landkrabba

Varje gång sambon mönstrat på sedan vi fick Adam blir jag alltid lite konfunderad första morgonen. Hur var det man gjorde nu igen? I en månad har vi varit två som delat på alla sysslor. En klär på Adam medan den andra fixar frukost. Jag kan göra mig i ordning medan sambon leker med Adam. En kokar kaffe medan den andra lägger Adam för förmiddagsvila. Och så vidare.

 

Jag säger inte att det är svårt att vara gräsänka med barn, inte det minsta. Det handlar om att kontrasterna blir så stora. Frukosten fixas smidigt om Adam mutas med ett smörgåsrån medan gröten puttrar. Duscha gör jag med Adam lekande på badrumsgolvet. Man får dock vara beredd på att toarullar och tamponger slängs in i duschen men vad gör det om hundra år? Kaffe kokas lättast med ungen sittande på höften, med snutten tryckt mot örat sådär lite lagom trött. Han gillar ljudet från perkulatorn så när det tystnat är det lagom att lägga honom. Och vips så har den första morgonen passerat utan några som helst problem även att jag funderade vid skötbordet imorse hur det skulle gå. Vi har gjort det här förr. Vi har helt enkelt dubbla uppsättningar med vanor och rutiner.

 

Dagen rullar på. Lunchen är förberedd. Köket är städat efter morgonens "riva-ut-köksskåp-och-lådor-session". Sängen är bäddad. Jag är sminkad och påklädd. Det är lyx att han sover så länge på dagen nu. För ett par månader sedan började Adam sova en gång per dag istället för två. Innan sov han 2 x 30 minuter vilket jag tyckte var hur bra som helst. Nu sover han istället ett pass på mellan 45-60 minuter. På en timme hinner jag att flytta berg om det krävs! Nu sitter jag rastlös och väntar på att han ska vakna så vi kan kramas, läsa, laga mat och sen åka iväg på playdate hos en söt liten tjej med en snäll mamma!