landkrabba

 

Idag går vi in i vecka 36 och det "firades" med ett besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Magen växte som den skulle, hjärtljuden var bra och blodtrycket stabilt. Skönt att jag mått så bra den här graviditeten också. Vore nog jobbigt att vara trött, ha värk och andra krämpor när man har en unge på 16 månader att underhålla... Barnmorskan sa att bebis lagt sig i startposition. Hon sa först att h*n var fixerad men skrev sedan i journalen att huvudet var ruckbart till fixerat. Slutsatsen är att den inte kommer busa och lägga sig med rumpan ner i alla fall. Dock blev jag förvånad då jag tycker att så många andra omföderskor säger att bebisen aldrig hinner fixera sig. Frågade om det betyder att den kommer födas tidigare men det spelade tydligen ingen roll. Men den är startklar som sagt!

 

Hoppas verkligen att den håller sig i magen till utsatt datum. Det är fortfarande inte klart när sambon kommer hem. Vi har trott att han bara skulle köra en törn på två veckor för att sen komma hem två veckor innan BF, egentligen mönstrar han av dagen efter det berömda datumet. Men efter lite korrespondens med personalchefen för att få en riktig bekräftelse, inte bara en smiley som var det svar vi fick förra gången, så lät det inte alls helt säkert. Norge har andra regler och hon började snacka om att han skulle få några extra dagars lön om han missade födseln. Det handlar ju inte om pengar?! Han kan inte bara sätta sig i bilen och köra hem från jobbet. I värsta fall kan det ta bortemot fyra, fem dagar för honom att komma hem om de precis lämnat hamn. De måste då ut på fältet, lossa till plattformarna och sen tillbaks till hamn. På fyra dygn har jag både hunnit föda barnet och komma hem från BB. Den tanken är skrämmande. Gillar inte heller tanken på att personalchefen lät så negativ till den fritur han efterfrågat. På något sätt löser det sig men det jobbigaste just nu är ovissheten. Det och att mina päronsplitt börjar ta slut ;-)