Flest vänner på FB vinner?

Jag förundras över vänskapsförfrågningar på Facebook. Vem man skickar till. Vem man accepterar från. På min vänlista vill jag enbart ha vänner. Människor som betyder, eller har betytt mycket för mig. Människor som jag har något utbyte av. Jag addar ingen jag till exemel träffat en gång på en fest. Speciellt inte om jag vet att jag troligtvis aldrig mer kommer träffa människan igen. Och jag addar definitivt ingen som skadat eller sårat mig och inte bett om ursäkt för det.

I ett tidigare inlägg under julhelgen skrev jag om den lite speciella mentalitet som finns på orten där jag kommer från. Under större delen av min uppväxt var jag mobbad av andra barn. Killar som tjejer, äldre som yngre. Jag har lagt dom åren bakom mig och är på ett sätt tacksam för att det blev som det blev. Dessa barn gav mig en enorm drivkraft. Redan som barn visste jag att jag skulle lämna ön. Att jag skulle bli något mer än dom. Jag uppfyllde min barndomsdröm och blev styrman, att det sedan visade sig att det inte var min dröm som vuxen är en annan historia... Hursomhelst, många av mina före detta plågoandar har ju självklart Facebook men jag skulle aldrig drömma om att ha dom som vänner där. Långsint? Kanske.

Jag ser andra, som var lika mobbade som mig, vara vänner med dessa personer. Jag undrar varför. Min kusin hade ett rent helvete under låg- och mellanstadiet. Dom var väl inte elakare mot henne än mot mig men hon tog åt sig så mycket mer. Idag har vi inte någon större kontakt men jag vet att för ett par år sedan fick hon fortfarande en klump i magen när hon såg någon ur det coola ö-gänget. Idag är hon vän med dom alla på Facebook. Och jag undrar varför?

Strax innan jul fick jag en vänförfrågan från en tjej på ön. En tjej som tillhörde det där populära gänget och som inte alltid var så snäll mot mig. Hon var inte värst men definitivt ingen ängel. Jag lät förfrågningen vara. Accepterade den inte men ignorerade den inte heller. På nyårsafton kom denna tjej och ställde sig vid samma busshållsplats som mig. Jag log vänligt mot henne och nickade. Sa inte hej men hälsade ändå på sätt och vis. Hon vände bort huvudet. Vi satt på samma buss i nästan två timmar och hon sa inte ett ord eller ägnade mig inte ens en blick. Är det en vän?

Jag förstår att många är nyfikna. Det är jag själv också. Men jag skulle inte adda någon jag inte känner eller inte tycker om bara för att få se personens relationsstatus och fyllebilder från midsommar. Kan det vara så att antalet vänner på Facebook har blivit en statussymbol av något slag? Flest vänner på Facebook när vi dör vinner?

Kommentarer
Postat av: Linnea - mamma till Freja

SV: Nu har jag länkat i inlägget. Min hjärna måste ha varit trött när jag skrev inlägget =P

2011-01-02 @ 14:39:25
URL: http://linneaochfreja.blogg.se/
Postat av: Sara

Har du kännt några sparkar än? :D

2011-01-02 @ 14:46:27
URL: http://musiksara.myshowroom.se
Postat av: Cecilia

sv: Ja onepiece och uggs tillsammans måste vara hemskt..



Läste lite av texten här uppe och jag undrar också varför folk addar var enda människa de någonsin hört talas om. Jag har en del "onödiga" kontakter som jag har accepterat av bara farten, borde rensa listan lite. Fast en del jag träffat på fest en eller två gånger kan jag lägga in. Ibland får man ju förfrågningar av någon man aldrig hört talas om, typ bara att de känner min kompis kompis syssling eller nåt.. Verkar vara lite utav en tävling, har en del kompisar som har närmare 1000 vänner på facebook.

2011-01-02 @ 14:54:07
URL: http://calatalo.blogg.se/
Postat av: Sara

SV: kan mycket väl vara bebis som pratar! :) inte så pirrigt som jag trodde det skulle vara faktiskt... jag är lite delad när det gäller det där med UL. Försökt förklara för folk, men det är ingen som fattar hur jag känner ändå, haha. Jag känner mig som att jag "tränger mig på" någon som inte frivilligt vill visa sig. Det är ju hur bra som helst för att se att allt är bra, beräkna datum lite bättre och sånt, men jag kan inte låta bli att må lite dåligt över att "kika på" något som egentligen ska få ligga och växa i fred om du förstår hur jag menar. På tal om facebook så kan du bli vän med mig om du vill (haha så jävla motsägelsefullt med tanke på vad du skriver om), bara av den anledningen att vi är ett gäng tjejer/kvinnor (ålder 17-30någonting) som har en grupp "Mammor 2011" (man kan bara vara med om man är vän med någon i gruppen) som är rätt kul faktiskt. Alla delar med sig, ställer frågor, får råd osv... skönt att prata lite mer avnslappnat än på forum. Vilken lång kommentar det blev... men jaja!

2011-01-02 @ 14:59:29
URL: http://musiksara.myshowroom.se
Postat av: Sara

SV: Okej, kan tänka mig att det känns skumt ja. Vi ska kanske ta reda på det... eller vi har sagt att vi ska det, men jag är lite osäker på det. Vi får nog helt enkelt känna av hur det känns när vi är där. Ingen ser att du är med i gruppen förutom de som är med i gruppen så oroa dig inte ;) :P Hoppas bebis vill börja sparka hårdare på dig snart då så du får känna en riktig buff!

2011-01-02 @ 16:04:59
URL: http://musiksara.myshowroom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0