Jag och magen
V. 34
I andra bloggar ser jag att de flesta tjejer börjar tröttna på sina magar när de kommit ungefär så långt som vi är nu. De säger att magen är tung, klumpig och i vägen. Jag är som sagt helt frälst i min mage! Jag har aldrig upplevt den som tung och enda gången hittills den varit i vägen på allvar var när jag skulle häva mig över ett staket i en fårhage. Tack och lov är det ingen syssla jag gör överdrivet ofta...
Jag vet inte om min mage är stor, liten eller normal. Vissa kallar mig tjock, andra tror inte på mig när jag säger att vi ska ha i mitten på juni och frågar vart jag gömt magen och enligt SF-måttet ligger vi precis på mittenkurvan. Det är nog den värsta biten med att vara gravid, att alla ska ha en åsikt. Alla kan och vet så mycket. Men allra värst är nog alla frågor man får om sin hälsa. Helt plötsligt är det okej att fråga hur mycket man gått upp i vikt eller om man har halsbränna, hemorrojder eller urinvägsinfektion. Jag har aldrig gillat att diskutera krämpor och jag skulle aldrig i livet komma på tanken att prata om "pinsammare" krämpor som underlivsbesvär på en släktträff eller med någon ytlig bekant. Möjligtvis att jag skulle fråga min mamma i hemlighet när jag var helt säker på att linjen inte var avlyssnad...
Nu är det ju dock så att jag mått fantastiskt bra under hela graviditeten. Jag väntar fortfarande på att morgonillamåendet skall knocka mig. Typ. Jag kan inte komma på en enda fysisk sak att klaga på. Däremot suger det att inte få dricka vin, äta mögelost och blodiga biffar men det är en annan historia. När människor frågar hur jag mår och jag svarar ärligt, att jag mår finfint, så är dom där igen. Åsikterna. Ibland har jag upplevt att vissa anser att min graviditet är mindre värd än andras eftersom allt hittills varit så bra. Min mamma sa att hon upplevde samma sak när hon väntade min bror. Åsiktsmaskinerna säger något i stil med vänta bara, det kommer. Jag har nu väntat i 34 veckor på morgonillamåendet. Det är inte här än. Jag väntar även på suget att äta betong, dricka bensin eller käka saltlakrits. Nope. Noll och inget. Men jag väntar. Jag börjar oroa mig för att detta välbefinnande skall komma tillbaks som en boomerang. Smack! Där kom högt blodtryck, foglossning, havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och en svår förlossning. Jag tyckte barnmorskan kollade lite undelrigt på mig när jag sa det. Hon sa dock att om jag inte fått diabetes än kommer jag inte få det. Skönt. En punkt att stryka på listan över worst case scenario. Men fram till dess ska jag bara fortsätta må bra och älska min mage!
Många man läser/ser om/känner går upp MASSOR när dom är gravida. Känner en som gick upp lite mer än 30kg!
Men när man ser din mage ser det ut som att du har "bra gravidkilon", dvs att du har gått upp i vikt på ett bra sätt och inte för mycket, som typ prinsessan Mary. Dom säger ju att det inte är bra att gå upp för mycket... Hoppas du förstår hur jag menar, det visade sig vara svårare att hitta rätt ord än vad jag trodde =)
Sv: ja visst hade sånna gener varit bra att ha =P
Nån måste ju vara först i släkten med sånna, det kanske blir du då =D
Jag är ju en av dem som gått upp massor i vikt i jag hoppas att det kommer att försvinna på ett eller annat sett när det väl är dags för detta. Tror att det är bra att ta det lugnt i varje fall! Har tagit nio månader att gå upp så minst nio
Månader att gå ner också tänker jag även pm
Man alltid önskar att det får fortare!
Tycker att din mage är jättefin! lycka till o välkommen tillbaka till
Min blogg!
Lotta
Sv: helt perfekt ju =) Sicken tur då att du redan hade börjat med ett hälsossammare liv =D Det måste kännas rätt skönt =)
Min mamma berättade att när hon väntade mig vräkte hon i sig choklad och nu är det mitt favvogodis (eller var). Och när hon väntade min lillebror vräkte hon i sig clementiner och det är min lillebrors favoriter nu, han äter massor =)
Så köp inte hem glass när lill*n blir äldre ;P hihi
Tokfin är din mage!
Blir avundsjuk :)
