Eget rum

I nio månader bodde han i min mage. De nästföljande nio månaderna sov han i spjälsängen, knappt en meter från min sida av sängen. Och idag har han flyttat till ett eget rum! Sovpauserna under dagen har fungerat finfint men det tvivlade jag inte på. Han kan sova vart som helst. Hur natten kommer bli återstår att se.

Adam har ju sovit hela nätter i flera månader och vi har länge pratat på att han ska flytta. Idag gjorde jag slag i saken. I en veckas tid har vi båda två sovit dåligt. Han har vaknat vid tre på natten och tyckt att det varit dag. Han har somnat om först när han har fått komma över till vår säng. Nu kanske någon tycker att jag valt en konstig tidpunkt att flytta honom, när han sover oroligt, men det här är ett litet experiment.

När det kommer till sömn är Adam väldigt självständig. Han har inte somnat i min famn sen han var ett par, tre månader då han någon enstaka gång somnade vid flaskan. Han vill alltid somna i egen säng och vill inte att vi ska vara i rummet. Är vi det blir han orolig, tror väl att det är fara på gång. Detta märks tydligt när man ska lägga honom och vi inte är hemma. Som mamma vill jag ju vara vid hans sida då rummet kanske är nytt för honom. Han blir då ledsen, kinkig och skriker. Lämnar jag rummet tystnar han nästan omgående och somnar.

Så. Nu har jag fått för mig att han inte kan/vill somna om för att han hör mig, att han hör att jag är vaken. Jag skall ge det några nätter. Funkar det inte så får han ju bara flytta in i vårat sovrum igen, svårare än så är det inte.

Kommentarer
Postat av: Inga Magnusson

Det kan säkert bli lugnare med eget rum. Under perioder när sömnen är ytligare så finns det inte så många ljud som väcker och det blir lättare att fortsätta sova. Det går ju bra att pröva i alla fall och byta tillbaka om det är fel.

2012-03-10 @ 08:08:51
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0