landkrabba

Bättre sent än aldrig, idag kör vi sista inlägget i "julkalendern"!

 

Fem fina saker som hänt under december. Först och främst måste jag säga att det är att Samuels mage har blivit bättre. Det är inte bra men bättre. När han var cirka fyra veckor skrek han från ungefär tio på förmiddagen tills han somnade för kvällen. Han sov knappt på dagarna och kom aldrig till ro. Men olika magdroppar, magmassage, anti-kolik-flaskor samt byte av ersättning har hjälpt honom en del. Dagarna är oftast bra nu, kvällarna lite si och så. Bytte märke på ersättning här om dagen så vi hoppas att det blir ännu bättre och slutligen helt bra!

 

Får även passa på att skryta lite om Adam. Han börjar äntligen visa tendenser på att lära sig att gå! Han har ju varit rätt seg med just den biten, är drygt 18 månader. Men nu går han lite med gå-vagnen, går längs med väggar och möbler och har som mest tagit fem, sex steg utan stöd. Snart så!

 

Ett annat fint minne från december var när vi åkte till Kalmar Läns Museum för att rasta Adam. De har ett fint lekrum inspirerat av piratutställningen de haft i år. Lekte där någon timme och gick sedan runt på stan. Det var dagarna innan jul och det var så mysig stämning på stan. Vi köpte med oss latte från Espressohouse och lallade bara runt.

 

Stora julstöket var även det roligt. Sambon och jag kokade knäck för första gången. Trelitersgrytan stod i kylen fylld med gröt och vi försökte oss på att koka i lilla kastrullen. Det var ett himla passande så att det inte skulle koka över och när den kokat 30 minuter hade den bara kommit upp i drygt 100 grader. Förstod ju att det skulle ta tre och en halv evighet att nå 125 grader så mitt i knäckkoket diskade vi stora kastrullen, hällde över knäcksmeten i den och två minuter senare nådde vi 125 grader. Var osäkra på om knäcken verkligen skulle bli bra på grund av kastrullbytet men den blev perfekt. Så vi ska nog koka knäck nästa år också!

 

Själva julafton var så mysig. Bara R, jag och barnen. Vi bestämde tidigt, redan innan Samuel föddes, att vi skulle vara själva i år. Och det kändes verkligen som helt rätt val. Bara vi. Vår lilla familj. Öppnade klapparna på förmiddagen så att Adam skulle kunna leka med dem under dagen. Gick sedan på långpromenad i det fina vädret så att barnen fick sova och sen hem och duka upp vårt lilla julbord. Det var en dag att minnas även om vi inte gjorde något särskilt. Men det är så jular ska vara tycker jag. Lugna och sköna.