landkrabba

Ni är ett par stycken som har föreslagit mardrömmar när det gäller den kvällsproblematik jag skrev om för några dagar sedan. Jag har också funderat i de banorna och tror att så är fallet under vissa kvällar. Men majoriteten av kvällarna vaknar ju Adam redan efter en halvtimme? Hinner man överhuvudtaget somna så djupt att man börjar drömma på en halvtimme? Men det är klart, barn är ett folk och de bor i ett främmande land...

Igår vaknade han vid nio. Då handlade det nog om mardrömmar. Han var rädd. Lät rädd. Såg rädd ut. De andra kvällarna ser han bara förbannad ut. Slåss och sparkas. Och somnar om så fort han nuddar madrassen i gästsängen. Det är intressant. Om jag bara kunde förstå. Om han bara kunde prata. Berätta vad felet är. Men det är klart, om nu prompt måste skrika en timme så är det bättre att han gör det mellan sju och åtta än mellan två och tre!

Adam har alltid sovit oförskämt bra. Så bra att jag till och med ljugit någon gång och sagt att han visst brukar vara vaken någon gång på natten. För någon vecka sedan hände det dock något och jag vet inte vad. Adam har alltid varit kvällstrött och stensover mellan sex och halv sju på kvällen. Hans nya vana är att han vaknar efter cirka 30-90 minuter och är otröstlig. Han brukar bli glad om vi börjar läsa saga men bara vi närmar oss sängen blir han hysterisk.

Det spelar ingen roll om vi sitter fem minuter i soffan eller 35. Resultatet är det samma. Dock somnar han på tre röda om jag bär in honom i gästrummet (där vi för tillfället sover på grund av sovrumsrenovering, skulle tro att dubbelsängen ger samma resultat). Han skrattar till lite förnöjt, pillar lite med sin snuttefilt och vänder sig sen på sidan och somnar. Bara sådär. Så bevisligen är han trött. Men han vill inte sova i sin säng. Väl i gästsängen sover han sen bra, sover hela natten som vanligt.

Mig gör det inget att han sover i vår säng, inte sambon heller. Inte om det bara handlar om en kort period. Det känns inte lika lockande att ha honom i sängen tills han börjar skolan. Jag vet inte hur jag ska göra för att han ska vilja somna om i sin säng. Han har ju inga som helst problem att somna där under dagen, inte heller under nattningen. Men när han väl vaknat, då går det inte.

Vissa kvällar försöker jag bara tio minuter. Andra i nästan en timme. Jag vet inte vad som är rätt. Jag vet inte vad som är fel. Antagligen för att det inte finns några rätt och fel. Det spelar ingen roll om det är jag eller sambon som försöker. Ingen av oss kan lägga honom mer än i vår säng. Well, när allt kommer omkring är det rätt mysigt att ligga och snusa en bebis i nacken. Mindre mysigt är det att vakna med en blöja eller fot i ansiktet men det är smällar man får ta!

Det är den där dagen i månaden. Påmönstringsdagen. Familjen befinner sig på varsin sida Nordsjön. Avskedet idag gick relativt smärtfritt. Det var full fart. En halvtimme innan sambons taxi skulle komma ringde det på dörren. Vår nya vagn stod där i ett jättepaket! Sambon var ju lika nyfiken som mig så medan jag sprang ner med vår gamla vagn i förrådet monterade han ihop den nya. Sen var det dags att gå ut på parkeringen och säga hejdå. Adam skallade R i nyckelbenet så att de små pirayagaddarna slog hål på läppen. Blod, svett och tårar. Dock slutade han blöda nästan direkt, blev snabbt glad och min puls lugnade ner sig. När vi kom in i lägenheten igen slog det mig. Han har åkt. Då kom tårarna.

För ett tag sen registrerade jag mig hos Smartson Testpilot. Jag har ansökt om att få testa lite olika grejer. Yougurt, juice, någon stekpanna och så vidare. Ibland har jag muttrat över varför jag aldrig blir utvald. Och helt plötsligt hände det. Jag blev utvald! Men inte till att testa någon yougurt eller matlagningsfraiche. Nejdå, lite bättre än så är det allt. Vi skall få testa en Teutonia BeYou! Och inte bara skall vi få testa den, vi får även behålla den efter testperiodens slut. De enda åtaganden jag har är att blogga om vagnen på Smartsons hemsida och fylla i en utvärdering. Helt okej arbete för en vagn med den prislappen...

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag skulle njuta av tiden medan Adam låg stilla. Jag förstod aldrig vad folk menade då och jag förstår definitivt inte vad dom menar nu. Det är ju hur häftigt som helst att se sitt barn upptäcka hemmet och världen. Att få se hans glädje när han lyckas öppna en skåpdörr och plocka ut innehållet där bakom. Att ha en liten grabb som hoppiskuttar efter mig i lägenheten och hittar saker på vägen att pilla på. Hur kan man inte njuta av det?

Jag är helt och hållet med på att varje tid i ett barns liv har sin tjusning. Första tiden var underbar på många sätt men det är ju nu det börjar bli riktigt roligt! Jag ser med stor glädje fram emot när Adam kommer börja gå, när vi ska ta vår första riktiga promenad tillsammans. Även om det så bara är till lekparken så kommer det vara en så stor grej!

Adam river dagligen ner mina kokböcker. Han plockar ut mina kökshanddukar. Han tömmer hela nedersta kökslådan med mina baktillbehör. Men vad gör det? Han får allt riva bra mycket mer innan jag ens skulle tänka tanken på att det var skönt när han låg stilla. Jag är mammaledig. Jag har all tid i världen att plocka undan efter honom. Så jag tänker fortsätta leva i nuet, njuta av stunden och längta efter nästa framsteg han gör. Och jag kommer aldrig, aldrig säga till en nybliven förälder att de skall njuta medan barnet ligger stilla. Om det är något man skall njuta av så är det av deras upptäckarglädje!

Sen Adam var cirka sju månader har han druckit välling på kvällen. Började med Sempers havrevälling men testade här om dagen Nestlés fullkornsvälling med päronsmak. Den gick ner precis lika enkelt som havrevällingen. Och sen var det dags för kvällens nattning. Han skrek och fäktade med armarna när flaskan kom till munnen. Tänkte att han kanske kommit på att det var ny välling så jag gjorde en ny flaska med den gamla vällingen med samma resultat. Istället fick han gröt och somnade som vanligt.

Han har betett sig så här innan. Det var när han inte ville ha ersättning längre. Först var det på eftermiddagen. Testade tre dagar i rad med samma resultat. Sen började han likadant på kvällen och då gick vi över på välling. Och nu sitter jag här och funderar på om vällingens tid redan är förbi.

Jag har förstått att många ser det som ett "måste" att barnet skall äta välling men det bryr jag mig inte om. Han kan likväl äta gröt. Men vällingstunden var ju vår mysstund. Den stund då han låg stilla i famnen och var min lilla bebis för två minuter. Jag är mycket väl medveten om att det är väldigt egoistiskt tänkt... Får se hur morgondagens nattning går. Kanske var det en engångsföreteelse, kanske inte.

På en föräldraträff för någon månad sedan blev vi erbjudna att starta en bokcirkel med inriktning mot föräldraskap. Studiefrämjandet Vuxenskolan, SV, erbjuder detta gratis till föräldrar och man får behålla boken. Vi var sex av åtta mammor som nappade på erbjudandet och idag hade vi första träffen.

Boken vi läser är den här. Jag har bara läst de två kapitel som vi skulle ha läst till idag men än är jag inte allt för imponerad. Det känns som om det hittills bara handlat om att man skall prata, sjunga och läsa för sin bebis. För mig är det så självklart. Det tror jag att det är för de flesta föräldrar.

Jag minns när Adam var helt nyfödd, när vi kom hem från BB. Jag minns att jag frågade mig hur vi skulle klara uppgiften som föräldrar. Hur skulle vi kunna ta hand om honom? Hur skulle vi förstå honom? Hur skulle han förstå oss? Vad skulle vi prata med honom om? Allt eftersom dagarna gick föll alla bitar på plats och jag har aldrig reflekterat om jag pratar eller sjunger tillräckligt mycket för honom. Hade jag läst den här boken innan jag blev mamma hade jag antagligen tänkt mer på det. Har vi pratat lagom mycket idag? Skall jag läsa en kvart till? Nog för att samspel är viktigt men jag är övertygad om att det mesta faller på plats allt eftersom. Alla är vi olika som föräldrar och gör på olika sätt utan att för den sakens skull göra "fel".

Boken i sig grundar sig på en forskarers teori. Som akademiker och plugghäst vill jag veta mer. Vad säger andra forskare? Vad är argumenten för respektive emot just denna teori? Att bara få korta utdrag av en enda teori bäddar för missförstånd. Efter dryga 300 högskolepoäng i mitt LADOK-utdrag är källkritik ett ord jag hört upprepade gånger. Många har kanske inte det. Vissa kanske till och med tror att det är så som den här boken säger. Men själva konceptet bokcirkel är kul och kanske ändrar jag uppfattning om boken när jag läst hela!

Vet ni när det är som allra värst att vara sjömansfru? Jo, det är när man bakat en smaskig blåbärssockerkaka, tjuvsmakat på den och inser hur gott det vore med ett glas mjölk till. Problemet ligger i att om jag tar ett glas mjölk till kakan så har jag ingen mjölk kvar att ha i kaffet imorgon. Och kaffe utan mjölk, det går inte. Och en morgon utan kaffe är omöjligt. Att väcka Adam för att gå till Pressbyrån trehundra meter längre bort känns omänskligt. Att lämna honom i lägenheten känns ännu mera omänskligt. Så det får bli ett glas apelsinsaft istället. Såvida man inte kan ha välling i kaffet...?

Eget rum är grejen! Så bra som vi båda sovit de sista nätterna har vi inte sovit på ett par veckor. Adam vaknar visserligen fortfarande vid fyra på morgonen och får då sova vidare hos mig men det tycker jag är helt okej. När klockan är fyra så är det ju morgon (säger en gammal 4-8 styrman). Men alla de där oroliga uppvaken på natten är borta. Har fått gå in till honom en gång per natt och ge honom nappen men det är det enda, innan handlade det om fem, sex gånger samt att han hade svårt att somna om då. Vi är båda piggare och sover nu till någon gång mellan sex och sju vilket jag tycker är helt okej!

I nio månader bodde han i min mage. De nästföljande nio månaderna sov han i spjälsängen, knappt en meter från min sida av sängen. Och idag har han flyttat till ett eget rum! Sovpauserna under dagen har fungerat finfint men det tvivlade jag inte på. Han kan sova vart som helst. Hur natten kommer bli återstår att se.

Adam har ju sovit hela nätter i flera månader och vi har länge pratat på att han ska flytta. Idag gjorde jag slag i saken. I en veckas tid har vi båda två sovit dåligt. Han har vaknat vid tre på natten och tyckt att det varit dag. Han har somnat om först när han har fått komma över till vår säng. Nu kanske någon tycker att jag valt en konstig tidpunkt att flytta honom, när han sover oroligt, men det här är ett litet experiment.

När det kommer till sömn är Adam väldigt självständig. Han har inte somnat i min famn sen han var ett par, tre månader då han någon enstaka gång somnade vid flaskan. Han vill alltid somna i egen säng och vill inte att vi ska vara i rummet. Är vi det blir han orolig, tror väl att det är fara på gång. Detta märks tydligt när man ska lägga honom och vi inte är hemma. Som mamma vill jag ju vara vid hans sida då rummet kanske är nytt för honom. Han blir då ledsen, kinkig och skriker. Lämnar jag rummet tystnar han nästan omgående och somnar.

Så. Nu har jag fått för mig att han inte kan/vill somna om för att han hör mig, att han hör att jag är vaken. Jag skall ge det några nätter. Funkar det inte så får han ju bara flytta in i vårat sovrum igen, svårare än så är det inte.

Jag blev erbjuden igår att, mot att få resan betalt, få åka till andra sidan landet och riva ett tak. Det är frestande. Det hade säkert stillat lite av rastlösheten. Efter en snabb titt på SJ's hemsida är jag dock tveksam. Direkttåget till Göteborg som brukar gå på förmiddagen är indraget, för alltid, och istället får man åka via Hässleholm. Alternativen är således:

1. Resa med bebis, vagn och sjuhelvetes massa prylar och byta färdmedel sex gånger.
2. Resa med bebis, vagn och sjuhelvetes massa prylar på eftermiddagen med direkttåget. Detta alternativ innebär bara tre byten men även att jag måste natta bebis på bussen från Göteborg, finns inte en chans i helvete att vår lilla tröttmössa kan hålla sig vaken till klockan 19.30.
3. Stanna hemma och låta någon annan riva taket.

Jag har åkt upp genom Bohuslän förr med Adam och det var inga problem. Men då tog vi direkttåget till Göteborg, som gick på morgonen. Från Göteborg tog vi sedan tåg till Uddevalla där mamma hämtade i bil. Jag hade inte med någon vagn utan bara babyskyddet. Vi har fortfarande kvar babyskyddet och det är inte för litet men jag måste ha med vagnen den här gången. Mamma har bara liggvagn hemma hos sig och jag tror inte att jag hade fixat en vecka utan vagn. I höstas gick det bra då han var rätt liten och var nöjd i sjalen men han skulle inte trivas med det en vecka. Jag skulle inte trivas med det en vecka.

Om sambon vore hemma och skulle med på resan hade jag inte tvekat men nu är läget inte så. Det hade säkert funkat men är det värt det? När vi tidigare åkt buss och tåg har vi inte en enda gång fått hjälp av och på tåget, vare sig av passagerare eller tågvärdar. En sak är väl om man bara har vagnen eller bara ryggsäck och bärsjal men när vi ska ha allt kommer det bli meckigt. Det tåls att fundera på.

Å andra sidan borde den här komma i dagarna och det vore ett utmärkt tillfälle att testa den.

När julen närmar sig brukar jag alltid koka en kastrull risgrynsgröt. Jag älskar risgrynsgröt men trots det så brukar det bara bli ett kok per år. Här om dagen kom jag på att risgrynsgröt borde ju vara en god frukost eller mellanmål för den lille herrn i huset. Sagt och gjort. Kokade en halv sats igår, minus saltet, och serverade det till frukost för samtliga i familjen. Kanel på gröten för oss stora, slät hemmagjord jordgubbskräm för den lille. Succé! Visst, det känns att saltet saknas men det funkar. Och Adam tyckte att mammas hemgjorda RisiFrutti var supersmaskens!

Är det någon som vet om man kan frysa in risgrynsgröt?

När vi började introducera smakportioner för Adam gick vi direkt på burkmaten. Jag tyckte att det verkade alldeles för krångligt att göra egen mat och dessutom var jag livrädd för att jag skulle missa något livsviktigt eller att maten skulle bli rentav farlig på något sätt. När jag började bli varm i kläderna försökte jag göra egna puréer och det gensvar jag fick var gallskrik, gråt och kaskadkräkningar vid matbordet. Självförtroendet fick sig några ordentliga törnar.

Jag testade lite olika saker med helt olika smaker. Lax. Broccolli. Majs. Ägg. Omelett. Inget fungerade. Så jag gav upp. Tänkte att han får väl äta Sempers barnmat tills han flyttar hemifrån. Vad som fick mig att testa ännu en gång vet jag inte. Men efter den gången var det precis som om något lossnade och nu slinker allt ner. Köttfärssås, thaigryta med nudlar, laxburgare, fiskgrattäng, köttgryta med trumpetsvamp, pannkakor, frikadeller. Han får äta samma mat som oss och det går hur bra som helst!

Lite meckigt tycker jag att det är, på grund av saltet. Vi äter mycket fisk och det går inte att salta fisk efteråt. Jag är alldeles för bortskämd när det kommer till fisk. Men i det stora hela fungerar det bra och Adam äter nu hemlagad middag nästan alla dagar i veckan. Lunchen står fortfarande Semper för om det inte finns rester. Hur som helst så är det kul att se att han gillar samma saker som oss och inte har knorrat (läs kaskadspytt) över någonting de senaste veckorna.