Tankar kring att blogga

Jag har haft flera bloggar innan denna. Dock har jag alltid dödat dem efter ett tag. Orsaken har i samtliga fall varit den samma. Bloggen har vuxit och jag har börjat fundera på vilka som läser och varför de läser. Nu har jag kommit till den punkt med den här bloggen också. Vem bloggar jag för egentligen?
 
Den här bloggen började som en viktblogg, innan jag blev gravid med Adam. Bloggen var ett verktyg och det funkade bra. Sen blev jag gravid men då var jag inne i bloggandet, hade en liten läsarkrets och jag fortsatte blogga om vardagen i största allmänhet. Sen föddes Adam och vardagsbloggandet fortsatte. Jag vet inte vilken kategori min blogg faller under idag. Det är definitivt ingen viktblogg. Det är ingen gravidblogg. Det är ingen mammablogg heller. Meningslöst svammel kanske?

Sista tiden har jag fått ett antal, anonyma, kommentarer jag inte publicerat. Människor har undrat varför jag inte lägger ut bilder på Adam. De har frågat vad "felet" är. Felet är att jag inte vill. Felet är att jag inte vill lägga ut hans liv på nätet. Det tycker jag är upp till var och en förälder att bestämma vart man vill dra sin gräns och jag förstår inte varför människor då utgår från att något är fel. Fick även flera kommentarer på ett inlägg här om dagen där jag skrev att han inte går än. Kommentarerna var också av det slag att något måste vara fel. Jag har inte ens reflekterat över att det är "konstigt" att han inte går än. Han är 15 månader. Han har gott om tid att lära sig. Han var "sen" med att rulla runt, sätta sig upp och stå så jag hade faktiskt blivit mer förvånad över om han gått runt ettårsdagen.
 
Det är svårt det här med bloggandet. Jag vill hitta en balans som känns okej för mig. Det som kändes okej för ett år sedan är inte okej längre. Tankar, känslor och framförallt livet ändras. Jag gillar att ha en blogg. Jag gillar min lilla läsarskara. Vissa har jag haft kontakt med via bloggar i flera år, andra endast någon månad. Sen har jag ett helt gäng läsare som jag inte har någon aning om vilka de är, både på gott och ont. Jag funderar vidare.
 
 

Kommentarer
Postat av: Minendie

Jag förstår hur du känner och det viktiga är att du skriver för din skull och känner dig bekväm med det. Jag brukar läsa men är dålig på att kommentera.

Svar: Ja, det blir ibland såna här tankar kring bloggen. Vad kan jag skriva? Vad bör jag skriva? Vad VILL jag skriva?
Landkrabba

2012-09-29 @ 11:42:04
URL: http://minendie.wordpress.com
Postat av: Anonym

Man får nog täkna m en del "negativa" och frågande kommentarer. Det är ju liksom en del av bloggvärlden :) alla tycker/tänker inte likadant, det är ju en del av charmen. Så länge ingen är elak och nedlåtande tycker jag att det är ok. 15 månader är i te gammalt, det är långt i från alla som går då! Kanske dessa personer bara undrar, och inte är dömmande, det gäller nog att ta allt med en nypa salt också.

Svar: Precis! Jag har inget emot diskussioner i kommentarsfältet, bloggar är ett bra sätt att få dela åsikter och det är intressant att höra om hur andra människor gör och tycker. Tankarna kring "bloggeriet" handlar inte enbart om kommentarer även om fokus i inlägget kanske kom på det. Dock tycker jag att det är lite trist när människor mer eller mindre tar för givet att något är fel för att jag inte vill visa upp min son. Innerst inne vill jag ju visa upp honom för hela världen ;) Fast kanske inte i min blogg.
Landkrabba

2012-09-29 @ 12:33:06
Postat av: hanna

Jag brukar titta in här ibland! Mest för att det är intressant om att läsa hur du får ihop ett sjömansliv med ett familjeliv. Träffade min sjöman för drygt ett år sen och har funderat på hur man får ihop allt. Att läsa din blogg ger många svar! :-) Njut av lördagkvällen!

Svar: Oh, en "sjömansfru" till! Välkommen! :) Kul att du får ut något av att läsa vad jag skriver om. Det är ett lite speciellt liv men jag tror faktiskt att vardagspusslet hade varit svårare att få ihop om mannen min jobbat iland. Fast jag vet ju inget annat än om det liv vi lever... :)
Landkrabba

2012-09-29 @ 16:50:45
Postat av: Linnea -mamma Vild

Jag kommer inte längre ihåg hur jag hittade dig men jag är numera en trogen läsare. Utan att alls känna dig verkar vi tycka om samma saker i flera sammanhang. Biografier, museer, friluftsliv är några exempel. Det är riktigt tråkigt att få tråkiga kommentarer, jag har dock varit förskonad. Det som är bra med bloggar är att det den ena tycker är trams, svammel och blahablaha tycker en annan är läsvärt! Det jag vill säga är att jag gillar dig och din blogg. Sluta för sjutton inte att blogga!
//Linnea, Mamma Vild

Svar: Vilken fin kommentar, tack! Följer ju dig med och tycker det är kul att du skriver om utflykter och äventyr med barn. Det ni gjort i sommar är lagom för oss om ett år eller två ;)Förstår mig inte riktigt på det här med att lämna negativa och tråkiga kommentarer. Varför ens göra sig besväret att skriva när det ändå är något i stil med "vilken ful tröja", "du är tjock" eller liknande. Något som inte är konstruktivt för fem öre. Innerst inne tar jag inte åt mig, det handlar mer om någon form av förundran. Varför man överhuvudtaget, oftast helt anonymt, skriver? Som du säger, internet är fullt av bloggar och det är lätt att hitta något som faller en i smaken.
Landkrabba

2012-09-29 @ 20:13:06
URL: http://familjenvild.blogspot.com
Postat av: Tweety

Du kan ju fixa lösenord på din blogg om du vill. Synd om du lägger ner bloggen. Kramen

Svar: Någon nedläggning blir det nog inte än på ett tag men det här är tankar som kommer ibland...
Landkrabba

2012-09-29 @ 21:41:22
URL: http://tweety26.wordpress.com
Postat av: Inga M

Var o en måste nog utforma sin blogg utifrån egna behov. Och jag är inte säker på att man måste tänka allt för mycket på vad läsarna vill ha. Kanske mer på vad man själv vill skriva om. Jag uppskattar bloggar som inte är för hårt nischade med ett speciellt tema utan bloggar där jag möter "hela människor", bloggar som är lite varierade med vardagsliv kombinerat med lite djupare funderingar ibland. Och bilder någon gång ibland också. Men man måste verkligen inte lämna ut sina närmaste varken i bild eller text.

Och till sist, det här med att gå och krypa i vissa tidpunkter; det är helt individuellt! En del barn hittar en transportmetod som gör att det här med att gå blir inte så himla lockande. Adam tycker säkert att han tar sig fram på rumpan snabbt nog och väntar lite med att börja gå. Ett av mina barn kröp inte heller, inte förrän efter han börjat gå. Och han gick inte inte förrän han var 1 år och 6 månader. Men utvecklades helt normalt och har klarat sig bra i livet. Det är inte så himla noga med tidpunkter.

Sen tycker jag förstås att det vore himla synd om du lade ner din blogg, jag uppskattar den.

Svar: Jag har hört flera som sagt att rumphasarna generellt är lite senare med att stå och gå. Jag har som sagt inte funderat så mycket på det. Märker tydligt att han är intresserad av andra saker och att han utvecklas och lär sig nya saker, utom just att gå. Kommer nog fortsätta med bloggandet ett tag till, trivs bra med det men ibland dyker det upp lite funderingar... :)
Landkrabba

2012-09-29 @ 23:51:44
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Sandra

Jag hör nog till skaran läsare som hängt med sedan din start (tror), det var i vilket fall som helst innan Adam föddes som jag började läsa. Jag uppsakttar din blogg och ditt skrivande. Jag tycker om att läsa om dina tankar och funderingar kring vardag, livet i helhet och barnuppfostran. Jag hör till den lilla skaran som själv inte skulle lägga upp bilder på mina (förhoppningsvis) framtida barn. Jag förstår dig, jag uppskattar att du går din egen väg och inte bryr dig alltför mycket om andras tyckande....
Oavsett hur du väljer att göra så ska du veta att det är trevligt att titta in här!
Många kramar!

Svar: Ja, vi har följt varandra ett bra tag nu! Kul med bloggkontakter som består eller vad man ska säga :)Det är svårt det här med bilder på barn och internet. I den här bloggen har jag medvetet valt att inte lägga ut bilder. Någon bild har det väl visserligen blivit men ingen där man ser ansiktet. Jag vet inte vilka som hittar hit och den tanken gör att jag avstår. Å andra sidan lägger jag ut bilder på Facebook. Har ju "skyddad" profil men jag vet inte hur bra "skydd" det är egentligen. Har även en lösenordsskyddad blogg för familj samt sambo när han är till sjöss. Det är mer en dagbok om vad vi gör på dagarna och där lägger jag ut bilder nästan dagligen. Man får väl hitta det man själv känner sig bekväm med, även om det inte alltid är helt konsekvent ;)
Kram på dig!
Landkrabba

2012-09-30 @ 10:37:47
URL: http://fjarilslatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0