landkrabba

Den här helgen går i kalasandets tecken! Idag skall vi på kombinerat födelsedags- och morsdagskalas hos min svärmor. Min lillebror fyller dessutom år men något kalas för honom blir det inte då han bor nästan 50 mil härifrån. Har skickat paket och ringt och gratulerat i alla fall! Imorgon är det tårtkalas för en väninna som fyller år och dessutom är det ju mors dag! Brukar ni fira mors dag?

Vi har aldrig firat mors eller fars dag med pompa och ståt men jag tycker det är fint att köpa något litet. En ask choklad, en blomma, en pocketbok bjuda på fika, vad som helst. Mina föräldrar bor på andra sidan detta avlånga land så även mamma har fått en postpåse av mig innehållande lite saker från Lagerhaus. Hittade fina saker ur deras nya sommarserie Havet. Tyckte det var passande för en fiskarhustru... Och ja, jag vill ha allt ur den serien!

Jag saknar min röda lilla dator. Men jag börjar inse att den gett upp. Det får bli en ny dator så småningom. Jag är inget teknikfreak och hade hellre lagt pengarna på något annat. Vad som helst utom en dator faktiskt. I dagsläget har jag ju inget akut behov av en dator. Skolan är så gott som klar och sambon är hemma åtta veckor till så hans tegelsten till bärbar (läs transportabel) dator står till mitt förfogande. Men den är inte lika fin. Den är betydligt bättre än min, bara en sån sak att den fungerar till exempel, men den är inte min.

Precis inför sista korrigeringen av slutarbetet i den här kursen krashade min dator. Vad som hände vet jag inte. Uppgiven gav jag den till sambon och sa här, laga! Stackarn har slitit sitt hår, svurit, formaterat och installerat och det blir inte bra. Då jag har en netbook har jag ingen CD-läsare och hittills har han inte hittat någon Windows-version som går att installera via USB. Så det blev Ubuntu. Som han har på sin dator. Som fungerar klockrent på hans dator. Fungerar det på min? Nej. Allt ser ut som kattskit och ingenting fungerar som det ska.

Slutsats. Blogguppdateringen blir lidande. Läsandet av era bloggar blir lidande. Och framförallt, alla recept jag hade sparat som favoriter i bokmärkslistan är borta. Jag funderar på att tömma mitt bankkonto och köpa en röd stuga utan el och vatten mitt ute i dom småländska skogarna och bara glömma allt vad teknik heter.

Det började med att Open Office-filen med det slutgiltiga grupparbetet inte gick att öppna. Det slutade med två systemåterställningar varav ingen ledde någonstans, backup av vårens bilder samt en snäll sambo som lovat att fixa datorn som just nu är rätt ledsen av någon anledning. Utöver det har jag också krashat. Feber och lite småsnurrig i bollen. Sjukt stressad över arbetet. Sjukt irriterad på de andra gruppmedlemmarna. Sjuk helt enkelt.

Idag bär det av på en kortare hajk. Gårdagens strapatser kändes i ryggslutet men strax efter tio igår kväll sov jag som en klubbad säl så jag märkte inte så mycket av det. På dagens schema står Korpens tipspromenad, årets första minigolf och picknick. Tror det blir samma mackor som igår. Dom var så himla smaskens!

Vad gör ni denna fina söndag?

Tidigare i veckan åkte vi på tur till Karlskrona. Flitiga jag hade samlat ihop prio-poäng till en gratisresa för oss båda till Karlskrona i alla fall. Hade endast gjort upp lite lösa planer. Geocacha, äta lunch, spana in Marinmuseet. När vi kom upp på Stortorget utbrast sambon som gjort lumpen och bott i Karlskrona i omgångar att det låg en glassbar där vid namn Glassiären. Det är ett mysterium för mig hur han kunnat missa att berätta det för mig innan. Bestämde oss för att äta lunch först och sen glass. Det verkade som ett normalt och vuxet beteende. Vad som däremot visade sig att inte vara normalt var storleken på glasskulorna!

Jag är här.

Det är bara väldigt mycket nu. Först och främst det där jävla grupparbetet men mycket annat som är kul. Dagsutflykter till Karlskrona, glass i stora lass, tältsemestrar, planering av dagsvandringar, organisering av hemmet, studiebesök och information om förlossningen och BB.

Men först lite sill och potäter på balkongen!

Emsut gav mig omedveten inspiration till att skriva om syslöjd. Hon lämnde följande kommentar i mitt förra inlägg:


"När jag hade syslöjd i skolan råkade
jag klippa hål i det linnet som jag sydde.

Jag hade inte så bra betyg..."

Det här med syslöjd var inte min grej heller. För något år sedan visade mamma mig mitt så kallade symaskinskörkort. Det måste ha varit av ren godhet lärarinnan godkände mig. Eller så kanske man inte kunde bli underkänd på mellanstadiet?

Jag har också lyckats med en del saker i samma kaliber som Emsut skriver om. En gång sydde jag mig i fingret. Med symaskinen. Det gjorde ont. Inte lika ont som när jag stoppade in pekfingret i elvispen på hemkunskapen men det är en annan historia. Jag minns även att jag skulle sy en joker-mössa. Dock råkade jag sy ihop alla sidor så det fanns ingenstans att stoppa in huvudet.

Efter några misslyckanden med symaskinen gav jag mig på broderi. Hur svårt kunde det vara tänkte jag och valde glatt ut ett korsstygnsmönster jag gillade. Faktum var att det gick hyfsat att sy korsstygn. Det är inte så svårt. Bara väven är tillräckligt gles vill säga. Jag minns att jag tyckte det var kul och satt hela lektionen och sydde. Detta var på 90-talet. Kommer ni ihåg vad man hade på sig på 90-talet? Just det, stora bylsiga Champion- eller Aqua Limone-tröjor. Vad tror ni hände...? I slutet på lektionen upptäckte jag att jag hade sytt fast hela syslöjdstimmens broderi på magen på min tröja...

En före detta kollega var även hon fientligt inställd till syslöjden. Hon var dock mer inne på sabotage och klippte helt sonika av sladden på symaskinen. När läraren hade samtal med henne och hennes pappan svarade pappan dock stolt att det var ju smart av dottern att ta en sax med plasthandtag. Hon är sjöingenjör idag.

Vad tyckte ni om syslöjden?

Jag stoppar huvudet i sanden och försöker glömma bort grupparbetet. Jag måste titta på det idag. Det mest irriterande är att mina delar är klara. Det är en självlarhet att man hjälps åt i ett grupparbete men när hon som är ansvarig för analysen endast har fått ihop en sida en vecka innan deadline känns det som om min hjälp kommer vara mer än just hjälp.

Så jag tvättar bebiskläder (skall man förresten använda sköljmedel när man tvättar till småttingar? Har hört att man inte skall det men vad vet jag...) och stuvar om i frysen. Funderar även på om jag skall göra paj eller kräm av rabarberna jag köpte och det kliar i fingrarna över att börja skruva ihop byrån vi köpte på IKEA igår. Det har till och med gått så långt att jag funderar på att plocka fram symaskinen och sy en förvaringssak till badrummet. Problemet är att jag inte kan sy. Jag tror inte ens att jag kan trä symaskinen...

Eurovision står på. Jag sitter med datorn i knät. Sambon pillar på sin iPhone. Helt plötsligt är det dags för Sveriges bidrag.

Jag: Jag vet inte ens hur Eric Saade ser ut.
Sambon: Nej, inte jag heller.
Jag: utbrister glatt Han ser ju ut som den där fiol-hoben!
Sambon: Lite kanske men han är ju 20 gånger snyggare än fiol-muppen!

Intressenivån är hög här hemma. Tittar ni?

Så, hur gick campandet på Öland? Det var sådär löjligt perfekt med en hel del strapatser och äventyr.

Resan började med planerad geocaching och picknick på Alvaret. Det såg lite mörkt ut på himlen när vi hoppade ur bilen men det var bara 200 meter till gömman enligt GPSen. Hittade och loggade cachen enkelt och precis när vi skull lägga tillbaks den öppnade himlen sig. Regnskurarnas regnskur. För första gången på flera månader sprang jag. Dt var inte alls skönt. Och jag blev dyblöt på den 200 meter långa springturen. Skrattande intogs matsäcken i bilen istället och regnet var borta på tio minuter.

Sen rullade det på. Vandrade. Fotograferade. Hittade fina platser. Turistade. Perfekt tid att turista. Öland var otroligt vackert. Allt var grönt. Normalt brukar jag inte förstå hypen med Öland. Det är ju bara en gul och sönderbränd åker...? Men nu var det fint. Jättefint. Och inte en enda annan turist i syne!


Tältet slogs upp nere vid vattnet på östra sidan, i Seby. Grill, mys och kossor på andra sidan gärsgården. Kvällspromenad som innehöll klättring över taggtråd och ålning under elstängsel. Om man nu kan åla med min mage. Jag är mer inne på att mina rörelser liknar en säls. Alltså sälar jag mig.


Vaknade tidigt imorse lite lätt mörbultad i kroppen. Liggunderlag kanske inte är det optimala att sova på men jag sov gott ändå... Frukost vid havet och lite mer turande på ön innan återfärd till Kalmar och storshopping på IKEA och Plantagen. Börjar bli lite seg i kolan nu. Sluter jag ögonen slocknar jag nog i soffan. Men det är inte helt fel det heller!

De sista dagarnas sommarväder har helt klart påverkat bloggarna. Jag har inte uppdaterat. Många andra har inte uppdaterat. Statistiken har gjort en djupdykning. Om det beror på att människor har annat för sig än att sitta inne framför datorn eller om det beror på att just undertecknad glömt bort att hon har en blogg låter jag vara osagt.

Vi har haft några fina dagar. Picknick på 4H-gården i stadens ytterområden. Långa promenader. Geocaching. Glass i stora lass. Alkoholfri öl på uteservering. Och så det där förbannade grupparbetet. Jag börjar känna att jag ger upp. Igår fick jag det så kallade analyskapitlet av en av grupppmedlemmarna. Två sidor med ett och ett halvt radavstånd. Inte en enda referens. Enbart upprepning av empirin med ett par inslängda "vi anser att..." Inte en enda koppling till teorin. Antonovsky eller KASAM nämns inte ens. Jag vet inte hur jag ska säga till henne idag att dessa delar inte går att använda. Att hon missförstått uppgiften helt. Jag får fundera på det över en kopp kaffe och Vaken i P4.

Vaken i P4 börjar bli en trogen vän. Perfekt när bebis får för sig att fyra är en fullt normal tid att vakna på. Brukar lyssna på det via SR-appen liggandes i sängen en timme eller så. Dagens nyhet är att tiden stannat i Finland. Kyrkklockan som ringer in det nya dygnet i Åbo (?) har gått sönder. Kan inte någon stoppa tiden här också? Idag är det 30 dagar till BF. Jag längtar. Självklart längtar jag. Men det går ju så sablans fort! Bebis kan vara här om två veckor. Eller sex. Eller imorgon. Och allt vi har är ett par röda Converse i storlek 19...

Arbetet med vårt gruppparbete fortgår. Idag skall jag skriva om diverse motivationsteorier och faktorer som kan utlösa motivation. Sitter och funderar på vart jag skall hitta motivation till att göra det. Det är så mycket annat jag vill göra. Jag skall bara... Sambon sitter på balkongen och gör spjälsängen fin, slipar och lackar. Jag vill med! Fast jag fick tydligen inte måla med den färgen. Lacknaftebaserad färg var tydligen inget som små minibebisar gillade. Kanske ska hämta hans dyktuber och vara med ändå? Det verkar ju bra mycket roligare än att skriva arbete i alla fall!

Imorse läste jag i massor av statusar på facebook om att det snöade på diverse ställen i landet. Jag tittade ut genom mitt fönster. Solen sken från en nästan klarblå himmel. Jag updaterade min Facebook. Skrev kaxigt att i Kalmar sken minsann solen. Åt frukost, duschade, sminkade mig. Det mulnade på. Gick in till stan för en linskontroll hos optikern. Kom ut från optikern. Det snöade. Suck.

Jag har alltid haft vad alla andra kallar kort hår. I höjd med käklinjen. Jag har aldrig tyckt att det varit särskilt kort. Under de sista året har dock hårt vuxit och vuxit och nu går det ner till axlarna. Innan jag klippte mig förra gången gick det till och med nedanför axlarna. Nu börjar jag dock bli trött på det. Axellångt hår och snedlugg, inte särskilt spejsat.

Jag har bestämt mig för att klippa och färga håret nu i maj. Innan bebis kommer. Men då är frågan hur jag ska klippa mig? En del av mig vill ha kort hår. Riktigt kort. Pojk-kort. En annan del tycker att det känns tryggast att klippa av håret till den bekanta käklinjen och behålla snedluggen. På så sätt kommer jag se ut som jag gjort de senaste tio åren. Men tanken är lockande. Klippa det. kort. Kort-kort. Det växer ju ut?

På ett sätt är skolan redan slut för den här terminen. Inga mer föreläsningar, inga mer tentor. Dock finns det ju ett men. Ett ganska stort sådant. Det heter 7,5 hp grupparbete. Och det kommer gå åt helvete. Den optimistiska delen av mig börjar sakta men säkert försvinna, i alla fall inför denna uppgift. Det kommer inte gå. Det kommer bli tidernas sämsta grupparbete. I alla fall det sämsta jag satt mitt namn på.

För ett par veckor sedan gjorde vi en rätt tydlig projektplan. Där stod det bland annat att vi till den här veckan skulle ha läst relevant litteratur, gjort bakgrundsresearch om företaget och så vidare. Innan påsk gjorde vi en ännu tydligare lista på saker att göra under påskhelgen. Jag har gjort min del.

Jag har mailat en A4-sida med länkar om det aktuella ämnet till de andra. Jag har tre kapitel kvar i den sista kursboken. Jag har klottrat ner några sidor med tankar och frågor inför intervjun på fredag. Jag har funderat på hur vi kan använda de teorier vi valt ut.

En av gruppmedlemmarna var till Berlin över påskhelgen. Det är henne jag känner bäst. Hon hade inte gjort särskilt mycket då hon inte haft tillgång till internet. Hon hade dock med sig litteraturen och har snart läst ut den även hon. Men hon har koll på läget. Hon hänger med. För hon är påläst. De andra två har inte ens beställt alla böcker utan står i kö på biblioteket för att låna dem. När jag frågar om inte de har några länkar att dela med sig av svarar de att de inte googlat. De hade inte en enda fråga nerskriven inför den intervjuguide vi skulle upprätta idag. Så i slutändan blev intervjuguiden mina tankar och funderingar. Och de demokratiskt utvalda teorierna är vi bara två stycken som läst om och är insatta i.

Jag är irriterad och lite smått förbannad. Hur svårt kan det vara att göra sin del? Min del av arbetet föll på metod och teoretisk referensram. Jag ville inte vara ansvarig för analys, resultat eller slutsats då det finns en viss risk att jag är iväg och föder barn då. De andra förstod det och tyckte det var fair. Jag är snart klar med min del. I alla fall i stora drag. Sen blir det ju lite finjusteringar i efterhand såklart. Jag funderar på om jag efter det ska släppa allt. Låta de andra göra som de vill och bara strunta i att mitt namn kommer stå på en katastrofalt dålig produkt? Problemet är att jag är ambitiös. Jag är duktig. Jag kan skriva arbeten. Och det kommer inte kännas bra att lämna ifrån mig något som inte ens är i närheten av vad det hade kunnat bli...

Igår kväll fick jag ett sms.

I hamn, bunkrar, biljetten ligger här :) Stavanger, Oslo, Arlanda, Kalmar! Landar 22 :) Mycket att göra nu! Puuuuuuuuss!

Jag blir glad. Men lite fundersam och messar tillbaks.

När? Imorgon? På onsdag? Ikväll?!

Svaret kommer inom en minut.

Aha, missade det! :) Imorgon!

Ja, det är minsann inte lätt att få ner all relevant fakta med hjälp av 160 tecken. Mannen i huset kommer i alla fall hem ikväll istället för imorgon som det normalt brukar vara och det gör mig så glad! Om cirka tolv timmar har jag honom hemma igen. Det är underbart! Och bäst av allt är att han kommer vara hemma i tre månader den här gången!

Gott folk, jag vann minsann en bingolott i Korpens motionsbingo! Hejja mig! Så på söndag blir det dejt med Lotta Engberg och jag spår att tiden som fattig student då kommer vara över. Jag ser bilar, miljoner, resor och annat smått och gott framför mig.

Kommer ni ihåg när Bingolotto var ett nytt påfund, när Loket var programledare? Kommer ni ihåg vilka konstiga vinster det fanns då? Vad sägs om en årsförbrukning av kaffe, vinterdäck eller kattmat? Jag minns att jag flera gånger hörde någon vinna något som dom inte tyckte om eller inte hade nytta av. För i ärlighetens namn, vad ska jag med en årsförbrukning kattmat till? Mata dammråttorna?

Jag har aldrig vunnit något av högre värde. Jag vet att jag en gång vunnit 500 kronor på en skraplott jag köpte i Visby. Då blev jag lycklig. Jag vet också att jag vunnit 500 kronor i en JackVegas-automat när jag var tonåring. Jag var sådär berusad som bara en nybliven 18åring kan vara på krogen, förstod inte riktigt vad spelet gick ut på så jag sparkade till automaten och helt plötsligt skrev den ut ett kvitto på 500 riksdaler. Behöver jag säga att jag var kung i baren den kvällen?

Jag blir alltid löjligt glad när jag vinner något, även om det bara är en ny trisslott. Eller en bingolott. När jag fick bingo ute i spåret idag ville jag bara skrika biiingooo så att alla kunde höra att jag vunnit men jag bet mig i tungan samtidigt som leendet gick från öra till öra. Så nu håller jag tummarna för att jag vinner något på söndag, om så bara en ny bingolott. Och det bästa är att en tipspromenad till hinns med så då kanske även sambon kan vinna sig en lott...?

Nu är det dags för Korpens Tipspromenad! Det är ju min lilla helgrutin. Dock brukar den vara på söndagar men var den här helgen flyttad till idag vilket gjort mig lite fundersam. På motionsbingon kan man vinna Bingolotter men Bingolotto var ju igår? Om man vinner en Bingolott idag, måste man vänta enda till nästa söndag för att få mysa i soffan med Lotta Engberg?

Och ja, jag misstänker att någon kastat om siffrorna i min ålder. 72 känns som en mer passande siffra för mig och mitt mysliv just nu...