landkrabba

Årets godaste lunch har precis intagits på balkongen! Jag fullkomligt älskar sill, potatis och gräddfil men det är en typisk sådan maträtt som måste ätas utomhus!

Jag vet att denna maträtt har flera namn och jag misstänker att min benämning på den är lika fel som dom andra. Jag pratar om shepherds pie. Eller rättare sagt det jag kallar för shepherds pie. Potatismos i botten på en form, köttfärssås ovanpå och riven ost på toppen. Och så sjuss in i ugnen! Busenkelt och busgott!

Förra sommaren köpte jag en beige trenchcoat på rea. Knappen över bysten gick inte att knäppa och de två knapparna över magen glipade. Jag köpte den för att jag skulle kunna ha den den här våren. Jag hade helt och hållet glömt bort den men såg att den hängde där i garderoben nu när jag hängde undan vinterkläderna. Jag tänkte att jag kan ju alltid prova den. Kanske kan jag ha den oknäppt, bara dra ihop den med skärpet?

Gissa om jag blev förvånad när jag provade den! Knappen över bysten gick att knäppa! Jag kan visserligen inte ha den knäppt för då kommer knappen skjuta iväg illa kvickt men knappen gick att få i knapphålet. Det gick inte förra sommaren. Och de två knapparna över magen då? Jodå. Dom gick att knäppa dem med! Och dom glipade inte ens lika mycket som förra sommaren! Då vägde jag 104 kilo. Nu är jag gravid i 33e veckan. Åttonde månaden. Yeah!

När jag fick veta att jag var gravid i oktober hade jag gått ner till 93,5 kilo. Drygt tio kilo alltså sen toppnoteringen under midsommarhelgen. De första veckorna i graviditeten gick jag ner ytterligare ett par kilo och på inskrivningen hos MVC landade vågen på 91,5 kilo. Sen dess har jag bara gått upp. Inte överdrivet mycket, ligger och pendlar mellan fem och sex kilo upp nu, men jag tycker att jag börjar komma farligt nära det där hundrastrecket igen. Jag vet att jag inte ska tänka på vikten just nu men det är svårt. Dock så gillar jag läget. Det finns risk att vågen kommer visa tresiffrigt igen men so what? Det kommer bara vara tillfälligt. Efter förlossningen kommer en del kilo försvinna. Barn, fostervatten och moderkaka väger ju en del. Men jag kommer inte gå upp femton kilo. Eller tjugo. Möjligtvis tio.

Jag är så taggad att komma igång med viktresan igen. Det kommer få ta sin tid. Bra mat och promenader är knappast några dunderkurer som gör att jag kommer tappa tio kilo över ett par nätter men det är där jag kommer börja. Och jag vet att min livsstil nu är så mycket bättre nu än vad den var för ett år sedan. Det kommer ta tid men det kommer gå. Sakta men säkert. Så det så! Och bara det att jag idag kan ha kläder jag inte kunde ha för ett år sen gör att jag sträcker lite extra på ryggen!

Ibland orkar man inte laga mat. Så enkelt är det. Och dessa dagar är jag ruskigt tacksam för halvfabrikat och annat som går snabbt. Skillnaden, nu mot förr, är att mina snabba rätter blir hyfsat nyttiga i alla fall. Snabbt och enkelt är inte två Billys panpizza. Snabbt och enkelt är fullkornspasta med stekta grönsaker och en klick smaksatt creme fraiche.

Jag gjorde en sådan sjukt god smoothie imorse. Jag fotade den. Och nu sitter jag här och datorn vägrar hitta minneskortet trots att det sitter korrekt i kortläsaren. Hur som helst, den var lite rödorange och jättesomrig och god.


2 dl apelsinjuice
1 dl frysta mangoträningar
1/2 dl frysta hallon
4 st frysta jordgubbar
1/2 banan

MIXA!

När jag tog första klunken blev jag förvånad över hur god den var. När jag tog andra klunken tänkte jag att det vore nog gott att spetsa den med lite mangovodka. Sånt ska man inte tänka på när klockan är sju på morgonen. Och man ska definitivt inte tänka på sprit klockan sju när man är gravid. Men nu gjorde jag det så jag överlämnar det till någon annan att testa. När jag får dricka alkohol i höst igen är frozen-säsongen förbi...

Anne skrev tidigare i veckan om mannagrynsgröt. Jag har inte ätit mannagrynsgröt på år och dag och de sista dagarna har jag omedvetet gått och tänkt på just detta. Mannagrynsgröt, mannagrynsgröt, mannagrynsgröt. Idag köpte jag mannagryn. Och kokade gröt. Det var så gott! Precis så gott som jag trodde att det skulle vara! Mums, mums, mums!

När jag som sextonåring flyttade hemifrån skaffade min mamma ett ICA-kort i mitt namn. Varje månad satte hon in en peng där för att försäkra sig om att jag hade pengar till mat och inte festade upp varenda krona. Det dröjde flera år innan jag vågade berätta för mamma att jag rätt snabbt kom på att det var fullt möjligt att göra kontantuttag i kassan på ICA...

Sedan dess har jag varit en mycket trogen kund hos ICA. Jag är så trogen att det tar emot att handla i en annan affär! ICA är en trogen gammal partner för mig och jag uppskattar allt jag får tillbaks. Mina varor till exempel. Vissa tycker det är creepy, jag tycker det är genialiskt. Jag vill ju hellre ha rabatt på grejer jag handlar än på en storpack Tena Lady eller Felix färdigrätter! För min del är det hlt lugnt att ICA analyserar vad jag köper. Det går ändå inte att handla så mycket hemligheter i en mataffär...

Jag är så förälskad i ICA att jag har laddat ner en appp till min smarta phone. I den kan jag se saldo på kortet samt veckans och mina personliga erbjudanden. Grymt! Bortsett från Facebook är det den app jag använder mest. Min sambo fnissade åt mig när jag en kväll låg och ändrade inställningarna i den för att få den så optimal som jag ville ha den. Jag kollar ICA i mobilen, han spelar Angry Birds.

Den här veckan är det extrapris på kycklingfilé. 49,90 kronor för ett kilo Kronfågelns filé. Grymt! Och man kan köpa färgglada matlådor för tio kronor styck. Love it!

Och vet ni vad jag gillar ännu mer? Att i kassan få höra:

- Det blir 324 kronor

Swish swosh med kortet

- Då blir det 294 kronor

Älskade ICA!

Ikväll ska alltså den förtjusandee G och jag spela BingoLotto. Vi har bestämt att vi ska äta något lätt framför TVn men jag vet inte vad? Jag är så dålig på det här med att äta framför TVn. Under min uppväxt fick jag aldrig göra det och det är något som hänger kvar. När det blir käk framför TVn här så blir det antingen varma mackor, tacos eller hämtpizza. Har ni några förslag på mat som lämpar sig att äta framför TVn tillsammans med Lotta Engberg?

Nu när våren börjar komma smygande och det kompakta mörkret är ett minne blott böjar lusten till morgonpromenader komma tillbaks. Nu vet jag visserligen inte om det räknas som morgonpromenad när klockan börjar nära sig tio men ändå... Det är nästan lika grått ute idag som igår men jag chansar. Så av med morgonrock och på med hurtbulleoutfit. Let's go!

Efter att ha spanat runt i massor med bloggar igår så blev jag så sugen på smoothie så vad passade bättre att fira in helgen med? Blev en smaskig blåbärssmoothie med honung och en del frön och torkad frukt. Rena rama vitaminbomben skulle jag gissa på.

Till middag idag bjuds det en vegetarisk paj. Har i lite allt möjligt; babyspenat, gul paprika, skogschampinjoner, soltorkade tomater, körsbärstomater, fetaost och purjolök. Är lite experimenterande över det hela men den luktar gott och ser god ut. Nu ska jag provsmaka!

Att min sambo är borta halva året kompenseras lätt av att få getostfylld laxfilé med rödbetor och smörslungad babyspenat till lunch. Det såg himmelskt gott ut och var om möjligt ännu godare så det var först när jag funderade på att börja slicka tallriken som jag kom på att jag glömt att fota denna kulinariska läckerhet. Är ni nyfikna på ungefär hur det såg ut eller tycker ni att det låter gott? Här finns receptet.

Ikväll är det min tur att laga mat och eftersom det är torsdag så blir det ärtsoppa. Dock inte den traditionella, tråkiga, enligt mig mindre goda utan en grön variant gjord på frysta ärter. För att lyxa till det i regnet ska jag även steka pannkakor...

Den sista tiden har en hel del husmanskost smygit sig in i vårat kök. I flera år har vi lagat flashiga rätter från världens alla hörn och exprimenterat med sallader, kryddor och smaker. Men när det kommer till kritan så finns det få saker som är så gott som färsbiffar med potatismos och brunsås!

Jag har läst i olika bloggar, tidningar och på restaurangers hemsidor att husman även är på väg tillbaks i "de finare kretsarna". Tore Wretman verkar vara rätt het igen och jag ser fram emot vårens restaurangbesök. Traditionell husman tillagad på närproducerade råvaror, det behöver nog inte vara mycket svårare än så!

Här om veckan uppfann jag det, enligt mig, perfekta mellanmålet. Mini-Keso, äpple och kanel. Bara att tärna ett äpple, gegga runt lite och på med kanel. Superenkelt och riktigt gott! Jag är tyvärr ingen Kesella-fantast och har rätt svårt för att äta det som mellanmål. Jag tycker att Kesella funkar bra att göra kalla såser och diper på men att ta ett par skedar Kesella bara sådär. Nja... Keso däremot! Det är gott!

För första gången på hela vintern bestämde jag mig för att lufta mina gångstavar på en liten kvällspromenad. Nu när snön och isen åter igen är borta på de flesta ställen fick jag upp rätt bra hastighet men jag blev förvånad när jag såg att rundan som brukar ta en timme "bara" tog 55 minuter idag. Inte undra på att jag blev varm! Har märkt innan också att jag går snabbare med stavarna. Antar att det är lättare att hålla ett visst tempo när armarna tvingas att röra på sig? Att jag dessutom hade mina joggingskor på fötterna istället för de klumpiga Salomon-skorna gjorde bara promenaden ännu angenämare!

Det fartyg jag arbetade på tidigare trafikerade bland annat USA. Om ni frågar mig så var det bästa med de amerikanska hamnanlöpen att få åka upp till ett stort köpcenter, shoppa järnet och sen avsluta eftermiddagen på en köpcenterrestaurang med en korg habanerokryddade buffalowings och en aningen för stor frozen margerita. De kryddstarka kycklingvingarna i kombination med den lena blue cheese dipen och den nästintill obligatoriska brainfreezen efter att ha varit lite för glupsk med margeritan... Det var en bra landgång. Gamla sjömän vrider sig säkert i sina gravar men att vara sjöman idag är inte exotiskt. Allt man ser är industriområden i hamnar belägna i städernas ytterområden. Många gånger hinner man inte ens gå iland på grund av pressade tidsscheman och sömnbrist.