landkrabba

Jag är mycket väl medveten om att min humor är lite skev och att jag tolkar saker och ting på ett sätt som allmänheten inte alltid gör. Men seriöst. Oreos slogan. Vrid. Slicka. Doppa. Tänker ni verkligen på kakor det första ni gör?!

Jag lyssnar mycket på MixMegapol när jag är i köket. I tid och otid är det reklam för något som heter Delikatesskungen. Har ni hört reklamen? KIds kan sälja salami för att få ihop pengar till skolresa eller fotbollslaget. Varje gång de säger namnet tycker jag att de säger Delikatessungen. Ett rätt passande namn...

Jag sitter och funderar på framtiden. På jobb. På utbildning. Vad vill jag göra? Vad skall jag bli? Jag är utbildad sjökapten och innehar behörighet att segla andrestyrman. För att få segla överstyrman krävs det 360 dagar till sjöss. Jag har 356. Så. Himla. Typiskt. Att ha behörighet som överstyrman skulle öka mina chanser för landjobb men jag vet inte om jag vill gå till sjöss igen. Just nu känns det omöjligt. Fyra dagar låter inte mycket men i praktiken skulle jag behöva vara ute 36 dagar. Jag tror inte att mitt rederi går med på att låta mig köra skutan över Atlanten för att sen säga upp mig.

Det finns så många intressanta kurser. Lön och löneadministration, miljökunskap, logistik, företagsekonomi, arbetsrättsliga kurser, akademiskt skrivande... LNU's kurskatalog är som en stor godispåse för mig och jag vill plocka ut rätt många bitar. Jag ska söka en eller ett par kurser inför vårterminen. Jag har en förhoppning om att jag skall kunna läsa några grundkurser. Är det en realistisk förhoppning?

Jag funderar på om Twitter kan vara något för mig. Det finns appar till mobilen och uppdateras lika snabbt och enkelt som Facebook. Min Facebook vårdar jag men denna blogg försummas å det grövsta. Det är trist. Jag vill inte ha det så. Dock vet jag inte om Twitter är något att ha. Har aldrig läst vad någon skrivit på Twitter och har inte försökt skriva något själv. Är det någon annan som testat?

Dagarna rullar på här. Vet egentligen inte vad vi gör. Gosar, gullar, träffar vänner och promenerar. Det var väl allt. Uppdateringarna här uteblir då jag helt enkelt inte vet vad jag ska skriva. Jag försöker leva nyttigt, tänka på vad jag äter, försöka gå ner i vikt men det är jobbigt när jag är lite halvt ensamstående. Det är inte kul att laga mat och jag hoppar gärna över måltider. De flesta som försökt gå ner i vikt vet att just det, hoppa över måltider, inte är att rekommendera. Jag vet inte hur jag ska lägga upp viktminskningsprojektet den här gången. Livet ser så annorlunda ut nu jämfört mot för ett år sedan. Om en och en halv vecka är karln min hemma igen, då kanske vi kan få lite rutin på vardagen!

Konsulterade sambon i Nordsjön om den läckande kranen. Han tipsade om vad jag kunde göra men det fortsatte att läcka och det läcker bara mer och mer så rörmokare är tillkallad. Han sa att han antagligen kommer imorgon. Vad betyder det i hantverkartermer...?

Man vet att man är gammal när man hör "ny" musik på P4, googlar en textrad för att få reda på vad låten heter för att sen lyssna på den igen på youtube. Det tragiska i det hela är att det står på youtube när låten lades upp. Alltså, jag tror inte att jag och kidsen har samma uppfattning om vad som är nytt längre...

Jag bakar hallongrottor just nu. Det verkar bli betydligt fler än vad jag kan sätta i mig ikväll så jag googlade för att se hur man ska förvara dem. Var osäker på om man lägger dem i en burk som småkakor eller fryser in som mjuka kakor. De är ju något mittemellan?

Som alla säkert vet så föreslår ju Google saker när man skriver in något i sökfältet. Jag började skriva "förvara ha" och förslaget som kom upp var förvara hasch. Betyder det att hasch är vanligare hos gemene man än hallongrottor...?

När mina föräldrar var små har dom berättat att westerserier och filmer var det man tittade på på TV. 70-talisterna tittade på Grease. Själv har jag suttit bänkad många timmar framför That 70's Show. Ser ni mönstret? Ungdomar tittar på något som utspelade sig något decennium före dom själv var födda och fascinerades över om människorna verkligen var så knasiga. För att inte tala på kläderna. Det var något spännande över denna forntid.

Igår insåg jag att tiden har sin gång. På TV 6 visade dom en serie jag aldrig hört talas om innan. Den heter Glory Daze. Och den utspelar sig på mitten av 80-talet. Är 80-talet den nya forntiden? Betyder det att jag är en gammal fossil...?

Mannen min steker pannkakor medan jag kollar på engelskt prinsbröllop. Perfect. En tår trillade ner när dom möttes vid altaret. Bröllop har den effekten på mig. Vad tyckte ni om hennes klänning? Jag gillade klänningen upptill, gillade att det var spetsärmar och inte vanliga tråkiga heltäckande ärmar som många andra kungligheter har men jag tyckte att den blev lite stor, lite mycket, nertill. Men det är klart, efter att ha sett bilderna på Dianas klänning så framstår ju vilken klänning som helst som minimalistisk!

Som människa blir man väl aldrig nöjd. Och en av de saker vi fullkomligt älskar att klaga över är vädret. Kan det bero på att vi inte kan påverka vädret på något sätt? Det är för varmt, det är för kallt, det regnar för mycket, det regnar för lite...

Efter den här långa vintern vet jag att det är många med mig som njuter av solen för fulla muggar just nu. En del av mig har inte riktigt fattat att minusgradernas tid är förbi, för den här gången. När jag hör på nyheterna att det ska bli kallare tänker jag genast på fem minusgrader och grusade trottoarer. Det jag nu undrar är egentligen inget klagomål, mer en undran. Jag undrar vart våren tog vägen? Här i Kalmar känns det som om vi fick sommar direkt. Jag klagar inte men våren, och hösten, är mina favróritårstider och det känns som om vi missade något. Allt går så snabbt. Massor med blommor har redan blommat över och till och med jag som är väldigt frusen kan gå i shorts. I slutet av april! Eller är det alla minusgrader och snö som gjort att jag glömt bort hur våren är? Kanske är det så här en typisk vår är men att jag upplever det som sommar på grund av just alla minusgrader och snö? Egentligen kanske inte det här är så märkvärdigt?

När man kollar runt i butikerna är det väldigt mycket långklänningar just nu. Jag tror dock att det är ruskigt ute att säga långklänning och att det nu för tiden heter maxiklänning? På min tid hette det minsann långklänning. Så det så. Jag minns att jag hade en röd, ganska skir klänning med små vita prickar på när jag var i tidiga tonåren. Den var köpt på damavdelningen och jag kände mig så vuxen i den. Den var v-ringad, satt åt lite i midjan och blev sen vidare. Den hade långa ärmar och knappar hela vägen ner till golvet. Jag älskade den klänningen men använde den inte särskilt ofta. Den kändes för fin. När skulle jag vara så fin?

Jag sitter och tittar på olika långklänningar och känner fortfarande så. När ska jag vara så fin? Jag har hittat ett par klänningar jag verkligen fastnat för men jag kan ju inte köpa dem nu. Just nu har jag en stor kula mitt på magen... Och att köpa en nu känns lite risky, tänk om den inte passar efter förlossningen?

I fredags var jag otrogen mot ICA och handlade på Netto på väg hem från skolan. Jag köpte en påse med ett kilo tyska äpplen. Äpplena kostade 7,90 och med min shoppinglogik så går man ju back om man inte köper när det är så billigt. Jag har vid ett flertal tillfällen rättfärdigat mina inköp med just det, att om jag inte köper så går jag ju back!

När jag jobbade som styrman var jag en del i USA. I USA är vissa saker snuskigt billigt. Jag hade sen innan bestämt mig för att köpa ett par vita Converse. Det är ungefär halva priset mot hemma. Väl i skoaffären kom jag på att jag skulle ju faktiskt förlora på att inte köpa ett par till. Hade jag inte hittat ett par vita i min storlek hade jag ju köpt ett par i Sverige när jag kom hem ändå. Nu hittade jag visserligen ett par vita men med denna tanke i huvudet fick även ett par röda följa med hem över Atlanten. Det här är ett år sedan. Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte ett par blåa också.

Hursomhelst. Äpplen. Jag har ett kilo äpplen. Vad ska jag göra med dem? Hjärtat vill göra en stor äpplekaka i långpanna efter min mammas goda recept. Det innebär att magen kommer äta äpplekaka tills det sprutar smulor ur öronen. Skall jag verkligen engagera hela kroppen i mina äpplen? Hjärnan säger dock att jag borde koka ett osötat äpplemos att ha på min älskade mannagrynsgröt. Men hur trist är inte det då? Ett mellanting borde väl vara kräm? Äpplekräm. Det är gott. Det är jättegott. Jag får fundera vidare.

Att blogg.se inte fungerar till hundra procent alltid är vi många som är medvetna om men nu verkar det som om min statistik har ballat ur. Sista pluppen är för den 7e april och jag är tämligen säker på att jag har haft fler besökare än noll och inga sen dess. Inte för att jag bryr mig egentligen, min blogg lär inte hamna på topplistorna än på sisådär hundratrettionio år, men lite lustigt är det...

För några veckor sedan köpt jag en sån där flashig pettelefon. Det blev en HTC Wildfire och nu lyckas jag svara i den de allra flesta gånger den ringer. Jag gör framsteg hlt enkelt! Men rent generellt är jag inte så bright när det kommer till ny teknik. Hänger väl ihop med min höga grad av ointresse. Hur som helst så har jag ett problem!

Om man spelar in en film med kameran i telefonen och vill klippa lite i den, typ att det bara var början eller mitten eller slutet som var bra, kan man göra det? Finns det något program i telefonen? Finns det något på Android-Market? Eller kan man göra det i datorn? Tar tacksamt emot tips och råd och hjälp!

I våras fick jag en ny parfym av mannen min. Miss Dior - Chérie. Doften var egentligen inte jag men jag älskade den från första sekund. Jag är mer sportiga, friska dofter som Ralph Lauren och Lacoste. Men Chérie tog mitt hjärta med storm. Flaskan är nästan slut nu och jag använder den bara vid speciella tillfällen. Det behöver inte vara kopplat till de uppenbart speciella tillfällena utan kan likväl vara en dag då jag bara går hemma. Bara för att det tillfället är speciellt för mig. Just där och då.

Trots att parfymen är så nya för mig framkallar den så många minnen. Den luktar sommar. Den luktar Korfu. Den luktar som jag kände mig den kväll som R frågade om jag ville bli hans fru. Parfymen luktar sommaren 2010 och varje gång jag tar av korken på flaskan fylls jag av lycka. Jag minns vår förlovningsdag. Hur vi på dagen åkt moped runt på ön. Hur vi på eftermiddagen drack ett par Amstel på balkongen. Hur jag gjorde mig i ordning inför den picknick vi skulle ha i en gammal ruin på kvällen. Hur vi dansade till Veronika Maggio i lägenheten innan vi tog med oss en flaska bubbel ner till stranden och ruinen. Jag visste inte att R skulle fria. Visst fanns tankarna i bakhuvudet, jag hade ju trots allt varit med och valt ut ringar ett par månader tidigare, men jag slog undan dem...

Chérie luktar som de resterande dagarna på Korfu. Den påminner om den bubblande lycka som det innebar att vara nyförlovad. Jag kunde inte sluta titta på min vänsterhand. Ringen blänkte och var så vacker. Ringen är fortfarande vacker. Faktum är att vi älskar ringarna så mycket att vi inte graverat dem än. Det skulle kännas konstigt att vara utan dem en vecka nu...

Jag är lycklig nu också. Jag tror aldrig att jag varit lyckligare än så här. Just nu kan jag inte önska mig något annat av livet än det jag har nu, en fantastisk fästman och en busbebis i magen. Livet blir bara bättre för var dag! Men det är en speciell känsla att få lukta på, och använda, en parfym som doftar så många minnen. Det är en speciell känsla att när som helst kunna åka tillbaks i tiden och uppleva samma tillfälle om och om igen. Jag minns de två underbara veckorna på Korfu. Inte bara förlovningen utan allt det andra. Jag minns alla de kvällar vi gick hand i hand i den lilla byn. Jag minns att det var lite ovant att hålla handen när jag hade en ring på fingret. Jag minns hur gott det svala rosévinet smakade. Jag minns hur goda de vitlökskokta musslorna var. Jag minns hur vacker månen var när vi satt på stranden på natten. Allt detta finns i mitt badrumskåp. Det är inte illa!

Efter en tung och irriterande dag i skolan var det med stor glädje jag märkte hur solen sken och värmde när jag lämnade den gråa byggnaden. Hann inte mer än innanför lägnhetesdörren förrän träningsbrallorna och gympadojjorna var på. Blev en lång härlig promenad iförd endast löpartights och collegetröja. Inga mössor, vantar eller halsdukar. Bara ett par tunna tights och en tunn tröja. Jag såg förmodligen inte riktigt klok ut men det är en annan historia.

Grönområdet var sagolikt vackert idag. Men allt blir mycket vackrare när solen skiner. Blommor börjar titta upp bland alla bruna löv, gräset börjar bli grönt. Solen sken och vattnet gnistrade. Jag stötte på ett rådjur på min färd, det stod på vägen cirka 20 meter framför mig. Jag såg även ett par fasaner, en ekorre, några gäss och en hel drös med andra fåglar som jag inte kan namnet på. Jo, den ena var en bofink! Och det var full aktivitet i myrstackarna!

Att promenera i det området är så rogivande. Det finns inga bilvägar i närheten och det blir en så skön tystnad. Tystnad blandat med naturens ljud; fågelkvitter, kluck från vattnet, träd som vajar i vinden... Jag är så tacksam över att jag har äran att bo på en så här vacker plats. Jag är så tacksam över att jag hamnade i just Kalmar av alla ställen. Jag älskar den här staden!

Jag känner att det är min medmänskliga plikt att varna människor från att köpa apor på nätet. Tro det eller ej men ni kan faktiskt bli lurade!

Idag är det då både Internationella kvinnodagen och Fettisdagen. Jag hade ingen aning om att det var någon av dem förrän jag låg och petade på min smarta phone imorse. På Facebook så jag statusuppdateringen Idag ska jag äta 1000 semlor och drog därmed mina egna slutsatser, på Barometern stod det att det var kvinnodagen. På lokalradion förde de ett resonemang om att dessa dagar sammanfaller. Den kvinnliga programledaren tyckte det var stor skam. För många kvinnor är det viktigt att vara smala och allmänt piffiga och hon tyckte inte om att en dag som förknippas med grädde och kalorier i överflöd är på samma dag som hennes dag. Den manliga programledaren tyckte det var toppen. Han ansåg att det här var väl en utomordentligt bra ursäkt att lägga idealen bakom sig för en stund och äta en semla med gott samvete.

Kan man säga att man firar Kvinnodagen på något sätt? Gör ni något speciellt? Eller är det någon i er närhet som gör något speciellt för er? Här hemma är det som vilken vanlig dag som helst. Mannen tvättar och ska laga lunch till mig. Jag går i skolan. Perfekt. Däremot ska vi "fira" semledagen med en semla efter lunch är det tänkt. Fast jag har redan ätit en semla i år, hoppas jag får äta en till...