landkrabba

 

I lördags var vi och hämtade vår "åsna". Vår syskonvagn, Bugaboo Donkey. Och nu ser jag verkligen fram emot att testa och se vad den går för. Än så länge är jag nöjd. Det är ju alltid lite ovant med ny vagn i början och den här skiljer sig väldigt mycket från vår trogna Emmaljunga City Cross som vi haft i snart ett och ett halvt år. Det är en vagn vi verkligen lärt känna och som vi älskar båda två. Jag tror dock att kärleken till Donkeyn kommer växa fram den med, när jag väl vant mig vid den. För tillfället är det småsaker jag hänger upp mig på. Småsaker som beror på att jag är ovan. Sånt brukar ge med sig.

 

36+6

 

Vecka 38 närmar sig med stormsteg och så här ser jag ut i skrivande stund. Det är fritt fram med gissningar och analyser av magen, pojke eller flicka? Vad tror ni?

 

Många säger att jag har en typisk flickmage. Det sa dom allra flesta när jag väntade Adam också. Tror inte att det var en enda som sa att vi väntade en pojke. Fick även höra att jag skulle gå så långt över tiden eftersom jag hade magen så högt. Det slutade ju med att han kom en vecka innan beräknat datum. Men gissningar är kul! Om ni är nyfikna på hur jag såg ut när jag var ungefär lika långt gången med Adam finns det en bild här.

 

Igår kväll tror jag att poletten trillade ner. Jag insåg att det är cirka tre veckor kvar till BF. Det som fick mig att inse var att jag för några minuter fick för mig att jag skulle föda barn inatt. Så vad hände? Ingenting egentligen. Med Adam kände jag aldrig av några förvärkar. En och annan sammandragning, magen blev hård som en boll, men det var det enda. Den dag värkarna började var jag övertygad om att det var förvärkar och det var till slut sambon som efter cirka fem, sex timmar av regelbundna värkar föreslog att jag skulle ringa förlossningen. Jag var så inställd på att gå över tiden, alla förstföderskor gör ju det. Så när det hela drog igång en vecka innan utsatt datum var jag helt oförberedd på det.

 

Igår kväll började jag känna lite värk i magen. Som mensvärk. Precis så som det kändes morgonen innan Adam föddes. Jag klämde och kände och funderade och började till och med packa BB-väskan. När jag pratade med sambon frågade han hur jag mådde. Bra tror jag. Jag vet inte. Bra svar. Precis det man vill höra av sin höggravida kvinna när man är på väg ut till riggarna. Men mensvärken försvann och ingen bebis har kommit så jag antar att det var förvärkar. Eller något annat. Hur som helst så ska bebis stanna i magen till åtminstonde nästa torsdag. Då är sambon hemma. Jag är dock ganska inställd på att gå över tiden. Eller. Antingen så kommer bebis inom den närmsta veckan, bara för att pappa inte är hemma. Eller så kommer jag gå över tiden två veckor, bli igångsatt och få uppleva en två dygns lång förlossning, bara för att pappa är hemma. Murphys lag.

 

Den bästa stunden på dagen är när jag får gå och lägga mig bredvid den här lilla blöjrumpan. Adam vaknar fortfarande på kvällen när han sovit en halvtimme eller två. Att få honom att somna om i sitt rum tar timmar och han är ledsen, gråter och skriker helt förtvivlat. Om vi istället bär in honom till vår säng somnar han om på under en minut. Alla nöjda, alla glada. Vart och hur man sover är inte så viktigt, bara så många som möjligt får sova så bra som möjligt! 

 

Fram tills för ett par månader sedan var Adam allätare. Han åt precis allt med god aptit och var aldrig skeptisk till något nytt. Sen vet jag inte vad som hände. Nu är han väldigt kräsen och för att inte all mat skall flyga av tallriken verkar det som om han måste vara i rätt stämning eller något. Mat flyger åt höger och vänster och om han får välja så hade han levt på kokt korv och makaroner. Okej att äta kokt korv och makaroner någon gång i veckan men dagligen. Nej. Plättar är dock något som lille herrn uppskattar och nu har jag upptäckt att det går finfint att lura i honom lite spenat genom att ha det i pannkakssmeten. Vi vuxna uppskattade också plättarna, som blev matigare och det kändes mer som en lunch än vad plättar och sylt gör. Har serverat dem med creme fraiche, rödlök och kräftstjärtar en gång och stekt bergtunga en gång. Adam fick dock strimlad rökt kalkon första gången. Kul när man hittar någon "ny" lättlagad och god mat som hela familjen uppskattar!

 

Här om kvällen blev jag klar med en liten filt jag sytt. Framsidan är med mina älskade elefanter. Tycker det tyget är så fint och har sytt mössor i både brunt och rött. Eftersom vår nya vagn är just svart och röd så kändes det passande med en filt i de färgerna. Så framsida med svartvit elefanttrikå och baksida i röd fluffig mjuk plysch. Tog det säkra före det osäkra och vändsydde filten. Visst, det hade blivit snyggare med ett kantband om man hade kunnat få till det bra. Det hade antagligen inte jag. Men jag tror inte bebis kommer klaga. Filten känns mjuk och gosig och mäter ungefär 70 x 70 cm. 

 

Idag går vi in i vecka 36 och det "firades" med ett besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Magen växte som den skulle, hjärtljuden var bra och blodtrycket stabilt. Skönt att jag mått så bra den här graviditeten också. Vore nog jobbigt att vara trött, ha värk och andra krämpor när man har en unge på 16 månader att underhålla... Barnmorskan sa att bebis lagt sig i startposition. Hon sa först att h*n var fixerad men skrev sedan i journalen att huvudet var ruckbart till fixerat. Slutsatsen är att den inte kommer busa och lägga sig med rumpan ner i alla fall. Dock blev jag förvånad då jag tycker att så många andra omföderskor säger att bebisen aldrig hinner fixera sig. Frågade om det betyder att den kommer födas tidigare men det spelade tydligen ingen roll. Men den är startklar som sagt!

 

Hoppas verkligen att den håller sig i magen till utsatt datum. Det är fortfarande inte klart när sambon kommer hem. Vi har trott att han bara skulle köra en törn på två veckor för att sen komma hem två veckor innan BF, egentligen mönstrar han av dagen efter det berömda datumet. Men efter lite korrespondens med personalchefen för att få en riktig bekräftelse, inte bara en smiley som var det svar vi fick förra gången, så lät det inte alls helt säkert. Norge har andra regler och hon började snacka om att han skulle få några extra dagars lön om han missade födseln. Det handlar ju inte om pengar?! Han kan inte bara sätta sig i bilen och köra hem från jobbet. I värsta fall kan det ta bortemot fyra, fem dagar för honom att komma hem om de precis lämnat hamn. De måste då ut på fältet, lossa till plattformarna och sen tillbaks till hamn. På fyra dygn har jag både hunnit föda barnet och komma hem från BB. Den tanken är skrämmande. Gillar inte heller tanken på att personalchefen lät så negativ till den fritur han efterfrågat. På något sätt löser det sig men det jobbigaste just nu är ovissheten. Det och att mina päronsplitt börjar ta slut ;-)

 

Kalmars i särklass bästa café är Kalmar Läns Museum Café. Det är beläget på fjärde våningen i Kalmarsalen och har utsikt över hela hamnområdet. Cafét i sig är väldigt mysigt med en blandning av nya och gamla möbler, porslin och liknande. Lokalen i sig är gigantisk och man behöver inte fundera på om man kan ta sig fram med vagnen till bordet, vart man kan ställa den och så vidare.

 

På menyn står hembakade klassiska kakor, helt i min smak alltså. Allt från kanelbullar till kolasnittar och kladdkaka. De serverar även någon enklare soppa, sallad och smörgås. Bakverken är himmelska och just denna vecka är det dessutom den årliga äpplepajsveckan. Årets bästa vecka. Cirka tio sorters äpplepaj, vaniljsås och grädde. Himmelriket på jorden.