landkrabba

Ofta får vi höra när vi ska flytta till hus, trots att vi precis köpt och flyttat till en stor lägenhet med fyra rum. I Sverige är det normen, att man skall ha hus. Människor i vår livssituation, välutbildade småbarnsföräldrar, mer eller mindre skall ha ett hus. Många har höjt på ögonbrynen när vi sagt att vi inte vill bo i hus. Inte nu i alla fall. Jag vill inte vara ensam om snöskottning, gräsklippning och underhåll halva året. Speciellt inte när jag har hushåll och barn att ta hand om. Och när sambon är hemma, då vill vi kunna göra andra saker än att måla om och rensa ogräs.

Många pratar att det är en sådan frihet att ha hus och visst, jag förstår det till en viss del. Vad jag inte förstår är när människor som köpt bostäder för flermiljonsbelopp pratar om frihet. Visst, de kan gå ut på tomten men de är ändå så bundna. Såvida de inte har en snuskigt hög inkomst vilket sällan är fallet.

Vi bor i ett lägenhetsområde. Tvåhundra meter från området går det en stor väg. På andra sidan vägen är det ett nybyggt villa- och radhusområde. En nyproducerad villa i det området är till salu nu. Den kostar sex gånger så mycket som vår lägenhet. För skoj skull gjorde jag en kalkyl. Bara boendekostnaden landade på våra totala utgifter där både mat, hemförsäkring, TV, bredband och så vidare är inräknat. Och den kalkylen grundade sig på att man gick in med en kontantinsats på knappt en halv miljon. Är det realistiskt? För många är det inte det. Så då lånar man till kontantinsatsen och boendekostnaden blir helt plötsligt astronomisk.

Vad är friheten i det? Jag ser ingen som helst frihet i att ha så mycket lån, att veta att man aldrig någonsin kommer bli skuldfri. En bekant till mig har ett hus i ett sådant nybyggt område. Hon har berättat att de inte har råd att inreda övervåningen just nu samt att de inte får mer lån. De måste tänka över varje inköp och fråga sig om de verkligen behöver saken i fråga. När de fick barn så fick de ärva nästan allt. Hon sa att hon inte visste hur de skulle haft råd med alla saker annars. Samtidigt pratar hon om frihet. Att kunna gå ut i trädgården. Är det verkligen frihet? Jag tar på mig mina skor, går två trappor ner och sen är jag på en schyst lekplats. Som någon annan inspekterar, underhåller och klipper gräset på. Jag är mer än nöjd med det.