Några sekunders längtan
En vän hade skapat ett nytt album på Facebook. 115 bilder från systerbåten. För några sekunder längtade jag ut. Det såg så bekant ut. Så hemma. Bilderna skildrade allt från de där berömda magiska soluppgångarna till containers tillknycklade av sjöberg och roro-däck fulla med jordbruksmaskiner.
Jag kan sakna det ibland. Det är rastlösheten som talar. Men även om jag saknar det och vissa dagar leker med tanken att höra av mig till personalchefen och fråga om hon behöver någon som kör en halv törn. Europa ut och över Atlanten. Eller Atlanten och USA. En del av mig skulle vilja testa. Men jag vet varför jag slutade och de känslorna kommer komma tillbaks i samma stund som jag får resan på mailen. Det är inte värt att testa. Det är bättre att leva med de fina minnena och att i rastlösa stunder leka med tanken om att få trampa däck igen.
Kommentarer
Postat av: Maria
Vissa sekunder när det är soliga sköna dagar och båtarna slussade i Södertälje så kände jag det där stygnet av längtan att få komma ut på riktigt och segla. Sen blev det höst och kulingvarningarna trillade in och snart kom de första isiga båtarna in och jag var glad att jag satt inomhus och drack kaffe. Nu tittar jag bara på Sonja och vet att jag aldrig skulle kunna åka ifrån henne så länge och för det jobbet
Svar:
Landkrabba
Trackback
