landkrabba

Igår påbörjades den tredje kursen för den här terminen, redovisning och budgetering. På ett sätt ser jag fram emot den här kursen, på ett annat sätt inte. Jag läser ju mycket hellre redovisning än marknadsföring men efter den korta föreläsningen igår och en snabb titt i böckerna så tycker jag att det verkar så svårt. Hur ska jag lära mig vilken sida som ska vara plus och minus på de olika kontona? Jag trodde faktiskt att ena sidan alltid var plus och andra alltid minus men så enkelt var det inte... Samtidigt så tycker jag att det ska bli skönt med en "räknekurs", en kurs med övningsuppgifter så att jag direkt får facit på vad som är rätt och fel. Kurserna vi läst innan har ju varit lite flummigare. Läroböcker med massor av text. Text, text, text. Det är ju soft på ett sätt, att bara läsa, men risken för mig är att jag efter ett tag bara låter ögonen löpa över raderna. Att jag inte registrerar vad det står egentligen. Det är svårare att göra det med räkning. Jag kan inte sitta och räkna i flera timmar utan att anstränga hjärnan, utan att fatta något. Jaja, nu ska jag läsa dom första tre kapitlena och göra några uppgifter. Efter det kanske jag fattat vad som är plus och vad som är minus?!

I några dagar har det varit något som luktat i lägenheten och imorse insåg jag vad det var. Det var en död bäver i diskhon! Nä, okej. Inte riktigt. Men det luktar som en! Antagligen ligger det några matrester som fastnat någonstans i röret innan vattenlåset och det stinker. Och vad passar bättre som fredagsnöe än att utrota döda bävrar? Ner på ICA och beskrev situationen. Ja, jag sa till killen att det luktade död bäver i lägenheten. Han föreslog kaustiksoda. Känn på ordet. K-a-u-s-t-i-k-s-o-d-a. Kaustiksoda. Det låter effektivt. Det låter starkt. Det låter frätande. Det låter som något som dödar döda bävrar. Om en halvtimme ska jag spola vatten i vasken och hoppas att bävern är död och borta för all framtid!

För två veckor sen skrev jag tenta i marknadsföring. Det var lätt den tråkigaste kursen hittills och jag orkade inte engagera mig överhuvudtaget. Har sedan dess varit inställd på omtenta så när tentaresultatet kom idag blev jag förvånad. 67%! Godkänd! Jag drar en djup suck av lättnad. Jag har inte haft någon som helst ångest inför att jag troligen skulle göra omtenta. Det jag haft ångest över har varit att jag skulle bli tvungen att öppna marknadsföringsböckerna igen. Att behöva läsa skiten ännu en gång. Det behöver jag inte nu! Yeah! Är inte säker på hur kul redovisning och kalkylering låter som är nästa kurs men allt är bättre än marknadsföring. Till våren börjar dom kurser jag sett fram emot, arbetsrätt, health management och något mer som jag glömt bort. Läser ett ekonomiprogram som är inriktat mot HRM :) Men detta resultat ska firas! Hejja mig!

Jag känner mig ungefär som vädret idag. Grå. Jag sov nästan tolv timmar inatt och orkade ändå inte gå upp när jag vaknade. Jag är frusen och nästan lite småapatisk, sitter mest och tittar ut i tomma intet. Jag borde städa, skriva grupparbete och träna men allt jag orkar göra är att ligga i soffan och vira in mig i en filt...

Jag är inte van vid att skriva grupparbeten. Jag har jobbat till sjöss de senate åren och allt jag skrivit där har varit fartygets styrda kurs och position en gång i timmen. Innan det, när jag pluggade på Sjöfartshögskolan, skrev vi nästan inga grupparbeten. Vi skrev definitivt inga viktiga, det vill säga betygsgrundande, arbeten de första åren. När det väl blev dags för det, under de sista åren, hade alla lärt känna varandra väldigt bra och man visste vem man skulle fungera bra ihop med. Vem som låg på samma nivå.

M och jag skrev examensarbete tillsammans. Vi brann för ämnet vi valt, sophantering, och vi satte ribban högt. Vi skulle ha stipendie för bästa ex-jobb det året. Vi slet hela vårterminen med arbetet. Dagar och nätter spenderades i skolan och de bästa delarna i arbetet kom till efter att vi delat en flaska vin. Människor frågade hur vi orkade, hur vi höll motivationen uppe. Jag vet inte. Men när arbetet var klart var det värt det. På examensdagen fick M och jag gå upp på scen och ta emot stipendie för bästa examensarbete. Yeah!

Det var under denna period som ordet språknazist grundades. Faktum är att det var min älskade sambo och hans vänner som myntade det efter att jag hade korrekturläst deras ex-jobb och spytt rött bläck över det. Men ja, jag är petig med språket. Det kanske inte märks så mycket här i bloggen då detta är "privata" texter, det är texter som egentligen inte spelar någon roll. När jag skriver arbeten, och speciellt akademiska texter, vill jag att språket ska vara perfekt.

En av mina dolda talanger är att jag kan dölja ett tunt och ganska dåligt arbete bakom ett avancerat språk och på det sättet lura läsaren så att han eller hon tror att det står något väldigt vitkigt och läsvärt på pappret. Just nu håller jag på med mitt tredje grupparbete den här hösten. Arbetena innan har varit ganska små, cirka 2500 ord, men det här är större. Till på onsdag klockan 1500 ska vi ha fått ihop 6000 ord i ett arbete som skall knyta samman organisation- och marknadsföringskursen. Vi är fyra gruppmedlemmar och det är vi som jobbat ihop hela hösten. Vi trivs bra ihop, har mycket gemensamt och vi har kul. Men. Alltid detta men...

De kan inte skriva! Jag känner mig så elak som säger det men det är sant. Två av gruppmedlemmarna kan verkligen inte skriva. Det är stavfel, syftningsfel, meningsbyggnadsfel, kommateringsfel och andra grammatiska problem. De skriver dessutom i talspråk och använder förkortningar så som tex, dvs och mha. Man använder inte förkortningar i en akademisk text såvida det inte är vedertagna förkortningar inom ämnet, till exempel PR inom marknadsföring. Språket är även så enkelt, så odynamiskt. Samma ord kan förekomma flera gånger i ett stycke. För att få en dynamisk text använder man sig av en synonymordlista!

I dagsläget har jag skrivit om precis allt de har skrivit. Jag har skrivit om det så att det knappt märks att det handlar om samma sak. Och nu sitter jag här och är irriterad. Jag har gjort så himla mycket mer än de andra men det är ju mitt eget fel. Om jag inte vore språknazist så hade jag inte behövt att göra det. Men jag kan inte blunda för det. Jag kan inte låtsas att jag inte ser alla fel. Jag kan inte lämna in en text jag inte är nöjd med. Jag har på ett fint sätt försökt att säga att delar ur deras texter kanske är lite väl vardagliga men budskapet gick inte fram. Samtidigt irriterar det mig att de inte kan skriva. Trots att de läst våra tidigare arbeten, som vi nästan enbart fått positiv feedback på från opponeringarna, så försöker de inte ens att trolla med orden! Efter det här arbetet funderar jag på att sluta bry mig. Varför ska jag bry mig om inte de andra gör det?

Detta arbetet är jag dock extra petig med då vi har blivit tilldelade ett företag av skolan. Detta företag är en av mina drömarbetsplatser och jag kan definitivt inte lämna arbetet till dem om det inte är bra. Det går inte. Jag har lämnat mitt CV till dem och jag tror att de blev lite intresserade. Jag tänker inte riskera något genom att lämna ifrån mig ett arbete som är medelbra, på gränsen till dåligt. Jag vill briljera. Men sen, när allt är klart, då slutar jag nog att bry mig...

Idag kom tentaresultatet på tentan vi skrev för fyra veckor sedan. Det var den första tentan för mig på några år och jag har funderat på hur det gick. Jag tyckte att själva ämnet, organisation och ledarskap, var riktigt intressant men var ändå osäker på om min studieinsats varit nog. Jag lade inte alls lika mycket tid som många andra på att plugga men det har jag å andra sidan aldrig gjort... Hur som helst kom resultatet idag och jag klarade den! Vilken lättnad. Ingen omtenta för mig! Det ska jag fira med scones och te. Min vän J är på besök från Kalix så han kommer över på kvällsfika. Har inte träffats på tre eller fyra år så vi har en del att catcha up... Livet känns riktigt bra just nu. Hoppas bara att marknadsföringen gick lika bra... Men det har jag väldigt svårt att tro. Men jag hoppas, det vore pest och pina att behöva läsa dom där förbannade böckerna igen...

Känns som om mina inlägg blir kortare och mer och mer ointressanta för var dag. Bloggen har kommit lite i skymundan känner jag. Skolan har tagit så otroligt mycket tid och övriga livet rusar på som ett skenande ånglok. Jag har tankarna på helt annat håll just nu och väldigt svårt att fokusera på mat och träning. Jag är glad att jag fått hyfsad rutin på vardagen ändå. Glad att jag vet ungefär hur jag bör äta. Ett snedsteg eller två är inte hela världen för jag kommer tillbaks. Det gjorde jag inte förut.

Jag hoppas att jag snart hittar tillbaks till bloggandet. Just nu känns det som om mina inlägg är aningen repetativa. Ååååh vad trött jag är och det är så mycket i skolan och bla bla bla. Inte så kul läsning kanske... Innerst inne gillar jag att skriva men det är idétorka just nu. Så jag ber om ursäkt för det och hoppas att ni fortsätter titta in här. En dag vänder det!

Nu blir det sängen och imorgon invägning. Lite pirrigt med tanke på helgens goda mat och framförallt den mysiga sconesfika jag precis haft hos A... Well, well. Det löser sig!

Kommer ni ihåg kryddträdgården som jag var så stolt över i augusti? Mmm... Den har varit fin. Den har skänkt mig glädje. Det har varit så otroligt lyxigt och gott att bara kunna gå ut på balkongen och knipsa av några blad basilika eller klippa lite färsk gräslök över maten... Tyvärr är den inte lika fin nu.

Senaste veckan har varit upp och ner. Tentaplugg varierat med en känslomässig berg-och dalbana. Trots detta har jag inte glömt bort mina örter. Jag har vattnat dem lite då och då och plockat av vissna blad. Men det är en sak jag inte ens reflekterat över. Att det varit frost flera nätter i rad! Eftersom vi inte har bil tänker jag inte på det. Jag tar på mig min stora svarta smurfmössa och så är det bra med det. Tänker inte på om det är frost eller inte. Som bilägare tänker man på det. Så nu ikväll när jag skulle gå ut och vattna mina örter såg jag att dom inte var så glada. Basilikan är alldeles ljusgrön. Timjanen känns torr och hård. Gräslöken är bara ledsen. Chiliplantan har tappat chilifrukterna. Fasiken!

Har nu tagit in örterna i värmen. Hoppas att det går att tina dem. Jag har vattnat dem och pratat med dem och tagit bort sådant på dem som såg lite väl ledset ut. Nu håller jag tummarna för att dom kvicknar till i vårt varma mysiga kök. Annars får jag väl köpa nya örter och plantera. Jag har ju trots allt 15 liter jord kvar...

Min sambo och jag har världens sämsta ögonmått. Speciellt när vi bedömmer saker tillsammans. Ju fler kockar eller vad är det man säger? Vi stod och funderade på hur mycket jord som behövdes till fyra krukor. Minsta säcken som fanns var på åtta liter. 25 liter kändes lite overkill, det insåg till och med vi. Dock stod vi och funderade om vi behövde en eller två säckar á åtta liter. För att vara på säkra sidan tog vi två.

Hur mycket jord som gick åt till planteringen? Någonstans mellan en och två liter...

Äntligen fredag! Men denna vecka är inte slut riktigt än för mig eftersom jag har tenta imorgon. Varför läggs egentligen så många tentor på lördagar? Är det bara jag som tycker det är taskigt? Men imorgon efter klockan ett är jag ledig! Har inga planer alls för söndagen. Hoppas dock på vackert väder så jag kan ta en lång härlig höstpromenad med någon av mina sjödamer... Efter tentan imorgon blir det bowling och middag med några tjejer i klassen. Ska bli kul men det känns lite ovant att bowla och gå ut nykter. Är även bjuden på förfest hos ett gäng tjugoringar i klassen men det hoppar jag över. För att umgås med fulla tjugoåringar måste jag själv vara berusad. Punkt. Men efter nästa tenta kanske?

Inflammationen känns mycket bättre nu vilekt är skönt. Kan röra mig nästan helt normalt. Det enda som gör lite ont är att ta djupa andetag och vissa snabba rörelser som att slänga sig ner i sängen eller rulla runt. Skönt att snart slippa alla tabletter. Och då håller jag tummarna för att det inte kommer tillbaks!

Nu blir det lunch på stan med ett par tjejer i klassen och sen lite plugg.

Vad gör ni idag?

På lördag är det dags för den andra tentan den här hösten. Marknadsföring. Blä. Jag skulle vilja påstå att det är det tråkigaste ämnet jag någonsin läst! Ser ändå fram emot tentan. Ska bli så skönt att ha den gjord. Är dock väldigt osäker på om jag kommer klara den eller inte men det är en annan historia. Det är väl bara att hålla tumamrna?! Känns onödigt att plugga ihjäl sig inför en tenta som jag är helt ointresserad av. Kommer aldrig någonsin vilja arbeta med marknadsföring!

Hade frukost- och pluggdejt i förmiddags med tre tjejer i klassen. Dom tycker marknadsföring är intressant och har pluggat mycket. Alla tre har läst igenom den englska tegelsten vi har som kurslitteratur, jag har läst en tredjedel ur den. Sen gav jag upp det projektet. Tror att dom tycker jag är lite knäpp som inte tar det på lika stort allvar som dom. Nu har jag i alla fall skrivit rent alla mina föreläsningsanteckningar. Känner mig duktig men också trött på att plugga. Så nu går jag till simhallen istället!

So long!

Har precis ätit middag. Ensam. För första gången på en månad. Det är hemskt. När jag var singel tänkte jag inte så mycket på det. Jag kokade ihop något, slängde i mig det och så var det klart. Nu hatar jag att äta själv. Aldrig att jag känner mig så ensam som när jag handlar, och lagar, mat till en person. Helst hade jag velat strunta i maten idag. Hälla i mig en shake eller två och sen dra täcket över huvudet. Men det vore ju att ta en genväg, att skjuta på det jobbiga. Så middag fick det bli. Inget avancerat. Bönpytt med halloumi. Och marknadsföringsböckerna som sällskap. Jag saknar min sambo...

Jag kan inte påstå att jag någon gång känt den berömda tentaångesten. Jag har läst fyra år på sjökaptensprogrammet och är nu inne på min andra högskoleutbildning inom företagsekonomiområdet. Vet inte riktigt vilken inriktning jag ska välja än dock. Med andra ord har jag skrivit en hel del tentor genom åren. Jag har inte behövt göra om någon heller. Det kan låta skrytsamt men det är sant.

Jag borde ha haft tentaångest. En av mina sämsta sidor är att jag inte kan plugga. Det går inte. Vissa ser mig som oengagerad och oambitiös. Det är inte sant. Jag har bara någon lättare form av någon bokstavssjukdom. Det är min personliga diagnos. Min mamma har sagt att brorsan och jag var fullt normala som barn men att den ena fick DAMP och den andra ADHD i 20-årsåldern. Hon beklagar sig över att hon kunde ha med oss överallt när vi var små men att det knappt går att ha oss i möblerade rum nu för tiden...

Hur som helst. På föreläsningarna spelar jag ofta mobilspel. Eller löser sudoku. Ett tag skrev jag massor med limerickar. Ibland antecknar jag. Men jag har väldigt svårt att bara lyssna. Istället för att lyssna tänker jag på gröna äpplen. Det är något som hänger med från barndomen. Blev tillsagd någon gång att inte tänka på någonting. Allt jag kunde tänka på var ett grönt äpple. Så är det även idag. Under avslappningen på yogan tänker jag på äpplen. På föreläsningar när jag försöker vara aktiv tänker jag på äppplen. Till saken hör att jag hatar äpplen. Speciellt gröna.

Jag är inte så bra på att läsa i böckerna heller. Jag tröttnar snabbt. Tycker det är trist även om ämnet i sig är intressant. Probemet, om man nu kan kalla det för ett problem, är att jag lär mig saker ändå! Jag har som sagt aldrig behövt göra om en tenta eller något prov. Och jag minns mycket av det jag lärt mig. Jag kan rabbla alla landskap i Sverige. Jag kan fortfarande det tyska grammatiksystemet med der, das und die trots att jag slutade läsa tyska i nian. Jag vet att jag hade klarat majoriteten av de tentor jag skrev på sjökaptensprogrammet om jag hade fått skriva dem idag. Inte alla. Vissa saker är naturligt att glömma bort. Men majoriteten hade jag fixat.

Det här kan låta som ett lyxproblem för många. Jag vet att det är massor med människor som sliter häcken av sig och pluggar järnet men ändå så går det inte. Men jag börjar se detta som ett problem. Jag läser på universitetsnivå nu. Och på något sätt tror jag att jag kommer klara tentan på lördag trots att jag inte börjat plugga än. Trots att jag knappt öppnat böckerna. Jag lever i min bubbla och tror att det kommer gå för att det har ju alltid fungerat så. Det kan omöjligt fungera så!

Jag borde ha tentaångest nu. Rejäl sådan. Men jag är lugn. Det löser sig. Eller?

Jag bor i Småland. Men jag kommer från västligare longituder. Detta innebär att jag kan säga bokstaven r. Ärrrrrrr. I Småland kan man inte säga det. Eller jo, dom kan men dom hoppar helst över den. Korv till exempel blir kååååv. Burk blir bööök. Gurka blir göööka. Detta är ju ganska kul om det skrivs. Göka.

Igår var vi och promenerade i ett villaområde vi är intresserade av att bo i i framtiden. På en gatunamnsskylt stod det Krukmakargatan. Förstår ni vart jag vill komma? Försök att säga Krukmakargatan utan att säga r... Fniss...

Tänk att bli tillfrågad vart man bor någonstans, att uppge sin adress. Jaug boou påu Keukmaukagautan sex.

Vad gör man på denna gata förresten? Har en Clone-a-Willy-fabrik?

Vi hade den perfekta fredagskvällen igår. Helt perfekta. Eftermiddagen började med styrketräning. Har inte kört styrka på länge på grund av min revbensinflammation men testade lite igår. Körde med lätta vikter och fler reps istället, vissa övningar kändes bättre än andra men det går åt rätt håll nu i alla fall... Efter den blev det mys här hemma med chips och Alfapet. Har inte räknat poängen än men jag misstänker att min fiskmås och plädera skrapade ihop vinnande poäng till mig :)

Resten av kvällen spenderades på restaurang. Valde ett ställe vi varit på innan. Restaurangen härstämmar från 1600-talet och är belägen i en källare med vackra valv och massor med tända ljus. Ett otroligt vackert ställe och god mat! Testade att dricka alkoholfritt vin för första gången dessutom. Eftersom jag stoppar i mig massor med piller för inflammationen känns det inte helt okej att dricka alkohol. Vinet var dock ingen höjdare. Smakade som avslagen cider. Finns det några goda alkoholfria viner? Det jag drack igår hette Sutter Home Free tror jag...

Det är mycket som händer just nu. Mycket i skolan. Mycket hemma. Mycket i huvudet. Jag är lycklig och glad men samtidigt så trött. Jag vill sova tolv timmar per natt men tiden finns inte. Vardagslyx är i alla fall att komma hem från skolan och mötas av en varm famn. En underbar sambo som bäddar om mig i soffan, hämtar mina dunsockar och gör en macka och te till mig.

I eftermiddag ska vi intervjua VDn för hamnen är i stan för att få fram data till vårt grupparbete. Jag är spänd och förväntansfull. Den här intervjun är inte bara en intervju i skolsyfte, det är även en intervju där jag hoppas att sälja in mig såpass bra att det kan leda till ett jobb där inom en rimlig framtid. Detta vet ju inte VDn då. Han vet inte ens att jag är utbildad sjökapten. Hoppas att det går bra! Har packat ner ett CV i väskan som jag tänkte överlämna i slutet av intervjun om det känns bra. Han lät väldigt trevlig i telefon i alla fall...

Mitt nyttiga liv går ju jättebra. Verkligen. Hade helt glömt att en av årets bästa dagar var på intågande, Kanelbullens Dag! Har varit och fikat, ätit god macka och självklart en kanelbulle samt geocachat på vägen hem :)

Får se hur mina misshandlade revben känns ikväll, kanske kan det bli en lugn promenad i alla fall?! Börjar få ångest över att inte göra något och börjar känna mig ganska pluffsig...

En gång förklarade en ingenjör till mig hur en viss typ av fartygsmotor fungerar. Hur själva motorn snurrar med flera hundra varv per minut medan propelleraxeln, som drivs av motorn, endast snurrar med cirka 100 var per minut. Han försökte förklara hur en växel fungerar men jag förstod inte och sa efter en stunds funderande men vart tar allt snurr vägen? Jag blev lite av en kändis i svenska handelsflottan efter det uttalandet...

Jag vet dock vart snurret tar vägen. Snurret är här. Här och nu. I mitt huvud. I mitt liv. Allt går så jäkla snabbt och jag vet knappt vad jag sysslar med längre. Jag var inte förberedd helt enkelt. Trodde att det skulle vara enklare att plugga på universitetet. Trodde det skulle vara enklare att leva på land. Trodde att det skulle vara enklare att gå ner i vikt och leva ett nyttigt liv. Trodde helt enkelt att det skulle vara enkelt att lägga om hela sitt liv, från sjöman till landkrabba och från gottegris till hurtbulle. Det är inte enkelt. Det är så många bollar att hålla i luften på samma gång, many balls in the air som en vän sa på en engelskaredovisning. Samma vän sa även att han hade varit dogdriver i lumpen men det är en annan historia...

Jag visste att den här dagen skulle komma. Dagen då den rastlöshet som kännetecknar sjömän skulle göra sig påmind. Jag vill kliva av den här karusellen. Känna att jag är på väg någonstans. Just nu känns det som en karusell. Om det vore en berg-och-dalbana hade jag inte sagt något, där finns det ett mål. Man är på väg. Men nu åker jag och mitt liv karusell och jag börjar bli åksjuk...

Min sambo och jag har en lite "udda" hobby. Geocaching! Geocaching är en världsomspännande aktivitet som går ut på att man letar efter skatter gömda i naturen. På hemsidan länkad ovan ligger det koordinater till olika gömmor runt om i hela världen och med hjälp av GPS letar man upp dom. I skatterna ligger det en loggbok och ofta lite krimskrams; suddgummin, våtservetter, mynt, leksaker och så vidare. Det finns två enkla regler:

1. Skriv i loggboken
2. Om du tar något så måste du lägga i något

Att geocacha handlar inte om skatten i sig för om man tror att man ska finna fina saker tror man fel. Vad man däremot finner är fina platser. De flesta gömmorna är väl genomtänkta och ligger på vackra ställen.

Geocaching är en enkel hobby. Det enda man behöver är en GPS. Det finns olika terrängnivåer, allt från stadsmiljö till branta berg. Geocaching passar alla, unga som gamla. Det är ett fantastiskt sätt att komma ut i naturen och få se speciella platser. Har man ingen GPS fungerar en mobiltelefon med Google Maps eller liknande hyfsat (till iPhone kan man dessutom ladda ner en geocach-app) Nogrannheten blir inte lika stor men många gånger kan man lista ut ungefär vart gömman är. Är det till exempel att hål i ett träd eller några stenar som ser misstänkt arrangerade ut ligger i regel cachen där.

Ikväll var vi ute på en runda i staden där vi bor. En otroligt fin kväll. Gick en av våra vanliga promenadslingor och hittade tre gömmor längs vägen! Dessa ställen går vi förbi flera gånger i veckan och visste inte förrän idag att det låg små burkar där :)

Äntligen en ledig dag mitt i veckan! Sista veckorna har det verkligen varit fullt upp med grupparbete, tenta och semester. Men ledig är ju en sanning med modifikation. Ska göra research inför vårt nya gruparbete i marknadsföringen. Förra arbetet fick vi själva välja ett företag och valet föll då på lokaltidningen i staden då det var en bransch som var ny för samtliga i gruppen. Vi har väldigt olika bakgrund; jag har jobbat till sjöss, H har läst turism och jobbat inom industrier, R har jobbat inom vården och som telefonsäljare och H har jobbat på en snabbmatskedja. Det hade varit enkelt att ta någon av våra före detta arbetsplatser men vi valde att utmana oss själva istället. Vi var alla lite pirriga inför det här grupparbetet då det var skolan som delade ut företag till oss. Blev överlycklig när vi fick veta vårt partnerföretag. Hamnen i stan! Den plats där jag så småningom vill jobba! Känns väldigt motiverande och peppande att skriva om det så det kommer vara med glädje jag gör research idag. Sen att jag har en engelsk marknadsföringsbok jag ska plöja igenom 150 sidor i låtsas jag inte om :)