Isbrytarporr


Stensö fiskeläge 2011

Isen ligger i småbåtshamnarna, vikarna och även en bit ut i Kalmarsund. Kommer bli en kul vinter för alla isbrytarstyrmän. Uppe i Bottenviken kör dom för fullt och kombinerade isbrytare/ankarhanterare är på väg frn Nordsjön dit upp. På en kompis FB stod det här om dagen "Den här vintern är fan i mig rena isbrytarporren :D" Och det är sådana dom är, isbrytarfolket. Dom älskar snö och vinter och kyla. Fem maskiner på full fart och en konvoj bakom sig, gärna ett fartyg i klykan akter också. Statsisbrytaren Atle är det enda fartyg jag varit på där porrtidningarna varit utbytta mot skotertidningar. På kvällarna tittade grabbarna förtjust på skoterfilmer och utbrast ett och annat fiii saaataan följt av ett stön. Så jag gratulerar isbrytarstyrmännen till ännu en porrig vinter!


Statsisbrytaren Atle 2006

Tacksamhet över landkrabbelivet

Att vara sjöman är inte som vilket yrke som helst. Man kan aldrig veta till hundra procent när man får åka hem eller när man skall åka ut. Senaste tidens väder verkar ha ställt till det för många sjömän runt om i världen. På grund av inställda flygplan har inte den avlösande besättningen kommit fram i tid och fartyget har varit tvungen att lämna hamn. Jag ser mycket frustration och ledsamhet i statusar på Facebook.

Jag läser detta hos en före detta kollega:

Fanfan ingen avmönstring. Hinner man hem till jul? ;( ;( Víll ju vara med alla små syskonbarnen för en gångs skull ;( Jag dör. Och min saknade! Jaja ut till riggen och jobba, trots dåligt väder!!!

Jag tycker synd om henne. Jag förstår henne. Jag har själv varit i den situationen. Inte riskera att missa julen men det kan kännas minst lika hårt att missa en vanlig tisdag när det var beräknat att man skulle vara hemma på måndagen. Det är mer än en gång kontoret har hört av sig ett par dagar innan avmönstring och berättat att min avlösare har kvaddat bilen, gått upp i rök eller sagt upp sig. Har dom kvaddat bilen och ligger på sjukhus är det okej. Sånt får man ta. Det är inte kul att få stå, stanna kvar, de där extra dagarna. De känns som en evighet...

Jag är så glad att jag vågade ta steget att bli landkrabba. Att jag vågade säga upp mig och börja plugga något som jag verkligen vill plugga. Jag är så glad och lycklig och trivs så bra med mitt liv. Jag är tacksam för varje morgon jag får vakna i min säng. Jag är tacksam för varje dag jag får sova så mycket jag vill. Och jag är tacksam för att jag får julen hos mina nära och kära i år. Hade jag inte sagt upp mig hade jag suttit på Nordatlanten. I år igen.

Mitt förhållande till skylifts

Vissa blir helt ifrån sig när dom ser en spindel, orm eller skorpion. Andra avskyr att åka karuseller och berg-och dalbana. Det finns som har svårt för att flyga och vara på höga höjder. Och så finns det jag som ballar ur fullständigt om jag ser en skylift! Jag är inte rädd för skylifts, det är ingen fobi. Jag blir bara så stressad och förbannad när jag ser dom!

När jag drog upp persiennerna imorse var det här synen jag möttes av. Vad tror ni gjorde mig mest irriterad, regnet eller skyliftarna...? Någon kanske frågar sig varför jag hyser detta agg inför skylifts? Var det något som hände i barndommen? Nej, mitt ganska spända förhållande till skylifts började för några år sedan då fartyget jag arbetade på transporterade många liftar från USA till Europa och det var alltid något fel på dom jäklarna! Vet inte hur många gånger en lossning har blivit försenad på grund av en skylift i någon  klämkäck färg. Irritationen jag brukade känna i lastrummet när man stod och sneglade på klockan och insåg att vi skulle ha seglat, avgått, för en halvtimme sedan om det inte vore för dom där förbannade skyliftarna växte och jag tog med den hem.

Min sambo blev minst sagt förvånad när vi gick på stan en dag och helt plötsligt började jag spy galla över en skylift som stod där. Bara sådär. Nu tar han det med ro. Har väl insett att jag kommer få mindre utbrott på varenda skylift för resten av våra liv. Jag är inte som alla dom andra barnen. I'm a very speeeciaaal girl...

Vad är ert förhållande till skylifts? :) Och finns det någon lite udda grej som ni blir helt tokiga när ni ser eller hör?


Lördagsfrukost

På helgen brukar jag gå ifrån min standardfrukost, en diet-shake och något mer, om jag är på det humöret. Imorse var en sådan dag. Slängde ihop en ägröra med lite gravad lax och en kopp kaffe. Gud vad gott det var! Om det är någon som lusläser min matdagbok så har ni kanske sett att jag inte dricker så mycket kaffe. Förr gjorde jag det. När jag var vaktgående styrman och jobbade mellan 04.00 och 08.00 gick det åtskilliga koppar kaffe. Kvällsvakten mellan 17.00 och 21.00 sörplades det en hel del också. Utöver det så drack jag kaffe till frukost, på fikarasterna såklart och vid förtöjningar/avgångar. Kaffe är en stor del av det sociala livet ombord. Frasen kaffe på det då hörs på så gott som alla fartyg i den krympande svenska handelsflottan. När man kommit på något bra, löst ett problem eller jobbat extra hårt är man förtjänt av en kort kafferast. Om det inte är sent på eftermiddagen, då har man gjort sig förtjänt av en halvfemma. En öl innan middagen helt enkelt. Halv fem träffas man för ytterligare en social sammankomst över en öl.


 

Ett tag drack jag säkert cirka två liter kaffe på en dag. Även om jag ofta dricker mjölk med kaffe istället för tvärtom så börjar magen strejka. Speciellt när man inte får sova så länge som man vill (kaffet kanske var en bidragande orsak till sömnproblemen?) Jag drog ner på kaffet och började dricka te istället. Idag, när jag är ensam hemma, är det högst sällan jag kokar kaffe. Någon enstaka gång i veckan. Brukar dricka kaffe om jag är och fikar eller äter lunch ute. Så när jag väl dricker kaffe nu för tiden så njuter jag. Så gott, så gott! Speciellt på balkongen i förmiddagssolen. Eller en stilla morgon på Nordatlanten när solen går upp och valar leker runt fartyget... Ack denna sjömansromantik!


Hur en dag såg ut för en månad sen

I två års tid har jag arbetat som andretsyrman på diverse fartyg. Tänkte skriva lite om hur en normal dag såg ut för mig då!

0330 Klockan ringer första gången och jag snoozar, snoozar och snoozar lite till
0354 Far upp ur kojen, hoppar i mina mjukisbyxor och tar dubbla steg i lejdaren (trappan) upp till bryggan
0400 Börjar jobba. Har vakt som det heter. Kör båt, navigerar, undviker att köra på land och andra fartyg :)
0415 Första kaffekoppen är urdrucken, påtår behövs
0600 Vaktmatrosen lämnar bryggan och börjar med sina sysslor på däck som i regel är underhåll och rengörning av olika former
0745 Kokar nytt kaffe till min avlösare, plockar ihop tidningar, tröjor och mp3-spelare som jag spridit ut
0800 Dagens första arbetspass är avklarat!


En fin morgon på USA-kusten

0800 Frukost och skvalller med vaktmatrosen, kocken och mässman
0830 Kolla mailen, bloggar, banken och annat på internet
0930 Sova!


Lagos redd, flera båtar att inte köra på :)

1300 Klockan ringer igen, betydligt lättare att gå upp nu än mitt i natten
1330 Gör lite övertid i form av inspektioner, kontroller, pappersarbete med mera
1430 Kaffe!
1500 Om tid, ork, lust och vädret tillåter blir det lite träning. Att springa på löpband eller köra bänkpress när det är sjögång är ingen höjdare...
1630 Middag


Barbeque utanför Afrika

1700 Dagens andra arbetspass börjar
1800 Vaktmatrosen kommer upp på bryggan igen. Fika och mer skvaller
2045 Kokar nytt kaffe till avlösaren igen och plockar ihop mina saker
2100 Dagens andra och sista arbetspass är avklarat!


En inte lika fin dag på Nordatlanten

2105 En öl eller två i baren/på akterdäck om vädret tillåter
2230 Kryper till kojs efter lite socialt umgänge och skvaller och ställer åter klockan på 0330


Frozen Strawberry Margerita, ett måste i New York

Så här rullar det på, dag ut och dag in. Dagarna ser lite annorlunda ut när vi är i hamn då jag istället springer runt i lastrummet och kontrollerar, inspekterar och skäller på stuvare som inte gör sitt jobb. Efter några veckor är den lyckligaste dagen i en sjömans liv där. Avmönstringsdagen. Inget går uppp emot känslan att få kliva av fartyget och se det blir mindre och mindre ju längre från hamnen man kommer!


Glada sjömän som lämnat fartyget

Äntligen strandad

För två år sedan tog jag examen från en av sjöbefälsskolorna i Sverige. Jag minns gläjen och lättnaden när jag stod med mitt examensbevis i hand. Äntligen var det över. Fyra långa år i skolan var slut och en ny del av livet började. Den glädjen blev inte långvarig.

Jag har nog aldrig velat bli styrman. Det bara blev så. Kan man säga så om fyra års högskolestudier, att det bara blev så? Jag trivdes i staden, jag trivdes med mina vänner, jag trivdes med utbildningen och gillade det jag lärde mig men innerst inne var den salta fiskardottern redan då var en landkrabba. Under mitt sista år på sjökaptensutbildningen började jag spana på andra utbildningar och hittade flera intressanta och tittade avundsjukt på de andra studenterna i staden.

Hur som helst så fick jag ett styrmansjobb direkt efter examen och började segla andrestyrman på ett containerfartyg. Trivdes ombord men inte med jobbet. Det kändes så fel. Jag vantrivdes inte, absolut inte. Det finns delar med mitt jobb som jag verkligen älskar; titta på valar i soluppgången, sitta på bryggan och förundras över naturkrafterna när man är mitt i en storm och vågorna piskar över hela fartyget, hitta en tyst plats ombord och sitta där ensam med en kopp kaffe och njuta av tystnaden som infinner sig på Nordatlanten långt borta från all stress, njuta av de stjärnklara nätterna, andas den friska luften, se diverse storstäders sky-line... Ja, jag föll för sjömansromantiken. Men allt är inte så vackert och bra hela tiden. Vissa dagar är det. Vissa dagar tycker jag att det är kul att köra och lasta och lossa båt men dom allra flesta dagar så längtar jag hem. Hela tiden.



Jag testade några andra fartyg. Jag spanade in ställen från mörkaste Afrika till norra Finland mitt i vargavintern men inget kändes rätt och det var då jag tog beslutet. Att bli landkrabba. Att gå iland. Att göra något jag verkligen vill.

Om drygt en vecka är jag student igen. Denna gång vet jag att det kommer bli rätt. Ska läsa företagsekonomi, personalledning och organisationsutveckling på heltid i den stad min sambo och jag bor i. Det känns läskigt, skrämmande och nervöst men framförallt så känns det kul och motiverande. Och rätt!


Nyare inlägg
RSS 2.0