landkrabba

Något inlägg då och då om den pågående viktresan blir det. Sedan juni 2010 har det nu försvunnit 18,5 kilo. Nästan 20 kilo på tre år och två graviditeter. Jag är stolt. Det är en bra bit kvar men likförbaskat är jag stolt. Det får ta den tid det tar. Jag har ingen brådska. Sist jag vägde såhär "lite" var på gymnasiet. Eller kanske slutet av högstadiet. Det är vare sig rimligt eller troligt att de sista 10-15 kilona försvinner poff bara sådär.

 

Det är några som frågat hur jag gör, om jag följer något diet. Och nej, det gör jag inte. Jag lever ett tämligen vanligt småbarnsliv. Jag sover för lite, dricker för mycket kaffe, jagar en tvååring med en åttakilos bebis i famnen. Jag bär dem båda upp och ner för trapporna till tredje våningen flera gånger per dag. Någon regelbunden träning är svårt att få in när sambon är på jobb. Blir några powerwalks på en timme varje vecka och någon kortare joggingrunda med syskonvagnen. Har jag tur blir det ett pass i veckan på gymmet. Sen äter jag popcorn varje fredag, minst en burk Ben&Jerrys i veckan och äter uteslutande barnvänlig mat som pannkakor, spagetti och köttbullar, stekt fisk, kokta morötter och makaronilåda. Det går långsamt men det går åt rätt håll, neråt. Jag har vare sig tid eller energi att gå all in och köra efter strikta dieter och träninsgscheman. Jag har hittat en vardag som fungerar här och nu och fortsätter med den tills vidare.