landkrabba

Igår var jag lite deppig. Alla era fina kommentarer gjorde mig på bättre humör. Fick mig att inse att det finns så många fantastiskt fina människor där ute, att jag bara lyckats hamna på ett ställe med allmänt knasigt folk. Idag var jag på sångstund på en annan öppen förskola. Adam tyckte det var kul även om det var stimmigt och barnen var betydligt större än honom och jag småpratade med människor som hälsade och artigt konverserade tillbaks. Ungefär så som vuxna människor brukar göra.

Hur som helst. Idag är jag glad. Inte bara för att människor har hälsat på mig. Jag är glad för att imorgon skall Adam och jag gå till banken och skriva kontrakt på en lägenhet! En fyra i stans norra områden. En fyra med inglasad balkong och förskola i trappuppgången bredvid! Och bäst av allt, vi var enda budgivarna så vi fick den till utgångspris! Så i januari går flyttlasset. Nu ska vi bara få sålt tvåan vi har. Någon som är intresserad av en tvåa i Kalmar? ;-)

När mannen är till sjöss shoppar frugan en lägenhet...

Lite tidsfördriv medan sonen sover. Listan har jag snott från Emsut.

Fyra arbete jag haft i mitt liv
1. Hotellstäderska
2. Fiskare
3. Jungman
4. Andrestyrman

Fyra filmer jag kan se om och om igen
1. Smala Sussie
2. Masjävlar
3. Astrid Lindgren-filmer
4. Benjamin Buttons otroliga liv


Fyra städer jag levt i
1. Strömstad (gick gymnasiet där)
2. Kalmar (bor där sedan sju år tillbaks)
3. Liten håla som inte är värd att nämnas
4.

Fyra tv serier jag älskar att se på
1. Greys Anatomy
2. Desperate Housewifes
3. Bonde söker fru
4. Private Practice

Fyra platser jag semestrat på
1. Naxos
2. Södra Öland
3. Gran Canaria
4. Göteborg

Fyra hemsidor jag besöker dagligen
1. Facebook.com
2. Gmail.com
3. Blogg.se
4. landkrabba.blogg.se

Fyra mat favoriter
1. Kokta havskräftor
2. Stekt begtunga
3. Blåmusslor kokta i grädde, vin och vitlök
4. Ceasarsallad

Fyra skolor jag gått på
1. Gullmarsskolan
2. Strömstad Gymnasium
3. Sjöfartshögskolan vid HiK
4. Ekonomihögskolan vid LNU


Fyra saker i mitt rum
1. Morgonrock
2. Lypsyl
3. Fåtölj
4. Duntäcke

Fyra saker jag bär just nu
1. Förlovningsring
2. Klocka jag fick i examenspresent
3. Jeans
4. Svart spetsbehå

Fyra ställen jag hellre skulle vara på just nu
1. I Aberdeen där min sambo ligger i hamn för tillfället
2. I köket men bebis sitter i babysittern och sover så gott så jag vill inte slamra där
3. Någonstans neråt Medelhavet med min familj
4. På Shetlandsöarna

En månad går snabbt. Imorgon är det dags att säga hejdå till min sjöman igen. Attans. Dessa veckor har som sagt gått snabbt. Väldigt snabbt. Faktiskt för snabbt. Det känns som om han nyss kom hem. Det känns som om vi knappt varit hemma i lägenheten tillsammans. Så är inte fallet. Vi har bara gjort två minisemestrar som varit underbara bägge två. Men nu är det alltså dags igen. En månad som ensamstående mamma. Ensamstående fast med ett rätt schyst bankkonto. Appropå det så har jag fått en fullmakt att spendera alla hans pengar. Typ. Inte riktigt. Har varit på en ny lägenhetsvisning så nu håller vi tummarna för att vi vinner denna budgivning. Samt att sambon inte märker att jag norpar några tusenlappar och köper en ny höstgarderob ;)

I början av veckan var vi iväg på en liten minisemester. Första anhalten var Ekön ute vid Gryt. Bodde i mysig stuga, lagade chilipasta med räkor och drack folköl. Många stopp på vägen upp dit blev det. Kaffepaus, geocaching och det obligatoriska stoppet. Godishuset utanför Västervik. 600 sorter lösgodis. Jag trodde att jag hade gått upp typ tre kilo när vi kom hem. Döm av min förvåning när det visade sig att jag hade gått ner ett kilo istället. Så återigen visade vågen en åtta som första siffra. Jag ligger farligt nära gränsen mellan åtta och nia och balanserar.

Andra stoppet var hos mormor och morfar. Det var första gången de träffade Adam som är deras andra barnbarnsbarn. Brorsans pojk är deras första. Han charmade dem totalt. Såklart. Vems hjärta smälter inte av ett tandlöst litet leende...?

Sista övernattningen innan hemfärd blev Oxelösund. Hittade mysiga stugor ute på en pir. Underbart. Dygnet där fördrevs med geocaching och promenad på en halvö som heter Femören. Otroligt häftigt område. Där ute fanns det ett fort som byggdes 1963. Eller om det var 1964. Det var byggt för att klara en kärnvapenattack i storlek med Hiroshima och rymde 70 man. Fortet var i bruk fram till 1998 och gjordes offentligt först 2003! Tyvärr var fortet stängt för besökande när vi var där...

Vi fick inte lägenheten vi budade på. Vi var bara två budgivare men hade innan satt en gräns där vi skulle stanna. Och med tanke på de andras bud så förstod vi att de inte tänkte ge sig i första taget. Tyvärr. Så vi myser vidare på våra 56 kvadrat med balkong och spanar vidare. Det finns väl fler perfekta lägenheter?!

From time to time så glömmer jag bort den här bloggen. Det är trist. Jag gillar att blogga. Och jag gillar att läsa bloggar. Men dagarna flyter iväg, vädret är kanon och hela lilla familjen är samlad. Bloggandet har inte prio ett just nu. När jag kommer på att jag har en blogg så är jag i regel inte i närheten av datorn och när jag är i närheten av datorn kommer jag inte ihåg att jag har en blogg. Ni förstår problematiken...?

Adam växer så det knakar. Han blev 11 veckor i söndags. Tänk, snart tre månader sedan han kom till oss. Snart tre månader sedan världen förändrades för att aldrig mer bli sig lik. Han utvecklas så mycket, gör nya saker och läten varje dag. Imorse rullade han runt, från mage till rygg, för första gången. Visserligen låg han i vår säng och på mjukt underlag blir det ju lite nerförsbacke... Det kanske var mer tur än skicklighet men det var ett förvånat ansiktsuttryck som tittade på oss!

Själv så krymper jag. Inte överdrivet snabbt. Publicerade aldrig någon invägning i måndags då vågen visade samma som veckan innan. Det är jag nöjd med. Jag brukar alltid gå upp en hel del när sambon kommer hem och vardagslyx är ett ord som används ofta... Idag köpte jag dock ett par jeans på H&M. I storlek 34. Tum alltså. Må vara deras största storlek men jag har inte kunnat ha jeans från H&M på år och dag. Blev även en jeanskjol i storlek 44. Likadant där. Länge sedan jag hade en underdel i storlek 44. Brukar ha 46. Så framåt går det. Sakta men säkert.

Lägenheten igår var underbar. En bostadsrätt. En fyra i markplan med en egen liten täppa på cirka åtta, tio kvadrat och en liten stenlagd uteplats. Tre sovrum varav det ena inrett för en liten pojke. Två toaletter, en med dusch och en med badkar. Egen tvättmaskin! Stor walk-in-closet. Kök och vardagsrum med öppen planlösning och en vacker matplats. Barnvänligt område med stora gräsmattor och flera lekplatser. 500 meter till ICA Supermarket. 130 meter till förskola. Tre busslinjer som går från hållplatser i närheten. 100 meter till stans vattentorn. Sambon, ingenjören, undrade om det betydde att det var bra vattentryck... Hur som helst. Lägenheten var underbar och jag väntar spänt på att mäklarn ska ringa. Vill ha! Utgångspriset är 850000. Sen återstår väl att se hur mycket den sticker iväg...

Snart är han hemma. Snart, snart, snart. Han har redan fått flygresan. Onsdag 1620 från Aberrrdeen. Hemma mitt i natten någon gång. Så är det när man bor i Kalmar. Jag mönstrade av i Bilbao, norra Spanien, en gång. Jag mönstrade av tillsammans med en kille från Göteborg som således skulle till Landvetter och två killar från Filippinerna som skulle till Manilla. Göteborgarn var hemma på några timmar. Filippinarna var hemma på knappt ett dygn. Jag, som även då bodde i Kalmar, var hemma på 26 timmar. Well, well. Hur som helst. Han är snart hemma och jag längtar nästan ihjäl mig!

Igår var Adam och jag på utflykt med ett par vi träffat i föräldragruppen och deras söta dotter. Var till ett underbart litet café och lanthandel i Gårdby och åt smaskiga mackor och paj. Paret i fråga har länge varit sugna på det här med geocaching så jag laddade GPSen med några gömmor och visade hur det gick till. De blev så bitna att de redan skaffat sig ett konto på geocaching.com och nu håller vi på att planera helgens äventyr!

Det regnar i Kalmar. Det har gjort det i tre och en halv evighet. Eller om det är två dagar. Igår öste det ner. Verkligen öste. Jag skulle ha åkt med några kompisar till Öland igår. Vi skulle äta paj på ett lantcafé och promenera längs sjömarkerna. Vi enades om att ställa in resan. Trist. Adam brydde sig dock inte så mycket, han sov i min famn hela eftermiddagen medan jag hade ett Private Practice-maraton. För övrigt rekommenderar jag inte de första avsnitten av tredje säsongen till någon som nyligen fått barn. Många tårar fälldes.

Idag öser det inte ner. Idag är det sånt där fint, fint regn. Sånt där regn som till slut tränger genom alla kläder trots att det känns som en fräsch ansiktsdusch i början. Jag vet. Jag fick för mig att gå ut och promenera en timme. Adam hade det mysigt i vagnen under filt och regnskydd. Jag var avundsjuk. Och blöt.

Drygt en vecka har gått sedan R mönstrade på sin lilla badbalja för att säga hej till gamla Nordsjön igen. Det betyder att det är tre veckor kvar tills han kommer hem. Tre veckor, det låter ju helt ofattbart lång tid! Nästan lika länge som fyra veckor. Det låter bättre att säga att vi klarat av en fjärdedel. Att det är tre fjärdedelar kvar behöver inte nämnas. Om man tänker att de här veckorna är en tårta, en stor mastig tårta, så är det ju väldigt mycket att äta en fjärdedel. Då tänker man inte på de resterande fjärdedelarna. Jag vet, jag är inte riktigt klok.

Jag är inte blond. Inte av naturen heller. Men jag känner mig så korkad just nu. En ung rörmokarspirant (praktikant? sommarjobbare?) kom förbi precis. Han såg ut att vara 15 men misstänker att han var 18, som rörmokare bör man väl ha körkort? Hur som helst. Han skruvade loss den skruv jag tidigare pillat på och såg att det som satt där under inte var fastskruvat och att det var ett under att det inte läckt innan. Hepp. Jag var ju där och tittade. Men jag har väl aldrig sett insidan på en vattenkran innan?! Jag vågade inte pilla, rädd för att göra mer skada än nytta. Så rörmokarspiranten var här ungefär tre minuter och trettioåtta sekunder och drog åt två skruvar. Något jag själv är högst kapabel till. Pinsamt Anna, pinsamt!

Att vara sambo med en ingenjör har sina fördelar. Om något krånglar i lägenheten eller behöver fixas så grejar han i regel det. Men vad tusan hjälper det att vara sambo med en ingenjör när han är sisådär sjuttioelva ljusår härifrån och vattenkranen i köket läcker?! Jag är inte helt handfallen. Jag kan också fixa en del. Men just vatten och även el skrämmer mig lite. Går det fel så går det i regel åt helvete. Jag har lagt ut en efterlysning på Facebook efter en handyman men varenda jäkel jag känner verkar vara antingen sjuttioelva ljusår härifrån, en klar nackdel med att bara känna sjömän, eller vara nyblivna mammor med ungefär samma koll på vatten som mig. Så jag löser saken på mitt sätt, lägger en disktrasa runt kranen och stoppar huvudet i sanden. Så länge det inte blir stopp i avloppet kommer det ju inte bli översvämning i alla fall eftersom vattnet rinner ner i diskhon. I bästa fall kanske kranen bara slutar läcka helt plötsligt, bara sådär...?

Och nej älskling, det är inte riktigt så farligt som det låter. Du behöver inte ringa rörmokar-jouren. Än. Vänta tills jag har försökt skruva isär kranhelvetet istället ;-)

Sista veckorna har jag kollat en del på TV på eftermiddagen. Det har jag aldrig gjort innan. Sambon och jag kallar det för housewive-TV. Serierna påminner om varandra, ingen sticker ut ur mängden. Talkshows eller program som går ut på att någon blir utkastad i slutet. Även reklamen är speciell, allt handlar om smink, hushåll eller barn. Igår såg jag reklam för något acne-medel som jag glömt bort namnet på. Justin Bieber medverkade i reklamen. Jag vet inte vad han är känd för men har förstått att han är stor bland småflickorna. Han sa finnar är inte coolt. Tänkte att det var kanske inte ett så bra uttalande? Tänk att vara 13 år och få höra sin drömprins säga att finnar är ocoolt...

När jag satt och filade på de sista små justeringarna av vårat projektarbete i slutet av maj totalkraschade min dator. Min fina lilla röda dator. En röd glansig Acer med 13" skärm. Liten, smidig och snygg. Den var aldrig särskilt bra egentligen men jag gillade den. Mest på grund av utseendet. När det kommer till teknik är det just det det handlar om för min del, utseendet. Prestandan är inte lika viktig. Insidan. Jag är fåfäng. I regel använder jag inte ens en tiondel av alla finesser som ingår. Jag kallade min förra dator för min röda lilla vän. Det var till och med själva datornamnet. Nu har jag köpt en svart dator. En Samsung med glansigt lock. Jag funderar på om det verkligen är politiskt korrekt att kalla den för min svarta stora vän...?

Solen skiner från en klarblå himmel så det blir att promenera ner till beachen. Tänkte passa på att sola en stund på förmiddagen, mitt på dagen blir det alldeles för varmt. Samt att jag är rädd för att allmänheten ringer distriktsveterinären eller liknande när de ser en strandad säl...

I måndags började sommarlovet. Sedan dess har det inte varit en lugn stund. Tisdagen gick i lyxens tecken med hotellfrukost, sjöbefäls examenscermoni, shopping på Babyproffsen och sushi. Igår påbörjade vi ett mindre organisationsprojekt här hemma. Tvättid, betongborrning, storstädning och så vidare och så vidare. Boande? Idag blev allt klart. Nu ska jag vara ledig. Nu ska jag vila. En stund i alla fall. Sen ska vi grilla. Och imorgon ska jag göra något jag inte gjort under hela läsåret. Jag skall börja läsa en bok som inte är kurslitteratur. Jag längtar. Jag älskar att ligga med en pocketbok i händerna. Jag tänkte sätta tänderna i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Är den något att ha?

Opponeringen blev ingen slakt. Snarare tvärtom. Vi blev höjda till skyarna. Som ni säkert förstått är jag mycket missnöjd med uppsatsen och framförallt vissa av de andra gruppmedlemmarnas arbetsinsatser. Projektet har inte gått som det skall och jag och en annan tjej har gjort det mesta. Om jag får vara extremt o-jante så kan jag på fullaste allvar säga att vi hade inte fått så bra omdömmen om det inte vore för mitt och H's pillande.

Jag är av åsikten att en tunn uppsats går att dölja bakom ett fint och bra språk. Uppenbarligen gick det finfint. Vad som förvånade mig var att även vår handledare gick på det. Hon kommenterade en del smågrejer och avslutade sen med att säga att hon hade nog släppt igenom den här uppsatsen om det vore en B-uppsats. Det är ett rätt bra omdömme för något som jag egentligen inte ville sätta mitt namn på...

Och mitt vatten gick inte. Men det gjorde inget eftersom dagen gick så smidigt ändå!

Imorgon är det sista skoldagen för mig. Presentation och opponering av gruppparbetet står på schemat. Jag är så missnöjd med vårat arbete. Det är verkligen kasst och jag skäms lite över att mitt namn står på det. Dock är jag tacksam att det inte skall publiceras på uppsatser.se eller liknande. Vi kommer slaktas på opponeringen. Eller, om jag vore opponent på det här arbetet så hade jag slaktat det.

Jag försöker känna efter om bebis kanske är på gång. Det känns ungefär som vanligt. Det vill säga ingenting mer än lite småkrafs och sparkar och hickningar. Det blir nog ingen bebis inatt. Att föda barn är enligt kursansvarig giltig frånvaro från examinationsseminarie. Det vore skönt att slippa seminariet. Så istället nojjar jag för att vattnet kommer gå á la american movie style, det vill säga splash, när jag står inför hela klassen och presenterar vårt urusla arbete. Skulle det hända så är jag rätt säker på att uppmärksamheten tas från arbetet i alla fall... Och jag får säkert lämna klassrummet utan att bli slaktad på opponeringen.

Efter ett besök i Potatisboden, en liten grönsaksaffär med gamla anor, är nu buketten till svärmor färdigställd och här är resultatet. Vad tycker ni?