landkrabba

För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen av att jag hade ont i magen. Jaha, så det här är de här förvärkarna alla pratar om konstaterade jag och gick upp och läste bok. När "förvärkarna" varit regelbundna i sex timmar sa sambon lite prövande att vi kanske skulle ringa förlossningen ändå. Bara för att kolla liksom. Sagt och gjort. Dom sa att jag snart skulle föda barn. Min första tanke var REDAN?! Bebisen var ju beräknad till den elfte och jag var så inställd på att gå över tiden. Jag hade massor med saker att göra. Resten av den dagen sa jag mellan värkarna att jag skulle bli mamma, att vi skulle bli föräldrar, bara för att göra det lite mer verkligt. Imorgon fyller den lilla bebisen ett år. Den lilla bebisen som nu rumphasar sig fram överallt, säger titta, har lika många tänder som en krokodil och stolt sträcker upp foten när man frågar vart foten är. Älskade unge!