Häll upp på flaskor. Förvara i kyl.
Den färdiga drycken ska späs med vatten.
1,5 kg äpplen skurna i tärningar, med skal och kärnhus (skär bort om det är stött/fult eller maskätet)
2 liter kokande vatten
1 kg strösocker
15 gram citronsyra
1 tsk atamon
Gör så här
Ta fram en stor bunke, där häller du i de tärnade äpplena. Koka upp vattnet, häll över äpplena. Ställ in bunken i kylskåpet i två dygn. Ta fram en stor kastrull, sila bort äppelskräpet och häll vätskan i kastrullen. Häll i strösocker och citronsyra. Koka upp och koka till sockret har löst sig (några minuter). Tillsätt Atamon. Häll upp på flaskor. Förvara i kyl.
Den färdiga drycken ska späs med vatten.
Till brorsbarnen
Här är ett litet paket som jag skickade iväg till mina brorsbarn igår. Brorsonen är två månader äldre än Adam, det vill säga 17 månader, och det andra brorsbarnet ligger fortfarande och myser i mammans mage. H*n beräknas göra entré om ungefär en vecka. Spännande! Sydde ett babynest till dem också i ett tyg som de blivande föräldrarna själva valde ut. Blev en del tyg över så det blev även ett litet örngott. Samt mössa till stor och liten och dreegglis till liten. Paketet anlände idag och det var uppskattat. Då blev jag glad!
Snart
Om sisådär fyra timmar landar sambon på småländsk mark. Underbart! Vi har fyra härliga veckor framför oss och det enda vi egentligen planerat är ett besök på Kolmården. Skönt att bara kunna ta det som det kommer. Förra ledigheten for vi land och rike runt. Det var roligt och det kändes som om de fyra veckorna faktiskt räckte till allt vi skulle göra. Vi hann med så mycket. Ibland känns det så. Oftast går de alldeles för fort.
Men fyra veckor ledigt tillsammans. Sen tar han och slänger sjömansäcken över axeln och åker igen när vi går in i vecka 37. Lite spänning i vardagen måste man väl ha?! Fast då blir han bara ute två veckor och förhoppningsvis stannar liten i magen till dess. När jag tänker på det så, att han bara har ett halvt arbetspass kvar innan liten kommer känns det konstigt. På något sätt så "räknas" inte tiden hemma på samma sätt och det känns som om det bara är två veckor kvar. Vilket det förhoppningsvis inte är!
Var på kontroll hos barnmorskan igår. Allt var bra med mig och den lill*. Adam har varit med på samtliga kontroller men jag tror inte att han förstår vad som komma skall. När vi har varit där har jag förklarat vad det är som låter men han kan inte bry sig mindre. Barnmorskan har en gul traktor i en leksaksback och inget syskon i världen kan väl vara viktigare än en gul traktor?!
Vet inte hur mycket han förstår när jag pratar om bebisen. Pratar inte om den så mycket faktiskt. Tänker att det är så långt kvar och om han nu förstår lite av vad jag säger så blir det fel eftersom så små barn inte har någon tidsuppfattning. När det börjar närma sig tänker jag prata mer om bebisen. Se om vi kan hitta någon pekbok. Visa små kläder. Jag tror att små barn förstår mycket mer än vad vi vuxna tror och om han nu inte förstår så har jag i alla fall gjort ett försök. Han lär ju i alla fall märka när bebisen gjort entré!
Hur har Ni förberett Era barn på att de ska få ett litet syskon?
Bra service
Fick precis ett mycket trevligt samtal från Försäkringskassan. De har beviljat min ansökan om graviditetspenning! Kände mig lite nerslagen direkt när hon presenterade sig och började ställa frågor, trodde att de inte skulle bevilja den men det handlade om att de inte riktigt förstod innebörden av ord och uttryck som jag använt i min ansökan. Jag är så glad! Och det känns bra att kunna spara de föräldradagarna till senare tillfälle! Och bra service att de hör av sig, undersöker, frågar och är trevliga. Det kan grannlandet i väster gott ta efter lite av...
Rastlös
Med jämna mellanrum slår rastlösheten till. Det är väl det oroliga sjömanshjärtat som gör sig påmint... Sjömanshjärtat slår allt jämnare och jag längtar egentligen inte ut. Jag leker med tanken ibland. Tänker på alla de fantastiska stunder jag upplevt och alla fina människor jag träffat. Sen tänker jag på den mer realistiska delen av yrket och hjärtat börjar återigen slå i takt.
Dock är jag rastlös nu. Ordentligt rastlös. Jag har varit ledig i 15 månader. 15 månader! En gång gick jag på vederlag 15 veckor och jag klättrade på väggarna. Det är ett under ett jag inte rivit väggarna hittills. Jag försöker sysselsätta oss på dagarna. Lekparken, shoppingturer, utflykter, geocaching, träffa vänner. På kvällarna syr och målar jag, lagar mat, bakar och nu kokar jag saft. Men dygnet har för många timmar. Det blir allt fler tillfällen då jag bara sitter i soffan och undrar vad jag ska göra härnäst. Det mesta i lägenheten börjar bli klart och det som är kvar är ändå saker som jag inte kan göra. Jaja. Om ett par månader blir det lite action här hemma, det är så ett som är säkert!
Stopp
Jag har tappat räkningen på hur många blogginlägg jag börjat skriva de sista dagarna. Under dagarna tänker jag på något jag vill skriva om men när jag sen sätter mig vid datorn kommer jag inte vidare. Det blir så platt. Tråkigt. Inte särskilt läsvärt. Det tar bara stopp.
Små guldkorn
Sen jag blev mamma har jag börjat minnas så många små vardagliga händelser från min barndom. Det är inga stora märkvärdiga saker. Men det är uppenbarligen minnen som rotat sig djupt och som jag nu vårdar ömt. Jag minns när mamma kom och lade sig i min säng på morgonen efter att pappa gått på sjön på vintern. Klockan kanske var runt sex. Ibland sov vi, ibland låg vi bara och pratade. Hon och jag. Jag minns när jag drack te med mamma, jag kände mig så vuxen. Liptons citronte med massor av honung och mjölk. Jag minns när jag fick åka motorcykel ensam med pappa första gången, på en solocykel. På vår motorcykel hade vi sidovagn så jag hade ju åkt massor av gånger innan. Jag minns när brorsan och jag satt på trappan och åt nektariner och slängde kärnorna under trappan och på allvar trodde att vi skulle ha ett nektarinträd där nästa sommar.
Jag brukar tänka på olika fina minnen på kvällen innan jag somnar, när jag ligger i sängen med Adam bredvid. Han är väl för liten för att minnas något av just den här tiden men jag vill att han ska få lika fina, varma minnen att vårda ömt. Sådana där små saker. Saker som kanske egentligen inte är så små. För när allt kommer omkring så är ju vardagen den största delen av ett liv. Jag kommer minnas den här tiden med ett leende.
Fredag igår
Jag åt glass igår kväll. Någon jordgubbslglass med marshmellows som inte alls var så god som den lät. Hur som helst. Jag var helt övertygad om att det var fredag. På fredagar får man äta glass. Jag kollade till och med på web-tv. Första tv-tittandet sedan sambon åkte. Jag är inget stort fan av TV. I vilket fall som helst så kollade jag vädret på nätet. Jag ville veta vad det skulle bli för väder idag, lördag. Jag tänkte planera någon utflykt. Och då såg jag att det var torsdag igår. Jag blev så sur, så besviken. Det är ju fredag idag. Surt. Den här veckan helt plötsligt en dag extra och jag gillar det inte.
Knapptryckarfingret
Jag älskar att trycka på knappar. Speciellt stora röda. Är de dessutom under ett litet skyddande plastlock ser de extra tryckvänliga ut. Ombord på skutan jag jobbade hade vi en stor röd knapp på bryggan, under plastlock, som det stod EMERGENCY CALL ALL ENGINEERS. Jag tittade på den där knappen varje dag. Jag lyfte på locket. Sa att jag motionerade locket. Om man motionerar ventiler och spjäll så kan man väl motionera plastlock också? Det är sådant 4-8-styrmän gör. Vi är (blir) lite knäppare än resten av besättningen.
Maskinisterna visste mycket väl hur fascinerad jag var av den knappen så en dag meddelade tekniske chefen att knappen skulle testas. Jag betedde mig som en liten hundvalp. Testa knappen?! Det var ju för bra för att vara sant! Det var ett mycket högtidligt ögonblick då jag lyfte på det lite gnisslande locket, rätade ut mitt knapptryckarfinger och tryckte. Vilken tillfredställelse. Det var så busigt, så förbjudet. Som ni förstår är det ett fint minne jag vårdar ömt. Som sagt, 4-8-styrmän är inte som alla andra.
Det är tydligt att Adam ärvt sin mors fascination för röda knappar. Han har nyligen börjat resa sig upp och imorse, när jag duschade, börjar han skrika lite lätt panikartat. Ungefär på samma sätt som när jag startar dammsugaren och han inte sitter i ringsjalen. Jag anade vad som hade hänt. Tvättmaskinen. Ungen hade startat tvättmaskinen. Det är lätt. Bara vrida på ett vred för att ställa in temperatur och sen trycka på den största knappen. Den som blinkar rött. Jag förstår att han inte kunde motstå.
Åtta veckor
Vecka 32. Tiden går fort när man har roligt. Imorgon är det två månader kvar till det beräknade datumet. Självaste Gustav Adolf-dagen är liten beräknad till. Det är bra om h*n föds då, då får vi ju äta både bakelse och tårta! Toppen ju!
Känns lite konstigt att det bara är två månader kvar. När jag var i vecka 32 med Adam kändes det som om vi nästan var i "mål". Som om det snart var dags. Nu känns det som om det är långt kvar. Många påpekar att det inte alls är långt kvar. Det kanske det inte är. Jag vet inte. Det här med tidsuppfattning är inte min starka sida. Jag är mer en sådan som lever i nuet. Jag är helt klart en tänkare som gillar att fundera och grubbla över saker och ting men jag orkar inte ödsla energi på att fundera på hur saker och ting kan bli. Jag kan ändå inte styra det.
Många ojjar sig över hur det ska bli med två barn. De ser problem, hinder och svårigheter. Ibland undrar jag om det är vi eller de som skall få barn. En väninna kunde inte förstå hur jag skulle orka med två barn i trapporna. Vi bor på tredje våningen utan hiss. Den dag jag inte orkar att gå upp för två trappor har jag nog allvarligare problem än så... Någon har frågat vad jag ska göra om bebis får kolik. Jag vet inte. Jag har ingen erfarenhet av kolikbarn. Gör det bästa av situationen där och då? Fixar sjöfartsbok till kidsen och mönstrar på samtidigt med killen?
Som sagt, tänk om är inget för mig. Många ser mig som naiv och det kanske jag är men jag ser ingen som helst vits i att fundera på eventuella problem innan de ens uppstått. Vem vet, de kanske inte uppstår överhuvudtaget? Så jag sticker mitt naiva huvud i sanden och lallar runt i min förhoppning om att det är långt kvar. Men om vi nu ska fundera på något så är det ju vilken dag ungen kommer. För visst vore det bra med bakelse och tårta på samma dag men det är ju faktiskt bättre med kalas och firande två dagar. Men snälla bebis, kom inte allt för tidigt bara. Det vore rätt roligt om din pappa är hemma när du gör entré!
Ny telefon?
Någon gång förra våren köpte jag min första smatphone, en HTC Wildflower. Jag har avskydde den från början oh vi blev aldrig kompisar. Okej, det var en väldigt enkel smartphone men man kan ju tycka att den borde klara av att svara i telefon och ladda "vanliga" appar som Facebook eller ICA. Det gjorde den inte. Den hängde sig allt som oftast. I vintras slutade mikrofonen att fungera och jag lämnade in den på service då jag hade garanti kvar. Verksatden hittade inget fel, allt dom gjorde var att formatera åbäket så fungerade den igen. Ja, i alla fall mikrofonen. Den fortsatte att hänga sig till och från när man skulle svara eller ladda något program.
För ungefär en månad sedan slutade mikrofonen fungera igen. Garantin har gått ut och det finns inte en chans att jag betalar reparation för telefonen själv. Så nu har jag då bestämt mig för att köpa en ny telefon. Frågan är vad jag ska ha? Den telefon jag är mest intresserad av är Samsung Galaxy S II. Men varför göra valet enkelt, det finns ju en S III:a på marknaden också. Och jag undrar vad det är som gör den bättre? Kommer en teknikanalfabet som mig ens märka någon skillnad? Jag vill ha en telefon som man kan ringa och sms:a med samt att vanliga, vardagliga, funktionella appar skall fungera...
Mammakläder
Jag är inget stort fan av mammakläder. Är det inte svart så är det randigt och det är väl inget fel på vare sig svart eller randigt men det blir trist när allt man kan ha är svart eller randigt. Dessutom verkar de som skapar mammakläderna (i alla fall för H&M) tro att man vill gå runt i mjukisbrallor bara för man är på smällen. Jag använder väldigt sällan mjukisbyxor och skulle inte gå ut i sådana i "vanliga fall" så varför ska jag göra det nu? Allt jag vill är ju att ha hyfsat normala kläder och känna mig hyfsat fin.
Omlottklänningen på bilden ovan kommer från Indiska och hänger nu prydligt på en galge i min garderob. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg den förra veckan. Att det dessutom var 20% på ett helt köp gjorde ju inte saken sämre. Nästan alla kläder (bortsett från byxor) jag hade när jag väntade Adam kom från Indiska. Tunikor, omlottklänningar och kjolar med resår i midjan. Det gillar jag! Och nu när garderoben sakta börjar fyllas på med höstkläder så är det mest påsar från Indiska som får följa med hem. Fördelen är ju att man dessutom kan ha kläderna efter graviditeten!
Saknad
Jag saknar många just nu. Sambon är ju självklart. När han är på jobb så är det lite av en konstant saknad. Det är värst de första dagarna men sen planar det liksom ut. Vi är vana att leva på det här sättet och jag vet att vissa tycker det är konstigt hur vi kan göra det men vi vet inget annat. Då är saknaden till min familj något helt annat. För det mesta så "saknar" jag dem inte. Missförstå mig inte, jag har väldigt bra kontakt med dem men jag går inte runt och tänker på dem hela dagarna. Det är drygt 12 år sedan jag flyttade hemifrån. Men vissa dagar, vissa perioder, så blir de 44 milen väldigt långt borta. Det vore så skönt att bara kunna gå, eller åka utan att resan tar åtta timmar, till mamma och pappa. Äta middag, dricka en kopp kaffe, titta på Adam som sitter i mormors knä. När det tar åtta timmar så åker man inte bara över på en kopp kaffe. Så jag får dricka mitt kaffe här i Kalmar, med Adam i mitt knä. Och det är ju inte helt fel det heller.
Stilla
Det är tyst och stilla i lägenheten. Det är bevisligen ganska tyst och stilla här på bloggen också. Jag har inte så mycket att skriva om. Dagarna rullar på. En efter en. Det är redan lördag idag. Då får man äta godis. Det är typ det som rör sig i mitt huvud.
