Om ett par veckor fyller jag år. Jag påbörjar mitt sista år som twenty-something. Snart är jag 30. Jag har alltid tyckt att 30 låtit så gammalt. Jag minns när man satt i skolmatsalen och låtsades att numret som stod i botten på glaset var ens ålder så ljög jag om jag fick en siffra över 30. Men jag börjar släppa de där tankarna. Min sambo fyllde 30 här om dagen, har visserligen inte träffat honom sedan dess men jag tror inte att han blev så ofantligt gammal över en natt. Eller...? Får nog be honom skicka en bild på hur han ser ut nu så jag inte får en chock när han kommer hem...
Jag är nöjd med vart jag är i livet. Jag är nöjd med min familj och det liv vi lever. Vad jag skall göra med mitt yrkesliv vet jag inte. En väninna sa en gång jag testade arbetslivet, det var inget för mig och det är väl lite så jag känner just nu. Jag kan inte komma på något jag brinner för utan siktar på ett lite lagom trist kontorsjobb som funkar bra med tider på dagis och annat, allt för att få så mycket tid med familjen som möjligt.
Jag var 24 när jag tog sjökaptensexamen. Det är bara fem år sedan. Men så mycket som har hänt sedan dess! R och jag har köpt bostadsrätt, fått barn, sålt bostadsrätt och köpt en större, köpt en silvrig kombi, fått ett barn till. Jag har seglat styrman i några år, läst 60 hp på ett HRM-program och varit mammaledig. När jag stod där på examensdagen trodde jag nog inte att livet skulle se ut så här. Jag trodde nog mer på att jag skulle segla överstyrman, vara på väg mot att få ut sjökaptensbrevet, leva ett ganska lyxigt liv med R på ledigheterna med mycket resor och god mat. Men tänk så mycket bättre allt blev!