landkrabba

Min sambo arbetar i Norge och har gjort det i flera år. Han har således ingen som helst inkomst i Sverige och skattar inte här. En kreditupplysning på honom visar enbart massor med nollor, deklarationen likaså. Det heter att det är så enkelt med nordiska samarbetsavtal men jag vet inte.

Föräldrapenningen har vi helt gett upp om. Norrmännens krav skiljer sig från våra då föräldrarna inte kan dela på ledigheten, jobba deltid båda två. För att han skall kunna få ut sin ledighet från NAV (norska motsvarigheten till Försäkringskassan) måste jag jobba heltid. Visst, ett heltidsjobb funkar under de månader han är pappaledig. Efter det går det inte. Jag tänker inte utsätta mitt barn för dagis 40-50 timmar i veckan. Det blir ett himla hattande. Heltid, deltid, heltid, deltid. Jag är mer än gärna hemma mer än ett år med min son. Den här tiden är så kort om man jämför med resten av mitt yrkesliv samt att det är guld att vara ledig när sambon går på vederlag.

Idag upptäckte vi ett nytt problem med att jobba i Norge. Vi har bestämt oss för bilen jag skrev om här om dagen och skall ta den på avbetlning via det finansinstitut bilhandlarn erbjöd. Lyckades få bättre ränta där än på banken. Sambon kan dock inte få ett lån via dem. Han har ju ingen inkomst. Jag tänker inte gå in exakt på vad han tjänar men det är rätt komiskt att jag som hade studiebidrag från CSN som huvudsaklig inkomstkälla förra året och nu tar en till två föräldradagar i veckan blir beviljad det lånet. Ritkiga banklån är inga problem då bankmannen faktiskt tittar på anställningsavtalet och lönespecen. Dock är det jag som bär räntorna på våra bolån eftersom sambon inte kan få tillbaks något på deklarationerna. Det är mycket att tänka på. Och jag är jäkligt glad att jag aldrig arbetat för min arbetsgivare som har sitt säte på Isle of Man. Något säger mig att det vore ännu krångligare då. Och hur man kan vara anställd utan att ha arbetat är ju en historia i sig...

För några år sedan sålde vi vår bil, en gammal Volvo 940. Vi skulle testa att vara billösa, se hur det fungerade. Om det fungerade. Det fungerade såpass bra att vi nu har varit utan bil i tre år. Men nu har vi börjat fundera på om det är dags för en bil igen.

Den här gången är vi intresserade av en nyare kombi. Ingen högoddsare direkt. Vi var och tittade på en bil idag och vi fastnade båda för den. En 08a som gått drygt 3000 mil. Automatlåda. Och ett bagage som utan problem sväljer två barnvagnar. Vi har testat då goda vänner har en likadan droska. Just bagaget är det vi diggar med den här bilen. Vi tycker det är ett måste att kunna ställa vagnen i färdriktningen.

Jag frågade bilförsäljaren om det var okej att ställa in vagnen i bagaget för att se hur det såg ut. Han sa ja men garanterade att vagnen fick plats. Ja. Jo. Men jag ville dubbelkolla om den kunde stå i färdriktningen. Han tittade på mig som om jag var från Mars. Varför skall man ställa vagnen så? Jag tittade tillbaks, som om han var från Mars, och frågade undrande hur man annars får plats med ett par vandringsryggsäckar, tält, sovsäckar och annat nödvändigt. Han, som själv var småbarnsförälder, hävdade att vi hade för mycket fritid. Och ja, det har vi väl. Det är fördelen med att vara, och leva ihop med en, sjöman. Vederlag halva året. Semester halva året. I mammaland är alla dagar röda.

Stora frågan är nu om vi blir bilägare inom de närmsta dagarna...?

Jepp. Nu är han på väg hem. Äntligen! Det blev ju en dag extra den här gången. Så kan det gå. Det där extradagen struntar jag egentligen i. En dag hit eller dit gör ingen egentlig skillnad. Huvudsaken är att han sitter i ett plan på väg till Kastrup!

Sen vi fick barn så längtar jag efter så mycket konstiga saker. Saker som många tar för givet. Jag tog dem för givet innan. Saker som att kunna gå ner till kiosken på kvällen och köpa godis om jag vill. Eller som att kunna duscha på morgonen/förmiddagen utan att behöva stå och speja med öronen för att höra om bebis har lackat ur totalt i spjälsängen. Småsaker som betyder så mycket när man inte kan göra dem.

När jag var till sjöss längtade jag också efter konstiga saker. En sak jag nästintill kunde hallucinera om var att handla mat, bara att få vandra runt på en stormarknad och titta, klämma, känna och kanske smaka om man har tur. Jag brukade alltid gå iland i Halifax och då gå till en supermarket. Det var himmelriket. Personalen tyckte nog att jag var lite konstig som gick runt bland hyllorna och tittade drömskt på florsocker, mjölk och Pringles.

Tji fick jag för att jag var kaxig och började räkna ner dagarna. Cirkus Nordsjön. Ser ut som om han kommer hem på torsdag istället vilket ändå känns okej. Det är skönt att kunna ställa in sig på det nu istället för att få veta det samma dag som man förväntat sig sitt kära återseende. Jag har dock kommit med kreativa förslag som att gömma allt kaffe ombord. Tro mig, styrmän har strejkat för mindre saker än uteblivit kaffe. Göm kakorna och de svetsar frivilligt fast skutan i kajen.

Ja, nedräkningen är i gång på allvar. På onsdag kommer sambon hem. Lovely! Vi har så mycket roliga saker planerat för den här ledigheten. Vandra, inviga vårt nya Bergans-tält, kanske sova i vindskydd, eventuellt bli så vuxna att vi skaffar oss en bil, fira påsk, hälsa på mina föräldrar, renovera sovrummet. Listan kan göras lång. Kommer bli en grym vår!

Jag tittar på TV en till två timmar i veckan. Grey's Anatomy är ett måste och jag försöker komma ihåg Lyxfällan. Oftast missar jag det dock då jag tror att det börjar nio men i själva verket börjar det åtta. På grund av mitt ringa TV-tittande utsätts jag inte så mycket för reklam så när en ny hamburgare på Mc Donald's trycks upp i mitt ansikte under fyra reklampauser skapas ett enormt ha-begär. Jag. Vill. Ha. Kommer inte ihåg vad den heter men om jag känner Mc Donald's rätt så hänger det några rejäla affisher som meddelar detta. Som sagt. Jag. Vill. Ha. Helst nu. Men bebis sover och jag är gräsänka. Hårt liv.

Dagen har gått i promenerandets tecken. Gick till affären sex kilometer bort för att handla bananer. Fråga mig inte varför. Jag får för mig sådant ibland. Väl hemma igen väntade långpromenad med goda vännen M. Betoning på lång. Mätte rundorna lite snabbt på Hitta och vi verkar ha avlagt närmare två mil idag. Jag är trött. Jag säger godnatt.

Det börjar närma sig de årliga Branschdagarna i Kalmar då representanter från sjöfartsvärlden är på plats. Arrangemanget är väl egentligen främst till för avgångsstudenterna men det är öppet för alla så Adam och jag skall smita dit. Kan ju försöka sälja in oss som ett paket liksom. Anställer man mig får man honom på köpet liksom. Han kan bli besättningens lilla maskot och hängande i ringsjalen, som en liten apunge, är han inte i vägen heller. Eller så går jag dit, ser om jag stöter på några gamla bekanta, dricker lite kaffe och sen går vi hem. Jag vet vad jag vill jobba med nu. Jag vet på riktigt. Dock har jag ingen som helst erfarenhet inom det aktuella området så hur jag skall få in en fot vet jag inte. Men jag skall vara mammaledig ett tag till så det är ingen brådska!

Här om dagen tog jag av "locket" på åkpåsen. Det var sex, sju plusgrader och åkpåse kändes overkill. Stackars barn. Så på med skalbyxor och vindfleece och ut på långpromenad på landet. Lycklig bebis och lycklig mamma i solen. Imorse var det sex minusgrader. Bakslag. I ren protest vägrade jag sätta på "locket" igen. Adam fick ha sin fleeceoverall istället och jag letade fram en tunn fleece att ha under min nya jacka. I mitt sinne är våren här för att stanna. Och enligt SMHI kommer det snö på torsdag. Ska vi enas om att vi ignorerar SMHI och hoppas att de glömmer bort snön?

Yeah! Jag vann 40 kronor i orienteringsklubbens bingo! Brickorna kostade 30 kronor så idag har jag gått tio kronor plus! Frågan är vad jag skall göra med denna enorma summa? Köpa en tia-lott och hoppas på det bästa kanske? Hur som helst så är det ju alltid kul att vinna, och dryga ut mammapengen ;)

Mina svärföräldrar är inte särksilt äventyrliga av sig. De skakar på huvudet åt oss som planerar fjällvandringar och en och annan hajk längs Kalmarsund. Jag tror inte att det ens skulle gå att lura in dem i ett tält om det så stod uppslaget i trädgården! Hur som helst så skall jag finta dem lite idag, visa dem att naturen inte är så pjåkig. Har lyckats lura med dem på tipspromenad och som belöning för dem eferåt skall jag överraska med ägg- och ansjovissmörgåsar samt kaffe. Vad ska ni göra diag?

En tredjedel av familjen sover.
En tredjedel av familjen sitter i taxi på väg till tåget.
En tredjedel av familjen sitter i soffan och gråter.

Imorgon återgår jag till gräsänkelivet. Eller single mom med schyst paycheck. Det beror på hur man ser det. Det har varit bra veckor även om livet har varit upp och ner på ett mindre bra sätt. Men efter regn kommer solsken och allt det där. Det som började dåligt ser ut att sluta bra. Hur som helst. Nu skall jag gå och pussa på mina grabbar!

I och med plusgradernas entré har även vårkänslorna kommit. Att få vårkänslor är dyrt. Har handlat massor. Vissa shoppar blommiga klänningar, jag har köpt trekkingdojjor, sovsäck, bärstol till Adam, trekkingbyxor och så vidare. Tältet införskaffades annandag jul och nya schysta liggunderlag hittade sambon i Aberdeen. Längtar efter våren nu. Det skall bli en vår och sommar fylld av äventyr och friluftsliv.

Vi är relativt nya inom outdoorvärlden. Geocachat har vi gjort länge men vi känner att det är dags att gå vidare, göra något mer av det. Så vandringar längs Kalmarsund har planerats in och vi siktar på att komma iväg upp till Grövelsjön för vandring där. Boendet blir bekvämt och bra på fjällstationen då vi inte ritkigt vet vad vi gett oss in på ;)

Min man är sjöman. Eller ja, sambo är det egentligen. Men det låter så knäppt att säga att jag är sjömanssambo. Sjömansfru eller sjömanshustru låter bättre. Förr eller senare ska vi väl få tummen ur att gifta oss. Att leva tillsammans med en sjöman skiljer sig lite från att leva med en man som arbetar på land. En man som kommer hem varje kväll.

Min man åker till jobbet en gång i månaden. Han kommer också hem från jobbet en gång i månaden. Han jobbar enligt principen fyra veckor ombord, fyra veckor hemma. Så rullar det på. Dagar blir till veckor, veckor blir månader, månader blir år. När han är borta så är han borta, när han är hemma så är han hemma. Ledig. Således har en sjöman semester halva året och det är det de flesta sjömän jobbar för. Jag själv är inget undantag, ledigheterna är nog det bästa med jobbet.

När R är på jobb så hörs vi dagligen. Mailen viner fram och tillbaks mellan Kalmar och de brittiska oljefälten. Vi chattar också en hel del. När han är i hamn sms:ar vi och pratar i telefon. Tack Telenor för Vodaphone Passport! Vi kan även prata i telefon när han är till sjöss och inte har mobiltäckning då båten har satellittelefon som de anställda får använda. De har internet ombord men internet på fartyg är i regel rätt slött så Skype och webcam är bara att glömma. Dock kan jag skicka bilder och små filmsnuttar på Adam filmade med mobilkamera.

Jag får ibland höra att jag är duktig. Stark. Modig. Skall jag ta det som en komplimang? Jag blir alltid lite ställd när någon berömmer mig för att jag är kapabel till att ta hand om vår son och vårt hushåll. Jag anser att sjömansyrket är precis som vilket jobb som helst. Det är inte särskilt glorifierat på något sätt. En månad går vansinnigt snabbt och just nu skulle jag inte vilja leva på något annat sätt. Om det är någon som är duktig, stark och modig i vårt förhållande så är det R. Han är borta från sin familj i fyra veckor. Fyra veckor utan R är inga problem, vi har haft betydligt längre perioder ifrån varandra när vi båda seglade. Men jag hade aldrig klarat fyra veckor utan Adam. Det liv vi har är självvalt, det är inget måste, och vi tycker båda två att det fungerar bra. Den dag det inte gör det, då får vi väl hitta på något annat. Det finns alternativ. R kan vara hemma och jag kan segla. R kan ta ett jobb iland. Vi kan köpa en folkabuss och åka jorden runt i den.

Facebook-chattar med min mycket norrländske vän som bor så långt bort man kan bo. Han frågar vad jag gör. Jag säger att jag kokar potatis och chillar lite medan Adam sover. Jag frågar vad han gör. Googlar dammsugarmunstycken får jag som svar. Historien var dock inte så spännande som den först verkade. Typiskt.