landkrabba

Morgonpigg, koffeinhög styrman

 

Nätterna är inte bra. Jag kan inte sticka under stol med det. De sista nätterna är vi tillbaks på cirka sju, åtta uppvak av olika anledningar. Natten som gick var nog lite av ett rekord. Somna tio, gå in till Adam elva, tillbaks till Samuel och mata honom tolv, Adam kom in till oss halv ett, Samuel har ont i magen halv tre, går till Adams rum och somnar där, fyra vaknar Adam så tillbaks till honom och klockan fem slog Samuel upp sina blå och hävdade att det var dag. Att gå upp klockan fem är helt okej, hellre morgonpigga barn än kvällspigga. Kvällarna är heliga. Men. Det är ju en fördel om de sover på nätterna om man ska upp så tidigt...

 

Jag är ändå fascinerad av att jag inte är tröttare. En vän tittade på mig med stora ögon idag och sa och du står upp efter den natten?! Och ja, dagarna går bra. Vi håller oss sysselsatta från fem på morgonen till läggdags. Vi promenerar, leker, är på Öppna förskolan, träffar härliga människor, busar, myser och har det riktigt bra. Men sen kommer nätterna. Och då är jag trött. Varje uppvak är som en käftsmäll. Men det blir nog ordning på torpet snart igen. Tror jag. Hoppas jag. Tills dess jobbar perkulatorn hårt och ena kaffepaketet efter det andra försvinner...