landkrabba

 

Att ha barn och vara mammaledig är verkligen att ta dagen som den kommer. Jag brukar planera något kvällen innan. Det kan vara en aktivitet, vad vi ska äta, ett utflyktsmål. Men det är sällan det blir som man tänkt sig. På morgonen känner vi av dagsformen. Jag har all tid i världen, det är inget som prompt måste ske just idag.

 

Igår kväll laddade jag GPSen med cacher och planerade en runda söderut längs kusten. Imorse när Adam vaknade var hans kroppsspråk som flickan i Exorsisten. Han är så arg. Har varit det ett par dagar. Han skriker, dunkar huvudet i saker och ting och spänner kroppen som en pilbåge. Jag tror han har kommit på att alla andra står upp men inte han, att han är frustrerad. Det börjar kanske bli dags för den lille rumphasaren att ställa sig upp och ta sina första små steg? Men att sitta i bil med en huvuddunkande gallskrikande unge kändes inte så lockande. Dock blev det en liten minitur.

 

Åkte ut på Stensö, ett grönområde i södra Kalmar där jag sprungit och promenerat åtskilliga mil när vi bodde i det området. Tack vare geocaching hittade vi ett par nya platser och turen avslutades med varmkrov i termos. Funkade som utflyktsmat när jag var barn, funkar lika bra nu. Geocaching, mat utomhus, lekpark, mata fåglar. En alldeles perfekt dag för just denna dag. Och Adam glömde för en stund bort hur arg han är. Sen kom vi hem. Men han är lätt att muta. Nektariner och bärsjal och han är from som ett lamm.