landkrabba

Jag är inte världens snabbaste bloggerska. Inte heller den bästa. Jag skulle till och med vilja påstå att jag är en rätt långsam och kanske rentav dålig bloggerska. När jag äter ute så har jag alltid ätit upp halva tallriken innan jag kommer på borde jag fota det här? Halva vitsen är liksom borta då. Det är sällan jag "tänker blogg". Men men.

 

Det jag vill komma till är Kalmarmilen. Det milslånga loppet jag deltog i i onsdags. Min första mil utan syskonvagn. Mitt första lopp. Jag kom i mål. Och jag var så sjukt stolt! Familj och goda vänner mötte mig vid målet och när de sa att jag var grym kunde jag inte göra annat än att hålla med. Jag var självklart inte snabbast men jag kom inte sist. Jag sprang hela vägen. Tiden, en bit över 67 minuter, är jag nöjd med den med. Jag siktade på under 70 och det klarade jag med god marginal. Målet för framtiden är såklart milen på en timme men det är en bit kvar dit. Tills dess så sträcker jag lite extra på mig för den enligt mig väl genomförda Kalmarmilen. Om fyra veckor är det dags för Nattloppet!