Kvällsproblematik

Adam har alltid sovit oförskämt bra. Så bra att jag till och med ljugit någon gång och sagt att han visst brukar vara vaken någon gång på natten. För någon vecka sedan hände det dock något och jag vet inte vad. Adam har alltid varit kvällstrött och stensover mellan sex och halv sju på kvällen. Hans nya vana är att han vaknar efter cirka 30-90 minuter och är otröstlig. Han brukar bli glad om vi börjar läsa saga men bara vi närmar oss sängen blir han hysterisk.

Det spelar ingen roll om vi sitter fem minuter i soffan eller 35. Resultatet är det samma. Dock somnar han på tre röda om jag bär in honom i gästrummet (där vi för tillfället sover på grund av sovrumsrenovering, skulle tro att dubbelsängen ger samma resultat). Han skrattar till lite förnöjt, pillar lite med sin snuttefilt och vänder sig sen på sidan och somnar. Bara sådär. Så bevisligen är han trött. Men han vill inte sova i sin säng. Väl i gästsängen sover han sen bra, sover hela natten som vanligt.

Mig gör det inget att han sover i vår säng, inte sambon heller. Inte om det bara handlar om en kort period. Det känns inte lika lockande att ha honom i sängen tills han börjar skolan. Jag vet inte hur jag ska göra för att han ska vilja somna om i sin säng. Han har ju inga som helst problem att somna där under dagen, inte heller under nattningen. Men när han väl vaknat, då går det inte.

Vissa kvällar försöker jag bara tio minuter. Andra i nästan en timme. Jag vet inte vad som är rätt. Jag vet inte vad som är fel. Antagligen för att det inte finns några rätt och fel. Det spelar ingen roll om det är jag eller sambon som försöker. Ingen av oss kan lägga honom mer än i vår säng. Well, när allt kommer omkring är det rätt mysigt att ligga och snusa en bebis i nacken. Mindre mysigt är det att vakna med en blöja eller fot i ansiktet men det är smällar man får ta!

Kommentarer
Postat av: Ottilia

Det du berättar låter bekant. Jag har själv inte barn men min syster hade samma problem. Det visade sig att på nätterna hade mitt syskonbarn mardrömmar. Det förekom bara på natten och hon vägrade somna om i sin säng men barnmorskan så att det var vanligt och att det kommer att komma fler ggr under uppväxten. Förmodligen behövde hon ny miljö för att kunna somna om, förståligt om man inte vill somna um på platsen där man precis vaknat upp ur en mardröm.

Kanske det kan vara något sådant?

2012-05-02 @ 18:28:38
URL: http://bloggarnerivikt.wordpress.com
Postat av: Inga Magnusson

Kanske kan även små barn ha mardrömmar?

2012-05-05 @ 07:44:07
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0