landkrabba

Morgonstund har guld i mund. Det är väl så man säger? Jag har alltid gillat att göra saker på morgonen. Det känns så bra att veta att en del av dagens "måsten" redan är undanstökade. Dock har jag alltid varit extremt morgontrött och när jag varit hemma på vederlag har jag sällan kommit upp före klockan elva. Och då har den där fantastiska morgontiden passerat. Sen gjorde Adam entré i våra liv och vi har nu morgontid i massor.

 

Adam har innan vaknat mellan sex och sju vilket har varit perfekt. Nu har han blivit extremt morgonpigg och tycker gärna att dagen börjar mellan fyra och fem. Jag är väl inte helt enig med honom men det är väl bara att inse att när det kommer till den biten så är det han som bestämmer. Har testat att lägga honom senare men han vaknar ändå tidigt.

 

Imorse jagade jag ut sambo och barn på promenad strax innan sju. Sambon sneglade på klockan och jag hörde hur han mumlade något om nollsexfemtio. Kanske borde jag tagit tillfället i akt att gå och lägga mig igen. Sova en timme till i en tyst lägenhet. Veta att ingen kommer börja skrika. Veta att ingen kommer trycka en napp i ögat. Veta att ingen kommer försöka rumphasa över mitt huvud för att försöka nå sakerna på nattduksbordet. Istället bakade jag sockerkaka, stekte plättar, bäddade rent och dammsög. Nu är klockan strax efter nio, Adam sover och jag kan med gott samvete dricka lite mer kaffe och känna mig redo för dagen! Nu taggar vi för tipspromenad och picknick med svärföräldrarna om ett par timmar!