Längtan
Jag tänker mycket på förlossning och barnafödande och jag kan förstå att mycket av det inte är så intressant för er läsare. Tidigare i graviditeten har jag inte tänkt så mycket på det. Har mest ryckt på axlarna och tänkt att ungen ska ju ut på något sätt... Juni har känts så avlägset. Enligt min baby-widget i mobilen är det 26 dagar kvar till beräknad födelse. Det är mindre än en månad. Det kanske inte är så avlägset ändå? Bebis kan likväl vara här om ett par veckor... Eller om sex.
I olika bloggar läser jag om graviditetskrämpor. Jag är fortfarande lika lyckligt lottad. Kan inte klaga på att det är särskilt tungt eller jobbigt. Visst, jag är inte så smidig längre men med en sambo som puttar på när gärsgårdsklättring och ålning under elstängsel bedrivs så funkar det rätt bra. Jag sälar mig fram och kommer dit jag skall. Även om jag pustar lite mer än vanligt.
Jag har ställt in mig på att gå över tiden. Jag är väldigt rastlös och om jag stirrar mig blind på den 11e juni kommer jag bli galen om den dagen passerar och ingen bebis kommer. Både sambon och jag är inställda på att det är den 19e det kommer ske. Vad vi grundar detta på vet jag inte. Morgonens kaffesump kanske. Det känns ändå overkligt att det är så nära nu. Men vi är redo. Efter helgens shopping har vi lite kläder i trista färger, ett paket blöjor och fina påslakan till spjälsängen. Resten får sambon köpa när Mini är här. Vi längtar nu. Jag vill ha bebisen här. Snart.
I olika bloggar läser jag om graviditetskrämpor. Jag är fortfarande lika lyckligt lottad. Kan inte klaga på att det är särskilt tungt eller jobbigt. Visst, jag är inte så smidig längre men med en sambo som puttar på när gärsgårdsklättring och ålning under elstängsel bedrivs så funkar det rätt bra. Jag sälar mig fram och kommer dit jag skall. Även om jag pustar lite mer än vanligt.
Jag har ställt in mig på att gå över tiden. Jag är väldigt rastlös och om jag stirrar mig blind på den 11e juni kommer jag bli galen om den dagen passerar och ingen bebis kommer. Både sambon och jag är inställda på att det är den 19e det kommer ske. Vad vi grundar detta på vet jag inte. Morgonens kaffesump kanske. Det känns ändå overkligt att det är så nära nu. Men vi är redo. Efter helgens shopping har vi lite kläder i trista färger, ett paket blöjor och fina påslakan till spjälsängen. Resten får sambon köpa när Mini är här. Vi längtar nu. Jag vill ha bebisen här. Snart.
Tälta i nionde månaden
Imorgon far vi på en tripp över till Öland. Planen är att tälta någonstans på södra delen av ön om vädret tillåter. Skulle det börja regna så får det bli vandrarhem, bondgård eller B&B. Har inte allt för mycket planerat, skall bara ta fredagen och lördagen som den kommer. Vandra på Alvaret, geocacha, grilla, tälta, titta på soluppgången. Bara njuta. Bara vara.
Flera människor har frågat om det är genomtänkt att tälta. Tydligen är det inte normalt att gå in i nionde månaden sittande i ett tält på södra Öland. Men vi är inte som alla andra. Vi kör vårt eget race, gör vad vi vill och är löjligt lyckliga med det. Och att tälta i hyfsat civiliserad miljö känns rätt lugnt. Det är ju knappast som att gå en kvällspromenad i Lagos kåkstäder...
Lagos kåkstäder, Nigeria
Flera människor har frågat om det är genomtänkt att tälta. Tydligen är det inte normalt att gå in i nionde månaden sittande i ett tält på södra Öland. Men vi är inte som alla andra. Vi kör vårt eget race, gör vad vi vill och är löjligt lyckliga med det. Och att tälta i hyfsat civiliserad miljö känns rätt lugnt. Det är ju knappast som att gå en kvällspromenad i Lagos kåkstäder...
Lagos kåkstäder, Nigeria
Vart får man tag på ett falsk-leg?
Glass har blivit en stor del i mitt liv. Helst vill jag äta glass hela tiden men jag försöker hejda mig. Men när man ser följande skylt på ICA går det inte att stå emot. Det går inte. Jag lovar. Fem paket fick följa med hem och jag funderar på att skaffa ett falsk-leg för att kunna skaffa ett nytt ICA-kort och på det sättet kunna köpa ytterligare fem paket. Fem paket glass i frysen är lycka. Fast nu är det bara fyra paket kvar...
Startklar
Ett barnmorskebesök stod på schemat idag. Är nu i vecka 36. 35+2 tror jag att man säger på barnmorskespråk. Jag har nu haft ungefär åtta månader på mig att lära mig hur man räknar det där och egentligen vet jag det men orkar jag försöka? Nej. Så vi säger vecka 36. På lördag byter vi åter vecka. Till 37. Och därmed nionde månaden om min matematik är korrekt. Nionde månaden. Det är då man ska föda barn ju?!
Bild från i lördags. V. 36.
Nu börjar magen bli riktigt stor!
Hur som helst mådde både jag och bebisen bra. Idag tog hon bara blodtryck och jag jublade. Jag hatar att bli stucken och tömd på blod. Tydligen behövde hon inte mer blod från mig om jag fortsätter att må bra. Hade jag inte fått graviditetsdiabetes än skulle jag inte få det och mitt järnvärde har varit bra hela graviditeten så jag har sluppit de beryktade tabletterna.
Bebisens hjärta tickade på. Idag var första gången hjärtljuden var under 140. Har Mini blivit en pojke må tro...? Vi vet ju inte könet men är bägge två inne på att det är en flicka. Varför vet jag inte. Å andra sidan litar jag inte på mina modersinstinkter. I början på graviditeten trodde jag det var en pojke...
Vidare så hade Mini lagt sig i startposition med huvudet neråt. Väldigt långt ner tydligen. Känns skönt. Har varit lite nojjig över att h*n skulle vara lite bångstyrig och lägga sig med rumpan ner och att vändningsförsök skulle misslyckas. Blev lättad att höra att h*n låg rätt och inte skulle kunna göra några mer kullerbyttor!
Bild från i lördags. V. 36.
Nu börjar magen bli riktigt stor!
Hur som helst mådde både jag och bebisen bra. Idag tog hon bara blodtryck och jag jublade. Jag hatar att bli stucken och tömd på blod. Tydligen behövde hon inte mer blod från mig om jag fortsätter att må bra. Hade jag inte fått graviditetsdiabetes än skulle jag inte få det och mitt järnvärde har varit bra hela graviditeten så jag har sluppit de beryktade tabletterna.
Bebisens hjärta tickade på. Idag var första gången hjärtljuden var under 140. Har Mini blivit en pojke må tro...? Vi vet ju inte könet men är bägge två inne på att det är en flicka. Varför vet jag inte. Å andra sidan litar jag inte på mina modersinstinkter. I början på graviditeten trodde jag det var en pojke...
Vidare så hade Mini lagt sig i startposition med huvudet neråt. Väldigt långt ner tydligen. Känns skönt. Har varit lite nojjig över att h*n skulle vara lite bångstyrig och lägga sig med rumpan ner och att vändningsförsök skulle misslyckas. Blev lättad att höra att h*n låg rätt och inte skulle kunna göra några mer kullerbyttor!
Höggravid
Idag fick jag höra att de flesta anser att man är höggravid från och med tredje trimestern, vecka 28. Jag är i vecka 35. Jag har alltid trott att höggravid är man väl först ett par veckor innan förlossningen och nu har jag alltså varit det i flera veckor enligt allmän definition. Så kan det gå. Grejen är att jag känner mig inte särskilt gravid än. Jag misstänker att jag borde göra det. Jag längtar efter bebis och börjar väl på allvar inse att den snart är här. Även om det fortfarande är låååång tid kvar. Enligt mig. Men ordet höggravid låter så kul. Så nu går jag runt och berättar för allt och alla att jag minsann är höggravid. Så det så.
Phu! Höggravid minsann!
Phu! Höggravid minsann!
Jag och magen
V. 34
Här om dagen gick vi in i vecka 34. Och jag måste säga att det är först nu som jag fullkomligt älskar min mage! Livet i magen har jag älskat sen h*n visade sig genom två streck på en plaststicka men själva magen har jag inte varit lika förtjust i. Eftersom den var rätt stor och dallrig från början tyckte jag länge att jag bara såg fet ut. Nu är den dock perfekt! Den är hård och rund och allmänt mysig. Och bäst av allt, jag ser gravid ut! Jag må vara en gravid tjockis men det råder ingen större tvekan om att det inte bara är glass som gömmer sig under tröjan...
I andra bloggar ser jag att de flesta tjejer börjar tröttna på sina magar när de kommit ungefär så långt som vi är nu. De säger att magen är tung, klumpig och i vägen. Jag är som sagt helt frälst i min mage! Jag har aldrig upplevt den som tung och enda gången hittills den varit i vägen på allvar var när jag skulle häva mig över ett staket i en fårhage. Tack och lov är det ingen syssla jag gör överdrivet ofta...
Jag vet inte om min mage är stor, liten eller normal. Vissa kallar mig tjock, andra tror inte på mig när jag säger att vi ska ha i mitten på juni och frågar vart jag gömt magen och enligt SF-måttet ligger vi precis på mittenkurvan. Det är nog den värsta biten med att vara gravid, att alla ska ha en åsikt. Alla kan och vet så mycket. Men allra värst är nog alla frågor man får om sin hälsa. Helt plötsligt är det okej att fråga hur mycket man gått upp i vikt eller om man har halsbränna, hemorrojder eller urinvägsinfektion. Jag har aldrig gillat att diskutera krämpor och jag skulle aldrig i livet komma på tanken att prata om "pinsammare" krämpor som underlivsbesvär på en släktträff eller med någon ytlig bekant. Möjligtvis att jag skulle fråga min mamma i hemlighet när jag var helt säker på att linjen inte var avlyssnad...
Nu är det ju dock så att jag mått fantastiskt bra under hela graviditeten. Jag väntar fortfarande på att morgonillamåendet skall knocka mig. Typ. Jag kan inte komma på en enda fysisk sak att klaga på. Däremot suger det att inte få dricka vin, äta mögelost och blodiga biffar men det är en annan historia. När människor frågar hur jag mår och jag svarar ärligt, att jag mår finfint, så är dom där igen. Åsikterna. Ibland har jag upplevt att vissa anser att min graviditet är mindre värd än andras eftersom allt hittills varit så bra. Min mamma sa att hon upplevde samma sak när hon väntade min bror. Åsiktsmaskinerna säger något i stil med vänta bara, det kommer. Jag har nu väntat i 34 veckor på morgonillamåendet. Det är inte här än. Jag väntar även på suget att äta betong, dricka bensin eller käka saltlakrits. Nope. Noll och inget. Men jag väntar. Jag börjar oroa mig för att detta välbefinnande skall komma tillbaks som en boomerang. Smack! Där kom högt blodtryck, foglossning, havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och en svår förlossning. Jag tyckte barnmorskan kollade lite undelrigt på mig när jag sa det. Hon sa dock att om jag inte fått diabetes än kommer jag inte få det. Skönt. En punkt att stryka på listan över worst case scenario. Men fram till dess ska jag bara fortsätta må bra och älska min mage!
I andra bloggar ser jag att de flesta tjejer börjar tröttna på sina magar när de kommit ungefär så långt som vi är nu. De säger att magen är tung, klumpig och i vägen. Jag är som sagt helt frälst i min mage! Jag har aldrig upplevt den som tung och enda gången hittills den varit i vägen på allvar var när jag skulle häva mig över ett staket i en fårhage. Tack och lov är det ingen syssla jag gör överdrivet ofta...
Jag vet inte om min mage är stor, liten eller normal. Vissa kallar mig tjock, andra tror inte på mig när jag säger att vi ska ha i mitten på juni och frågar vart jag gömt magen och enligt SF-måttet ligger vi precis på mittenkurvan. Det är nog den värsta biten med att vara gravid, att alla ska ha en åsikt. Alla kan och vet så mycket. Men allra värst är nog alla frågor man får om sin hälsa. Helt plötsligt är det okej att fråga hur mycket man gått upp i vikt eller om man har halsbränna, hemorrojder eller urinvägsinfektion. Jag har aldrig gillat att diskutera krämpor och jag skulle aldrig i livet komma på tanken att prata om "pinsammare" krämpor som underlivsbesvär på en släktträff eller med någon ytlig bekant. Möjligtvis att jag skulle fråga min mamma i hemlighet när jag var helt säker på att linjen inte var avlyssnad...
Nu är det ju dock så att jag mått fantastiskt bra under hela graviditeten. Jag väntar fortfarande på att morgonillamåendet skall knocka mig. Typ. Jag kan inte komma på en enda fysisk sak att klaga på. Däremot suger det att inte få dricka vin, äta mögelost och blodiga biffar men det är en annan historia. När människor frågar hur jag mår och jag svarar ärligt, att jag mår finfint, så är dom där igen. Åsikterna. Ibland har jag upplevt att vissa anser att min graviditet är mindre värd än andras eftersom allt hittills varit så bra. Min mamma sa att hon upplevde samma sak när hon väntade min bror. Åsiktsmaskinerna säger något i stil med vänta bara, det kommer. Jag har nu väntat i 34 veckor på morgonillamåendet. Det är inte här än. Jag väntar även på suget att äta betong, dricka bensin eller käka saltlakrits. Nope. Noll och inget. Men jag väntar. Jag börjar oroa mig för att detta välbefinnande skall komma tillbaks som en boomerang. Smack! Där kom högt blodtryck, foglossning, havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och en svår förlossning. Jag tyckte barnmorskan kollade lite undelrigt på mig när jag sa det. Hon sa dock att om jag inte fått diabetes än kommer jag inte få det. Skönt. En punkt att stryka på listan över worst case scenario. Men fram till dess ska jag bara fortsätta må bra och älska min mage!
Tre ensamma nätter
Tre ensamma nätter. Det är vad som återstår för mig. På onsdag kommer sambon hem! Inte nog med att han kommer hem, han ska ha en fritur och blir hemma i tre månader. Ett kvartal! Lyx. Anledningen är den kommande bebisen. Skulle han fortsatt jobba enligt sitt schema skulle han vara på Nordsjöns oljefält vecka 38-42. Det kändes som en typiskt dålig idé ansåg vi. Så tre ensamma nätter. Igår kom jag på att efter dessa tre ensamma nätter kommer jag aldrig mer vara ensam. Inte på många, många år i alla fall... Så jag antar att det är nu jag ska passa på att sova mitt i sängen och rulla från sida till sida så graciöst som bara jag kan...?
Att gå vakt
Till sjöss är dygnet indelat i vakter. Man kan jämföra det med arbetspass, skiftarbete. Det normala är att man jobbar fyra timmar för att sedan vara ledig åtta och sen börjar det om. Det finns även varianter där man jobbar sex timmar och sen är ledig sex. Detta vaktsystem kan trötta ut vem som helst och jag är förundrad över att det fortfarande är tillåtet.
När jag seglade styrman jobbade jag nästan alltid 4-8. Alltså mellan fyra och åtta på morgonen för att sen vara ledig till fyra på eftermiddagen då arbetsdagens resterande fyra timmar avklarades. Däremellan åt, sov, tränade jag. Och jobbade övertid såklart. Enligt många är detta den sämsta vakten då man missar mycket av det sociala livet ombord. Frukost intas en halvtimme efter alla andra. På lunchen sover man i regel och middagen äter man innan de övriga i besättningen alternativt att mässman kommer upp med en bricka på bryggan och man får äta där. Restaurang med 360 graders havsutsikt. Faktum var att jag älskade denna vakt. Den passade mig perfekt och det sociala livet skötte jag genom att alltid se till att ha massor med kakor och godis på bryggan att bjuda besökare på. Då brukade de stanna lite längre! En klar bonus med denna vakt är alla vackra naturupplevelser. Den berömda sjömansromantiken. Valar som leker i soluppgången.
De sista dagarna verkar det som om Minibus har anammat sin mors gamla dygnsrytm. Busfröt vaknar mellan fyra och fem och håller sedan igång fram till efter frukost då h*n tar paus fram till lunch. Jag är nyfiken på hur dess dygnsrytm kommer vara sen, när h*n kommit ut?
Faktum är att jag inte ens reflekterat över att sömnen kommer bli störd med en liten i hemmet. På föräldraträffarna förstod vi att detta var något som de flesta föräldrarna var oroliga för. Både min sambo och jag har i långa perioder varit vaktgående och lärt oss att sova när tillfälle ges. Jag sa till min mamma att jag var mer orolig inför att lyfta barnet eftersom jag aldrig hållt i ett spädbarn innan eller byta blöja. Det har jag definitivt inte gjort! Hon skrattade åt mina jämförelser. Hon tycker nog att jag är lite tokig ibland min kära mor...
När jag seglade styrman jobbade jag nästan alltid 4-8. Alltså mellan fyra och åtta på morgonen för att sen vara ledig till fyra på eftermiddagen då arbetsdagens resterande fyra timmar avklarades. Däremellan åt, sov, tränade jag. Och jobbade övertid såklart. Enligt många är detta den sämsta vakten då man missar mycket av det sociala livet ombord. Frukost intas en halvtimme efter alla andra. På lunchen sover man i regel och middagen äter man innan de övriga i besättningen alternativt att mässman kommer upp med en bricka på bryggan och man får äta där. Restaurang med 360 graders havsutsikt. Faktum var att jag älskade denna vakt. Den passade mig perfekt och det sociala livet skötte jag genom att alltid se till att ha massor med kakor och godis på bryggan att bjuda besökare på. Då brukade de stanna lite längre! En klar bonus med denna vakt är alla vackra naturupplevelser. Den berömda sjömansromantiken. Valar som leker i soluppgången.
De sista dagarna verkar det som om Minibus har anammat sin mors gamla dygnsrytm. Busfröt vaknar mellan fyra och fem och håller sedan igång fram till efter frukost då h*n tar paus fram till lunch. Jag är nyfiken på hur dess dygnsrytm kommer vara sen, när h*n kommit ut?
Faktum är att jag inte ens reflekterat över att sömnen kommer bli störd med en liten i hemmet. På föräldraträffarna förstod vi att detta var något som de flesta föräldrarna var oroliga för. Både min sambo och jag har i långa perioder varit vaktgående och lärt oss att sova när tillfälle ges. Jag sa till min mamma att jag var mer orolig inför att lyfta barnet eftersom jag aldrig hållt i ett spädbarn innan eller byta blöja. Det har jag definitivt inte gjort! Hon skrattade åt mina jämförelser. Hon tycker nog att jag är lite tokig ibland min kära mor...
Godmorgon!
Jag vaknade strax innan fyra. Bebisen vaknade strax efter fyra och bestämde sig för att ha morgongymnastik. Låg och myste under det tjocka duntäcket en stund. Petade på akrobaten som akrobatade sig, pratade med h*n. Lyssnade på fåglarna som också dom började vakna utanför fönstret. Knappade lite på min smarta phone och hittade massor med radioprogram i min SR-app. Programmet Vaken kändes extra tilltalande. Klockan fem bestämde jag mig för att gå upp. Nu är snart första koppen kaffe uppdrucken och jag tänkte bädda ner mig i soffan med lite kurslitteratur. Förhoppningsvis somnar jag om!
Äntligen lördag
Jag brukar gå upp någon gång mellan halv och kvart i sju. Att få vakna och gå upp vid halv tio var underbart. Jag har ätit en lyxig frukost med pannkakor och en smaskig smoothie (som jag fortfarande vill ha mangovodka i). Att det är grått och trist ute spelar ingen roll. Mina planer för dagen är att ligga i soffan och göra just ingenting.
Var på en mysig fika igår med en av tjejerna ur föräldragruppen. Vi har fått lite kontakt via Facebook. Facebook gör det så enkelt. En tumme upp där, en liten kommentar här. Helt plötsligt känns det inte konstigt att fråga om den andra är sugen på en fika. Innan fikan var jag lite "nervös". Tjejen ifråga och jag känner inte varandra för fem öre och jag var rädd för att det skulle bli stelt, pinsamt och att allt vi skulle prata om var tjocka magar och bebisar för att det kanske var det enda vi hade gemensamt.
Vi träffades vid två. Första gången jag kollade på klockan var den tjugo i sex. Tiden bara försvann. Självklart blev det en del prat om tjocka magar och bebisar och det var skönt att få dela vissa funderingar. Inse att jag inte är ensam om vissa tankar. Inse att jag kanske inte är Sveriges sämsta gravida kvinna trots allt. Det finns fler, i alla fall en till, som också fantiserar om rödvin och har bestämt att hon ska ha med sig en ostbricka i BB-väskan. Men vi hade inte bara de tjocka magarna gemensamt. På fyra timmar avhandlade vi det mesta och jag tror att jag funnit en ny vän. En vän som jag kommer kunna ha mycket roligt med. En vän som bevisligen har ungefär lika knäppa tankar som mig.
Var på en mysig fika igår med en av tjejerna ur föräldragruppen. Vi har fått lite kontakt via Facebook. Facebook gör det så enkelt. En tumme upp där, en liten kommentar här. Helt plötsligt känns det inte konstigt att fråga om den andra är sugen på en fika. Innan fikan var jag lite "nervös". Tjejen ifråga och jag känner inte varandra för fem öre och jag var rädd för att det skulle bli stelt, pinsamt och att allt vi skulle prata om var tjocka magar och bebisar för att det kanske var det enda vi hade gemensamt.
Vi träffades vid två. Första gången jag kollade på klockan var den tjugo i sex. Tiden bara försvann. Självklart blev det en del prat om tjocka magar och bebisar och det var skönt att få dela vissa funderingar. Inse att jag inte är ensam om vissa tankar. Inse att jag kanske inte är Sveriges sämsta gravida kvinna trots allt. Det finns fler, i alla fall en till, som också fantiserar om rödvin och har bestämt att hon ska ha med sig en ostbricka i BB-väskan. Men vi hade inte bara de tjocka magarna gemensamt. På fyra timmar avhandlade vi det mesta och jag tror att jag funnit en ny vän. En vän som jag kommer kunna ha mycket roligt med. En vän som bevisligen har ungefär lika knäppa tankar som mig.
Det där med mammakläder
Jag har i flertalet gravidbloggar läst att tjejer känner sig ännu mer gravida när de har mammakläder. Är det bara jag som känner tvärtom? Jeans och strumpbyxor räknar jag inte. De sitter ju trots allt som vanligt om man bortser från den där gigantska resårmudden som täcker hela magen (borde för övrigt vara väldigt varmt om man är gravid på sommaren?). Men tunikor, skjortor och liknande. Jag känner mig mest lite småfet när jag har dessa kläder. Med en vanlig tröja, som sitter åt över magen, syns det ju klart och tydligt att jag är gravid. Med en gravidtunika så, ja, jag vet inte.
Kanske är det min mage som är för liten? Tänk att jag skulle yttra orden jag, liten och mage samma mening... Kanske måste jag växa i allt det där tyget över magen? Men hur länge måste jag vänta? Jag är ju redan i åttonde månaden! Nåväl, på lördag i alla fall. Jag trodde att jag skulle vara mycket, mycket större vid det här laget. Jag trodde att jag skulle vagga fram och tillbaks som en anka, inte kunna knyta dojjorna och inte nå det som står längst in i kylen för att magen inte låter mig komma tillräckligt nära. Så stor är jag inte. Långt ifrån. Jag trodde även att jag skulle fastna i dörröppningar och behöva lyftkran för att ta mig ut ur lägenheten. Det behöver jag inte. Jag klagar inte. Jag är rätt glad för att vardagen än så länge fungerar bra och att vågen inte visar allt för mycket...
Dagens shopping
Min status på Facebook är för tillfället efter en eftermiddag på stan är jag numera fattig som en kyrkråtta. Det stämmer rätt bra. Jag skulle baaaraaa handla lite småsaker men jag hittade så mycket fint. Fanns hur mycket snyggt som helst inne på Indiska. Jag kom därifrån med en grön kjol och en beige kofta. Inget av det finns på hemsidan och jag orkar inte fotografera. Jag vet inte vad jag hade gjort utan Indiska den här vintern/våren. Jag har köpt nästan alla mina "mammakläder" där. De har massor med kjolar med resår i midjan, urfina tunikor och mysiga koftor. Koftan jag köpte idag hade bara en knapp över bysten så magen kommer titta fram så fint, så fint. Blev även en svart- och vitrutig skjorta från HM Mama men finns den på hemsidan? Nej. Orkar jag byta om och fotografera? Nej. Jag är en urusel modebloggare helt enkelt.
Bebiskläder blev det också. Till min brorson. Och okej, lite till vår bebis. En mössa och ett par byxor med strumpor blev det till Mini. Nu har Mini ett par strumpor, en body, ett par brallor och en mössa. Hela kitet liksom! Jag tror att det är det som legat och gnagt lite i mig, att stackarn inte har några byxor. Nu när h*n har det kan jag andas ut några veckor till.
Till brorsonen. Om jag försöker göra honom till en sjöman redan nu?
Nej, nej. Inte alls.
Bebiskläder blev det också. Till min brorson. Och okej, lite till vår bebis. En mössa och ett par byxor med strumpor blev det till Mini. Nu har Mini ett par strumpor, en body, ett par brallor och en mössa. Hela kitet liksom! Jag tror att det är det som legat och gnagt lite i mig, att stackarn inte har några byxor. Nu när h*n har det kan jag andas ut några veckor till.
Till brorsonen. Om jag försöker göra honom till en sjöman redan nu?
Nej, nej. Inte alls.
Men den största grejen jag checkade av på shoppinglistan var ändå barnvagnen. Den är beställd nu. Och det känns konstigt. Bra men konstigt. En sån här blev det i färgen PP Offroad/Red. Vi ville från början ha den skogsgröna men tyvärr fanns det inte hårdlift i matchande färg. Har förstått att Emmaljungas Citykorgar är väldigt bra och populära men för oss som bor på andra våningen utan hiss är det smidigare med en hårdlift. Så nu är vagnen beställd, sängen står nedmonterad i molekyler i källaren och bebis har en hel outfit som dessutom matchar. Dt går framåt! Enligt min widget jag har i telefonen är det 60 dagar kvar idag... Plenty tid med andra ord. Eller?
Maraton
Någon har tränat långdistanslöpning inatt. Och det var inte jag. Så vig är jag inte att jag kan kraffsa under mina egna revben. Fast jag är lika trött som om jag sprungit ett lopp. Eller tre. Trevlig måndag!
Andfådd
Jag kör ingen tuff träning längre. Försöker jag promenera i vad jag anser är ett raskt tempo får jag sammandragningar och måste lunka på extremt sakta resten av slingan så jag har kommit fram till att lagom är bäst. Simningen går även i ett långsammare tempo även den. Liksom vattengympan. Styrketräning har jag inte ägnat en tanke på flera veckor. Jag tappade motivationen när jag insåg att jag inte kan ta i för kung och fosterland samt inte köra de övningar jag vill...
Personligen tycker jag att jag motionerar hyfsat bra ändå. Och maten funkar den med. Visst, det slinker ner en del kuckelikola, bulleribär och annat gott men det är ändå i rimliga mängder. Oftast ska jag väl tillägga. Viktökningen är inte extrem den heller. Är i 32a veckan och har gått upp cirka fem kilo. Jag var orolig för att det var för mycket med tanke på att jag är överviktig sedan innan men min barnmorska tyckte inte att det var något att hänga upp sig på. Jag valde att lyssna på henne!
Hur som helst så är det rätt frustrerande att motionera regelbundet, flera gånger i veckan, och bara se att man blir sämre och sämre! Jag flåsar mer, jag svettas mer, allt tar längre tid. Att magen växer är jag med på. Speciellt nu när den har antagit en form som gör att jag ser gravid ut och inte bara fet. Men jag kan inte förlikas med tanken på den snabba konditionsförändring som sker. Åt det sämre hållet. Jag vet ju exakt vad som händer i kroppen. Mer blod, bebis som trycker mot lungorna, bla bla bla. Men ändå. Min hjärna får inte in det!
När jag vägde som mest, förra sommaren, och började träna hade jag bättre kondition än vad jag har nu! Jag pratade med min mamma i telefon när jag var ute och promenerade idag. Irriterat berättade jag att jag är inte så otränad egentligen. Jag hörde genom telefonen hur hon log när hon sa alla snälla saker som en mamma säger. Sen påminde hon mig om att jag har ju igen det efter förlossningen. Jag får försöka tänka på det men det är inte så jäkla lätt när man flåsar fram i ett tempo som gör att pensionärer med rullator kan ses som värsta sprinterlöparna!
Personligen tycker jag att jag motionerar hyfsat bra ändå. Och maten funkar den med. Visst, det slinker ner en del kuckelikola, bulleribär och annat gott men det är ändå i rimliga mängder. Oftast ska jag väl tillägga. Viktökningen är inte extrem den heller. Är i 32a veckan och har gått upp cirka fem kilo. Jag var orolig för att det var för mycket med tanke på att jag är överviktig sedan innan men min barnmorska tyckte inte att det var något att hänga upp sig på. Jag valde att lyssna på henne!
Hur som helst så är det rätt frustrerande att motionera regelbundet, flera gånger i veckan, och bara se att man blir sämre och sämre! Jag flåsar mer, jag svettas mer, allt tar längre tid. Att magen växer är jag med på. Speciellt nu när den har antagit en form som gör att jag ser gravid ut och inte bara fet. Men jag kan inte förlikas med tanken på den snabba konditionsförändring som sker. Åt det sämre hållet. Jag vet ju exakt vad som händer i kroppen. Mer blod, bebis som trycker mot lungorna, bla bla bla. Men ändå. Min hjärna får inte in det!
När jag vägde som mest, förra sommaren, och började träna hade jag bättre kondition än vad jag har nu! Jag pratade med min mamma i telefon när jag var ute och promenerade idag. Irriterat berättade jag att jag är inte så otränad egentligen. Jag hörde genom telefonen hur hon log när hon sa alla snälla saker som en mamma säger. Sen påminde hon mig om att jag har ju igen det efter förlossningen. Jag får försöka tänka på det men det är inte så jäkla lätt när man flåsar fram i ett tempo som gör att pensionärer med rullator kan ses som värsta sprinterlöparna!
Bulleribär
Förra lördagen testade jag kuckelikola. Idag var det bulleribär som fick följa med mig hem från affären. Kuckelikolan var rätt söt, mycket berodde nog på all den kolasås jag öste på. Bulleribär var helt underbart god. Bärig gräddglass med små bitar av mjölkchoklad. Den kan jag verkligen rekommendera! Kvar att testa är nu chokofilijoko.
Chattade med sambon förut om glass. Han är chokladälskaren i vår lilla familj. Jag äter det utan problem och tycker det är gott men om valet står mellan choklad och vingummi så är det chokladen som ryker. Lätt.
Jag: Det finns en glass som heter chokofilijoko, har inte bestämt mig för om jag ska spara den tills du kommer hem eller om jag ska köpa den nästa helg :-)
Han: Hihi, ja, du kan ju provköra den :-)
Jag: Jag är bra på att provköra glass, bara så att du vet :-)
Han: Jag vet älskling, jag vet... ;-)
Chattade med sambon förut om glass. Han är chokladälskaren i vår lilla familj. Jag äter det utan problem och tycker det är gott men om valet står mellan choklad och vingummi så är det chokladen som ryker. Lätt.
Jag: Det finns en glass som heter chokofilijoko, har inte bestämt mig för om jag ska spara den tills du kommer hem eller om jag ska köpa den nästa helg :-)
Han: Hihi, ja, du kan ju provköra den :-)
Jag: Jag är bra på att provköra glass, bara så att du vet :-)
Han: Jag vet älskling, jag vet... ;-)
Vecka 32
Vi går in i vecka 32 idag. Tiden går så fort. Om ungefär två månader har vi en bebis! Det är helt ofattbart! Det kanske börjar bli dags att planera ett och annat. Snart kan vi inte säga det är lugnt, det är långt kvar. Men hur mycket måste man planera? Spjälsäng har vi redan en. Vi har dock tänkt att måla om den eftersom någon (läs jag) har gnagt lite på kanterna. När jag var liten alltså. Projekt ommålning är det dock sambon som är ansvarig för och han är på Nordsjöns oljefält. Gravida skulle tydligen inte måla med lösningsmedelsbaserade lackfärger... Vagn har vi redan valt ut en, ska bara få tummen ur att beställa den också! Och allt annat kan man ju köpa i princip vart som helst, när som helst. Så jag lutar mig tillbaks och tar det lugnt ett tag till. Det är ju trots allt rätt lång tid kvar!
Nej, det här med stress har aldrig riktigt varit min grej...
Gårdagskvällens flodhäst med en leopard runt halsen
En tur på savannen
Jag och min kära vän och vapendragare M ska på middag ikväll. M är väldigt lång och väldigt smal och har både Kalmars längsta ben och Kalmars längsta hals. Jag messade förut och frågade hur uppklädda vi skulle vara. Jag har ju inte direkt överdrivet mycket att ta på mig... Fick svaret att vi skulle vara lagom fina. Skickar tillbaks:
Okej, då är jag en lagom fin flodhäst då :-)
Svaret kommer blixtsnabbt.
Ja, jag får ju ofta höra att jag är lik en giraff så det blir jättebra!
Det blir en bra kväll det här!
Okej, då är jag en lagom fin flodhäst då :-)
Svaret kommer blixtsnabbt.
Ja, jag får ju ofta höra att jag är lik en giraff så det blir jättebra!
Det blir en bra kväll det här!
Faster!
Jag blev faster till en liten kille igår kväll!
Grattis lillebror med flickvän!
Och dessutom är jag sådär fruktansvärt känslosam idag så bara jag tänker på den lilla killen och vilken lycka de nyblivna föräldrarna måste känna så börjar jag gråta. Av glädje för deras skull. Men också för jag längtar så efter vår lilla busbebis! <3
Grattis lillebror med flickvän!
Och dessutom är jag sådär fruktansvärt känslosam idag så bara jag tänker på den lilla killen och vilken lycka de nyblivna föräldrarna måste känna så börjar jag gråta. Av glädje för deras skull. Men också för jag längtar så efter vår lilla busbebis! <3
Graviditetsdemens del 2
Igår när jag öppnade paketet från Discshop stod det makuleras på inbetalningskortet. Jag förstod ingenting. Vadå, behövde jag inte betala? Det lät ju helt enkelt för bra för att vara sant. Och som den ärliga människa jag är så ringde jag till deras kundtjänst för att förhöra mig om att allt var i sin ordning.
- Discshop, du talar med Kristina.
- Hej! Mitt namn är Anna och jag har precis mottagit en faktura från er men det står att den skall makuleras?
- Kan jag få ditt personnummer.
Knatter, knatter och ett hummande från denna Kristina.
- Du har redan betalt skivorna, det är därför det står att inbetalningskortet är makulerat. Det är bara ett kvitto.
- Vadå? Har jag redan betalt?! Innan jag fått skivorna?!
Här någonstans trodde jag att grisar precis lärt sig att flyga. Hur var det möjligt att betala innan man fick hem paketet?
- Jaaa, du har betalt med VISA-kort på nätet.
- Jahaaaa! Jag betalade alltså när jag beställde skivorna! Nu är jag med!
Ibland är man smartare än annars... Hoppas jag förgyllde Kristinas dag i alla fall!
- Discshop, du talar med Kristina.
- Hej! Mitt namn är Anna och jag har precis mottagit en faktura från er men det står att den skall makuleras?
- Kan jag få ditt personnummer.
Knatter, knatter och ett hummande från denna Kristina.
- Du har redan betalt skivorna, det är därför det står att inbetalningskortet är makulerat. Det är bara ett kvitto.
- Vadå? Har jag redan betalt?! Innan jag fått skivorna?!
Här någonstans trodde jag att grisar precis lärt sig att flyga. Hur var det möjligt att betala innan man fick hem paketet?
- Jaaa, du har betalt med VISA-kort på nätet.
- Jahaaaa! Jag betalade alltså när jag beställde skivorna! Nu är jag med!
Ibland är man smartare än annars... Hoppas jag förgyllde Kristinas dag i alla fall!
Gravidyoga
Idag när jag kom hem från skolan låg den här och den här i brevlådan. Jag har inte tränat yoga på nästan ett år. När höstschemat för mitt gym släpptes i augusti hade dom tagit bort yogan?! Vilket gym, år 2011, tar bort yoga från sitt schema? Och inte satte dom in något annat spejsat heller. Hur som helst. Alla pratar sig ju varma om gravidyoga och andning så jag tänkte att jag får ju göra ett försök.
DVD'n om förlossningen har jag inte ens tagit bort plasten på. Det är ju sååå långt borta. Eller? Faktum är att det är rätt nyligen jag kom på att ungen måste ut på något sätt...
Jag har länge funderat på att sätta ihop ett eget yogaprogram men varje gång jag har försökt så har jag känt mig så fjantig. En stund i katten, en stund i trädet, en stund i krigaren. Jag har inte fått något bra flyt och har inte vetat hur länge som är lagom att stå i positionerna. Nu har jag en alldeles egen instruktör i mitt vardagsrum som berättar det för mig. Grymt!
DVD'n verkar ha ett rätt bra upplägg. Man kan kombinera passen utifrån hur mycket tid man har. Det finns två "andningsprogram", femton och fem minuter vardera. Det finns tio minuter bäckenbottenträning. Kniiiip! Det finns tre olika yogapass; 50, 30 och 15 minuter långa. Och slutligen finns det en avslappning på tio minuter.
Ikväll har jag andats och knipt och ålat och krålat framför TV'n och det kändes bra. Det märks att jag inte tränat yoga på ett bra tag. Kroppen är stel och det sträcker lite här och var. Från och med nu ska jag försöka göra yoga så ofta jag kan. Fem minuter andning och lite ål och krål är inte orimligt att hinna med varje dag! Här ska andas och knipas och fokuseras! Aaauuumm...
DVD'n om förlossningen har jag inte ens tagit bort plasten på. Det är ju sååå långt borta. Eller? Faktum är att det är rätt nyligen jag kom på att ungen måste ut på något sätt...
Jag har länge funderat på att sätta ihop ett eget yogaprogram men varje gång jag har försökt så har jag känt mig så fjantig. En stund i katten, en stund i trädet, en stund i krigaren. Jag har inte fått något bra flyt och har inte vetat hur länge som är lagom att stå i positionerna. Nu har jag en alldeles egen instruktör i mitt vardagsrum som berättar det för mig. Grymt!
DVD'n verkar ha ett rätt bra upplägg. Man kan kombinera passen utifrån hur mycket tid man har. Det finns två "andningsprogram", femton och fem minuter vardera. Det finns tio minuter bäckenbottenträning. Kniiiip! Det finns tre olika yogapass; 50, 30 och 15 minuter långa. Och slutligen finns det en avslappning på tio minuter.
Ikväll har jag andats och knipt och ålat och krålat framför TV'n och det kändes bra. Det märks att jag inte tränat yoga på ett bra tag. Kroppen är stel och det sträcker lite här och var. Från och med nu ska jag försöka göra yoga så ofta jag kan. Fem minuter andning och lite ål och krål är inte orimligt att hinna med varje dag! Här ska andas och knipas och fokuseras! Aaauuumm...
