Dela vardagen

 
Mina föräldrar har varit här i helgen. Vi ses inte så ofta eftersom vi bor på varsin sida landet. Drygt 45 mil skiljer oss åt och det börjar kännas att det är rätt långt. Jag kommer leva länge på den här helgen. Jag värdesätter småsaker som många andra kanske tar för givet då jag förstått att många bor rätt nära föräldrar/svärföräldrar och att dessa hjälper till i vardagen rätt mycket. Vi har inte den möjligheten. Tyvärr. Men det är himla trevligt att få sätta sig vid ett dukat bord med en skål havskräftor i mitten. Det är lika trevligt att få diska i lugn och ro (eller ännu bättre, att någon annan diskar!), ta en dusch utan att stå med öronen på helspänn om något av barnen vaknar eller bara att få springa bort med återvinningen till sophuset. Men vet ni vad det absolut bästa var? Det var att mamma sov med Samuel från midnatt tills det blev morgon. Adam och jag fick sova en hel natt tillsammans, det behövde vi båda två!
 
Jag saknar mina föräldrar. Saknar dem som personer. Men den där kontakten, att dela tankar och känslor, kan jag sköta via telefon och mail. Det är tretton år sedan jag flyttade hemifrån så den biten är jag van vid. Vad jag däremot saknar ännu mer är den vardagliga kontakten, de där småsakerna som man kanske inte tänker på. Som att kunna åka över på en spontan fika och kanske stanna på middag. Små saker som betyder väldigt mycket för mig som inte alltid har det så. Den här helgen kommer jag leva länge på!

Kommentarer
Postat av: Maria Berndtsson

Förstår vad du menar. Har underbara svärföräldrar som ställer upp på det mesta och även svägerskan. Men de är ju inte mina föräldrar! Som det är nu är det mest skönt när de åker eller jag får åka hem då vi oftast ses en längre stund och det då blir så intensivt. Hade ibland velat ha den där mer kontuinerliga kontakten med en stund här och där och inte långa mellanrum och sen väldigt intensivt.

2013-02-17 @ 21:34:55
URL: http://eninvanaretillibyn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0