landkrabba

Idag är det onsdag. Det betyder att det redan är en vecka sedan sambon åkte. Det har gått galet fort de här dagarna. Skönt. Nu är det bara tre veckor kvar tills han kommer hem. Time flyes by. Förra gången han var på jobb segade sig tiden fram. Jag kommer ihåg att en vecka kändes som tre. Nu är det tvärtom. En vecka känns som ett par dagar. Mitt problem just nu är hur tusan jag ska hinna med allt innan han kommer hem. Vore så kul om jag kunde ha toalett och Adams rum klart!

I måndags fick vi nycklarna till vår nya lägenhet, en fyra i ett stort lägenhetsområde strax norr om stan. Området är barnvänligt med massor av lekparker och gräsmattor samt att alla parkeringar är utanför själva området. Husen i sig är kanske inte världens vackraste då de är byggda under det så kallade miljonprojektet på 70-talet.

Flytten gick smidigt och dagen efter, i tisdags, åkte R iväg på en månads jobb. Tycker ändå att vi kommit hyfsat i ordning. Kök, vardagsrum, badrum och nästan alla kläder är uppackade. Adam har sen R åkte varit extremt grinig. Skriker så fort jag försöker lägga honom på golvet, sätta honom i babysittern, hoppgungan eller något annat som han tyckt om innan. Jag är extremt dåligt påläst om vad som komma skall i bebisens utveckling då jag inte prenumererar på några nyhetsbrev eller liknande men jag misstänker att flytten, och att pappa åkt, har triggat igång någon form av separationsångest. Det är väl kring dryga halvåret som det brukar visa sig va?

Hur som helst. Jag hoppas att den här månaden går fort då jag har mycket att sysselsätta mig med. Gästtoan skall målas, barnrum skall målas och inredas och vårat sovrum skall fixas i ordning så snart Adam flyttat till eget rum. Extrarummet, det blivande gästrummet, skall även det målas om men det är inte akut. Just nu är det ett förråd...

Det kommer nog komma någon före- och efterbild på renoveringen så småningom. Dock blir det inga bilder förrän R kommer hem. Han har gett mig nästintill fria händer och vill bara veta lite övergripande om vad jag ställer till med. Detaljer, exakta färger och så vidare får bli en överraskning när han kommer hem. Men med lite färg, en slagborr och en flaska vin skall jag nog kunna ha några roliga veckor framför mig!

2011. Ett typiskt bra år. Mycket bra har hänt och störst av alla händelser är såklart Adams födelse. Imorgon börjar ett nytt år och jag är övertygad om att det kommer bli lika bra. Nyårsafton här hemma blir som den blir. Lägenheten är överfull med flyttkartonger och det är en sabla röra. Planen för kvällen är hämtpizza ur kartong och dela på en flaska Moet. Har packat ner allt utom två champagneglas, två kaffekoppar och bestick.

Jag vill önska er alla ett riktigt gott slut och gott nytt år! Kul att ni är så många som följer mig i mina vardagsbestyr! Någon gång nästa vecka ska jag försöka lägga upp en årssammanfattning i stil med den jag gjorde förra året. Men först ska vi flytta och komma i ordning!

Sitter i vardagsrummet i pyjamas och lyssnar på bortglömd musik. Musik som jag glömt bort. Musik som allmänheten definitivt glömt bort. Jag kan inte sova. Jag har ont i magen, är sur, irriterad och stressad. På måndag ska vi flytta. Klockan noll åtta noll noll knackar flyttfirman på dörren och allt ska vara klart till dess. Allt.

Jag har flyttat förr. Det är inte det. Jag har säkert avverkat bortemot 20 olika lyor sedan jag lämnade föräldrahemmet för drygt ett decenium sedan. Men det här är första gången jag är i kontakt med flyttfirma. Jag trodde att meningen var att jag skulle kunna koppla av. Låta någon annan göra jobbet. Jag förstår att jag då skulle ha valt packning och uppackning och inte bara flyttning av möbler, prylar och pinaler.

Vid tidigare flyttar har lösa föremål mer eller mindre försiktigt östs ner i IKEA-påsar, svarta sopsäckar och vidöppna flyttkartonger. Enligt flyttfirmans hemsida är inte detta arrangemang att rekommendera så saker packas ner i kartong efter kartong. Sakerna viras in i tidningar, stoppas varsamt ner, kartongen stängs och märks tydligt med innehåll och önskad placering. Jag har aldrig packat så här organiserat.

Måndag. Klockan åtta. Allt ska vara klart då. Lösa föremål kan inte slängas in i bagaget. Saker som inte fick plats kan inte tas i nästa lass. Eller nästa. Eller nästnästa. Allt ska vara packat, organiserat, uppmärkt. Jag är inte den organiserande typen om vi säger så... Och nyårsafton kommer spenderas över ett berg kartonger. Romantiskt.

Mellandagsrea på nätet. Farligt, farligt. Hittade precis en webshop på nätet jag aldrig besökt innan. Klickade snabbt hem detta. Vi börjar bli redo för sommaren nu!

Julkalaset här på ön började i fredags. Julmaten smakades på och igår dukades det stora julbordet upp. Sill, makrill, lax, ål och annat gott från havet. En skinka ställdes också fram för de som ville ha. Personligen avskyr jag griskött i allmänhet och julskinka i synnerhet. Julafton blev lugn, mysig och sådär lagom otraditionell som det brukar bli i vår familj. Idag har resterna ätits upp och julklapparna skall snart packas ner i påsar och fraktas hem till Kalmar. Summa summarum, en fantastisk jul och en bebis som fascinerades mest av snören och matkåsorna vi fick i julklapp.

Någon bild dyker nog upp i nästa vecka, mitt mobila bredband är lite för segt för att ladda upp bilderna...

23e december. Lilla julafton. Och Adams första namnsdag! Det blir mycket firande i december för honom, hans andranamn firades för några dagar sedan!

Vi är nu hos mina föräldrar ute i det bohusländska kustbandet. Vi kom iförgår och var på resande fot största delen av gårdagen. Geocachade ner över Orust och Tjörn och stannade på middag hos en god vän till oss båda. En toppendag. Adam var med om sin 50e geocache, bra jobbat på sex månader! Idag fanns ytterligare en.

Julkänslan är noll och inget. Här är grått. Sådär grått som det bara kan vara i december på västkusten. Det blåser och småregnar lite då och då. Tallen står utanför huset och väntar på att bli inhämtad och påklädd. Sillen ligger i sin lage och hur den gravade laxen mår är okänt. En helt vanlig jul i min familj med andra ord!

Andra mammalediga väninnor börjar så smått planera när de ska gå tillbaks till jobbet. Själv har jag förträngt min arbetsplats. Det känns så avlägset. Jag har kvar min anställning men mer än så är det inte. Faktum är att jag inte ens jobbat för min arbetsgivare! Under min tjänstledighet fick "min" båt ett annat managementbolag. Ett bolag vars rykte inte är så gott och enda anledningen till att jag tackade ja till övergång var på grund av att det förenklar kontakt med banker, Försäkringskassan och så vidare. Så fort de hör av sig och vill ha tillbaks mig ombord säger jag upp mig.

Att segla, arbeta som styrman, känns omöjligt i dagsläget. Jag ska inte säga aldrig men just nu går det inte. Jag vet flera andra kvinnor som seglar trots att de har små barn och jag beundrar dem men för mig går det inte. Att vi har det struligt med föräldraledighet på grund av att sambon arbetar i Norge gör inte saken enklare. När allt kommer omkring så är det en stor fördel om någon av oss är hemma. Om jag förstått saken rätt så är det inte bara att ta ur batterierna ur ungen och ställa in i garderoben...?

Så vad är mina framtidsplaner? Jag vet inte. Just nu vill jag plugga. Två år till och jag har en ekonomexamen. Och en sjökaptensexamen. Jag har inte pluggat och haft barn men det känns som det optimala. Om man har råd vill säga. Att plugga är fritt. Och hittills har jag inte lagt ner 40 studietimmar en enda vecka. Jag kan vara hemma längre, ha Adam mindre på dagis, njuta av tiden tillsammans som en familj när sambon är hemma. I praktiken kanske det blir skitsvårt men i min optimistiska lilla bubbla ser jag inte sådant.

Vissa tycker att jag är en bakåtsträvare när jag säger att jag gärna är hemma några år. Jag är snart 28. Säg att jag är hemma fyra, fem år. Efter denna tid är jag förmodligen klar med barnafödande och de tuffaste småbarnsåren är förbi. Jag har då drygt 30 år kvar av mitt yrkesverksamma liv. Vill jag göra karriär så kan jag nog göra det då. Men jag skulle vara precis lika nöjd om jag fick en receptionstjänst i hamnen eller blev kursadministratör på Sjöfartshögskolan.

Geocaching på Kalmar Flygplats

 

Dagen i vår lilla familj började med en geocache. Har nästan tagit alla i Kalmar och de få vi har kvar spar vi till de dagar då det kliar i fingrarna och GPSen står och hoppar i hallen som en kissnödig hund. Nu är dock GPSen fulltankad med gömmor inför julhelgens äventyr på västkusten. Med lite tur kommer Adam vara med om sin 50e gömma. Inte dåligt för en bebis på sex månader!

Läget i lägret är lugnt. Det händer ingenting. Eller så är det det gör. Vi har börjat flyttpacka, vi far omkring och hälsar på folk och fä, julklappar inhandlas. Dagarna är fullspäckade men ganska ointressanta. Motivationen till att skriva infinner sig inte när det inte finns något att skriva om. Jag hade kunnat fylla sida upp och sida ner med vårt puttinuttiga familjeliv men antar att det är om möjligt ännu mer ointressant att läsa om. Det finns alldeles för många sådana bloggar.

Jag har precis tackat ja till två distanskurser som jag sökte inför vårterminen. Den ena är en grundkurs i logistik och den andra en kurs i interkulturell kommunikation. Den första är jag intresserad av och vet att den blir ett bra komplement, både till min sjökaptensexamen samt till min pågående ekonomiutbildning. Den andra, tja, den lät intressant. Ville egentligen läsa en grundkurs i transporträtt men för att läsa den krävdes grundkurs i logistik.

Bägge kurser är på distans, 50%. Jag vet inte vad jag gett mig in på. Jag har aldrig läst på distans innan och har ingen aning om hur det fungerar. Om det fungerar. Fungerar för mig alltså. Disciplin är inte ett ord som stämmer bra in på mig. Jag pluggar bäst när en lärare står med piska över min rygg. Men det ska bli intressant. Ser faktiskt mer fram emot själva upplägget än kursinnehållet. Vill veta hur det går till. Fungerar det bra ska jag nog försöka skrapa ihop en ekonomiexamen på egen hand. Plocka kurser här och där och kunna vara hemma mer med Adam. Målet just nu är att ha min andra examen klar inom fyra år.

Efter lite logistik- och väderstrul kom sambon hem i torsdags, därav den dåliga uppdateringen. Det fanns en tid då det var lite "stelt" när vi äntligen träffades. Det var i början av vårt förhållande. Under vårt första år tillsammans träffades vi sammanlagt cirka två månader. När den ena var ute var den andra hemma och tvärtom. Jag är glad att vi härdade ut de jobbiga perioderna... Nu är det inte så längre. När han kommer hem är det som om han aldrig åkte. Vi tar vid där vi slutade. Det som idag påminner oss om att en månad passerat är Adam. Han ser inte riktigt ut som han gjorde för en månad sen!

Tiden sen i torsdags har gått fort och vi har gjort allt och inget. Fredagen började med begravning vilket var rätt tungt även om den bortgångne inte var en nära släktning. Men en begravning är en begravning och att se människor säga farväl till en person som togs ifrån dem alldeles för tidigt är jobbigt. Fredagen avslutades med take-away, vin och spel tillsammans med Adams "svärföräldrar". Mycket trevligt.

Igår var Adam och jag chearleeders till sambon som bestämt sig för att ställa upp i klubbmästerskap i tyngdlyftning. Han tävlade i tyngdlyftning och var väldigt duktig när han var tonåring men har inte tränat på åravis. Är mycket imponerad av hans resultat och det jag antar kallas för muskelminne. Han lyfte nästan lika mycket som när han var aktiv inom sporten.

Och idag är det söndag. Vilodag. Mysdag. Grått ute, varmt inne. Typiskt bra. Typiskt mycket bra!

Då var vi back in business igen! Har varit fantastiska dagar hos mina föräldrar bland den bohusländska graniten. Resan dit och hem gick över förväntan. Adam skötte sig exemplariskt! Men det var ändå ett litet äventyr att åka tåg ensam med en bebis och ett ton packning. Lämnade vagnen hemma och det är väl både plus och minus med det.

Jag har tjuvstartat med julpyntet eftersom vi inte är hemma på första advent. Dock går det inte så bra. Stjärnan i sovrummet kan jag inte sätta upp eftersom det sover en liten stjärna där inne. Till ljusstaken i köket behöver jag en förlängningssladd vilket jag inte har. I vardagsrummet har vi fler blommor än vad vi haft åren innan så där får inte ljusstaken plats. Dagens i-lands-problem? Jag tror jag tar mig ett glas glögg och funderar på problematiken!

Vanligtvis brukar tiden när R är på jobb gå fort. Hittills har den stått stilla. Det känns som om han varit ute i tre veckor, i själva verket har han tre veckor kvar. Det suger! Vi pratade nyss. Han tyckte också att det segade sig fram. Flera ombord gnällde och sa detsamma. Jag vet inte vad det är som gör det. Men kan inte någon göra så klockan snurrar lite extra fort?!