landkrabba

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag skulle njuta av tiden medan Adam låg stilla. Jag förstod aldrig vad folk menade då och jag förstår definitivt inte vad dom menar nu. Det är ju hur häftigt som helst att se sitt barn upptäcka hemmet och världen. Att få se hans glädje när han lyckas öppna en skåpdörr och plocka ut innehållet där bakom. Att ha en liten grabb som hoppiskuttar efter mig i lägenheten och hittar saker på vägen att pilla på. Hur kan man inte njuta av det?

Jag är helt och hållet med på att varje tid i ett barns liv har sin tjusning. Första tiden var underbar på många sätt men det är ju nu det börjar bli riktigt roligt! Jag ser med stor glädje fram emot när Adam kommer börja gå, när vi ska ta vår första riktiga promenad tillsammans. Även om det så bara är till lekparken så kommer det vara en så stor grej!

Adam river dagligen ner mina kokböcker. Han plockar ut mina kökshanddukar. Han tömmer hela nedersta kökslådan med mina baktillbehör. Men vad gör det? Han får allt riva bra mycket mer innan jag ens skulle tänka tanken på att det var skönt när han låg stilla. Jag är mammaledig. Jag har all tid i världen att plocka undan efter honom. Så jag tänker fortsätta leva i nuet, njuta av stunden och längta efter nästa framsteg han gör. Och jag kommer aldrig, aldrig säga till en nybliven förälder att de skall njuta medan barnet ligger stilla. Om det är något man skall njuta av så är det av deras upptäckarglädje!