landkrabba

Min sambo arbetar i Norge och har gjort det i flera år. Han har således ingen som helst inkomst i Sverige och skattar inte här. En kreditupplysning på honom visar enbart massor med nollor, deklarationen likaså. Det heter att det är så enkelt med nordiska samarbetsavtal men jag vet inte.

Föräldrapenningen har vi helt gett upp om. Norrmännens krav skiljer sig från våra då föräldrarna inte kan dela på ledigheten, jobba deltid båda två. För att han skall kunna få ut sin ledighet från NAV (norska motsvarigheten till Försäkringskassan) måste jag jobba heltid. Visst, ett heltidsjobb funkar under de månader han är pappaledig. Efter det går det inte. Jag tänker inte utsätta mitt barn för dagis 40-50 timmar i veckan. Det blir ett himla hattande. Heltid, deltid, heltid, deltid. Jag är mer än gärna hemma mer än ett år med min son. Den här tiden är så kort om man jämför med resten av mitt yrkesliv samt att det är guld att vara ledig när sambon går på vederlag.

Idag upptäckte vi ett nytt problem med att jobba i Norge. Vi har bestämt oss för bilen jag skrev om här om dagen och skall ta den på avbetlning via det finansinstitut bilhandlarn erbjöd. Lyckades få bättre ränta där än på banken. Sambon kan dock inte få ett lån via dem. Han har ju ingen inkomst. Jag tänker inte gå in exakt på vad han tjänar men det är rätt komiskt att jag som hade studiebidrag från CSN som huvudsaklig inkomstkälla förra året och nu tar en till två föräldradagar i veckan blir beviljad det lånet. Ritkiga banklån är inga problem då bankmannen faktiskt tittar på anställningsavtalet och lönespecen. Dock är det jag som bär räntorna på våra bolån eftersom sambon inte kan få tillbaks något på deklarationerna. Det är mycket att tänka på. Och jag är jäkligt glad att jag aldrig arbetat för min arbetsgivare som har sitt säte på Isle of Man. Något säger mig att det vore ännu krångligare då. Och hur man kan vara anställd utan att ha arbetat är ju en historia i sig...