landkrabba

Det har regnat i tre dagar. Mer eller mindre konstant. Jag blir rastlös i regnet. Adam blir rastlös. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Hoppa i vattenpölar är ju ett nöje så gott som något men med tanke på att han inte går, än mindre hoppar, så går det bort. Att sätta ner honom i en vattenpöl blir inte samma sak. Det är inte ens schyst att göra det. Att jag inte kommer i vare sig regnbyxor, regnjacka eller GoreTex-jacka gör ju inte saken lättare.

 

Mina föräldrar kommer med små pikar ibland att vi kan ju flytta lite närmare dem. Med tanke på sambons jobb hade vi ju kunnat bo i en stuga utan el och vatten i Dalsland om det vore så. För min del vore västkusten bättre. Men jag vägrar. Jag trivs inte där. Å andra sidan har jag inte bott där på åtta, nio år. Saker och ting kanske har ändrats. Jag vet inte. Just nu är jag inte villig att försöka heller. Speciellt inte med tanke på att tre dagars ösregn är vardagsmat där ute bland graniten. I Kalmar är det faktiskt lite ovanligt att det regnar så mycket, så länge. På västkusten regnar det. Alltid. Regnar och blåser. I Kalmar blåser det mest. Alltid motvind men det kan jag leva med. Det är lättare att klä sig mot vind än mot regn. Samt att solen ofta skiner när det blåser. Det gör den inte när det regnar.