Knapptryckarfingret

Jag älskar att trycka på knappar. Speciellt stora röda. Är de dessutom under ett litet skyddande plastlock ser de extra tryckvänliga ut. Ombord på skutan jag jobbade hade vi en stor röd knapp på bryggan, under plastlock, som det stod EMERGENCY CALL ALL ENGINEERS. Jag tittade på den där knappen varje dag. Jag lyfte på locket. Sa att jag motionerade locket. Om man motionerar ventiler och spjäll så kan man väl motionera plastlock också? Det är sådant 4-8-styrmän gör. Vi är (blir) lite knäppare än resten av besättningen.
 
Maskinisterna visste mycket väl hur fascinerad jag var av den knappen så en dag meddelade tekniske chefen att knappen skulle testas. Jag betedde mig som en liten hundvalp. Testa knappen?! Det var ju för bra för att vara sant! Det var ett mycket högtidligt ögonblick då jag lyfte på det lite gnisslande locket, rätade ut mitt knapptryckarfinger och tryckte. Vilken tillfredställelse. Det var så busigt, så förbjudet. Som ni förstår är det ett fint minne jag vårdar ömt. Som sagt, 4-8-styrmän är inte som alla andra.
 
Det är tydligt att Adam ärvt sin mors fascination för röda knappar. Han har nyligen börjat resa sig upp och imorse, när jag duschade, börjar han skrika lite lätt panikartat. Ungefär på samma sätt som när jag startar dammsugaren och han inte sitter i ringsjalen. Jag anade vad som hade hänt. Tvättmaskinen. Ungen hade startat tvättmaskinen. Det är lätt. Bara vrida på ett vred för att ställa in temperatur och sen trycka på den största knappen. Den som blinkar rött. Jag förstår att han inte kunde motstå.

Kommentarer
Postat av: Inga M

Ha ha.... han verkar ha ärvt sin mors tekniska begåvning. Det var rätt avancerat att fixa till alla de där knapptryckningarna i rätt ordning för att få gång på tvättmaskinen. För min del så är det mest rädsla förknippad med knappar och reglage. Man vet aldrig vad som kan hända.

Svar: Med en pappa som är ingenjör och en mamma som trycker på allt som kommer i hennes väg (det är bara att hålla för öronen och blunda...) så börjar jag inse vad jag har att vänta... ;)
Landkrabba

2012-09-07 @ 05:34:18
URL: http://inga.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0