Sjukstuga

 
 
Vi har haft lite sjukstuga här hemma sista veckorna. Det började med att Adam blev hängig och sedan började få ett rött märke runt ena örat. Eftersom han hade en fästig för några veckor sedan ringde vi vårdcentralen direkt och fick tid samma dag. Läkaren konstaterade snabbt att det var borrelia och skrev ut penicillin. Sedan var allt frid och fröjd i några dagar innan båda barn blev förkylda. Adams förkylning blev sedan röda prickar på bål och i ansiktet och vi ringde 1177 och fick tid på jouren på lördag morgon då prickarna blivit fler, större och rödare. På söndag morgon var vi tillbaks igen på jouren då han såg ut som på bilden ovan. Båda läkare sa samma sak, antingen ett elakt förkylningsvirus eller en allergisk reaktion på penicillinet. Om det är allergi lär vi märka det nästa gång han ska äta penicillin. Men fläckarna börjar blekna, han har börjat äta igen och mammahjärtat slår lite lugnare.

Namngivning

På lördag skall vi ha namngivning för Samuel. Det blir en liten tillställning med föräldrar, syskon och syskonbarn. Och min mormor och morfar. De börjar bli gamla och skröpliga men de försöker så gott de kan och de tycker det är väldigt roligt att nu ha fyra barnbarnsbarn.
 
Vi hade namngivning för Adam också. Vare sig sambon eller jag hade varit på någon innan men ett dop kändes inte aktuellt. Ingen i släkten hade heller varit på namngivning och även bland de yngre frågades det vad det var för påhitt egentligen. Men när dagen väl var kommen så blev det en fin dag, det tyckte alla gäster. Att det blir namngivning för Samuel också är det ingen som tycker är det minsta konstigt.
 
Vi hoppas på en solig dag, eller i alla fall uppehåll, så vi kan hålla själva ceremonin under björkarna bredvid föreningslokalen. Sedan blir det smörgåsbuffé och tårta. På Adams namngivning hade vi gjort en stor brunchbuffé med massor av god, nyttig, färgglad och hemlagad mat. Tid till det finns inte den här gången så det får bli enklare men jag hoppas att det blir minst lika bra ändå!

En välsignelse

 
Adam är tokig i traktorer. Det finns inget som slår en traktor i hans värld. Vi bor i ett ganska sort lägenhetsområde så vaktmästarna kör runt i små John Deere-traktor. Och dom måste man ju självklart kolla in. Han går runt och känner på skopan, pillar på hjulen, tittar nyfiket in i hytten. Vaktmästaren har frågat om han vill sitta i traktorn men då blir han blyg och gömmer sig bakom mig. Idag var lyckan gjord. Det stod en stor traktor utanför köksfönstret. Lycklig liten kille som stod där på köksstolen. Han pekade på stolen bredvid och sa bror men Samuel fick inte ut riktigt lika mycket av traktorspaningen. En bekant kommenterade ett av mina foton på Facebook med att traktorer är en välsignelse. Jag är beredd att hålla med. Vad lockade man barnen med innan traktorernas tid. Kom så går vi ut och kollar på hästen? Traktorer, grej of the day!

Dagens börstips

Inatt var jag vaken 27 gånger. Eller ja, minste herrn i huset skrek 27 gånger. Tror inte att han är vaken varje gång. Det är lite tröttsamt. Försöker vara positiv men det är inte alltid så lätt. Inatt har han en sova-gott-pyjamas på sig, jag har köpt ett nytt jumbostort spjälskydd för att minska utbrytningsförsök och jag hällde i lite välling i ersättningen igen. En ny sort. Godnatt-välling med ett barn som gäspar på paketet. Ibland är man lättpåverkad. Hittills har han vairt vaken fem gånger vilket inte bådar gott för natten. Så jag vill ge er ett förhandstips. Köp Gevalia-aktier. Samuel spår en lysande framtid för denna kaffejätte.

Livlig

Samuel är ett barn som rör sig mycket i sömnen. Han far runt som en helikopter i spjälsängen. Han vänder sig fram och tillbaka och snurrar runt så han hamnar med huvudet i fotändan. Han fastnat med armar och ben och slår i huvudet. Han skriker för han vill ha hjälp. Han vaknar och skriker när han inser att han vänt sig över på mage eller när han tappat nappen. En normal natt är han vaken cirka 15-20 gånger. Det har blivit lite bättre, nu behöver jag inte alltid lyfta upp honom för att han ska somna om. Jag kan väl ta att vara vaken 20 gånger per natt, det löser sig, men det är ju jobbigt för barnen. De dricker ju inte kaffe liksom... Jaja, förr eller senare rättar det väl till sig.

Om sova-gott-pyjamasar

Jag fick en anonym kommentar på inlägget nedan om barnens sova-gott-pyjamasar.
 
"Oj, är Du verkligen så dum att du tror att en pyamas gör att han sover bättre?"

Du kan vara lugn. Jag är inte så dum. Vet du vad som vore dumt? Det vore att blogga om det om det vore så enkelt att man bara satte på barnet en sova-gott-pyjamas och så sov han hela natten. Aldrig att jag skulle dela det i min blogg, då kunde ju någon göra inbrott och sno alla pyjamas i storlek 74/80. Jag skulle kunna bli så rik och berömd. Och utsövd.
 
Men när man har barn som sover dåligt så testar man saker. En del föräldrar låter barnet skrika sig till sömns, de går in var femte minut och säger att de fortfarande är där. Själv sätter jag större tilltro till en bit urtvättat tyg än fem-minuters-metoden. Var och en blir klok på sin tro. Och om han ändå är vaken på natten, vilket han var inatt trots sova-gott-pyjamasen, så bär jag honom till världens ände och tillbaks om det krävs för att han ska somna. I praktiken är världens ände några vändor i sovrummet innan han sover mot min axel. Det här kanske går över imorgon. Eller om två år. Han har i alla fall mjuka pyjamasar under tiden.
 
 

Sova-gott-pyjamasar

Adam som bebis. I sova-gott-pyjamas
 
Jag har letat fram alla Adams gamla sova-gott-pyjamasar. Pyjamasar som jag av flera anledningar förknippar med just god sömn. Kanske för att Adam sov som en ängel när han var bebis. Så nu får vi se om Samuel sover bättre, nu när han har sova-gott-pyjamasar. Han har i en knapp veckas tid varit vaken cirka 20 gånger per natt. Vi började med välling och de tre första nätterna var hur bra som helst och jag blev nästan lite vällingfrälst. Tänkte att shit, det här funkar ju! Sen vände det. Med besked. Igår slutade jag med välling och satte på honom brandbilspyjamasen. Han vaknade en gång för mat och sov sedan till strax efter fyra! Lovely! Jag tror det var på grund av pyjamasen. Inatt har han piratpyjamasen. Att jag har vikt upp den sjuttiotre varv på benen är en annan historia.

Here we go again

Strax efter sex imorse åkte sambon iväg för fyra veckors jobb. För honom väntar spännande veckor i form av ny båt och ny befattning. För oss här hemma blir det ingen skillnad. Han jobbar fyra veckor, ledig fyra veckor och så rullar det på.
 
Vi var på Öppna Förskolan i förmiddags. Satt och snackade med några pappor om att min kille jobbar till sjöss. Killar ser så annorlunda på det, generellt. En av kommentarerna jag fick idag var men det måste ju vara skönt att ni inte har sju, åtta barn? Jag gillar den inställningen. Många tjejer ojjar sig över att det måste vara så svårt och en del verkar till och med bli lite stötta när jag säger att det inte är några som helst problem. För det är det inte. Visst, vi har dåliga dagar och dåliga nätter men har inte alla småbarnsföräldrar/barn det?
 
However. Fyra veckor i vårsolen med småpluttarna. Äventyr lurar bakom varje hörn. Visst är det jobbigt att säga hejdå men jag tror att det nu för tiden är sambon som tar avskeden hårdast. Förr var det jag. Jag grät och kunde vara ledsen i flera dagar efter att han åkt. Nu har jag inte tid att vara ledsen och faktum är att det är rätt svårt att vara ledsen när man får hänga med ungarna varje dag. Vi kallar Adam Partyplutten. Hela han är ett enda stort party just nu. Samuel är också party men inte på samma nivå. Han är mer en mysig förfest. Adam är ett raveparty utan dess like! Fyra veckor går snabbt. Rock on!

Sova på dagen

Våra barn har aldrig varit särskilt bra på att sova på dagen. Adam var drygt en vecka när han började sova en halvtimme åt gången. Det höll i sig tills han var ett och ett halvt år. Då började han sova en timme istället i någon månad. Nu sover han mellan 30-40 minuter igen. Samuel är likadan. Sover 3 x 30 minuter. Men jag har utvecklat en grym förmåga att göra allt på 30 minuter!
 
När Adam var liten bodde vi i en tvåa och det var inga större problem att hinna med hushållssysslor och annat på 30 minuter. Sen flyttade vi till en fyra och det gick rätt snabbt att utveckla ett bra system för att hinna med det nödvändiga på 30 minuter. Ekvationen gick även ihop när barn nummer två kom. Och nu sitter jag här. Helt sysslolös och lite fundersam. Samuel har sovit två timmar. Sambon och Adam är i simhallen. Jag gjorde allt på 30 minuter. Sen gjorde jag ingenting. Tänkte att han vaknar ju snart. Jag är dålig på att göra ingenting så jag började torka av dörrar och göra andra saker man aldrig annars gör. Och nu sitter jag här igen och gör ingenting. Är det okej att väcka bebis bara för man har tråkigt? För det är ju ingen idé att påbörja något större projekt. Han sover ju helt klart på övertid...

Afterwork

Jag minns inte ens när jag var på afterwork sist. Innan jag blev gravid med Adam antagligen och det är ju ett tag sen om vi säger så. Men ikväll är det dags! Frida och jag bestämde det för ett par veckor sedan. Sedan dess har jag dagligen sagt till min sambo att just denna onsdag skall vi ut, Frida och jag. Jag har sagt det mer än en gång varje dag. Tror att räknaren står på minst hundra gånger. För tänk om han glömmer? Lika bra att påminna. Om och om igen. Igår uppdagades det att även Fridas make blivit påmind. Sisådär var femte minut.
 
Ja, ni förstår ju själva hur mycket vi ser fram emot denna kvällen. Jag ligger ju ett par ljusår efter alla andra när det kommer till sociala medier och liknande och jag är aningen osäker på hur man använder hashtag men vågade mig på att skriva #övertaggadsmåbarnsmorsa på Facebook. För det är nog det ord som passar mig bäst. Och nåde det barn som kräks på min rygg eller kladdar ner mina gröna brallor med sina små flottiga händer innan jag hunnit ut genom dörren om en timme.

Vem är det som är ensam?

Den sista tiden har jag fått höra flera gånger att jag är ensam så mycket. Och visst, min sambo är borta varannan månad men jag har aldrig sett det som att jag är ensam för det. Om det är någon som är ensam så är det väl han? Jag får vara hemma med barnen, jag kan träffa mina vänner när jag vill. Hur som helst.
 
Har hamnat i flera diskussioner om detta ämne med mammor på Öppna förskolan. Kvinnor som jag inte känner skall jag väl tillägga. En punkt som alla kommer till är varför Adam inte går på dagis. Jag är ju ensam så mycket. Men jag ser det inte så. Vänd på det. Vi är två vuxna som är hemma på heltid varannan månad. Varför skulle vår son på 20 månader behöva gå på dagis 15 timmar i veckan när båda hans föräldrar är hemma? 15 timmar i veckan. Det är nästan en halvtidstjänst. Just det där med barnomsorgen är ju ett rätt känsligt ämne och många höjer på ögonbrynen när jag säger att vi tänker vänta ytterligare med inskolning. Vi behöver inte det än. Adam behöver inte det än. Vi är två vuxna halva året. Övriga halvan är jag hemma. På heltid. Jag har all tid i världen till att ta hand om barnen och andra göromål. Det fungerar bra för oss. 
 
Ibland undrar jag hur det hade varit om R jobbat iland. Hade jag inte varit ensam då? Han hade åkt på morgonen, kommit hem på kvällen. Barnen hade antagligen redan somnat. Jag hade fått dra runt verksamheten här hemma ändå. Enda skillnaden hade varit att på en tvåmånadersperiod hade vi haft helgerna tillsammans. Åtta dagar. Nu har vi 28 dagar tillsammans då vi båda är lediga. Jag förstår att det liv vi lever kan verka främmande, och kanske rentav skrämmande, för en del. Men det liv som många andra lever är precis lika främmande för mig, för oss. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Inte just nu. Å andra sidan så vet jag ju inget annat...
 
Jag fick en (anonym) kommentar här i bloggen för någon vecka sedan att jag skulle sluta spela sådan superkvinna. Jag tycker inte att jag är någon superkvinna. Jag är en helt vanlig småbarnsmorsa som lever ett lugnt och behagligt liv hemma med mina barn. Jag behöver inga superkrafter eftersom vi inte har någon vardag att pussla ihop. Ingen stress. Vi kliver upp när vi vaknar, gör vad vi vill under dagen och går och lägger oss när vi är trötta. Mañana mañana. Jag vet att det kommer se annorlunda ut den dag jag börjar jobba, då får jag kanske plocka fram superkrafter, men det är många år kvar till dess!
 

Nedräkning

Nu kan man väl säga att nedräkningen börjat på allvar. Tre veckor av fyra har passerat. Om en vecka är familjen fulltalig igen. Just nu är jag inne i ett rätt skönt flow, det känns som om det skulle kunna rulla på så här hur länge som helst.
 
Första dagarna var jobbiga. Riktigt jobbiga. Barnen sov inte på nätterna och inte på dagarna. Adam skrek i någon timme i samband med nattningen och sen någon timme på natten. Jag grät av trötthet. Jag förstod inte hur jag skulle orka fyra veckor. Sen tror jag att kroppen vande sig vid sömnbristen och allt gick mycket lättare. Vi är fortfarande vakna minst fem gånger per natt, oftast mer. Barnen väcker varandra och vart vi än sover så blir det fel. Men jag är inte särskilt trött längre. Inte så att jag är yr och gråter för allt.
 
Första dagarna skrev jag listor för allt. Jag fnissade lite när jag såg den listan förut idag. Vika tvätt, dammsuga, rensa avloppet var några av mina göromål. Var jag så körd att jag var tvungen att skriva upp att avloppet behövde rensas? Såg jag inte det varje gång jag startade kranen? Men listorna var oumbärliga. Är oumbärliga.
 
När Adam var nyfödd läste jag i en blogg att någon fått rådet att man, när bebisen var gnällig och besvärlig, skulle bestämma vad man skulle göra när bebisen somnat. Sova, kolla på TV, städa. Vad man nu könde för. Det var ett råd jag tog till mig och fortfarande använder mig av. Nu handlar det väl mer om vad jag skall göra när Adam leker självständigt. Slänga ihop en köttfärssås, hänga en tvätt, sortera post. Och visst, ibland är det bra att bara skriva upp de där vardagliga sakerna på en lista annars är det lätt att man står där som ett fån. Vet att man har hundra saker att göra men kan inte komma på en enda. Sån är jag i alla fall. Men ändå fnissar jag. Speciellt åt punkten med avloppet.
 
Vissa saker är rätt strikta här hemma. På kvällen häller jag havregryn och salt i en kastrull och ställer en tillbringare med vatten bredvid. Perkulatorn är laddad. Diskbänken är ren. Jag skriver veckomatsedel och följer den oftast. Mycket mat är sådant man kan förbereda dagen innan. För de dagar då allt skiter sig har vi frysen full med varmkorv och ett lager med snabbmakaroner.
 
Dagarna rullar på bra. Vi kliver upp mellan fem och sex. Barnen får kläder på sig och vi äter frukost. Sen myser vi här inne en stund och Samuel tar dagens första vila. Han är ju likadan som Adam var, sover bara 30 minuter åt gången. På morgonen går vi ibland till Öppna Förskolan och sen är det lagom med långpromenad vid halv elva, elva när Adam ska sova. Sen lunch och lek och bus här hemma. Ibland blir det ytterligare en långpromenad, när det var barmark blev det lekparken. Eller så gör vi något ärende eller går tillbaks till Öppna Förskolan. Halv fem serveras det kvällsyoggi då Adam tvärvägrar lagad mat till middag. Han äter å andra sidan en lika stor portion som mig till lunch... Sen blir det bad och TV. Samuel lägger sig runt halv sex och Adam mellan sex och halv sju. Det är så skönt att nattningarna nu går bra igen! Jag får ligga bredvid honom tills han somnat, det tar cirka en halvtimme, men han är gosig och ska pussas och klappar mig på kinden och säger mamma. Samuel somnar själv. Bara han får sin napp, snutte och man drar igång musikmobilen så slocknar hans små blå.
 
Jag tycker inte att det varit särskilt svårt de här veckorna. Det tuffa var att sömnbristen kom som en käftsmäll de första dagarna. Nätterna är fortfarande rätt dryga men jag kan tyvärr inte göra så mycket åt det i dagsläget så det är inget att hänga läpp över. Det är som det är och det kommer gå över. Jag är intelagd åt hållet att gnälla och klaga och söka sympatier. Jag ringer min sambo och/eller mamma när det känns jobbigt. Det räcker. Att jag bröt ihop vid bröddisken på ICA när en bekant frågade hur jag mådde dag tre är en annan historia. Men dagarna går bra. Vi har det bra. Vi hittar på saker som både jag och barnen tycker är kul, på något sätt. Men nu är det en vecka kvar och vi längtar. Då skall vi göra saker som hela familjen tycker är kul!

Nätterna

Morgonpigg, koffeinhög styrman
 
Nätterna är inte bra. Jag kan inte sticka under stol med det. De sista nätterna är vi tillbaks på cirka sju, åtta uppvak av olika anledningar. Natten som gick var nog lite av ett rekord. Somna tio, gå in till Adam elva, tillbaks till Samuel och mata honom tolv, Adam kom in till oss halv ett, Samuel har ont i magen halv tre, går till Adams rum och somnar där, fyra vaknar Adam så tillbaks till honom och klockan fem slog Samuel upp sina blå och hävdade att det var dag. Att gå upp klockan fem är helt okej, hellre morgonpigga barn än kvällspigga. Kvällarna är heliga. Men. Det är ju en fördel om de sover på nätterna om man ska upp så tidigt...
 
Jag är ändå fascinerad av att jag inte är tröttare. En vän tittade på mig med stora ögon idag och sa och du står upp efter den natten?! Och ja, dagarna går bra. Vi håller oss sysselsatta från fem på morgonen till läggdags. Vi promenerar, leker, är på Öppna förskolan, träffar härliga människor, busar, myser och har det riktigt bra. Men sen kommer nätterna. Och då är jag trött. Varje uppvak är som en käftsmäll. Men det blir nog ordning på torpet snart igen. Tror jag. Hoppas jag. Tills dess jobbar perkulatorn hårt och ena kaffepaketet efter det andra försvinner...

Hjärtepresent

Från Polarn o. Pyret
 
Har haft en fin Alla Hjärtans Dag tillsammans med barnen och en god vän. Hamnade inne i stan så det fick bli en liten present till barnen på denna dag. Har tittat på den gula vindfleecen så länge, Adam kommer bli så fin i den! Ingen risk att jag tappar bort honom i den inte! Kanske inte den mest praktiska färg men han kommer få en mörk vindfleece också, får se vad som finns på Tradera! Till Samuel blev det en pyjamas. Det går åt. Han är ju en liten kräkapa så gareroben får utökas lite ändå, Adam spydde aldrig och vi hade kanske tio olika outfits till honom i de mindre storlekarna. Samuel får man byta kläder på tre, fyra gånger per dag...

Morgonstund

Morgonstund har guld i mund sägs det ju. Vissa morgnar tycker jag att den snarare har en död bäver i mund. Samuel är morgonpigg och vaknar oftast runt fem. Adam vaknar då han med trots att han vill/bör sova lite till. Jag har inget emot att gå upp klockan fem. Men då är det skönt om man har fått sova på natten. Det fick vi inatt. Två nappinstopp och en matning är resultatet av denna natt. Underbart! Igår tappade jag räkningen efter trettonde gången jag varit uppe. Då snackar vi definitivt död bäver i mund. Men nu sover barnen och det är sådär härligt lugnt i lägret. Det är det positiva med att Adam också vaknar tidigt, när Samuel somnar så går jag och lägger mig med honom i hans säng så får vi sova en stund till båda två. Nu skall jag skall klä på mig i lugn och ro, dricka lite kaffe, lyssna på radion. Njuta av tystnaden. Man vet aldrig hur länge det varar. Hoppas ni får en skön söndag!

Helgen närmar sig

Imorgon är det fredag. Men i mammaland är alla dagar röda. Eller grå. Det beror på hur man ser det. Speciellt när jag är ensam så är det ingen skillnad alls på helg och vardag. Snarare att helgerna är tråkigare eftersom mycket är stängt och det som är öppet öppnar senare. Jag är ju en sån där som står och hänger på låset när Maxi slår upp portarna klockan sju. Vi brukar vara ett gäng. Hälften med barnvagn, hälften med rullator.
 
Jag längtar tills barnen blir lite större och jag börjar jobba. Jag kan sakna den där helgkänslan. Att fredagskvällen är speciell. Att lördag och söndag är lata, sköna dagar. Okej, lata kanske dom inte kommer vara på många, många år men likväl, lediga dagar då man kan göra roliga saker. Laga mat i vindskydd, åka till lekland, se en matiné. Vad som helst. Men som sagt, det får gå ytterligare några år tror jag.
 
 

En vecka

Idag är det en vecka sedan det blev lite oordning här hemma. Minst sagt. Men vi har klarat den här första veckan och är inte allt för sargade. Visst var jag inställd på att det skulle bli lite kaos men jag trodde inte att pojkarnas sömn skulle påverkas så mycket. Jag hade inte räknat med att Adam, som sovit hela nätter sedan han var fyra månader, skulle börja vakna flera gånger per natt och gallskrika, vissa nätter bortemot två timmar. Jag hade inte räknat med att Samuel som innan bara åt en gång på natten, vid två, skulle börja äta vid elva också. Samt vara vaken en bra stund vid två, tre. Jag hade inte räknat med att Adam skulle bli helt omöjlig att natta. Men nu är det som det är och vi tar en dag i taget.
 
Inatt fick jag i alla fall två timmars sammanhängande sömn. Så välbehövligt! Fick en kommentar i ett annat forum att jag skulle sluta vara så positiv, jag tror det retar folk. Men jag är positiv, det är sån jag är. Sen i tisdags har jag max fått sova 45 minuter åt gången och sen vara vaken ungefär lika länge eller längre. Att sova två timmar gjorde att jag kände mig rätt pigg imorse och det är en klar förbättring mot hur nätterna innan varit. Självklart är det skönare att sova nio timmar men om jag får välja mellan en halvtimme eller två timmar så väljer jag det sistnämnda. Jag tror inte på att gå runt och klaga och gnälla, inget blir bättre av det. Pojkarna kanske inte sover bättre bättre för att jag är positiv, på gränsen till dum, men de sover å andra sidan inte bättre om jag vräker ur mig långa klagovisor heller. Så vi blickar framåt och när allt kommer omkring så är det bara drygt tre veckor kvar!

Nattvandrare

Har ni sett IKEA-reklamen? Den där dom sover på alla tänkbara ställen i huset och när morgonen kommer ligger barnet och sover gott i dubbelsängen? Jag vågar gissa att det är rätt många småbarnsföräldrar som känner igen sig. Vi har precis börjat nattvandra lite här hemma.
 
 
Adam har ju i ett års tid sovit inne hos oss till och från. Förut sov han ju i spjälsängen så då fick vi snällt hämta honom men nu kommer han gående (ja, han har äntligen lärt sig att gå!) ibland och ibland sitter han i sängen och skriker och får hämtas. När sambon var hemma sov en av oss inne hos honom då vi köpte en 90säng till honom så att den andre sov i sovrummet med Samuel. Men nu när jag är ensam så sover vi ju allihop i vårt sovrum, Samuel i spjälsängen dock.
 
Familjens yngsta medelm är vädligt morgonpigg och tar gärna dag runt tre, fyra. Det är inte okej. Fem går jag med på men tre, nej. Så då är det vår tur att nattvandra. Tar med Samuel, sätter honom i babysittern och lägger mig i Adams säng. Ibland somnar Samuel om, ibland tror jag att han sitter där och kollar sig nöjt omkring ett par timmar. Jag vet inte. Jag brukar somna om. Resonerar som så att om han är tyst så är allt bra. Jag tänker inte börja leka och gulla klockan tre. Så när morgonen kommer så ligger Adam på tvären i dubbelsängen och är dubbelt så stor som han brukar vara.
 
När vi köper hus har vi sagt att vi ska köpa två stycken 105 eller 120sängar att ställa bredvid varandra. Vi utgår från att barnen kommer sova hos oss i perioder och vi har inget emot det så då är det bättre att göra plats så att alla kan sova gott. Min bror sov alltid hos mina föräldrar. Vaknade på natten och gick till dem. Jag var så avundsjuk. Jag ville också sova där men jag vaknade ju aldrig nattetid?! Barnen verkar inte ha ärvt dom generna...

Första dagarna

I tisdags åkte sambon, därav den dåliga uppdateringen. Allt har varit upp och ner här hemma. Trodde inte att Adam skulle ta det så hårt då det gått bra innan men nu har ju pappa varit hemma betydligt längre än vanligt, han har blivit äldre, fått en lillebror. Mycket som ändras. Dagarna går bra men nätterna är jobbiga. Adam sover väldigt oroligt och barnen väcker varandra (och mig!). Men det ordnar sig nog snart intalar jag mig.
 
Att vara ensam med två barn är ju nytt för mig och det kommer ta ett tag innan jag kommit in i mina rutiner, veta vad som funkar, hur jag skall göra saker. Men vi har fått på oss rena kläder varje dag och får mat i magen. Lägenheten är stökig men inte helt katastrofal. Tvättmaskinen är igång, det är dammsugit och diskmaskinen tömd. Att jag äter Gott&Blandat till middag är en annan historia. Så jag tycker att vi lyckas rätt bra ändå.
 
Ska väl inte sticka under stol med att dom första dagarna har varit jobbiga. Jag har brytit ihop och gråtit men jag vet ju att det blir bättre, Jag kan inte döma ut något efter fyra kvällar. Är fylld med ny energi (och antagligen hög på socker) efter att ha träffat en god vän idag. Nu skall jag hälla 1,5 dl havregryn i en kastrull, salta lite och ställa en kanna vatten bredvid. Sen skall perkulatorn laddas, frukostbordet skall dukas och sen blir det sängen. Förberedelse är a och o. Det och smörgåsrån och nyponsoppa!

Mammacore

I julklapp fick jag ett gymkort på Friskis här i stan. Varje måndag har de något de kallar för mammacore då nyblivna mammor, och pappor, får komma och gympa lite med sin bebis. Jag tycker väl att det är mer av ett "allträningspass" då det är lite arm- och axelövningar, knäböj, utfall, bäckenbottenträning och lyftteknik också utöver själva core-delen.
 
Det är kul att få "komma ut" en stund. Få tid bara med Samuel. Få känna sig som en "bebismamma" igen. Träffa andra "bebismammor". Här hemma är det ju Adam som styr. Med en bebis kan man sitta två timmar på EspressoHouse och vara trendig lattemorsa. Det kan man inte med ett barn på 20 månader. Inte mitt barn i alla fall. Det blir surt bryggkaffe på Öppna Förskolan istället vilket inte är så tokigt det heller. Men ändå, det blir inte lika lugnt och mysigt som att få vara med sin bebis. Antingen ensam eller med andra bebisar och deras mammor.
 
Jag hoppas att det löser sig med barnvakt de flesta måndagar nu kommande månaden. Det vore kul att kunna gå på det regelbundet. Träningen kanske inte är den mest effektiva men idag känns det ändå lite i axlarna så någon nytta gör det. Men det handlar ju inte bara om träning heller som sagt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0