Ultrasnabba crêpes på stormkök

 
I den här kokboken, som är väldigt inspirerande på många sätt, fanns det ett "recept" på vad de kallade ultrasnabba crêpes. Helt enkelt pannkakor på stormkök med en sträng mjukost på. Ena morgonen när vi var och tältade i Böda överraskade jag familjen med pannkakor till frukost och testade även detta. Tumme upp säger jag bara! All mat smakar gott ute och det som ses som en torftig nödlösning hemma blir ett lyxigt alternativ vid stormköket.
 
Testade även Kungsörnens pannkaksmix och tyckte resultatet var helt okej. Pannkakor är något vi ofta steker på stormkök. Brukar alltid ha med mig smet på flaska men om man skall vara ute längre och inte har tillgång till kyl så är ju inte det att föredra. Mixen skulle enbart blandas med vatten. Den klumpade sig inte trots att vi inte hade något vettig visp och förbipasserande campare tittade avundsjukt på vår lyxfrukost utanför tältet.

Böda

 
 
Vi har varit på en helt suverän campingsemester i Böda. Dock inte på Böda-Böda-TV-campingen utan på Kyrketorps familjecamping. Det visade sig att det fanns sisådär ett tiotal campingar i Böda och Bödasand var den som låg mest off. Hur som helst. Fyra dagar, tre nätter. Köpte ju ett rätt rejält tält i våras, ett Primus Bifrost H6 och där finns plats för allt och alla och lite därtill. Välinvesterade kronor.
 
 
 
På dagarna har vi haft semester. Bara gjort det vi känt för. Vi har vandrat i Trollskogen, ätit glass på Källsa Glassgård, ätit fiskburgare i Sandvik, lekt på olika lekplatser, byggt sandslott. På kvällarna har vi promenerat ner till Böda hamn, druckit varsin folköl, tittat på fiskebåtarna och sedan promenerat hem till campingen. Inga måsten, inga krav. Helt perfekt,
 
 
 
Många frågar hur det går att tälta med två såpass små barn, andra frågar vart barnen har varit medan vi var och tältade. Och vi har haft dem med. Såklart. Det går alldeles utmärkt att tälta med två barn. Adam är nu två år och Samuel åtta månader. De har dock vissa issues med att sova i samma rum så Adam och jag har sovit i ena delen av tältet och sambon och Samuel i andra delen. Har haft med resesängen till Samuel, han hanterar inte den enorma friheten i tältet så bra (läs han ålar sig fram som en missil och smakar på allt som kommer i hans väg). Vissa nätter har de sovit bättre, andra sämre. Men det gör de ju här hemma också.
 
 
 
Den här gången bodde vi på camping och det är nog camping det kommer bli framöver. I alla fall om vi ska tälta flera nätter. Det är (tyvärr) inte praktiskt genomförbart att ta med sig tält, sovsäckar, liggunderlag, kök, välling, blöjor, mat, vatten, you name it samt två barn som behöver bäras. Men det gör inte så mycket. Vi gillar att tälta på camping, vi gillar att tälta naturen. Det är två olika saker men vi gillar båda, på olika sätt. En vandring i Trollskogen som avslutas med makaroner och köttfärssås på stormköket är en schyst motvikt till husvagnen 30 meter från tältet.
 
 
 

Tältpremiär

 
Vi köpte ju ett nytt tält på rean i vintras, ett Primus Bifrost H6. Vi förstod att det skulle vara rätt stort så att försöka sig på att slå upp det i lägenheten lade vi ner. Men i lördags var det dags för det att se dagens ljus. Årets första natt i tält är avbockad. Men det är lite synd att kalla tätet tält, det är mer av en herrgård.
 
Det var med viss spänning som vi gav oss ut på detta lilla äventyr. Vi tältade ju en del förra sommaren men det var då. På ett år händer det så mycket när man har barn. Att tälta med en ettåring är en sak, att tälta med en tvååring är en annan. Och i år var ju dessutom en bebis med på turen! Men natten gick över förväntan. Kanske för att vi inte hade några större förväntingar. Vi tältade en mil från Kalmar, bara för att det skulle vara nära hem om något barn ballade ur under nattens gång. Adam var rätt orolig under någon timme, frågade efter mig hela tiden trots att jag höll om honom. Men han var lugn, inte ledsen. Till slut somnade han, och jag, om och lille herrn tog sovmorgon till klockan åtta!
 
Vi sov allihop i samma sovavdelning och det kan vi göra i många år till. I den andra avdelningen låg väskor och packning huller om buller och mitt uppe i allt stod en syskonvagn. Det känns som ett tält vi kommer ha mycket glädje och nytta av många år framöver. Det var svårt att slå upp men det berodde nog mer på oss än på konstruktionen. Nu vet vi hur man inte ska göra och nästa gång kommer det gå lättare. I alla forum och liknande på nätet står det att det är lätt att slå upp, vi får helt enkelt skylla på skit bakom spakarna...

Varmare tider

Vi går mot varmare tider. De senaste nätterna när jag matat Samuel har jag gått upp och kollat på termometern. Runt tio grader har det varit mellan midnatt och två. Det är inte fy skam! Det blir nog snart vindskyddspremiär för barnen tror jag! Adam har vi ju tältat med flera gånger och det kommer bli ännu fler nätter i år. En del verkar ha hängt upp sig på att det inte går att tälta med två så små barn. Det gick fint att tälta med ett alltså går det dubbelt så bra att tälta med två. Men först siktar vi på vindskyddet i Ekenäs tror jag! Åh, hela kroppen skriker efter att få sova utomhus! Längtan efter att få dra upp tältöppningen och kolla in lägerplatsen i morgonljuset är stor nu. Kliva ut i det daggvåta gräset. Slå upp köke och koka sig en kopp kaffe. Snart Anna, snart.

Vinterpicknick med småkillarna

 
De senaste dagarna har solen skinit från en klarblå himmel men de nordliga vindarna har varit friska och i obevakade ögonblick har benmärgen frusit till is. Idag blåste det dock mindre så jag bestämde mig för att äta ute-lunch med mina små grabbar. Som jag sagt tidigare så har jag en väldigt låg ambitionsnivå. Det handlar om att komma ut, att ha kul, att allt löper på relativt smidigt. Så det fick bli varmkorv och äppleklyftor. Adam är korvoman så han klagade inte. Som ni ser på bilden så ville han bjuda igen så jag fick en kåsa full med sand...
 
När jag började packa ryggsäcken började båda barn gnälla. Jag funderade på om det var värt besväret. Skulle det verkligen bli en bra dag...? Pälsade på Samuel och sövde han i vagnen på balkongen. Ett gnälligt barn kvar. Det barnet är dock lätt att muta med lite äpple, några russin eller att helt enkelt rikta uppmärksamheten mot något annat typ har giraffen fått mat varvid han går och matar sin Duplo-giraff. Fiffig funktion.
 
Samuel skrek nästan hela bilresan, cirka 20 minuter. Han hatar att åka bil. Verkligen hatar. Återigen undrade jag om det var värt det. Väl framme på Ljungnäs, målet för utflykten så började båda gnälla igen. Fiska upp äppleburken och gunga lite på vagnen samtidigt som jag skar upp Adams korv. Så. Nöjda barn. Veva i mig en korv själv och sedan fixa mat åt Samuel. Han somnade sedan i vagnen en stund och Adam och jag kunde bygga sandslott med kåsorna.
 
Gick sen en tur för att kolla läget vart vi hamnat egentligen. Kalmarsundsleden gick förbi badplatsen där vi var. Söderut kom vi bara några hundrameter innan det tog stopp. Förbannade syskonvagn! Norrut kunde man dock gå hur långt som helst. Typ. Leden gick på bilvägen och jag gick några kilometer norrut bland skog- och åkerlandskap. Barnen sov i vagnen. Solen lyste. Fåglar sjöng och kossor råmade.
 
Nu sitter jag här hemma i soffan. Barnen sover sedan länge. De somnade tidigt båda två. Kinderna bränner fortfarande lite efter dagens överdos med solsken. Några fräknar börjar komma fram på näsan. Det var värt det. Helt klart. Att ensam göra utflykter med två såpass små barn som mina, Adam blir två år i juni och Samuel är fem månader, är lite av ett äventyr. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det är inte alltid glada miner. Men i slutändan blir det ju så bra ändå! Så länge ribban och förväntningarna ligger lågt så är det inga problem. Jag vet att den dagen kommer komma då barnen kommer hoppa jämnfota när de ser mig plocka fram dagtursäcken. Ju oftare den används desto snabbare kommer den dagen komma, eller hur?

Ekenäs

 
Igår sken solen. Äntligen. Nu kanske det kan bli lite vår! Vi stuvade in barn, oss själva och en mattermos fylld med varmkorv och åkte till Ekenäs, tre mil söder om Kalmar. Det finns många små fina samhällen längs med Kalmarsund. Det här var ett gammalt skutsamhälle och vi satte oss i lä av ett gammalt magasin och mumsade korv och varm nyponsoppa. Både stora och små uppskattade den lilla turen och barnen somnade gott i vagnen medan vi sen promenerade runt i det lilla samhället. Gjorde ett par försök att ta oss ut på Möreleden, som är väldigt lättvandrad, men misslyckades. Bara för att något är lättvandrat så betyder inte det att det går att ta sig fram med en syskonvagn som är rätt kass i terräng. Jag hoppas innerligt att det här var startskottet för våren och allt fler uteluncher!

Äta ute

 
När våren kommer och man inte riskerar att förfrysa benmärgen så har jag lovat mig själv och barnen (fast de har värre guldfiskminne än mig) att vi ska äta ute minst en gång i veckan. Äta ute. Utomhus alltså. Inte äta ute som på restaurang.
 
Jag får väl erkänna att vi är rätt gröna på det här med friluftsliv. Viljan är större än erfarenheten. Men någonstans måste man börja. Förra sommaren fick vi höra från pessimistiska människor att det inte skulle gå att åka på tältsemester med en ettåring. Vet ni vad? Det gick alldeles utmärkt! Trots tandsprickning from hell så sov barnet så gott, så gott. Att vi planerar tältsemester nu till sommaren väcker också lite uppmärksamhet. Men om det gick bra förra året med ett barn så borde det gå dubbelt så bra i år med två barn, inte sant?
 
Men äta ute. Utomhus. Jag tänker börja mjukt. Varmkorv i termos. Snabbt och enkelt och jag vet att Adam äter det. Bygga lite självförtroende. Se att det går alldeles utmärkt att göra dagsturer ensam med två barn. Tyvärr är vi ju lite begränsade när det gäller platser. Jag måste kunna ha vagnen med mig om det inte handlar om att gå en väldigt kort sträcka. Bugaboon är på gränsen till kass när underlaget är lite gropigt men med vår gamla stridsvagn till Emmaljunga och Adam i bärstol så ska vi nog hitta på ett och annat äventyr. Det kommer nog bli en liten följetång om detta i bloggen tror jag. Jag ser fram emot våren och allt vad den kommer erbjuda!

Vårkänslor

 
Igår föll det cirka en decimeter snö. Igen. Vi skulle åkt till mina föräldrar på västkusten men ställde in resan på morgonen. Trafikverket varnade för mycket besvärligt före genom hela Småland och då kändes resan inte värd det. Västkusten finns kvar och brorsonen lär knappast få men för livet för att vi inte närvarade vid hans dop.
 
Men snön till trots så börjar vissa vårkänslor att komma. Paket från Outnorth är ett säkert vårtecken hos oss. Utrustningen i år har uppdaterats med ytterligare ett Trangia-kök. Vi har ett i 25-serien sen innan men har vi plats att ha med båda så underlättar det helt klart matlagning för fyra personer. Mattermosen hoppas jag kunna inviga redan i helgen. Det ser ut att bli en fin helg och vi siktar på att åka ut i något av naturområdena. Soppa på termos och grilla lite korv. Man kan ha det sämre!

Snart

 
Jag satt och tittade på bilder från våra Ölands- och Blekingeturer förra sommaren. Som jag längtar efter våren och sommaren! Vintern i Kalmar tar aldrig slut. Det är så det känns i alla fall. Det har inte blivit mycket till friluftsliv den här vintern. Samuel är så liten och kläd- och blöjbyten avskräcker mig. Han är ju en kräkapa av rang så det går ju några ombyten varje dag...
 
Vi beställde ett nytt tält här om dagen. Två rum och kök. Råkade skriva på Facebook att vi väntade tvillingar, vilket vi inte gör, eftersom tältet är för sex personer. Det blev ett stort tält. Jag kommer antagligen titta på det med stora ögon när vi slagit upp det första gången. Kan ett tält vara så stort? Men vi vill ha ett stort tält. Ett tält som man kan laga mat, äta och leka i under de dagar då vädret inte tillåter att man gör det utomhus. Vårt tunneltält uppfyller inte de kraven.
 
Det kommer nog bli en längre tältsemester till sommaren. Förra året bodde vi tre nätter på camping i Hällevik och dit vill vi gärna återvända. Eller vilken barnvänlig camping som helst. Att bo på camping och att tälta "i det fria" skiljs åt på så många punkter men jag gillar båda delar. Det ena utesluter inte det andra. Eller så är det så enkelt att jag älskar att sova i tält. Så campingplats och flera nätter i Skärlöv och Seby läge på Öland står på schemat. Men så fort vårsolen börjar titta fram så beger vi oss ut i naturreservatet och steker lite pannkakor i vindskydden! Jag måste ut. Nu.

Tält

 
Höstkylan och mörkret smyger sig på och jag sitter och spanar på ett nytt tält. Sista tiden har det inte blivit mycket friluftsliv och jag saknar det. Någon kortare vandring med korvgrillning är det enda vi kan stoltsera med sista månaderna. Okej, jag är väl inte överdrivet sugen på att tälta just nu men saknar att bara få komma ut.
 
Vi har ett litet smidigt tunneltält som vi är väldigt nöjda med. Dock insåg vi i somras att det kanske inte är det optimala tältet om man är på "tältsemester", inte vandring. Blir det dåligt väder är det skönt att i alla fall kunna sitta rak i ryggen i tältet och läsa och leka med barnen. Således är jag på span efter ett kupoltält modell större. Har sett ett par av intresse på Outnet så nu inväntar vi mellandagsrean och hoppas att de säljs ut billigare då!

Arbetets museum

Arbetets museum, Norrköping
 
Att gå på museum är något vi gärna roar oss med. Tyvärr finns här inte något större utbud av detta i Kalmar så när vi besöker någon större stad står museibesök ofta högt upp på att-göra-listan. Under vår lilla weekendtripp till Kolmården besökte vi Arbetets museum i Norrköping. Byggnaden museumet är beläget i är en gammal textilfabrik som kallas strykjärnet på grund av formen.
 
Museumet erbjöd flera utställningar och vi fastnade länge på den om industristaden Norrköping och hur Norrköping länge var en fattig och smutsig stad trots att Sverige blomstrade under efterkrigstiden. Det är intressant att läsa och se bilder på hur människor levde under den tid då mina föräldrar växte upp. Det är inte så långt tillbaks i tiden och det känns orealistiskt att läsa om hur många som fortfarande hade vedspis och var utan toalett då. Det är ju ändå modern tid.
 
Det fanns en ateljé för barn med föräldrar. Dock besökte vi aldrig den. Adam var inte på sitt bästa humör när vi kom och inte heller när vi åt lunch i museumets cafeteria och när han väl somnade passade vi på att titta på utställningarna i lugn och ro. Blev lite besviken över att det inte fanns något lekrum eller ens en lekhörna, bara ateljén. Men för större (och/eller inte fullt så kinkiga och övertrötta barn) så är det säkert kul att få måla och skapa. Ett stort plus för att det var fri entré dock! Sånt gillas alltid och jag måste säga att jag uppskattar det ännu mer nu, sedan vi fick barn. Har inte barnen en bra dag blir det inte en bra dag för någon och ibland kanske man vänder efter redan en kvart för att hitta på en, för dagen, mer passande sysselsättning.

Helmadrasserad boning

 
Vi har inte haft toppenväder på vår lilla semestertur. Istället för att säga "inte toppenväder" kan man säga ihållande ösregn i ett och ett halvt dygn. Man kan sura och hänga läpp eller så gör man det bästa av situationen. Vi helmadrasserade stugan vi hyrde med hjälp av madrasserna från våningsängen och bäddade ner hela familjen på golvet. Vi busade, kittlades och skrattade till Adam la sig till rätta och somnade. Sen blev det hyrfilm, lösgodis och picknick på golvet i stearinljusens sken. Det här är definitivt en minnesvärd semester.
 
Inget blev egentligen som vi hade tänkt. Vi hade tänkt att ge oss på någon lättare vandringsled längs Bråviken. Vi hade tänkt att göra upp eld och laga mat. Vi hade tänkt att geocacha. Helt enkelt, vi hade tänkt att spendera en hel del tid utomhus. Det sägs ju att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och jag håller med. Problemet är att jag just nu bara kommer i "dåliga" kläder... Så utomhusäventyret blev inomhusmys med familjen men bara för att saker och ting inte blir som man tänkt så behöver det ju inte bli sämre! Och vi fnissade lite åt att vi spenderade en helg i en helmadrasserad boning i Kolmården med tanke på skylten Anstalten Kolmården vi åkte förbi några kilometer innan campingen. Att vi dessutom båda två hade varsin randig pyjamas gjorde saken lite roligare...

Kolmården

På torsdag drar vi iväg på en liten minisemester upp mot Kolmården. Har hyrt stuga i närheten av djurparken och vi bestämde att vi stannar alla tre nätter på samma ställe. Förr bodde vi mer på olika pensionat och B&B's men med ett väldigt kvällstrött (och morgonpiggt) barn är det skönt med självhushåll, att kunna äta när man vill och ha mer än bara ett litet rum att vistas i. Av ren lathet bokade vi alla nätter på samma ställe. Skönt att kunna packa upp, handla frukostmat och sen inte behöva tänka så mycket mer på det. Vi gjorde så när vi var på Bornholm i försomras och det var riktigt skönt att komma "hem" på eftermiddagen och känna sig lite "hemmastadd".
 
Hammerhus, Bornholm
 
Hur som helst. Nu tänkte jag fråga om ni har några förslag på sevärdheter och aktiviteter för en liten barnfamilj i området runt Kolmården? Ett besök på själva djurparken är planerat liksom en tur till mina morföräldrar utanför Nyköping men i övrigt har vi noll koll. Som vanligt när vi skall resa någonstans. Vi bokar ett boende på någon plats som vi hört ska vara fint och sen löser sig resten. Geocachingen bidrar ju till att man kommer till platser man garanterat aldrig hade besökt annars. Men som sagt, har Ni några förslag? Någon gårdsbutik? Loppis? Extra fin lekpark? Någon relativt lättvandrad vandringsled (allt för tuff terräng undanbeds från hon som är i åttonde månaden och har sammandragningar så fort hon försöker gå snabbare än en gammal tant med höftbesvär)? Naturrum? Museum? Vi är inte så kräsna!

Utflykt

Jag håller på och packar dagtursäcken inför dagens lilla utflykt. Det ska bli en tur bortåt stans södra områden där vi har flera ologgade geocachar. Så promenad, lite geocaching och sen ska vi avsluta med lunch i en lekpark. Eftersom korvomanen fortfarande bara äter korv så tyckte jag att korv och bröd var passande utflyktsmat...
 
Har satt upp ett lite fånigt mål med geocachingen. Att vi ska ha hittat 312 stycken innan bebis i magen tittar ut. Varför just 312 kan man fråga sig. Jo, när Adam föddes stod räknaren på 112. Det vore "kul" om barnen hade samma startsiffra (läs: det vore enkelt för en förvirrad mamma att hålla reda på hur många gömmor de hittat när de sen börjar bli medvetna och intresserade av skattjakten). Adam kommer ju visserligen alltid ha ett försprång på 200 gömmor i sådana fall men är man storebror så är man!
 
Under det här dryga året med Adam har vi verkligen fått upp farten på geocachandet. Det är verkligen det perfekta tidsfördrivet när man är föräldraledig. Jag tror att många som är föräldralediga kan skriva under på att man aldrig promenerat så mycket som när man är hemma med små barn. Och promenaderna blir roligare när man ska leta efter en plastburk med loggremsa och penna i. Så är det bara. Så nu väntar jag på att Adam ska vakna, sen ska varmkorven stoppas ner i en termos och vi är ready for takeoff. Om vi når målet på 312 stycken innan liten i magen kommer återstår att se. 40 cacher på ett par månader är absolut ingen omöjlighet!

Kakbuffé

 
Kakbuffé. Det kan vara världens bästa ord. Det låter nästan lite för bra för att vara sant men det är det inte! Vi besökte idag ett helt underbart ställe i Kastlösa på Öland som hette Amandas Café. Amanda tog studenten i våras och startade då sitt café där hon serverar klassiska bakverk och smörgåsar. Det var kakbuffén vi hade siktat in oss på och den var underbar. Klassiska småkakor, bullar, en mjuk kaka och kladdkaka. Har ni vägarna förbi så tycker jag att ni ska kolla in stället. Att det dessutom var billigt är ju bara ett plus. För 75 kronor fick man äta så många kakor man ville samt att kaffe, te, saft och/eller vatten ingick.

Geocaching när den är som bäst

 
Som många kanske redan vet så ägnar vi oss åt geocaching och blir bara mer och mer fast i det. Vi började för flera år sedan, när det var relativt nytt här i Sverige. Sedan dess har det fullkomligt exploderat, mycket tack vare att gemene man idag har en smartphone med GPS. Finns gratis-appar att ladda ner, dock har jag dålig koll på dem eftersom vi använder en riktig GPS. 
 
Vissa gömmor ligger på fina, sevärda platser. Platser som man kanske aldrig hade kommit till om det inte vore för geocaching. Vid sådana platser "gör" det inte så mycket om man inte skulle hitta lådan, det är ju platsen och utflykten i sig som varit själva målet. Sen finns det andra cacher som mer är "en siffra i statistiken". Det sitter en magnetisk burk på en parkeringsskylt ute på Vara-slätten till exempel. Och ligger en låda vid biogas-macken i Kalmar. Totalt ointressanta platser egentligen. Och så finns det ju allt däremellan. Många tror att jag skämtar när jag säger att de går förbi ett flertal gömmor varje dag. De finns överallt. Mitt i stan, i bostadsområden, i skogen, på bergstoppar.
 
Sen finns det ju de cacher som är så välarbetade att man inte kan göra annat än att le när man hittar dem. Idag hittade vi en sådan. Det var i ett industriområde så själva platsen var väl inte mycket att hänga i granen. Allt som stod i cache-beskrivningen var att man skulle kolla efter ledtrådar. Ledtråden hittades och ledde oss till en ny plats där ytterligare information hittades. Tillbaks till ursprungsplatsen, lösa en del av uppgiften och få nya koordinater. Iväg til den nya platsen, under en träbro, för mer information och sen tillbaks. Så snyggt. Kodlås, kombinationslås, en fanfar och en självöppnande låda. Det är genomtänkt och välarbetat och varje geocachare borde få hitta en sådan gömma!

Hanö

Hanö fyr
 
Ett av utflyktsmålen under Blekinge-turen var ön Hanö i Hanö-bukten. Jag har varit där som barn men när vi väl kom fram till ön kände jag inte igen mig det minsta. Pratade med mamma om det, hon blev helt ställd och sa att hon inte heller kunde framkalla särskilt många minnesbilder. Det låter ju inte som ett positivt betyg men jag måste säga att Hanö var vackert, väl värt ett besök! Vi kommer återkomma!
 
Till Hanö kommer man med färja. Den går från Nogersund och tar enbart passagerare, på Hanö finns det inga bilar. Det är en skön känsla att komma till en ö utan bilar. En sak jag reagerade på var att jag inte såg några flakmopeder. Många bohusländska öar är bilfria, istället tar man sig fram med flakmopder. Turen med färjan tog cirka 25 minuter. Lite hoppigt och skumpigt på Hanö-bukten. Både sambon och jag reagerade på hur nonchalanta många är när det kommer till väder och vind. Värst var ändå hemresan. Vi satt inne och Adam satt kvar i vagnen då han var nöjd och glad där. Vi satt på durken. Bredvid oss står tre andra barnvagnar varav det ligger ett barn och sover i en av vagnarna. Färjan kränger till, en vagn välter över vagnen med det sovande barnet. Barnet sover vidare, vi reser vagnen som välte. Inga föräldrar i sikte. Jag satt och höll i den främmande vagnen, sambon höll i vår vagn. Föräldrarna till det sovande barnet syntes inte till under hela resan. Först när färjan lagt till kom de och allt jag fick var en konstig blick av mamman när hon såg att jag satt med en hand på deras chassi. Jaja.
 
 
Hanö är en ganska liten ö och det finns stigar runt hela ön. Läste någonstans att omkretsen är cirka sex kilometer. Vi planerar redan en tur tillbaks om några år då barnen kan gå. Det finns ett vandrarhem på ön och vi tänkte då övernatta någon eller några nätter. Det känns som ett lagom vandirngsäventyr för små barn. Terrängen är varierande. Vissa av stigarna var anpassade för barnvagnar, rullstolsburna och liknande. Andra var snåriga och jäkliga. Hade med både vagn och bärstol men att ge sig ut i hagtornsbuskage kändes inte aktuellt.
 
I hamnen finns det en liten affär som säljer det nödvändigaste, restaurang och café. I bygdegården skulle det tydligen serveras våfflor men just den dagen vi var där var den abonerad och våffelserveringen var stängd. Så. Himla. Typiskt. I hamnen var det mycket liv och rörelse i och med alla båtar i gästhamnen.
 
Jag funderade på hur annorlunda det måste vara under vintern. På Hanö bor det cirka 50 personer året runt. Det är ganska isolerat och ön ligger utsatt. Hanöbukten är ju inte direkt känd för att vara ett snällt och stilla vatten. Nämnde i ett tidigare inlägg att min pappa var inblåst på Hanö ett år i december för cirka 20 år sedan. Det var nära att han, och hans bror, missade julen hemma det året. Tänk en sådan annan sida av ön de har sett än den semesteridyl vi fick uppleva! Det är en av de saker jag gillar mest med Sverige, skiftningarna. Årstiderna. Hur mycket de påverkar oss.

Mat på stormkök?

 
På vår lilla tur genom Blekinge körde vi ner i en liten hamn som heter Djupekåsa. Klockan började närma sig lunch och ett snabbt stopp på hamburgerrestaurang kändes oerhört trist och fantasilöst denna vackra dag. Fram med stormkök, makaroner och köttbullar. Att laga mat utomhus har blivit mycket enklare sedan Adam fyllde ett, sen han började äta samma mat som oss och man inte behöver tänka på saltet. Jag har väldigt dålig fantasi när det kommer till mat på stormkök. Det blir oftast pasta eller potatismos och något halvfabrikat så som korv, köttbullar eller liknande. Eller pannkakor. Pannkakor är bra eftesom man bara tar med sig en flaska med smet. Vad brukar ni laga för mat i naturen?
 


Hästholmen - Ytterön

 
Vår första tältnatt under Blekinge-turen blev på Hästholmen utanför Torhamn. Sambon har släkt på ön och vi var bjudna på kalas där. Till ön kommer man med linfärja. I alla fall om man vill ha med sig bilen! Hann slå upp tältet innan kalaset började, värma mat till Adam och promenerade sedan iväg till festligheterna. Ett och annat ögonbryn höjdes när vi kom gående från "fel" håll och med en barnmatstol på axeln men men...
 
Hann inte se så mycket av ön den här gången då kalset var själva anledningen att vi åkte dit. Smet dock tidigt så vi hann promenera runt ett par timmar innan solen gick ner. Jag fick se solnedgång över vatten och det var underbart. Det är något jag verkligen saknar med Kalmar, att solen går ner över land. Och när solen går upp sover jag...
 
Hästholmen-Ytterön är ett naturreservat men man får tälta i reservatet. Slog upp tältet vid en badplats och åt frukost på en brygga i morgonsolen och tog sedan årets första dopp. Adam fick stanna på bryggan då det var allmänt svinkallt. 17 grader. Det är i kallaste laget. Under kvällspromenaden hittade vi ett par andra fina badplatser och tänkbara tältplatser. Tycker ofta att det är så, att man slår upp tältet på ett ställe och sedan under kvällsvandringen hittar man ännu finare ställen. Men då har man ju anledningar att åka tillbaks!

Tre nätter i tält

 
Då var v hemkomna från vår lilla Blekinge-tur. Började resan i lördags med siktet inställt på Ytterön-Hästholmen utanför Torhamn. Var bjudna på ett kalas där och tog tillfället i akt att tälta ett stenkast från vattnet och att få se en solnedgång över skärgården. Det är inte ofta man ser det på den här sidan landet. Turen fortsatte sen ner till Hällevik samt en dagstur till Hanö. Fler inlägg om resan lär komma, nu skall jag diska stormkök och tvätta kläder. En ettåring som rumphasar sig fram över stock och sten genererar en del tvätt!

Tidigare inlägg
RSS 2.0